Popcorn dags!

Så här när majsskördeperioden dragit igång i USA kan det vara lämpligt att ta en närmare titt på just majs. Majs är ju tillsammans med vete och ris de tre stora kvävebehövande växtsorterna.

Säger man majs så tänker många på popcorn och visst kan lite popcorn passa till fredagsmyset, eller varför inte majs till tacosen. En grillad majskolv sitter aldrig fel mot kvällningen, ej heller corn flakes till frukosten.

Majs används till mycket och är USAs stora stapelvara. Tillika är USA den viktigaste exportören och sätter sin prägel på majspriset världen över. I första hand kommer man kanske att tänka på just majs som mat till oss människor, men majs är också viktig som djurfoder. Att spannmålskonsumtionen överlag fördubblats sedan 70-talet har inte bara med. befolkningsutvecklingen att göra. Ökat välstånd i många länder har också lett till att man äter mer kött. Kött kräver foder. Man brukar schablonmässigt säga att för 1 kg nötkött så krävs ca 10 kg foder, 7 kg för grisköttsproduktion och 2 kg för broilers.

Nu är det inte bara för mat majs används. Lika mycket används i t.ex. USA till etanolproduktion. Här har utvecklingen gått snabbt. På 10-15 år har etanolproduktion kommit upp som en lika stor förbrukare av majs i USA som mat- och foderproduktion.

Majspriset, i likhet med andra råvaror, är förhållandevis volatilt. Nedan en graf över priset i September (början av skördesäsongen) de senaste 10 åren.Det går upp och det går ned och effekterna av torkan 2012 syns tydligt genom att priset sköt till nya rekordhöjder.

Den som är spekulativt lagd kan alltså köpa "majs" via te.x. ETF:n CORN. Den följer majspriset någorlunda även om den är något än mer volatil. Köp av dylikt är dock inget jag förespråkar som investering även om möjligheten att tjäna pengar på upp och nedgångar finns.

För lantbrukarens del så är det inte så "enkelt" att man tjänar mer pengar om skörden blir stor. Nej, här handlar det istället om marginaler. Ett år som 2012 då torkan bredde ut sig och skörden blev lägre än brukligt gav inte jättenegativa konsekvenser för den som sålde till aktuellt pris. Som synes sköt ju priset istället i höjden. Ett normalår så ger ett hektar ca 10 ton majs. 2012 var den genomsnittliga avkastningen enbart 8 ton. Det höga majspriset kunde dock kompensera för den sämre skörden.  Ett år som 2009, i bakvattnet av finanskrisen och efter några år av ökade priser, gav en stor, god skörd inte alls något ekonomiskt överskott då majspriset p.g.a. överutbud sjönk relativt kraftigt. 2009 var för många lantbrukare ett tufft år. Det syns också i resultatet hos t.ex. John Deere. Det finns en tendens till att lantbrukare uppgraderar sin maskinpark då de får/förväntas få goda vinster. De håller igen under år som är magrare. 

Den långsiktiga trenden ser dock ut att vara gynsam ut för majsproducenter säger någon. Priset har ju en stigande trend. Nej, även här handlar det om marginaler. Kostnaden för lantbrukaren har stigit i motsvarande grad. Den genomsnittliga kostnaden för att odla majs 2004 var 1035 usd/hektar. Nu 10 år senare, 2013, ligger den på 2050 usd/hektar. Om man tittar på majspriset och förutsätter att man under "normala" år får ca 10 ton/hektar så krävs det idag därför ett majspris på strax över 200 usd/ton för att det ska gå runt idag. För 10 år sedan krävdes det som synes strax över 100 usd/ton.

Genom att jämföra kostnader med avkastning och priser så kan man, mellan tummen och pekfingret, se vilka år som varit gynnsamma och vilka som varit dåliga ur ett ekonomisk synvinkel. 2008 och 2011 var väldigt gynnsamma år som överlag genererade bra med överskott, 2009 var ett förlustår för många medan 2010 och 2012 kan anses som helt ok. 2013 ser av allt att döma ut att bli ett ganska knapert år då det knappt kommer gå ihop sig för många lantbrukare. Kostnaderna och de beräknade inkomsterna tar till synes ut varandra i år. Detta förhållande syns också i förväntningarna på flertalet jordbruksrelaterade aktier. Inte minst I John Dere. Även i kväveproducenter som t.ex. Yara syns det i värderingen. Det verkar finns en korrelation mellan pris på t.ex. majs och pris på gödsel och användningen av det. Vid t.ex. höga majspriser vill man maximera avkastningen och använder gärna mer konstgödsel vilket driver upp efterfrågan och priset. Priset på majs och vete har gått ned och som på beställning blir vinstförväntningarna (men även rapporterat resultat p.g.a marginalpress) lägre på t.ex. Yara.

Vad utsäde, gödsel och bekämpningsmedel kostar har också stor betydelse för lantbrukarens marginaler eftersom den är i mångt och mycket en rörlig kostnad samt utgör en stor andel av den totala kostnadsbiten i ett modernt jordbruk där varje hektar ska kunna ge ca 10 ton/hektar (I ett lågkapitalintensivt Afrika får man ca 2 ton/hektar).

Som synes är ett modernt jordbruk väldigt kapitalintensivt. Då inte bara i form av realkapital (maskiner och mark) utan också i form av reda pengar. Det kostar en hel del pengar! Av ovanstående kaka så utgör kostnaderna för kvävebaserad gödsel (vid t.ex. majs eller veteodling) ca 30%. Kväve som måste tillföras varje år för att kunna ge de skördar som efterfrågas. Kväve som tillförs för att vi ska kunna avnjuta vårt popcorn till fredagsmyset.

Yara, Kina och SIAF

Yaras rapport för första halvåret för 2013 kom förra veckan.

Man redovisade ökad försäljning men minskade vinster. Nyckeltalsmässigt så redovisade man en vinst på 14,72 nok/aktie (20,35). Vinsten som 12 månaders rullande hamnar dämred på 31,86 nok/aktie. Den finansiella ställningen är fortsatt stark med en låg andel skulder. Det egna kapitalet motsvarar 190,48 nok/aktie. Kassan 35,37 nok/aktie.

Allt detta motsvarar med nuvarande kurs på ca 263 nok en PE TTM på 8,3 och en direktavkastning på 4,9%.

Lämnar vi då nyckeltalen därhän och tittar på andra aspekter så rapporterar Yara att priset på livsmedel fortfarande håller sig uppe på förhållandevis goda (Sett från jordbrukarens perspektiv) nivåer.

Detta är goda nyheter för konstgödseltillverkare så som Yara. Höga livsmedelspriser leder till större efterfrågan på konstgödsel.

Ändå har vinsten sjunkit. Hur kommer detta sig? Har den för kväveindustrin viktiga input varan gas blivit dyrare? Nej. Däremot har Kina släppt på sina exportrestriktioner vilket lett till ett prisfall på ca -30% på urea.

Låt mig göra ännu en avstickare som har att göra med kväveindustrin (se t.ex. förra inlägget om gasens geopolitiska konsekvenser: Syrien och den dödliga gasen)

Kina har ca 10% av världens jordbruksbara mark men ca 20% av befolkningen. Historiskt sett har man stundtals fått se svältkatastrofer utspela sig i Kina. Något som man naturligtvis vill undvika.

De absolut viktigaste grödorna i Kina är ris och vete. Båda två  (samt majs som är USAs stora stapelvara) är väldigt kvävekrävande vilket i och för sig också gör att om man skjuter till kväve så får man mycket större skördar. Detta utnyttjas naturligtvis i hög grad i Kina för att se till att det finns mat (inhemsk producerad) på var mans bord. Man har även minimipriser som en jordbrukare kan få vilket också gynnar att jordbrukare vill öka sin produktion maximalt, därav skjuter jordbrukaren gärna till rikligt med kvävebaserad gödsel.


För att se till att det finns gott om kvävebaserad gödsel och säkra sin inhemska matproduktion så har Kina länge haft policyn med exportrestriktioner för dylikt. Höga exporttullar har gjort att det stannar inom landet och på så sätt kan höja landets matproduktion. Dock händer det att man står med osålda lager och överkapacitet (tänk liknande stålets situation idag som vissa menar på att Kina dumpar på världsmarknaden). Det är det som hänt nu i Kina. Man har sänkt exporttullarna för urea och väntas i stort sett ta bort dem temporärt de närmaste månaderna. Vilket följaktligen lett till prisfall på världsmarknaden.

Medaljens baksida, som uttrycket lyder, är övergödning och en för hög vattenförbrukning för att hålla på lång sikt. Redan idag står jordbruket i Kina för 2/3 av all vattenanvändning och man har borrat rikligt efter grundvatten. I norra Kina börjar denna möjlighet nu ta slut. Många ytvattendrag är övergödda av algblommning då den rikliga (alltför rikliga) användningen av kvävegödsel hamnar i sjöar och vattendrag.

En del experter föreslår att Kina istället ska importera mer livsmedel istället för att satsa på självförsörjning. Detta skulle enligt vissa leda till ett mer hållbart jordbruk i Kina. Jag har svårt att se att nuvarande regim skulle vilja välja det alternativet, men en mer långsiktigt uthållig användning av konstgödsling behöver troligen snarast införas. Jag har dock full förståelse för att man som jordbrukare, om man dels har erfarenheter av svält dels numera får bra betalt för sina skördar, vill maximera vad jorden kan ge. Hålls kostnaden för konstgödsel också generellt nere  så ja då är det så klart som upplagt för överanvändning.

Ja det finns mer att skriva om matproduktion i världens folkrikaste land Kina. Sektorn har tydligen lockat många svenskar att satsa pengar där. Se till exempel Sino Agro Food ett bolag jag efter en förfrågan tittade lite snabbt på men snabbt tackade nej tack till. Svårtolkad balansräkning och ett icke existerande kassaflöde gjorde inte saken svår.

Yara är heller inte en "walk in the park". Inget inom jordbruk är det. Som jag påtalat förut så är framtiden alltid osäker. Det finns en mängd faktorer som är svåra att förutspå. Jag väljer dock alla dagar i veckan hellre ett bolag som uppvisar ett positivt kassaflöde, ger relativt goda utdelningar och har en stark balansräkning med kassa och reala tillgångar än ett bolag som betalar sina räkningar genom att trycka upp nya aktier, tillgångarna består av landrättigheter och redovisade vinster består av fordringar.

Jag tror att den s.k. 12 månaders rullande vinsten kan fortsätta sjunka för Yaras del men jag anser inte att aktien på något sätt är dyr idag trots det. Mycket av vårens utdelningar gick till att öka min position i Yara.

För den som är intresserad av andra noterade aktörer så finns bl.a. även:

CF Industries PE TTM 6,1 Direktavkastning 0,9%
Mosaic PE TTM 12,1 Direktavkastning 1,9%
Potash PE TTM 15,6 Direktavkastning 3,7%
Agrium PE TTM 9,3 Direktavkastning 2,2%

Yaras Q 3 rapport

Nu har jag även hunnit med att titta på Yaras senaste rapport. Den finns här: Yara Q3 2012 rapport 

Några nyckeltal:

Vinst Jan-Sep 29,75 nok/aktie (30,16)
Vinst TTM 41,60 nok/aktie
D/E 0,66 (0,65)
Kassan på 31,40 nok/aktie  (20,60)
EK 175 nok/aktie (157)

Uppbyggnaden av kassan har skett en tid nu (2009 var den t.ex. 3,37 nok/aktie) och det "hjälper" inte att man både gör en del förvärv eller återköper motsvarande 2% av aktierna årligen. Kassan växer ändå. Vi får se om bolaget kommer göra något större förvärv alternativt gör en extra utdelning framöver. 

Risken i Yara, liksom branschen i övrigt är matprisernas utveckling, samt för kväve(nitrogen)producenternas del, gasprisets utveckling. Nedan syns t.ex. FAO prisindex samt prisutvecklingen för urea.

En annan risk är att en del av produktionen sker där gasen är som billigast, t.ex. på olika ställen i Mellersta östern. För 2012 har oroligheterna som skakade Libyen påverkat Yaras EBITDA negativt med uppskattningsvis 239 miljoner nok. Qatar är ett annat viktigt land för Yara i Mellersta östern. Vad är eventuellt på gång där? Vet ej. 

Trots de risker som förknippas med Yara så är jag ändock positivt inställd till bolaget och dess framtid. Det finns det som är sämre än att se risker med olika affärsupplägg, och det är att inte se dem alls.

Yara värderas just nu till PE-multiplarna; PE TTM 6,6 och PE5 10,2.

Jag passade på att öka något till efter rapport. Har även passat på att flytta över lite mer medel från sparkontot till depån.  Ser nästan ut som om vi kan få se kurserna sjunka på fler aktier framöver nu. Jag håller tummarna.

Vad är din syn på Yara?

Mer om kväveindustrin, gaspriser och Yara

Kväve-  (nitrogen) industrin är en väldigt fragmenterad bransch. Produktionen är utspridd på en mängd lokala och regionala aktörer. Detta beror på två saker.

Den ena orsaken är att de  primära insatsmedlen för att tillverka kväve naturgas och luft finns på många ställen på vår jord (jämför med de två andra ingredienserna inom konstgödsel, fosfor och kalium där de stora reserverna finns på några få ställen).

Den andra orsaken är de höga transportkostnaderna. Detta gör att t.ex. den mesta ammoniaken konsumeras där den produceras och inte omfattas av någon världshandel.

De 10 största kväveproducenterna står för enbart ca 19% av världsproduktionen. Norska Yara är den största globala aktören inom detta segmentet, följt av CF Industries, PotashCorp (som för övrigt är världens största producent av konstgödsel om man ser till alla kategorier NPK), Togliatti, Agrium och Sinopec.

Det mesta produceras som sagt i närheten av produktionen därav hamnar enbart 12% av produktionen på världsmarknaden. Det finns trots allt ett behov att konsumera mer än man kan producera på vissa ställen. De största importörerna  är USA som beräknas stå för ca 35-40% av efterfrågan, följt av Europa som står för ca 25%. Man importerar främst från faciliteter som finns där det finns gott om naturgas så som i från forna Sovjetunionen, Mellanöstern, Nordafrika och delar av Latinamerika. Inte minst Trinidad & Tobago som är den viktigaste aktören på exportmarknaden och som står för hela två tredjedelar av USAs import och hela 25% av världshandeln.

Tittar man på kostnadsbiten så är den absolut största utgiftsposten vid produktion av t.ex. ammoniak naturgas. Naturgasen står för halva produktionskostnaden och ofta mer vilket får som konsekvent att gaspriset har en avgörande betydelse för marginalerna. Många, framförallt de som har faciliteter i USA har tjänat rejält med pengar på senare tid. Detta beror just på förbättrade marginaler. Gaspriserna är på rekordlåg nivå. Detta i kombination med allt högre efterfrågan och priser på t.ex. ammoniak och urea har gjort att många producenter täljt guld. Ett flertal nya produktionsfaciliteter beräknas också komma igång framöver, inte minst under 2012.

Anledningen till att just de amerikanska gaspriserna kommit ned så verkar vara ett stort överutbud bl.a. beroende på den s.k. shale gasen. Just nu noteras det amerikanska gaspriset (Henry Hub) på låga 2,50 usd. Man får egentligen gå tillbaka 10 år i tiden för dylika prisnivåer på gas. Generellt verkar gaspriset varit relativt lågt ända sedan finanskrisen 2008. I alla fall om man jämför med priset som var under åren innan, d.v.s. 2003-2008.

Min slutsats är alltså att det låga gaspriset haft en avgörande betydelse på lönsamheten de senaste åren för bolag som tillverkar ammoniak och annan kvävebaserad gödsel. De senaste 3-4 åren bör inte, som säkerhetsåtgärd, ses som representativt för verksamheten. Istället anser jag att man bör räkna med ett högre gaspris över tid och därmed sjunkande marginaler. Nu kan i och för sig höjda mat/konstgödselpriser kompensera men det är svårt att räkna på. Branschen självt verkar bedöma att efterfrågan på konstgödsel växer med ca 3% årligen framöver. Kraftigt ökad lönsamhet behöver komma från bättre marginaler. Jag tror det är svårt att få till bättre marginaler för branschen som helhet än vad man har nu. Då det s.k. upstream segmentet, som står för själva produktionen samt uppskattningsvis halva rörelseresultatet för Yara så är detta  något jag får ta i beaktning när jag försöker "värdera" bolaget och dess framtidsutsikter.

Jag kan också konstatera att jag skulle vara väldigt försiktig med att investera i ett "rent" kväveproduktionsbolag, vars enda affärsverksamhet är just tillverkning av ammoniak, urea och annan kvävebaserad gödsel. Förhållandena för dem har de senaste åren varit idylliska, men hur ser det ut framöver? På grund av de höga marginalerna är det många aktörer som satsar och bygger ut just nu. Kommer det bli ett överutbud och framtida prisdumpning?

Vad är det för skit...

Vad är det för skit... som Yara håller på med?

Ja nu är det ju, fast man håller på med gödningsmedel, inte skit i bemärkelsen naturgödsel (organisk gödsel m.a.o. djurspillning, benmjöl och komposterat material) som är grunden för affärerna utan gödningsmedel i form av konstgödsel.

Tittar man på gödningsmedel  i form av just konstgödsel (även kallat handelsgödsel eller mineralgödsel m.a.o. industriell behandlat med mineraler) så är de tre viktigaste komponenterna inom denna industri kväve (N) (eng. nitrogen), fosfor (P) (eng. phosporus) och kalium (K) (eng potassium).

När det gäller Yara så är det inom kväve-segmentet man verkar inom i sin s.k. upstream-verksamhet. Ammoniak utgör den största delen, följt av urea samt NPK (kväve-fosfor-kalium). Nitrater utgör den fjärde största delen och är också kvävebaserat i en eller annan form. Därefter följer CN (kalciumnitrat eller kalksalpeter) och UAN (urea-ammoniak nitrat) tillika kvävebaserade.

Det är också kväve som utgör den största och viktigaste delen inom konstgödselindustrin då det dels utgör 60% av konsumtionen, dels behöver tillsättas årligen. Fosfor och kalium behöver man inte tillsätta lika ofta utan det räcker med t.ex. vartannat år.



Ammoniak är också en av de viktigaste produkterna inom kvävesegmentet. Ammoniak kan användas direkt för gödning men är också användbar inom industrin t.ex. som rengöringskemikalie, rökgasrening eller textilkemikalie. Ammoniak kan också användas som tillsats i produktion av andra gödningsmedel. 4/5 av all ammoniak som produceras globalt går till gödningsändamål i en eller annan form.

Av ammoniak kan man också göra urea som är en "uppgraderad" version av ammoniak. Urea finns också naturligt i urinet hos alla däggdjur. Kroppen bryter ned kvävet i aminosyrorna till ammoniak och omvandlar det sedan till urea. Liksom ammoniak kan urea även ha andra användningsområden än som gödsel t.ex. som av-isningsmedel eller i tuggummi.


Ammoniak fås genom att vätgas får reagera med kväve från luft.  Vätgasen fås i regel från metan, som utgör den största delen av naturgas (fossilgas). För närvarande nyttjas 5% av världens naturgasproduktion till denna form av vätgasproduktion. Således utgör naturgas och luft de två komponenter som i nuläget utgör grunden för ammoniakproduktionen världen över. Att jag skriver i nuläget beror på att det är möjligt att få till metan på annat sätt än ur naturgas, men naturgas är på de flesta håll i världen det mest kostnadseffektiva just nu. Det går även utvinna vätgas från vanligt vatten.

Den i särklass största producenten av ammoniak är Kina med ca 32% av produktionen följt av Indien 9%, Ryssland 8% och USA 6% av den globala produktionen. Tittar vi på enskilda, noterade, bolag så är Yara den främsta enskilda producenten med sina ca 8 milj ton. Totalproduktionen i världen uppgår dock till över 130 milj ton så produktionen är spridd på många olika aktörer. De flesta är lokala aktörer. Få är globalt verksamma. Det är en fragmenterad marknad. Det är detta som Yara också anför som en av sina styrkor i sin förvärvsstrategi, just möjligheten att köpa upp mindre lokala och regionala aktörer och få till samordningsvinster och möjlighet att verka på flera marknader. Nackdelen är att man sitter inte med en naturlig "moat" i sin produktion i form av att man t.ex. är en av ett fåtal som besitter en viss naturtillgång (jämför med kalium och fosfor som kommer från gruvor). Å andra sidan är man heller inte beroende av ett enskilds lands politiska ställningstagande i form av tullavgifter, exportrestriktioner m.m. så myntet har ju två sidor.

Som jag varit inne på i tidigare inlägg så kan aktörer verksamma inom jordbrukssektorn som är inriktade och verksamma på en enskild marknad sällan skörda frukterna av hög efterfrågan och höga priser då stater alltid gärna velat lägga sig i. Inte minst för att "skydda" den egna befolkningen (eller skydda regimen från folkligt missnöje) När t.ex. efterfrågan och priset på urea skjöt i höjden så höjde ju Kina exporttullarna för urea till 110% för att kunna behålla sin produktion till den egna marknaden. Restriktioner infördes även på fosfor-sidan. Utifrån denna aspekten så är jag personligen mer bekväm med ett bolag verksamt inom denna sektorn om man är diversifierad, med både sin produktion som försäljning, rent geografiskt. Från Yaras perspektiv så är man mest utsatt för EU-beslut då huvuddelen av försäljningen finns i Europa. Även viktiga produktionsanläggningar finns i Europa så som i t.ex. Nederländerna, Finland, Frankrike och Norge. Man har också anläggningar på andra håll i världen så som t.ex. Trinidad & Tobago och Qatar och verkar för att växa på andra marknader.

Yara har en aggressiv tillväxtspolicy. Målet är att växa med 40% fram till 2016. Huvudstrategin är att genom uppköp av mindre aktörer kunna skapa mervärde genom att kunna slå mynt av sitt globala logistik- och marknadsnät. Uppköp är dock inte enbart positivt. Det finns risker också. Risk för misslyckade, kostsamma, förvärv och att synergier uteblir.


Framtiden får utvisa hur väl bolaget lyckas. Makrotrenden verkar i alla fall vara att vi behöver producera mer mat utan att det egentligen finns mer landområden eller sötvatten att tillgå. Man kan dock enbart slå mynt av makrotrender om man lyckas bibehålla goda vinstmarginaler. Ökad efterfrågan och pris på mat betyder inte att man tjänar mer på att producera mat om produktionskostnaderna stiger lika kraftigt. Men kanske det finns någon del i produktionskedjan där man kan tjäna på det eller vad tror du?

Läs för övrigt också gärna bloggaren defensivens analys av Yara: Analys av Yara

China Green Agriculture

China Green Agriculture (CGA) är ett kinesiskt bolag, noterat på NYSE, som är verksamt inom jordbrukssektorn. Närmare bestämt med gödningsmedel. Liksom många andra kinesiska bolag har det uppvisat stark tillväxt samt handlas till låga P/E multiplar sett till redovisade vinster.

Anledningen till att jag tittat närmare på bolaget är att jag vill ha ett kinesiskt referensobjekt till min granskning av Sino Agro Food. Jag gör på samma sätt d.v.s. utgår från balansräkningen och kassaflödesräkningen. Hur tydliga är dem? Vad förstår jag av dem?

Vad det gäller balansräkningen.

Kassan är på 65,6 milj usd (2011) och utgör därmed ca 29% av substansen i balansräkningen som är på 223,4 milj usd. Värdet på lager, byggnader och maskiner upptas till totalt 89,9 milj usd. Posterna för fodringar, förskottsbetalningar et.c.utgör ca 13% av balansräkningen (att jämföra med SIAFs där de olika motsvarande posterna verkar bestå av upp emot halva substansen i balansräkningen).

Vad det gäller kassaflödet.

Kassaflödet från själva affärsrörelsen (2011) var 33,6 milj usd. Vinsten var 40,5 milj usd d.v.s. något mer än vad rörelsen drog in i pengar. Posten valutaväxling bidrog positivt till vinsten med hela 7,5 milj usd (19% av vinsten) vilket var en avsevärd andel. De två tidigare åren har valutaväxlingen inte gett så stora effekter på resultatet. (I SIAFs fall så utgjorde den posten 13% av vinstförklaringen under 2011).

Min bedömning är att det var lättare att förstå CGAs balansräkning än SIAFs. Det var mindre "udda" poster och CGAs balansräkning utgörs också av en stor pott pengar (2,53 usd/aktie 2011 ) och långt ifrån en lika hög andel, enligt mig svårbedömda, fodringar.

När det gäller kassaflödet så uppvisar även här CGA en mer rimlig modell. Kassaflödet ligger mer i nivå med redovisade vinster, inte långt under.

Båda bolagen har vinstmässigt gynnats av valutaeffekter. Dessa har ej varit försumbara. Tittar man på kinesiska bolag så får man nog ta det i särskild beaktningen. Likväl som det kan ge en skjuts uppåt med nästan 20% kan det ge en skjuts nedåt på motsvarande summa. Det är därför bättre att kika på hur själva rörelsen utvecklat sig än bara titta på vinstredovisningssiffrorna sist på raden.

Om vi nu ändå ska ta vinsten och P/E som värderingsinstrument så, om jag minns rätt så handlas SIAF på ca P/E2 (TTM). CGA ligger på ca P/E 2,9 (TTM). Det är m.a.o. inte unikt med låga P/E tal. En mängd kinesiska bolag handlas till mycket låga P/E multiplar.  Om man tar detta som ett tecken för att "Mr Market" misstror kinesiska bolag och det därför är läge att köpa nu så må så vara. Jag personligen vill då ändå helst ta en titt och försöka se vad som ligger bakom, i bolaget och då, om köp ska göras, välja det som har mest substans i balansräkningen och mest logiska kassaflödet i förhållande till redovisningsvinster. Inte det som det pratas mest om.

Som vanligt så har ovanstående funderingar ingenting med kursernas rörelser att göra. Teknisk analys kan jag ej, ej heller förutspå hur mycket uppmärksamhet ett bolag kommer få och vilka nyheter som kommer presenteras. SIAFs kurs kan mycket väl rusa och CGAs krascha, men om jag var tvungen att välja ett av dessa till portföljen så skulle jag antagligen ha lättare att förlika mig med CGA. 

Hur tänker du kring kinesiska bolag?

Sino Agro Food

Sino Agro Food ( SIAF ) är ett kinesiskt bolag listat på amerikanska OTC QB. Verksamheten är inriktad på jordbruksproduktion så som biffkor, fiskodling m.m. Verksamheten är lokaliserad i Kina och det som fascinerat många är den låga värderingen sett till redovisade vinster och av bolaget annonserade framtidsutsikter.

Jag ska inte gå in så mycket mer på det. Ej heller göra en nogrannare verksamhetsbeskrivning eller försöka gissa framtida kursutveckling. Kursen kan mycket väl tiodubblas, eller rasa. Att kurser kan svänga kraftigt i exotiska bolag är ju ganska vanligt.

Nej, jag ska istället skriva lite kort om varför SIAF i dess nuvarande form inte är en kandidat till min portfölj fastän bolaget redovisar stora vinster.

Den ena anledningen är balansräkningen.

SIAFs kassa uppgick vid årsskiftet till 1,4 milj usd. Balansräkning som helhet är bokförd till ett värde av 151,8 milj usd. Kassan är med andra ord minimal i förhållande till bokförda värden i balansräkningen. Vad finns då mer? Lagertillgångar utgör 4,4 milj och värdet av byggnader och maskiner 2,7 milj, m.a.o. en väldigt liten del. Vad består bolaget av då egentligen? Var är substansen? Vad jag kan förstå så består balansräkningen av fodringar, en mängd olika svårbedömda fordringar samt en större post s.k. landrätter. I Kina får man rätten till att bruka den statsägda jorden. 

Jag har jättesvårt för att värdera balansräkningen. Jag håller mig medvetet ifrån banker och försäkringsbolag eftersom jag just har svårt med deras typer av balansräkningar. SIAF har en lika svårbedömd.

Den andra anledningen är kassaflödet.

Bolaget redovisar vinst, men vinsterna är mycket större än kassaflödet från rörelsen. Detta gäller för helår liksom för enskilda kvartal. Vad är logiken och anledningen till det? Även om man står inför stora investeringar så förklarar inte det varför man väljer att bokföra så mycket högre andel vinster än vad man får in i reda pengar. Jag har i alla fall inte förstått den affärsmässiga anledningen till det. Det kan mycket väl vara så att kassaflödet "hinner ikapp" men jag skulle först vilja se det göra det då.

Som sagt, hur kursen för Sino Agro Food kommer utvecklas har jag ingen aning om. Det beror antagligen mer på vilka nyheter som kommer presenteras och vilken uppmärksamhet som skapas kring bolaget än vad ovanstående frågetecken gör. Eftersom jag strävar efter att minska min exponering mot spekulativa innehav så, med ovanstående funderingar i åtanke, är Sino Agro Food inte en kandidat till min portfölj.

Är den det i din?

Bonderomantik

Kinnevik har ett segment i sin portfölj som går under rubriken jordbruk.

Ungefär 2 kr är substansvärdet per aktie. Black Earth Farming står för 2/3 av det och Rolnyvik 1/3. 2 kr är i det stora hela naturligtvis knappt ingenting och enligt min uppfattning, så tur är väl det.

Black Earth Farming har verksamhet i sydvästra Ryssland och Kinnevik äger ca 1/4 av bolaget. Affärsiden är att för relativ billig penning komma över bördig mark och i och med detta tälja guld genom att då kunna få stora, goda skördar, ridandes på en global trend där en växande befolkning behöver allt mer mat.

Rolnyvik ägs till 100% och består av två gårdar i Polen. Här är det ekologiskt som gäller.

Mina invändningar mot denna typen av investeringar är att man kommer inte få stora, goda skördar utan kostsamma investeringar av kapital i form av maskiner m.m.. Denna insats kan i och för sig frigöra arbetskraft, men rent företagsekonomisk blir inte vinsterna bättre. Vinstmarginalerna för jordbruk uppvisar en tydlig kontinuitet genom olika historiska epoker, vare sig vi pratar om medeltiden eller dagens. Det är insatsvarorna som förändrats, inte marginalerna. Oberoende på om det är i norr, söder, öst eller väst. Det som jag förstått skiljer sig mest från "normen" är plantagejordbruken i Västindien på den tiden slavarbetare användes. En plantageägare kunde tydligen då förvänta sig ca 6% istället för  de mer brukliga 5% vilket naturligtvis gjorde det lockande att investera i denna form av "produktion".

Lägg där till att jordbruk är bland det mest reglerade näringarna genom historien. Exportrestriktioner, maxi-priser m.m. tillhör mer regel än undantag och nu är man dessutom i BEFs fall verksam i ett land som så att säga aldrig tvekat för att använda sig av dylika styrmedel för att främja inrikespolitiska mål. M.a.o. att till höga priser sälja vete på en exportmarknad när det då också bör råda brist på vete, det kommer inte hända...

En annan dimension är att när priset är högt så beror det på att tillgången är låg, förenklat, skörden har varit dålig och man har mindre kvantitet att sälja. När man får goda skördar. Ja då faller naturligtvis priset...

Visst kan det vara mysigt att tänka sig att man går genom böljande vetefält och känner ax-topparna mot sin handflata. Kanske var det denna bild som dök upp hos de ansvariga när de planerade och gjorde investeringarna, men nej, jag är inte alls förtjust i Kinneviks satsningar på jordbrukssegmentet.Som tur är utgör de som sagt en försvinnande liten del av Kinneviks portfölj.

Hur tänker du kring investeringar i jordbrukssektorn?