Hissbranschen har minst sagt haft ett gyllene decennium. Inte minst märks det när jag tittade på Kone senast som då visade på många kvaliteer.
Tillväxten har varit driven av en ökad urbanisering. Inte minst i Asien som är den marknad som blivit allt mer viktig, inte minst för Kone. En oligopolsituation har också gynnat aktörerna. Ingenting är bättre (ur ägarsynpunkt) än en marknad som växer och som domineras av några få stora aktörer.
Absolut störst i branschen är amerikanska Otis elevators som i sin tur är en del av United Technologies Corp. Därefter, ungefär hälften så stora storleksmässigt som Otis, kommer schweiziska Schindler Group, tyska ThyssenKrupp Elevators Technology och finska Kone. Sedan är det ett bra hopp ned till de mindre aktörerna så som t.ex. japanska Fujitec.
Tittar vi då närmre på Kone´s siffror så imponerar de. Låg skuldsättning, avkastning på eget kapital i höjd med Coca Colas och en tillväxt om ca 6-7% årligen. Utdelningar har också kommit samt kryddat med extra utdelningar.
Det hela är också uppbackat av ett starkt kassaflöde. Man redovisar inte vinster enbart för att plöja ned dem i capex-kostnader direkt igen. Nej pengarna finns där för utdelningar och förvärv. En viss nivå av FoU behövs visserligen och Kone har också varit framgångsrika inom nya hissinovationer. Antagligen är detta också en delförklaring till att man lyckats växa t.o.m. något bättre än övriga aktörer.
Nu senast har Kone kommit upp med UltraRope linor som gör att man kan ökar hissarnas räckvidd. Ett "problem" med hissar är ju att det krävs slitstarka stållinor för att dra upp och ned dem. Dessa utgör (när de är långa) en avsevärd viktbelastning vilken begränsar konventionella hissars räckvidd. Nu har Kone en lösningen för de riktigt höga byggena.
Det fina med hissaktörernas affärside är ju att efter installation så tillkommer kontinuerlig service. Man vill ju inte vänta med att göra service tills linorna har gått av... Det kan ju ge hotellet dåligt rykte. Detta ger, liksom i t.ex. Atlas Copcos fall, fina intäkter i många, många år.
Så långt, så väl även om man kan inkludera vissa brasklappar. Hur länge ska t.ex. urbaninseringen och byggboomen i Kina bestå? Kan Kone försvara sin marknadsandel om man tappar efter konkurrenterna och de kommer upp med en ny revolutionerande hiss- och rulltrappekonstruktioner? O.s.v.
Men hur är det med priset nu då? En eventuell investering bör ju inte bara vara bra kvalitativt. Prislappen måste ju vara acceptabel också.
Siffermässigt så har Kone gjort en vinst på 2,30 eur/aktie som 3-årsmedel (2012-2010). 2,10 euro/aktie om man ser över en 5-års period (2012-2008).
Det bedömda fria kassaflödet är starkt och utgör ca 90% av redovisade vinster. Utdelningarna som givits representerar ca 75% av de redovisade vinsterna m.a.o. har det täckts upp av det fria kassaflödet.
Jag vill dock inte betala mer än 20 gånger vinsten (en prislapp jag reserverat för andra fina bolag med starka kassaflödena så som H&M och Coca Cola) vilket ger att ett pris om ca 46 euro/aktie är mer i lag vad jag anser rimligt för Kone under rådande omständigheter och med diverse brasklappar i betänkande. Det finns med andra ord ett glapp mellan vad JAG är beredd att betala för Kone och vad "Mr Market" är beredd att betala då nuvarande kurs är ca 64 euro/aktie.
Jag missunnnar dock inte "Mr Market" det. Det kan säkerligen var en god investering även vid 64 euro/aktie, men det är ingenting som jag vågar mig på i nuläget. Nej då avvaktar jag hellre.
Du kanske vet någon annan finsk pärla som är lågt prissatt?
Tankar, noteringar och funderingar om aktier och investeringar
Visar inlägg med etikett ThyssenKrupp. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ThyssenKrupp. Visa alla inlägg
tisdag 9 juli 2013
lördag 2 februari 2013
SSAB vs Stålindustrin
Som ett led i mina efterforskningar kring stålindustrin kommer här en del enklare jämförelser som kan vara intressanta att göra mellan SSAB och övriga mer eller mindre relevanta stålbolag.
Först en liten översikt över de tio största stålbolagen i världen. Bara så att vi får rätt perspektiv på vad Sveriges, eller t.o.m. Nordens, "stora" stålbolag SSAB har att mäta sig med, globalt sett.
