Förbundsval i Tyskland och presidentval i Frankrike. Var är valupptakten och analysen i media?

Själv fick man nästan psykbryt på svensk media när det taktades upp för amerikanska presidentvalet. Kändes ibland som att det var mer rapportering då än det är när det är val i Sverige. Nu är vi en situation där det snart är val i Tyskland, Europas motor, men inte mycket rapporteras kring det.

I förbundsdagsvalet i Tyskland ska Merkel bytas ut. 

 

 

Merkel som suttit i 16 år. Inte mycket rapportering kring det trots att Sverige i princip är beroende av Tyskland för att hjulen ska snurra. Snurrar Tyskland, snurrar Sverige  oavsett vad färgen är på regeringen här.

Merkel avslutar sin karriär och det lutar åt att efterträdaren inte kan fylla hennes skor. Kanske är hennes eget fel. Sedan hon manövrerat ut Helmut Kohl verkar hon inte låtit någon kliva upp i rampljuset bredvid henne utan hon har hållit aspiranter kort. På så sätt säkrar man sin maktposition.  

Hon har tagit Tyskland, och Europa, genom en rad kriser. Med start av finanskrisen som utlöstes av Lehman, följt av eurokris m.m. Ofta har hon medlat d.v.s. gått en mellanväg för att ingjuta lugn. Alla är dock inte lugna. Gör man lite av allt så blir ju ingen helt nöjd. Flyktingkrisen då Tyskland skulle visa sin humanism och öppnade sina gränser, samt kritiserade de som inte gjorde det, visade sig ju snart ge färre och färre jubelrop på hemmaplan.  Inte minst när medier började rapportera om övergrepp utförda av unga män, varav många kommit som flyktingar. Massövergreppen nyårsnatten i Köln och andra tyska städer var en vändpunkt. En pragmatisk lösning, utan att släppa på sin ”humanism” var att börja skicka stora summor till Erdogans Turkiet för att där få stopp på flyktingströmmarna.

Merkels miljöpolitiken har heller inte gillats av alla. De yngre tycker för lite, de äldre för mycket. Detta kan göra att det politiska styret i Tyskland nu, efter en lång tid av Merkel-politik , blir ersatt av en socialdemokratisk och grönt styre. Eller inte. Vi får se.

I dagsläget innehar kristdemokraterna ca 33 %, liberalerna 11 %. Socialdemokraterna 21 %, de gröna 9 % och vänstern 9 %.

I Frankrike är det lika väl ett viktigt val på gång. Frankrike är ett land där presidentmakten har stor betydelse och Macron är favorit att återväljas. Dock jagas han i hasorna av Le Pen. I Frankrike blåser det m.a.o. mer högervindar just nu än i Tyskland. Att Merkel och Macron ändå kunnat samsas kan man förstå, men hur vore det om vi får några skrällar både i Frankrike som i Tyskland. En stark högerriktning i Frankrike och en vänsterriktning i Tyskland?

Två motpoler i ett Europa som har en mängd bekymmer. Långt efter både USA som Kina vad det gäller handlingskraft, stimulanser samt förmåga att driva igenom eventuella reformer.  Hur som helst. Det kan utveckla sig till att bli ett väldigt intressant 2022…  

Måndagsreflektioner

Måndag är en härlig dag i veckan. Starten på en ny vecka, nya framtidsmöjligheter.

EU valet är över och det ser ut som om både partier på den yttersta vänstern som högern går framåt på bekostnad på de mer i "mitten". Samtidigt verkar det, totalt sett, andelen EU-kritiska ledamöter i EU parlamentet öka. De kommer främst från Frankrike och Storbritannien. Lite ironiskt tycker jag det är att de som vill vara med allra minst är de som tar större och större plats i en församling de egentligen inte vill tillhöra.

Får denna nya parlamentariska situation några effekter på den ekonomiska återhämtningen i Europa? Vet ej. Verkar dock som om fransmännen inte alls är tillfreds med sitt sittande regeringsparti. I Storbritannien blev det EU-kritiska UKIP störst samtidigt som sittande P.M. lovat en folkomröstning kring Storbritanniens utträde ur EU.  De enda som verkar nöjda med sitt regeringsparti och regeringschef är tyskarna. En ny järnkansler, en järnlady? Kanske inte. Merkel verkar inte vilja axla den rollen riktigt utan ha en mer kompromissvillig inställning. I alla fall ser det ut så utåt.

Allt sammantaget lovar i alla fall att det lär bli fortsättningsvis intressant i Europa.

Även Ukraina höll sitt presidentval. En riktig rutinerad oligark vann tydligen där. Verkar ha suttit med och bestämt både under förra som förr förra regimen. Samtidigt verkar det pågå strider i östra Ukraina. Hur månne detta sluta.

En annan plats på vår jorden som också har sett en ökad militär inblandning är Thailand. Där har militären tagit över. Hur ska Sverige med sina exportplaner av ytterligare Jas-plan dit ställa sig till detta? Det har varit förvånansvärt tyst kring detta hittils. Ofta brukar ju media vara snabba på allt som har med svensk vapenexport att göra. Det ryktades ju om både det ena och det andra via svensk media innan schweizarna röstade nej till att finansiera köpet av Jas-plan. Hur ska de högt ställda förväntningarna sluta nu för Saab? Att ta över ThyssenKrupps varv ser allt mer lockande ut. Det kan ju leda till försäljningar av ubåtar inte bara till svenska marinen, men också t.ex. det australienska. Dramatiken lär hur som helst fortsätta.

