Fredagsfunderingar

Fredag igen och det känns dags för några allmänna noteringar kring den senaste händelseutvecklingen. Vem vet. En dag kanske man finner det intressant att gå tillbaka och läsa hur man tänkt.

I vilken ände ska jag börja? Kanske i norra änden...

I Pajala har man tydligen kommit underfund med att det krävs mer pengar, mycket mer pengar för att få igång gruvan där ordentligt. Northland Resources aktie sjönk som en sten, eller ska man kanske säga som en asteroid med krasch-kurs - jorden, djupt ned i jorden.

Tror kursen låg närmare 1 kr nu senast jag tittade. Detta att jämföra med ca 7 kr i början av året.

På ren tur så sålde jag av mina aktier tidigare i år (Omstöpning i depån). TUR säger jag för detta var ingenting som jag förutsåg, långt ifrån. Jag trodde (som de flesta andra också tydligen) att finansieringen var löst i och med nyemissionen förra året. Lärdomar jag dragit och som jag gärna förmedlar vidare finns i ett inlägg från förra året: Tankar kring Northland Resources

Jag noterar dock att genom att följa mina s.k. ratingkriteriet (och sälja innehav som ej passar in) så har jag besparat mig själv en kännbar förlust/upplevelse.

En erfarenhet jag gjort, och som jag är inne på i inlägget ovan, är att när det saknas en tydlig huvudägare och ett bolag ägs av en mängd institutionella ägare så kan det hända saker och det snabbt.

En annan är att det ledningen säger och förmedlar gäller, tills ledningen säger och förmedlar någonting annat. Oavsett om det gäller kapitalbehov eller utdelningspolicy så ska man inte gå så mycket på vad ledningen säger. Inte ens siffror, hårda siffror i från bokföringen gäller egentligen eftersom förutsättningarna snabbt kan förändras. Ha därför alltid, ALLTID, någon form av margin of safety. Kan man inte för sig själv och andra definiera vad denna säkerhetmarginal består utav så finns den inte. Detta är förstås lättare sagt än gjort. Om två, tre, tio år så kommer jag antagligen fortsätta upprepa detta mantrat för mig själv. Samt förbanna mig själv i efterhand när jag inte praktiserat det.

Denna enkla förhållningsregel är så lätt att uttala, så lätt att intellektuellt förstå, men ack så svår att praktisera. Lika svår som en lätt salongsberusad singelkille skulle ha att säga "nej tack" till att följa med den tjej han spanat in en hel kväll hem, om frågan skulle komma.

Nästa vecka så bjuder Fortum i alla fall upp till dans (bokslutsrapport). Just nu anser jag personligen att Fortum handlas på attraktiva nivåer. Dock så har jag redan en ganska god exponering mot Fortum så något ytterligare köp där har det inte blivit på ett tag. Jag har ingen brådska. Jag kan gott vänta på bokslutsrapporten. I värsta fall så mottas den väldigt positivt och värderingen stiger och då behöver jag inte köpa. Kanske så kommer det förslag till en utdelningssänkning. Då kan jag ta ställning då till framtidutsikterna med den vetskapen.

Vad kan jag mer behandla en sådan här kväll. Ja säg det. Kom gärna med förslag! Det är lätt att man "snöar in" på gamla tankebanor. Jag har dock, i brist på attraktiva köpkandidater i Norden, försökt att bredda mig genom att lite lätt titta på amerikanska bolag.

Förutom teknikgiganter så som Microsoft och Apple så har bolag som Xerox, Corning och Marvell Technology tilldragit mig sitt intresse. Antagligen blir det inte mer än så. Det senaste köp jag gjort var i Berkshire Hathaway. Det i kombination med räntesparande/fonder är det smartaste jag kommit på att göra i nuläget.

Via Berkshire Hathaway får man ju också en ganska bred exponering. Coca Cola, IBM, American Express m.fl. finns ju där som underliggande innehav. Vad som än händer de närmsta åren i toppen på B.H. så fortsätter ju de underliggande innehaven leverera. Troligen både i vått och torrt. Vad jag tycker är en helt ok värdering av Berkshire Hathaway under nuvarande omständigheter står här: Värdering av Berkshire Hathaway

Sist men inte minst vill jag så här på fredagskvällen även slå ett slag för alla de många andra aktiebloggare som finns i bloggosfären. Jag läser många och begrundar. Jag lär mig mycket. Ibland känner jag igen mig själv. Ibland verkar vi leva på helt olika planeter. Ibland undrar jag hur de tänker. Ibland funderar jag på om jag ska lägga ned eftersom jag ändå inte har något att komma med i jämförelse. Här är, enligt mig, några av veckans höjdpunkter:

Lundaluppens bevakningslista Januari 2013 - Även Lundaluppen fick Apple och SCA som var sina motpoler i denna sammanställning. Det Lundaluppen skriver, läser jag med eftertanke.