Bolagsnamn Producerad mängd stål 2011 (Land, eller i. a.f. var man har registrerat sitt moderbolag)
ArcelorMittal 97 milj ton (Luxemburg) .- Bildade vid sammanslagning av Arcelot och Mittal världens i särklass största stålbolag.
Nippon Steel & Sumitomo Metal 46 milj ton (Japan) - Bildades 2012 vid sammanslagning av Nippon Steel och Sumitomo.
Hebei Iron and Steel 44 milj ton (Kina) - Kinas största ståltillverkare och är en sammanslagning från år 2008 av Tangsteel och Hangsteel.
Baosteel 43 milj ton (Kina) - Växte mycket i storlek efter Asien-krisen på 90-talet i och med förvärv av många andra kinesiska stålbolag. Baosteel noterades på Shanghaibörsen år 2000.
POSCO 39 milj ton (Sydkorea) - POSCOS historia går tillbaka till Sydkoreas industrialisering på 60-talet. Bolaget finns listat inte bara i Seoll utan också i Tokyo, London och New York.
Wuhan Iron and Steel 38 milj ton (Kina) - Kinas egentligen första stora stålgigant med ursprung från 50-talet. Listades på Shanghai börsen 1999.
Jiangsu Shagang 32 milj ton (Kina) - Kinas största privatägda företag.
Shougang 30 milj ton (Kina) - En av de äldsta stålbolagen i Kina vars ursprung går tillbaka till 1919.
JFE 30 milj ton (Japan) - Konglomerat vars bas består av ståltillverkning men även inkluderar varvsindustri, fastigheter m.m.. JFE är en sammanslagning 2002 av tidigare Nihon och Kawasaki Steel.
Ansteel 29 milj ton (Kina)
Som synes så är 6 av de 10 största kinesiska bolag. Kina står ju mycket riktigt också för drygt halva världsproduktionen som världskonsumtionen av stål.
9 av 10 bolag är asiatiska. Även ArcelorMittal har en stor del av sin produktion och försäljning i Asien. Moderbolaget är dock registrerat i Luxemburg. Den stora andelen asiatiska stålbolag i toppen är heller inget konstigt. Det är helt klart i Asien det mesta stålet konsumeras. De fyra nationerna Kina, Japan, Indien och Sydkorea står själva nästan för drygt 2/3 av världens stålproduktion och stålkonsumtion.
Noterbart är att stål i huvudsak produceras och konsumeras lokalt och regionalt. Det är egentligen ingenting man som färdig slutprodukt skickar runt halva jordklotet. Istället är det malmen och kolet man transporterar, till stålverken.
En annan tydlig trend är konsolideringen som pågått under en längre tid nu. Stålbolag går samman, förvärvas och slås ihop. SSAB förvärv av IPSCO är i detta sammanhang inget konstigt eller unikt. Långtifrån, det är mer eller mindre kutym i branschen.
Sätter vi nu SSAB i relation till de tio ovan nämnda bolag så är SSABs produktion på ca 4 miljoner ton ganska blygsam. SSAB största marknader är också Europa och USA m.a.o. på "gårdens baksida". Eftersom stål är mer utav en regional handelsvara är det således troligen mer relevant att jämföra SSAB med de största aktörerna i Europa och USA.
Jag drar då fram de fem största och tittar på balansräkningen utifrån debt/equity samt två värderingsparametrar, P/B och P/S.
P/E kan i sammanhanget vara ganska orelevant då konjunkturkänsliga bolag har en tendens att ha lågt P/E när hjulen snurrar som fortast och kurserna är som högst i relation till den långsiktiga "normalvärderingen" och vice versa. Nu säger inte P/B och P/S kanske så mycket heller, men mitt antagande är att i alla fall P/S är en hyfsad värdemarkör. Om man nu vill jämföra olika bolag i samma bransch. I regel svänger omsättningen långt mindre än vinstmarginalerna i konjunkturkänsliga branscher.
Hur som helst de fem största i Europa och USA är:
ArcelorMittal 97 milj ton (Luxemburg)
Tittar man på balansräkningen så ligger debt/equity på 1,15.
Som tidigare påpekats, världens största ståltillverkare med förgreningar över hela världen inklusive stor del av den europeiska marknaden. Man har stängt ned anläggningar i bl.a. Belgien p.g.a. överkapacitet i Europa. Direktavkastningen ligger f.n. på ca 3,7%. P/B 0,5 och P/S 0,3
Tata Steel 24 milj ton (Indien)
Tata Steel har en ansträngd balansräkning med en debt/equity på 2,34.