Några som kan behöva fler marinstridskrafter är ju annars vietnameserna. I omstridda vatten har tydligen Kina placerat en oljerigg skyddad av säkerhetstrupp. Lite "soft power" kan man komma långt med. Nästa steg blir säkerligen att Kina utropar en s.k. Air Defence Identification Zone över och kring nämnda oljerigg. En taktik man använt längre österut för att vänja grannarna vid att det är Kina och ingen annan som innehar kontrollen över ett omstritt område.

Appropå marinstridskrafter. Kongsbergs utdelning bör ramla in på kontot snart. Gillar man utdelningar så är Maj definitivt en av årets favoritmånader. Många av bolagen väljer nämligen att betala ut dem då. Maj har också varit en varm månad. Vädret har man inte kunnat klaga på. Näst intill sommarhetta.

Ett annat hett ställe är Libyen. Inte bara temperaturmässigt, men också inrikespolitiskt. Strider pågår just nu för fullt. En gammal general har tydligen bestämt sig för att ta itu med en och annan rebellgruppering. Efter Kaddaffis fall blev det ju aldrig någon ordning på "torpet" och landet har kontrollerats av olika rebellfraktioner, beväpnade till tänderna. Utländska ambassadörer har kidnappats och parlamentet har stormats från tid till annan då någon rebellgruppering velat få igenom något av sina krav. Yaras joint-venture där kan nog med stor säkerhet avskrivas. I alla fall så länge det råder mer eller mindre kaos där.

Kaos ja. Ibland kan man tycka att det råder fullständig kaos i vår värld, men konstigt nog så är börsen oerhört okänslig för det. Istället nås allt högre och högre höjder. Som om det inte finns några orosmoln alls kring horisonten. Å andra sidan kan man inte gå och oroa sig hela dagarna heller, men en stilla reflektion kan man väl skänka det en måndagskväll som den här.

Händelseutvecklingen på Cypern

Nyligen har en skatt på insatta medel hos bankerna på Cypern röstats ned av Cyperns parlament.  Förslaget löd på 6,75% skatt på medel under 100 000 euro (vilket är detsamma som deras insättningsgarantin) och 9,9% på de över 100 000 euro.

EU (främst Tyskland, Finland, Nederländerna) vill tydligen se att Cypern kan bidra med 5,8 miljarder euro och att dessa skulle tas från cypriotiska bankmedel för att bevilja mer lån. Antagligen för att sätta dit vad man anser är en stor pengatvättsektor inom euro-området.

Cyperns president Nicos Anastasiades har enligt tidningen Cyprus Mail varit lika bestämd på att undvika att allt för mycket av en eventuell dylik skatt ska landa på de med mer än 100 000 euro. Förslaget som gavs blev därför det ovan nämnda. Att alla med pengar på bankerna ska vara med och betala.

Ser man till storleken så beräknas det finnas ca 30 miljarder euro på cypriotiska bankkonton som hör till de med under 100 000 euro. Cypern har ca 1,1 miljon invånare. Lägger man till de pengar som finns utöver insättningsgarantin så blir det ytterligare ca 38 miljarder euro. Mycket av det tydligen ägt av icke-cyprioter. En skatt på ca 15% på dessa medel skulle därför motsvara vad Cypern behövde skjuta till själva för att få låna mer pengar. Jag misstänker det var något sådan som vissa EU-länder hade tänkt sig. Nu blev dock inte förslaget så.

Man kan ju spekulera i om folkopinionen mot skatten skulle bli lika stark om förslaget istället t.ex. gällt skatt på medel ägd av icke-cyprioter? Jag vet inte, men själva grundproblemet är, som jag ser det, att man ens överväger att beslagta/beskatta insatta bankmedel. Att ens föra upp något sådant på agendan verkar för mig helt verklighetsfrämmande. Liknar ju gammal medeltida brandskattning om något, oavsett vem som drabbas.

Det verkar i alla fall att man från ett visst EU håll vill sätta dit Cyperns relativt stora banksektor samtidigt som man vill visa för sin hemmaopinion att man inte enbart "löser ut" länder i södra Europa gång på gång utan visad motprestation.

Från cypriotisk håll försöker man navigera mellan att vara kvar i euro-samarbetet, hålla sig väl med väljare och klappa utländska (ryska) placerare medhårs. Samt undvika statsbankrutt. Det ska bli intressant att se hur det lyckas framöver.

Priset på aktier i intressanta bolag har i alla fall inte verkar blivit billigare p.g.a den senaste händelseutvecklingen på Cypern. I alla fall inte än så det verkar inte bli en upprepning av Greklands-krisen.  Vi får se om kanske något annat kan sätta börsen i gungning snart.

Lite siffror för att sätta de ovan nämnda i relation:

Cyperns BNP ligger på ca 20 miljarder euro.
Statsskulden uppgår till ca 15 miljarder euro (Q3 2012).
I senast redovisade statsbudget (2011) så hade man ett underskott på ca 1,1 miljarder
Landets exportintäkter är på ca 1,6 miljarder euro
Landets import är på ca 6,4 miljarder.
Cypern har EUs lägsta skatter för företag (10%)

Vart ska pengarna som behövs komma ifrån?

Det är lätt att se att man lockats att ta från bankkonton. Omräknat så finns det på Cypern ca 62 000 euro/capita på bankkontona (drygt hälften ägs dock troligen av utländska ägare).