40procent20år har köpt Svedbergs och Apple - Det fria kassaflödet står i centrum. När 4020 köper något är det värt att ta en extra titt på vad det är som lockar.

Defensiven funderar på teknikgiganterna - Är teknikgiganterna billiga? Defensiven och jag dras ibland till samma sorts bolag även om Defensiven har en en bredare sökradie än vad jag vanligtvis har.

Analys av Tesco - Aktiefokus analyserar Tesco. Oavsett bolag så är det alltid gediget skrivna analyser.

Äga min tid köper BP - Alltid läsvärda inlägg från Äga min tid. Månadssparar visserligen en summa som är antagligen mycket större än vad de flesta andra klarar av att göra vilket ibland får mig att fundera om strategin vore annorlunda om så inte vore fallet.

Tankar om Apple - Another Value Investor sammanfattar Apples Q1 rapport. En person med stort fokus på några bolag.

Om mitt bloggande  - Aktieingenjören funderar kring bloggandet.

Gustavs aktieblogg  - Nu senaste introducerar Gustav en tysk frisörkedja för oss. Fråga mig inte var han hittar allt... Intressant att läsa är det dock alltid.

Viktiga frågor - Viktiga frågor behandlar en rad ämnen utifrån sin syn.

Sammanfattning Mekonomen - Värdebyrån tittar närmare på Mekonomen.

Trevlig helg!

Omstöpning i depån

Så här i början av året så har jag tagit tag i det jag redan funderade på förra året, att sälja av de innehav som jag använt andra investeringskriterier på än för resten av mina innehav. Försäljningarna skedde inte för att jag inte tror att de kan ha en ljus framtid utan för att jag vill skapa mer fokus på hur jag närmar mig och analyserar investeringsmöjligheter.

Jag har helt enkelt dragit slutsatsen att när jag beaktar "värde" i from av nuvarande förhållanden mer än "framtida potential" så sänker det risken samtidigt som det inte verkar påverka avkastningen nämnvärt.

Det är också en mer avslappnad form då man inte hela tiden behöver hålla sig ajour med nyhetsflödet.

En annan vinst är exponeringen v.s. tidsåtgång. Dessa mer "spekulativa" innehav har jag begränsat mig själv i hur stor exponering som är tillrådligt. Jag har mycket större tolerans mot större exponering mot andra typer av bolag. Lägg därtill tidsaspekten, så betyder det att en större investering kan "övervakas" med mindre tidsåtgång. Exempelvis, det är mer tidsbesparande med, säg, 100.000 kr på två stabila bolag än 100.000 kr fördelat på 5 små, snabbföränderliga bolag. Tid som blir över kan då läggas på att leta nya bolag och/eller fördjupa sin egen förståelse i olika sorters affärsrörelser.

Det sistnämnda kan förstås tyckas vara en smaksak. Som person kan man ju tycka det är stimulerande att följa ett s.k. nyhetsflöde från ett och samma bolag. Jag har dock insett att jag själv stimuleras mer utav att titta "bredare" och använda min fritid på det sättet.


Nu har jag därmed fyllt på kassan igen. En del har gått till Spiltans Räntefond Sverige, en kort räntefond med förväntad avkastning på 2-3%/år. Ett litet köp har också gjorts i Berkshire Hathaway.

Berkshire Hathway skulle jag nästan vilja påstå är en blandning av en indexfond och en räntefond. Den förväntade avkastningen är liksom en indexfond ca 10%/år men man uppvisar en större stabilitet. Det ska till tämligen stora katastrofer för att rubba kapitalackumuleringen i bolaget. När det händelsevis sker så brukar man sätta sin stora kassa i arbete och passa på och köpa billigt. Över tid kommer jag antagligen öka i detta bolag, men här (liksom i alla mina innehav) kommer det ske gradvis om/när jag bedömer det är köpläge.

Vad det gäller köplägen så hittar jag helt enkelt ingenting direkt här i Norden som tilldrar mitt intresse (undantaget två bolag som jag inte kan öka i just nu p.g.a. egna satta förhållningssregler). Både H&M och ClasOhlson gjorde tyvärr Mr Market glad senast idag. H&M hade jag i alla fall hoppats få öka i, men tji fick jag.

Samma sak med många andra av mina tämligen unga innehav. Nolato, Wilh Wilhelmsen, Kongsberg mf.l. De har skjutit upp i pris.

Lockad av andra bloggares inlägg och i brist på intressanta "här hemma" så har även jag börjat kika på s.k. teknikbolag. Apple, Google, Microsoft, Intel, IBM m.fl. På "papperet" så anser jag Microsoft se mest intressant ut av de stora. Det är dock ett mindre bolag som "blippar mest på min radar". Tro det eller ej, men det bolaget är Xerox.

Många förknippar antagligen Xerox med kopieringsmaskiner, men det har på senare år gjort en transformering. Nu är teknikbolag inte mitt främsta intresse så får se hur pass jag engagerar mig i att gräva i det framöver.

