tisdag 18 januari 2011

Panem et cirkenses

2008 fick världen se oroligheter och kravaller. Haiti, Bangladesh och Egypten var några av flertalet utvecklingsländer som drabbades. Anledningen var de höga matpriserna.

Torkan i Ryssland och översvämningar i Queensland har än en gång drivit upp matpriserna så de nu är i nivå med rekordåret 2008 och till och med väntas passera toppnoteringarna. Jordens befolkning är stadigt växande, men skörderesultat och därtill den följande livsmedelstillgången kan variera kraftigt.



Med dagens matpriser hur kommer 2011 bli för många?

Att matpriserna kan orsaka stora oroligheter kan lättare förstås då man jämför vad ett hushåll av vanligt arbetande "medel-svenssons" i många utvecklingsländer får lägga på mat i normala fall. Ca 50% av den disponibla inkomsten går nämligen till livsmedelsinköp. Att jämföra med de uppskattningsvis ca 15% en svensk medel-svenssons familj kan få lägga (och i den budgeten ingår inte enbart nödvändiga matbasvaror).

Det är då lätt att se att en fördubbling av matpriser leder till en ganska ohållbar situation för många människor på vår glob. Vi i Sverige har lyxen att kunna omdisponera och omprioritera om så behövs utan att det kräver för mycket kompromissande med vår standard. Men den marginal finns inte för många andra.

Det är inte ett konstigt att regimer som möts av folkigt missnöje försöker blidka missnöjesyttringar genom att utlova lägre livsmedels-priser. Många idag är som synes redan pressade av höga matpriser och dylika situationer agerar ofta som katalysatorer. Senaste exemplet är från Tunisien. Redan i Romarriket var man medveten om att tillgången till bröd för folket var en av de viktigaste sakerna för personer med makt att säkra om de ville sitta kvar på sin position. Talesättet löd "Ge dem bröd och skådespel" (lat: Panem et cirkenses).

Hur kan man som investerare agera då?

Ja, jag tycker inte det är inte helt enkelt. En del tänker kanske på Black Earth Farming eller någon av de andra noterade eller onoterade jordbruksbolagen som ämnar tälja guld på en ökande livsmedelsefterfrågan. Dock tycker jag att det är mer komplicerat än så. Vi har redan sett exempel på att när det tryter så rycker regeringar in och reglerar. T.ex. Ryssland som införde export-stopp p.g.a. torkan för att säkra "billigt" livsmedel till sin egen befolkning. Indien som infört export-restriktioner på sitt socker et.c. Detta gör naturligtvis att det är svårt för dylika bolag som BEF att vinst-maximera.

Rysslands och Indiens agerande lär heller inte vara något unikt för dem om mat-priserna börjar skena. Alla regimer vill skydda, om så inte sin egen befolkning från svält, så i alla fall sig själva från att förlora kontrollen. Detta gör att investeringar i livsmedelsproduktion inte blir den enkla ekvationen högre priser = mer vinst. Livsmedel är nämligen en av de varor som först sätts under reglering när så krävs. Visst kan det finnas restriktioner och regleringar kring andra varor, men de har ändock inte den tendensen att så snabbt kunna ändra sig.

Jag är nyfiken. Hur tänker du kring matproduktion, mat-priser och investeringar i detta?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar