Mello-eufori på börsen

Kan passa med lite allmänna noteringar så här på tidslinjen.

Fed höjde räntan som förväntat med 0,25 % till intervallet 4,50-4,75. Inflationstrycket har mattats av och samtidigt snurrar hjulen på bra i USA. I alla fall att döma av jobbstatistiken.

ECB höjde räntan med 0,5 % så nu ligger den på 3 %. Man ligger lite efter Fed, men sedan så har europeisk ekonomi inte gått lika bra som amerikansk heller. I Sverige ligger styrräntan på 2,5 % och det är väl ingen högoddsare var den snart kommer landa på.

Mr Market ser framtiden an med mer positivitet än på ett tag. Antagligen för att man kan skönja vad man både kallar en mjuk landning som slutet på räntehöjningscykeln.  Det visar sig också i senimentsindikatorer så som fear and greed index som nu står i 80 ”Extreme greed”. Min egen bevakningslista listar ca 3 av 10 som gröna.

Räntorna, min bevakningslista med tillhörande värderingar och allt annat indikerar att nu är vi tillbaka på en ”normalnivå”. Om man nu någonsin kan prata om det när man pratar om Mr Market.

Nu är det inte längre att köpa vitt och brett som gäller. Det kan man göra vid nedgångar och då alla flyr aktier.

Nu är det dags att börja vara mer försiktig. Dock är jag fortfarande väldigt positiv på sikt, men de lågt hängande frukterna som fanns överallt, enligt bevakningslistan och andra sentimentsindikatorer, är till viss del borta.

Idag ser jag inte att världspolitiken på något bredare sätt påverkar Mr Market. Den verkar tvärt om drivas av inflöden nu av pengar från sidlinjen som stått och väntat på att det hela ska bli ”dyrare” igen så de kan köpa in sig. Det är som det brukar vara.

Däremot så finns det ju gott om händelser där ute i världspolitiken. Vi har t.ex. Turkiets president som kör sitt ordkrig och försöker vinna fördelar. Men vad ska han göra. Turkiet har ju kört sin ekonomi i sank med skenande hyperinflation. Så något måste han göra för syns skull inför valet.

Ska vi göra en notering om Ryssland så fortsätter landets krig mot Ukraina. Snart årsdagen av den fullskaliga invasion som inleddes i februari 2022. Även om terrorn mot Ukraina hållit på längre än så.

I Kina har man släppt på restriktionerna. Nyligen varit nyårsfirande och ekonomin verkar kicka i gång igen. Ser inte ut som Kina längre kan agera det draglok man varit förr i tiden, men det lär väl hjälpa världskonjunkturen något i alla fall.

Men vem bryr sig om börs och världspolitik.

I morgon börjar Mello!

Det kan lika gärna som något annat kanske förklara uppgångarna på världens börser de senaste dagarna?

 

Panem et circenses.

ExxonMobil, Turkiet, Grekland, Cypern - konflikten i östra Medelhavet

Läsare som varit med ett tag vet jag under corona-kraschen köpte vitt och brett i olika bolag, olika sektorer. Det är lätt att se att panik råder och det går att köpa på ”rea”, men det är inte lika lätt att veta vad som kommer komma tillbaka snabbast efteråt.

En av sektorerna som ännu inte repat sig är olje- och gasektorn. I den sektorn var mitt val ExxonMobil. Till skillnad från t.ex. Saab och General Dynamics som var mitt val i försvarssektorn och som nu redan är återhämtade och avyttrade så håller jag fortfarande ExxonMobil-aktier i portföljen.

Nu ska inte detta inlägg handla om bolagets senaste rapporter i sig utan mer om konflikten i östra Medelhavet. Om de förmodade stora gasfyndigheter som lär finnas där. 

ExxonMobile är ett av bolagen som av Cypern fått tillstånd att prospektera efter gas i deras vatten. Även franska Total och italienska ENI har fått tillstånd till det. 

Turkiet håller inte med om gränsdragningarna och konflikten har varit en följetong länge. När jag skriver Cypern, menar jag södra Cypern. 1974 invaderades och ockuperades norra Cypern av Turkiet och ”regeringen” där är erkänd av Turkiet men inte världssamfundet i stort.

2018 förhindrade turkiska flottan ENI:s prospekterings fartyg att utföra sitt arbete. När ExxonMobile skulle göra detsamma så eskorteradesdet av amerikanska krigsfartyg och således kunde de utföra prospektering. Affärer och politik går ofta ihop på ett sätt som inte direkt rapporteras i media.

För inte länge sedan så skrev Turkiet på avtal att få prospektera i libyska farvatten, med en av ”regeringarna” där. Libyen är ju sedan länge i ett slags inbördeskrig där olika sidor stöds av olika länder.

Trumps utrikespolitik har varit att dra tillbaka militära stöd och insatser som handlar om Europa och Mellanöstern. Antingen resurser eller med ord. Istället har östra Asien och där då Kina fått ökat fokus. Går väl inte tolka annorlunda att t.ex. Turkiet nyttjat detta. Då USA drog sig tillbaka och Turkiet gick in i Syrien för att skapa sig en ”zon” där så var det bara ett steg i den trend som varit ett tag nu.

Nu nyligen så har konflikten  med Grekland över gasprospektering eskalerat i vattnen mellan dem.  Grekland har skrivit på FN:s avtal om exklusiv ekonomisk zon til havs som reglerar gränsdragning där, men Turkiet har inte det och erkänner därmed inte de gränserna. Istället pratar man om sitt ”mavi vatan” –  sitt ”blå hemland”.

Frankrike har varit snabba att leverera stöd till Grekland. För att vara cynisk så antagligen var det också därför Frankrike var snabba med stöd till Libanon efter hamnexplosionen. Senfärdighet och vacuum där och Turkiet hade utlovat stöd istället (mot diverse eftergifter som hade gällt östra Medelhavet antagligen).

Frankrike verkar försöka fylla det tomrum som USA lämnar för att säkra västerländska affärsintressen. ExxonMobile har i spåren av corona-krisen och det kraschade oljepriset slutat prospektera i cypriotiska vatten. Istället är deras plan att säkra sina kassaflöden till  utdelningar. Capex hålls således nere för tillfället. Det är osäkert om man kommer återuppta sin prospektering i framtiden. Jag tror inte det så länge det amerikanska stödet uteblir. Turkiet verkar  dock i spåren av detta istället ökat sina ansträngningar.  

För ett par hundra år sedan sträckte sig Turkiet (det Ottomanska riket) runt mer än halva Medelhavet. Därtill större delen av Balkan. Först vid vid Wien stoppades ett då väldigt expansivt rike.  Förhoppningsvis ligger ambitionerna inte på den nivån längre, men tveklöst satsar man på att ta större plats i Medelhavsregionen.

ExxonMobil har möjligheter till gasutvinning både utanför Cypern i Östa Medelhavet och Guyana på den amerikanska kontintenten, men som utvecklingen är nu lär fokus bara behållas på det mycket lugnare Guyana. 

I framtiden för Exxon lär också nedskrivningar av värdet på oljereserver ligga då ett lågt oljepris lär gälla den närmsta framtiden. H1 visar redan på förlustsiffror och det lär väl fortsätta så. Man gick dock in i krisen med en stark balansräkning och även tidigt i krisen såg man till att säkra finansiering via obligationsmarknaden. Ett av orosmolnen då var just finansieringsmöjligheterna för t.ex. fastighets- och oljebranschen. Det löste dock Fed snabbt och smidigt innan ens Buffett började få in telefonsamtal om lockande erbjudanden från finansieringstörstande bolag.

Utdelningarna för Exxons del ligger på årsbasis på ca 14 miljarder usd. Man täcker således inte detta med sin egen intjäning. Får se hur länge utdelningarna kan hålla sig men än så länge har de frenetiskt försvarat dem. Tror direktavkastningen motsvarar ca 8,5 % just nu.

Obs! Är man ny på aktiemarknaden avråder jag från att hålla på med motvallsinvesteringar. Gör man det så bör man ha flera case då en del kommer falla väl ut andra inte. Dessutom, hög direktavkastning är en indikation på att Mr Market tror att den kommer sänkas. Är man en långsiktig utdelningsinvesterare så ska man komma ihåg att utdelningsinvestering handlar inte om att köpa hög direktavkastning utan att köpa aktier i bolag som har hög utdelningstillväxt. Det är det som ger den fina utvecklingen över tid.

Nej till Turkiet

Jag har fördjupat mig i utvecklingen för s.k. emerging markets och småbolag. Vad är den genomsnittliga avkastningen? Hur står den sig i relation till s.k. large cap aktier? Vad är utmärkande? Vad ska man tänka på? et.c.

Låt mig börja med att skriva lite om tillväxtmarknader. Den historik man kan få sträcker sig inte lika långt tillbaaka som den man kan få för t.ex. småbolag. William Bernstein har bl.a. skrivit en del om det men för att få en helhetsbild låt oss utgå ifrån det index som brukar utgöra den mest använda referensramen nämligen MSCI Emerging Market Index.

Varför utgå från index? Vore det inte bättre att hitta en strategi för hur man finner enskilda undervärderade bolag i tillväxtsländer? Mitt svar till det är att i fallet för s.k. emerging markets så är det extra svårt att värdera enskilda bolag. Sådana värderingar och försök till att göra prognoser är ju lurigt om man enbart ser till stora stabila bolag i Sverige där man enkelt kan få tag i förhållandevis lättförstårlig information. Att göra samma "due diligence" för brasilianska gruvbolag, kazakstanska banker och indonesiska textiltillverkare är inte lättare. Därtill kommer svårigheter att handla direkt i respektive börser och om möjligt, höga courtage kostnader. Utgångspunkten blir därför att när man vill exponera sig mot tillväxtmarknader, så är fonder ett rimligt alternativ (Det finns fler men jag ska inte ta upp dem här, nu).

Låt oss då återgå till den historiska utvecklingen. Vi kan se ca 20 år tillbaka och då visar det sig att s.k. emerging markets i genomsnitt gett en nominell avkastning (m.a.o. ej justerad för inflation) på 9,98% mellan åren 1989 och 2008. Jämför med t.ex. amerikanska large cap som har haft en nominell avkastning på 8,42% under motsvarande period.

Det ter sig m.a.o. rimligt att anta att man kan få högre avkastning från s.k. emerging markets (ca +1.5%/år om man jämför mot amerikanska large cap). Det man då behöver är en bred fond. En nischad landsfond bör gå antingen mycket bättre, eller sämre än index.

En annan sak man måste beakta är volaliteten. Den är mycket högre då det gäller emerging markets. Index kan gå riktigt bra ett enskilt år (+75% 1993) eller riktigt dåligt (-53% 2008). Är man nischad mot ett enskilt land så kan effekterna bli ännu större.

Med en förväntad avkastning på +1,5% än amerikanska large cap (kan ofta jämställas med en global fond, eller portfölj av utdelningsaktier) så gäller det att kolla på avgiften. Om avgiften är 1,5% eller högre så förlorar man över tid på investeringen då avgiften äter upp vad man kan förvänta sig i bättre avkastning från t.ex en portfölj med stabila utdelningsaktier. Därtill så råkar man ut för tvärare kast upp och ner i NAV vilket förmodligen tär en del på nerverna.

Jämför man index mot index över tid ser man därför att det ofta knappt är värt med exponering mot emerging markets. Vill man ändock ha exponering mot emerging markets för diversifieringens skull rekommenderas en bred emerging markets fond där avgiften är under 1,5%.

Det finns också en annan strategi som kan vara lönsam för den mer riskvillige och aktive. Då det kan stiga både kraftigt uppåt som nedåt, så kan man också rikta in sig på nishade landsfonder. Här, om man är inne i rätt tid, kan det nämligen gå fort. Östeuropa var t.ex. en guldgruva tills det stora raset 2008. Men det är ju också ett problem. Hur vet man var ruschen kommer vara? Svaret är att det vet man inte. Man kan tro att man vet eller så kan man acceptera att man inte kan veta, men att det ändå finns möjlighet att förbättra chanserna för en god tillväxt kontra risken.

Den strategin går ut på att gå in i emerging markets efter en större krasch har varit (inte helt olik hur värdeinvestering fungerar för enskilda bolag). Effekterna av en krasch känner de flesta till, en snabb nedgång följt av en rekyl uppåt. Gå med i de nishade landsfonder som är i rekylen, när chanserna för fortsatt uppvärdering är som störst. Undvik omskrivna landsfonder som presterat bra redan. Där har uppvärderingen redan skett. Ett exempel på det är att Turkiet (liksom Sverige nu) är i nivå med vad man befann sig innan finanskrisen. Visst kan det gå fortsatt bra i Turkiet men om värderingen i Turkiet är i nivå med innan finanskraschen och det finns länder med goda fundamenta (Notera att en kvarliggande låg värdering kan vara befogad. Hur ser det ekonomiska och politiska klimatet ut?) som just nu påbörjat återresan, vart är riskerna störst kontra chanserna?

Då det gäller emerging markets så kan man nå mycket goda resultat men det gäller att vara medveten. Välj en billig och bred emerging market fond om diversifikation önskas, eller om en rekordutveckling eftersträvas, spela de säkra korten. Spekulera inte på fortsatt uppgång bara för att landsfonden haft ett eller två exceptionella år. Det mesta tyder på att den resan redan är över då.

Själv säger jag därför nej till Turkiet-fonder!


Vad är din syn på emerging markets?

Notering från 2010-12-08