Dotterbolaget Tata Steel Europe är näst största ståltillverkaren i Europa. Tata Steel Europe motsvarar ganska väl tidigare Corus, som var ett brittiskt-holländskt stålbolag som förvärvades av Tata Steel 2007 för drygt 12 miljarder usd. Detta efter en budstrid mellan Tata och brasilianska CSN. Tata Steel Europes omsättning är på ca 16 miljarder usd (2012), vilket verkar ligga i linje med omsättningen vid köpetillfället. Detta motsvarar alltså ett pris på Corus på ca P/S 1,3. Detta var då innan Finanskrisen då "hjulen snurrade som fortast". Tata Steel Europe har haft det tufft de senaste åren liksom alla andra aktörer på den europeiska marknaden. Anledningen att jag noterar ned Corus-affären speciellt är för att det kan vara intressant att se värderingar under en högkonjunktur.
Tata Steel Europe är ju nu inte särnoterat, men ser man till bolaget som helhet så handlas aktien till ca P/B 0,75 och P/S 1,1. Direktavkastningen är 3%. Tata Steel som helhet sticker också ut genom att ha en stadigt ökande vinst även igenom Finanskrisen. Anledningen finns nog på bolagets hemmamarknad, Indien. Indiens stålkonsumtion steg t.ex. ca 5% under 2013, ca 6% under 2012 och 11% 2011. M.a.o. en helt annan situation än den vi sett i Europa under samma tidsperiod.
US Steel 22 milj ton (USA).
US Steels balansräkning är heller ingen fröjd för ögat. Debt/equity på 2,97.
Med en omsättning på totalt ca 20 miljarder usd står Amerika för merparten och Europa för ca 1/4. US Steel har fyra förlustår bakom sig och sjunkande utdelningar. Direktavkastning är i skrivande stund 0,9%. Värderingen ligger på P/B basis på ca 0,9 och P/S på 0,2.
Nucor 20 milj ton (USA)
Nucor är branschens stjärna i USA vilket också märks på värderingen. Debt/equity ligger på 0,95.
Omsättningen ligger på ca 20 miljarder usd och bolaget går med vinst samt har sakta, stadigt ökat utdelningarna. Den mesta försäljningen sker i Nordamerika. Direktavkastningen ligger just nu på ca 3,2%. Värderingen sett till P/B på 1,9 och P/S på 0,8
ThyssenKrupp 18 milj ton (Tyskland)
Konglomerat som förutom ståltillverkning har hisstillverkning, varvsindustri m.m.. Bolagets ursprung är ihopslagningen av Thyssen AG och Krupp år 1999. Ansträngd balansräkning med en Debt/equity på 3,19.
Ståltillverkningen är hårt pressat. ThyssenKrupp fick kraftigt sänka sina utdelningar och nu senast t.om. ställa in dem. Man håller just nu på med en omställning där man har för avsikt att försöka ställa om mot mer tillverkning av andra industriprodukter och ha mindre fokus på stål framöver. Värderingsmässigt så ligger aktien på P/B 2,6 och P/S 0,2.
SSAB 4 milj ton (Sverige)
Debt/Equity för SSAB är 1,03. I jämförelse så är finanserna alltså inte alls lika ansträngda som bland många av de andra aktörerna. SSAB ligger här på samma nivå som t.ex. Nucor.
Sett till direktavkastningen så presterar man även här väldigt bra (förutsatt att den bibehålls på 2 kr). Just nu är den 4,3%. Högst i jämförelsen.
SSAB handlas just nu till ca P/B 0,5. P/B-talet varierar en del i branschen, men undantar man konglomeratet ThyssenKrupp så verkar en värdering runt och en bit över P/B 1 härledas till stålbolagen när det går tämligen bra för dem, medan kring P/B 0,5 är mer utav en krisstämpel.
SSAB P/S-tal ligger på 0,4 och är därmed någonstans "mitt i mellan". Skuldsatta bolag så som ThyssenKrupp och US Steel handlas t.ex. på P/S tal hälften så höga, medan den amerikanska favoriten Nucor handlas till dubbelt så högt P/S-tal och Tata Steel som uppvisat stadig tillväxt en bit över P/S 1.
Summa summarum så bedömer jag att SSAB bör ha förmåga att övervintra ett tag till. Finanserna är inte avskräckande dåliga om man jämför med branschkollegorna. Därtill så sticker heller inte värdering på t.ex. P/S-basis ut som något helt stick i stäv med vad som kan vara relevant.
Väljer man att titta bakåt och då enbart på SSABs historiska värdering så visar det att värderingen över en konjunkturcykel i medel legat på P/B 1,3 och P/S 0,8.
Relativa jämförelser eller historiska diton säger naturligtvis ingenting om framtiden. Historien brukar som bekant ej heller upprepa sig, men ganska så ofta så sägs den rimma.
För sakens skull så slänger jag in ett sista stapeldiagram så att storleksförhållandena riktigt sjunker in. Stålproduktion i miljoner ton.
Först en liten översikt över de tio största stålbolagen i världen. Bara så att vi får rätt perspektiv på vad Sveriges, eller t.o.m. Nordens, "stora" stålbolag SSAB har att mäta sig med, globalt sett.
Bolagsnamn Producerad mängd stål 2011 (Land, eller i. a.f. var man har registrerat sitt moderbolag)
ArcelorMittal 97 milj ton (Luxemburg) .- Bildade vid sammanslagning av Arcelot och Mittal världens i särklass största stålbolag.
Nippon Steel & Sumitomo Metal 46 milj ton (Japan) - Bildades 2012 vid sammanslagning av Nippon Steel och Sumitomo.
Hebei Iron and Steel 44 milj ton (Kina) - Kinas största ståltillverkare och är en sammanslagning från år 2008 av Tangsteel och Hangsteel.
Baosteel 43 milj ton (Kina) - Växte mycket i storlek efter Asien-krisen på 90-talet i och med förvärv av många andra kinesiska stålbolag. Baosteel noterades på Shanghaibörsen år 2000.
POSCO 39 milj ton (Sydkorea) - POSCOS historia går tillbaka till Sydkoreas industrialisering på 60-talet. Bolaget finns listat inte bara i Seoll utan också i Tokyo, London och New York.
Wuhan Iron and Steel 38 milj ton (Kina) - Kinas egentligen första stora stålgigant med ursprung från 50-talet. Listades på Shanghai börsen 1999.
Jiangsu Shagang 32 milj ton (Kina) - Kinas största privatägda företag.
Shougang 30 milj ton (Kina) - En av de äldsta stålbolagen i Kina vars ursprung går tillbaka till 1919.
JFE 30 milj ton (Japan) - Konglomerat vars bas består av ståltillverkning men även inkluderar varvsindustri, fastigheter m.m.. JFE är en sammanslagning 2002 av tidigare Nihon och Kawasaki Steel.
Ansteel 29 milj ton (Kina)
Som synes så är 6 av de 10 största kinesiska bolag. Kina står ju mycket riktigt också för drygt halva världsproduktionen som världskonsumtionen av stål.
9 av 10 bolag är asiatiska. Även ArcelorMittal har en stor del av sin produktion och försäljning i Asien. Moderbolaget är dock registrerat i Luxemburg. Den stora andelen asiatiska stålbolag i toppen är heller inget konstigt. Det är helt klart i Asien det mesta stålet konsumeras. De fyra nationerna Kina, Japan, Indien och Sydkorea står själva nästan för drygt 2/3 av världens stålproduktion och stålkonsumtion.
Noterbart är att stål i huvudsak produceras och konsumeras lokalt och regionalt. Det är egentligen ingenting man som färdig slutprodukt skickar runt halva jordklotet. Istället är det malmen och kolet man transporterar, till stålverken.
En annan tydlig trend är konsolideringen som pågått under en längre tid nu. Stålbolag går samman, förvärvas och slås ihop. SSAB förvärv av IPSCO är i detta sammanhang inget konstigt eller unikt. Långtifrån, det är mer eller mindre kutym i branschen.
Sätter vi nu SSAB i relation till de tio ovan nämnda bolag så är SSABs produktion på ca 4 miljoner ton ganska blygsam. SSAB största marknader är också Europa och USA m.a.o. på "gårdens baksida". Eftersom stål är mer utav en regional handelsvara är det således troligen mer relevant att jämföra SSAB med de största aktörerna i Europa och USA.
Jag drar då fram de fem största och tittar på balansräkningen utifrån debt/equity samt två värderingsparametrar, P/B och P/S.
P/E kan i sammanhanget vara ganska orelevant då konjunkturkänsliga bolag har en tendens att ha lågt P/E när hjulen snurrar som fortast och kurserna är som högst i relation till den långsiktiga "normalvärderingen" och vice versa. Nu säger inte P/B och P/S kanske så mycket heller, men mitt antagande är att i alla fall P/S är en hyfsad värdemarkör. Om man nu vill jämföra olika bolag i samma bransch. I regel svänger omsättningen långt mindre än vinstmarginalerna i konjunkturkänsliga branscher.
Hur som helst de fem största i Europa och USA är:
ArcelorMittal 97 milj ton (Luxemburg)
Tittar man på balansräkningen så ligger debt/equity på 1,15.
Som tidigare påpekats, världens största ståltillverkare med förgreningar över hela världen inklusive stor del av den europeiska marknaden. Man har stängt ned anläggningar i bl.a. Belgien p.g.a. överkapacitet i Europa. Direktavkastningen ligger f.n. på ca 3,7%. P/B 0,5 och P/S 0,3
Tata Steel 24 milj ton (Indien)
Tata Steel har en ansträngd balansräkning med en debt/equity på 2,34.
Dotterbolaget Tata Steel Europe är näst största ståltillverkaren i Europa. Tata Steel Europe motsvarar ganska väl tidigare Corus, som var ett brittiskt-holländskt stålbolag som förvärvades av Tata Steel 2007 för drygt 12 miljarder usd. Detta efter en budstrid mellan Tata och brasilianska CSN. Tata Steel Europes omsättning är på ca 16 miljarder usd (2012), vilket verkar ligga i linje med omsättningen vid köpetillfället. Detta motsvarar alltså ett pris på Corus på ca P/S 1,3. Detta var då innan Finanskrisen då "hjulen snurrade som fortast". Tata Steel Europe har haft det tufft de senaste åren liksom alla andra aktörer på den europeiska marknaden. Anledningen att jag noterar ned Corus-affären speciellt är för att det kan vara intressant att se värderingar under en högkonjunktur.
Tata Steel Europe är ju nu inte särnoterat, men ser man till bolaget som helhet så handlas aktien till ca P/B 0,75 och P/S 1,1. Direktavkastningen är 3%. Tata Steel som helhet sticker också ut genom att ha en stadigt ökande vinst även igenom Finanskrisen. Anledningen finns nog på bolagets hemmamarknad, Indien. Indiens stålkonsumtion steg t.ex. ca 5% under 2013, ca 6% under 2012 och 11% 2011. M.a.o. en helt annan situation än den vi sett i Europa under samma tidsperiod.
US Steel 22 milj ton (USA).
US Steels balansräkning är heller ingen fröjd för ögat. Debt/equity på 2,97.
Med en omsättning på totalt ca 20 miljarder usd står Amerika för merparten och Europa för ca 1/4. US Steel har fyra förlustår bakom sig och sjunkande utdelningar. Direktavkastning är i skrivande stund 0,9%. Värderingen ligger på P/B basis på ca 0,9 och P/S på 0,2.
Nucor 20 milj ton (USA)
Nucor är branschens stjärna i USA vilket också märks på värderingen. Debt/equity ligger på 0,95.
Omsättningen ligger på ca 20 miljarder usd och bolaget går med vinst samt har sakta, stadigt ökat utdelningarna. Den mesta försäljningen sker i Nordamerika. Direktavkastningen ligger just nu på ca 3,2%. Värderingen sett till P/B på 1,9 och P/S på 0,8
ThyssenKrupp 18 milj ton (Tyskland)
Konglomerat som förutom ståltillverkning har hisstillverkning, varvsindustri m.m.. Bolagets ursprung är ihopslagningen av Thyssen AG och Krupp år 1999. Ansträngd balansräkning med en Debt/equity på 3,19.
Ståltillverkningen är hårt pressat. ThyssenKrupp fick kraftigt sänka sina utdelningar och nu senast t.om. ställa in dem. Man håller just nu på med en omställning där man har för avsikt att försöka ställa om mot mer tillverkning av andra industriprodukter och ha mindre fokus på stål framöver. Värderingsmässigt så ligger aktien på P/B 2,6 och P/S 0,2.
SSAB 4 milj ton (Sverige)
Debt/Equity för SSAB är 1,03. I jämförelse så är finanserna alltså inte alls lika ansträngda som bland många av de andra aktörerna. SSAB ligger här på samma nivå som t.ex. Nucor.
Sett till direktavkastningen så presterar man även här väldigt bra (förutsatt att den bibehålls på 2 kr). Just nu är den 4,3%. Högst i jämförelsen.
SSAB handlas just nu till ca P/B 0,5. P/B-talet varierar en del i branschen, men undantar man konglomeratet ThyssenKrupp så verkar en värdering runt och en bit över P/B 1 härledas till stålbolagen när det går tämligen bra för dem, medan kring P/B 0,5 är mer utav en krisstämpel.
SSAB P/S-tal ligger på 0,4 och är därmed någonstans "mitt i mellan". Skuldsatta bolag så som ThyssenKrupp och US Steel handlas t.ex. på P/S tal hälften så höga, medan den amerikanska favoriten Nucor handlas till dubbelt så högt P/S-tal och Tata Steel som uppvisat stadig tillväxt en bit över P/S 1.
Summa summarum så bedömer jag att SSAB bör ha förmåga att övervintra ett tag till. Finanserna är inte avskräckande dåliga om man jämför med branschkollegorna. Därtill så sticker heller inte värdering på t.ex. P/S-basis ut som något helt stick i stäv med vad som kan vara relevant.
Väljer man att titta bakåt och då enbart på SSABs historiska värdering så visar det att värderingen över en konjunkturcykel i medel legat på P/B 1,3 och P/S 0,8.
Relativa jämförelser eller historiska diton säger naturligtvis ingenting om framtiden. Historien brukar som bekant ej heller upprepa sig, men ganska så ofta så sägs den rimma.
För sakens skull så slänger jag in ett sista stapeldiagram så att storleksförhållandena riktigt sjunker in. Stålproduktion i miljoner ton.
lördag 15 december 2012
Svensk försvarsindustri
Jag gjorde för ett tag sedan bedömningen att försvarsindustrin för tillfället var en ganska lågt värderad bransch. Mycket tack vare förväntningar på försvarsneddragningar i USA och Europa som står för majoriteten av världens försvarsutgifter. "Favoriten" i branschen för egen del är norska Kongsberg. Se min analys här: Analys av Kongsberg
Jag har dock inför detta inlägg vänt min blick mot Sverige och tittat närmre på den svenska försvarsindustrin. Vilka bolag finns det som en aktieägare kan ta del av? Sveriges försvarsindustri har ju förändrats en hel del under de senaste decenierna. Till skillnad från t.ex. i Norge så står inte staten som en stor majoritetsägare i någon av försvarsbolagen. Det är andra aktörer som dominerar här. Många bolag har blivit delar av utländska industrikoncerner. Trots att svensk försvarsindustri hela tiden varit relativt liten verkar ändå dess högteknologiska innehåll gjort den intressant för omvärlden.
Tittar man specifikt på svensk vapenexport så uppgick den 2011 till 13,9 miljarder kr vilket är en ganska oförändrad nivå i relation till tidigare år. Det motsvarar ca 1,15% av den totala varuexporten. De största exportdestinationerna under året var Thailand, Saudiarabien, Indien, Pakistan och Storbritannien.
Den första aktören man troligen kommer att tänka på när det gäller att som aktieintresserad bli delägare i svensk försvarsindustri är Saab. Även om Saab har diversifierat sig över tid och har en stor mängd produkter till försäljning så är militärt flyg fortfarande den största intäktskällan.Saab omsätter ca 25 miljarder kr. Saab tittade jag närmare på här: Analys av Saab
Saab ägs av Wallenbergsfären som kontrollerar ca 48% av rösterna och 30% av kapitalet. Saabs B-aktie finns noterad på largecap. Tidigare var brittiska BAE Systems en storägare i Saab men dess innehav har över tid nu avvecklats helt.
Bofors och Hägglunds är två andra "gamla" svenska försvarsbolag med ca 1 miljard respektive 2 miljarder kr i omsättning. Karlskoga baserade Bofors sysslar med kanoner och artilleriammunition medan Hägglunds är en av Örnsköldsviks större arbetsgivare och tillverkar olika sorters bandvagnar och stridsfordon. Det handlar i det här fallet alltså om markstridskrafter. De två bolagen ägs idag av BAE Systems. En gammal analys av bolaget finns här: Analys av BAE Systems
BAE Systems ägs i sin tur av flertalet institutionella ägare som t.ex. Barclays. Det finns ingen tydlig majoritetsägare. Ett försök att slå ihop BAE Systems och försvarskoncernen EADS misslyckades tidigare i år. BAE Systems totala omsättning är ca 210 miljarder kr och bolagets aktie går att handla på Londonbörsen men även som ADRs på Pinksheets i USA.
Ska man till slut ta sig till havs så faller sig Kockums naturligt. Kockum tillverkar militära fartyg och omsätter ca 1,5 miljarder kr. Även Kockums har en lång historia och var på 50-talet en av världens största varvsindustrier. Idag ägs Kockum av tyska ThyssenKrupp. Bolagets majoritetsägare är två tyska familjestiftelser.
Jag har inte tagit mig tiden att skriva ned något längre inlägg kring ThyssenKrupp och tänker inte göra det heller då den tyska stålkoncernen inte alls faller mig i smaken. Förlustår, relativt hög skuldsättning, slopad utdelning m.m. gör att jag passar. ThyssenKrupp är mycket mer än en försvarskoncern. Bolaget inriktar sig på tillverkning på allt som har med stål att göra. Kockums fartygstillverkning är i det sammanhanget en väldigt liten del. ThyssenKrupps totala omsättning är nästan 400 miljarder kr. ThyssenKrupps aktie går att köpa via tyska börsen.
Vänder vi blicken mot mindre aktörer så finns det två som står till buds för den intresserade, Aqeri och CybAero.
Aqeri omsätter ca 50 miljoner kr och levererar data- och kommunikationsutrustning. Man agerar som underleverantör till bl.a. Saab, Kustbevakningen och Försvarets materialverk. Aqeri har uppvisat fallande omsättning och negativt resultat de senaste åren och hittills aldrig levererat någon utdelning. Aqeri finns listat på First North.
Linköpingbaserade CybAero med en omsättning på ca 15 miljoner kr är ett mindre bolag som utvecklar och säljer flygfarkoster s.k. UAVs (Unmanned Aerial Vehicles). Man har bl.a. lyckats sälja till Förenade Arab Emiraten men i det stora hela så är kassaflödet som resultatet negativt med nyemission på nyemission som följd. CybAero finns listat på FirstNorth.
Slår vi ihop de olika delarna så når vi en omsättning i de olika bolagen på ca 30 miljarder kr. Den absoluta huvuddelen står Wallenbergs ägda Saab för. Ett Saab som i huvudsak får sina inkomster från verksamhet relaterad till militärt flyg. Även om de andra större bolagen (Bofors, Häggums och Kockums) har en anrik historia så står de dock i skuggan i jämförelse med Saab. Saabs omsättning bleknar dock i jämförelse med BAE Systems och ThyssenKrupp. Saabs beroende av inkomster relaterat till produkter för militärt flyg (45%) gör också att man är starkt beroende av hur det går med försäljningen inom just det området. Det, eller att man lyckas diversifiera sig mer och öka intäkterna från andra områden. I det sammanhanget så är det inte så konstigt att det gäller att kunna sälja JAS 39 Gripen. Själva flygplanet är en sak, men det finns också en hel del inkomstmöjligheter runt all kringutrustning.
Saab står dock på stark finansiell grund. Det är svårt att hitta ett försvarsbolag med starkare balansräkning med en så låg andel räntebärande skulder. Ur svenskt perspektiv är det unikt. Även om de är mycket, mycket större så är balansräkningarna i långt sämre skick för giganterna BAE Systems och ThyssenKrupp. First North listade Aqeri och CybAero imonerar inte heller.
Saab framstår därmed som det mest naturliga valet om man vill bli aktieägare i svensk försvarsindustri. Frågan är dock om Saab kommer klara utmaningarna i framtiden eller gå samma öde till mötes som Bofors och de andra d.v.s. bli uppköpta? Det är svårt att förneka att Saab i mångt och mycket står och faller med svenskt politiskt stöd. Relationen svenska staten och Wallenberg verkar dock vara goda så någon omedelbar fara är det antagligen inte, men vem vet vad som händer på sikt?
Vad är din syn på svensk försvarsindustri generellt, på Saab, BAE Systems, ThyssenKrupp, Aqeri, CybAero specifikt?
Jag har dock inför detta inlägg vänt min blick mot Sverige och tittat närmre på den svenska försvarsindustrin. Vilka bolag finns det som en aktieägare kan ta del av? Sveriges försvarsindustri har ju förändrats en hel del under de senaste decenierna. Till skillnad från t.ex. i Norge så står inte staten som en stor majoritetsägare i någon av försvarsbolagen. Det är andra aktörer som dominerar här. Många bolag har blivit delar av utländska industrikoncerner. Trots att svensk försvarsindustri hela tiden varit relativt liten verkar ändå dess högteknologiska innehåll gjort den intressant för omvärlden.
Bild från Aqeri ABs årsredovisning
Tittar man specifikt på svensk vapenexport så uppgick den 2011 till 13,9 miljarder kr vilket är en ganska oförändrad nivå i relation till tidigare år. Det motsvarar ca 1,15% av den totala varuexporten. De största exportdestinationerna under året var Thailand, Saudiarabien, Indien, Pakistan och Storbritannien.
Den första aktören man troligen kommer att tänka på när det gäller att som aktieintresserad bli delägare i svensk försvarsindustri är Saab. Även om Saab har diversifierat sig över tid och har en stor mängd produkter till försäljning så är militärt flyg fortfarande den största intäktskällan.Saab omsätter ca 25 miljarder kr. Saab tittade jag närmare på här: Analys av Saab
Saab ägs av Wallenbergsfären som kontrollerar ca 48% av rösterna och 30% av kapitalet. Saabs B-aktie finns noterad på largecap. Tidigare var brittiska BAE Systems en storägare i Saab men dess innehav har över tid nu avvecklats helt.
Bofors och Hägglunds är två andra "gamla" svenska försvarsbolag med ca 1 miljard respektive 2 miljarder kr i omsättning. Karlskoga baserade Bofors sysslar med kanoner och artilleriammunition medan Hägglunds är en av Örnsköldsviks större arbetsgivare och tillverkar olika sorters bandvagnar och stridsfordon. Det handlar i det här fallet alltså om markstridskrafter. De två bolagen ägs idag av BAE Systems. En gammal analys av bolaget finns här: Analys av BAE Systems
BAE Systems ägs i sin tur av flertalet institutionella ägare som t.ex. Barclays. Det finns ingen tydlig majoritetsägare. Ett försök att slå ihop BAE Systems och försvarskoncernen EADS misslyckades tidigare i år. BAE Systems totala omsättning är ca 210 miljarder kr och bolagets aktie går att handla på Londonbörsen men även som ADRs på Pinksheets i USA.
Ska man till slut ta sig till havs så faller sig Kockums naturligt. Kockum tillverkar militära fartyg och omsätter ca 1,5 miljarder kr. Även Kockums har en lång historia och var på 50-talet en av världens största varvsindustrier. Idag ägs Kockum av tyska ThyssenKrupp. Bolagets majoritetsägare är två tyska familjestiftelser.
Jag har inte tagit mig tiden att skriva ned något längre inlägg kring ThyssenKrupp och tänker inte göra det heller då den tyska stålkoncernen inte alls faller mig i smaken. Förlustår, relativt hög skuldsättning, slopad utdelning m.m. gör att jag passar. ThyssenKrupp är mycket mer än en försvarskoncern. Bolaget inriktar sig på tillverkning på allt som har med stål att göra. Kockums fartygstillverkning är i det sammanhanget en väldigt liten del. ThyssenKrupps totala omsättning är nästan 400 miljarder kr. ThyssenKrupps aktie går att köpa via tyska börsen.
Vänder vi blicken mot mindre aktörer så finns det två som står till buds för den intresserade, Aqeri och CybAero.
Aqeri omsätter ca 50 miljoner kr och levererar data- och kommunikationsutrustning. Man agerar som underleverantör till bl.a. Saab, Kustbevakningen och Försvarets materialverk. Aqeri har uppvisat fallande omsättning och negativt resultat de senaste åren och hittills aldrig levererat någon utdelning. Aqeri finns listat på First North.
Linköpingbaserade CybAero med en omsättning på ca 15 miljoner kr är ett mindre bolag som utvecklar och säljer flygfarkoster s.k. UAVs (Unmanned Aerial Vehicles). Man har bl.a. lyckats sälja till Förenade Arab Emiraten men i det stora hela så är kassaflödet som resultatet negativt med nyemission på nyemission som följd. CybAero finns listat på FirstNorth.
Slår vi ihop de olika delarna så når vi en omsättning i de olika bolagen på ca 30 miljarder kr. Den absoluta huvuddelen står Wallenbergs ägda Saab för. Ett Saab som i huvudsak får sina inkomster från verksamhet relaterad till militärt flyg. Även om de andra större bolagen (Bofors, Häggums och Kockums) har en anrik historia så står de dock i skuggan i jämförelse med Saab. Saabs omsättning bleknar dock i jämförelse med BAE Systems och ThyssenKrupp. Saabs beroende av inkomster relaterat till produkter för militärt flyg (45%) gör också att man är starkt beroende av hur det går med försäljningen inom just det området. Det, eller att man lyckas diversifiera sig mer och öka intäkterna från andra områden. I det sammanhanget så är det inte så konstigt att det gäller att kunna sälja JAS 39 Gripen. Själva flygplanet är en sak, men det finns också en hel del inkomstmöjligheter runt all kringutrustning.
Saab står dock på stark finansiell grund. Det är svårt att hitta ett försvarsbolag med starkare balansräkning med en så låg andel räntebärande skulder. Ur svenskt perspektiv är det unikt. Även om de är mycket, mycket större så är balansräkningarna i långt sämre skick för giganterna BAE Systems och ThyssenKrupp. First North listade Aqeri och CybAero imonerar inte heller.
Saab framstår därmed som det mest naturliga valet om man vill bli aktieägare i svensk försvarsindustri. Frågan är dock om Saab kommer klara utmaningarna i framtiden eller gå samma öde till mötes som Bofors och de andra d.v.s. bli uppköpta? Det är svårt att förneka att Saab i mångt och mycket står och faller med svenskt politiskt stöd. Relationen svenska staten och Wallenberg verkar dock vara goda så någon omedelbar fara är det antagligen inte, men vem vet vad som händer på sikt?
Vad är din syn på svensk försvarsindustri generellt, på Saab, BAE Systems, ThyssenKrupp, Aqeri, CybAero specifikt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)