Vad är din syn på någon av de nämnda bolagen?

Tankar kring Northland Resources två år senare

Nu är det drygt två år sedan jag först fattade intresse för norska Northland Resources. Två till tre år är ju också den tidshorisont jag har när det gäller att göra en första utvärdering på mina inköpta innehav så det kan vara dags att ta en titt nu.

Bland det första jag skrev på denna bloggen för drygt två år sedan var följande:

"Northland Resources är noterat i Oslo och Toronto men det är tillgångarna i Sverige som just nu står i fokus. Caset är ett "för bra för att vara sant" case. Jag har tittat på bolagets och deras egna konsulters rapporter och jämfört med järnproducenter så som LKAB (bolagets granne), en del producenters förutsättningar i Austrailen, Brasilien och Indien. Mängden "järnpellets" som antas kunna produceras (5milj/ton per år 2014 och framåt) är inte kattskitt. Det är ett nytt LKAB vi eventuellt ser födas här. Liksom LKAB så är dock Northlands akilleshäl priset på järnmalm och transporterna."

Jag vädrade dock några farhågor. En var psykologisk:

" Är inte aktien för populär då? Finns det inte en risk i att investera i populära aktier? Jo det är inte mitt favoritläge då den redan varit rekad."

Jag har alltid haft någon form av motvilja till det jag uppfattar vara "populärt". Dock hindrade det mig inte denna gången. Intresset för bolaget blev större än motviljan mot dess popularitet.

Andra farhågor var transporterna till Narvik samt järnprisetsutveckling.

"Den mer påtagliga risk som dock finns är att allt faller pladask, eller att järnpriserna sjunker dramatiskt (vilket skulle resultera i att projektet faller). Huruvida tranporterna till Narvik löser sig och att utvinningen kommer igång får jag helt enkelt förlita mig på ledningen."

En annan sak var själva ägarbiten, eller som jag då skrev:

"Råvaror är alltid osäkra, dessutom så har (som jag påtalat förut) NAUR två akilleshälar, logistiken (som förhoppningsvis löses på bästa sätt men det är ändock ett osäkerhetsmoment) och ägarbiten.

Största ägaren Deans Knight äger ca 9,8% av NAUR. För deras del så utgör det ca 3,7% av sin portfölj. Jag tycker det är en bra tumregel på hur mycket man ska engagera sig i ett bolag. Låt inte ett bolag utgöra mer av din portfölj än största ägaren låter det göra i sin. Varför ska du riskera mer än största ägaren? Tittar man på näst största ägaren, Henderson Global Investor, så utgör NAUR en försumbar summa av deras portfölj. M.a.o. dessa båda "stor-ägare" använder andras pengar till att göra investeringar och i alla fall Deans Knight har tidigare "dumpat" projekt och innehav som utgör en större del av deras portfölj än NAUR utan att för den skull göra för mycket väsen av det för den sakens skull. NAUR finns, men utgör ingen vital ingridiens i portföljen. Jag har en liknande inställning till mina spekulativa innehav. De finns, men låt dem inte ta för stor plats. Tittar man på management i Deans Knight så (ursäkta mina fördomar) så liknar de en enligt mig också en samling "young-guns." :) Men det är kanske det som man ska vara för att stoppa pengar i råvarubolag."

Alla dessa "risker" var dock kända av mig och mer eller mindre kalkylerade. En sak som jag tagit med mig från detta är att inte tumma på ägarbiten. Den stora "misskalkyleringen" härleder jag just till ägarbiten och det är kraften på utspädningen. En stark långsiktig huvudägare hade inte låtit utspädningen bli så stor.

Jag underskattade helt enkelt i min ursprungliga analys hur stor utstpädningen kunde bli för Northlands del när det kom till att få till finansieringen helt och hållet. Extra ironiskt är det då jag backade från ett annat järnmalmsprojekt p.g.a. oro för massiv utspädning.

"Problemet här är utspädningen och CAPEX. Vad utspädningen kommer bli avgör ju i oerhört stor grad värderingen på Archelon och Kopparbergs andelar." 

Såg jag det i det ena fallet borde jag ha sett det på fler kan man tycka, men jag tror detta är ett tydligt exempel på hur hjärnan processar information olika beroende på vilka band och åtaganden man har till det. En högst mänsklig egenskap. Jag förmodar att vi är genetiskt programmerade för detta beteende.

Ser du först din partners alla goda sidor och sen blir kär baserat på de observationerna, eller blir du först kär och sedan upptäcker du din partners alla goda sidor?

Till saken hör också att jag inte var omedveten om järnprisetsutveckling och dess påverkan på finansieringslösningar.

"Jag har inte ökat något mer än i Northland utan enbart suttit vid sidan och försökt bevaka utvecklingen samt läst på om andra järnmalms-juniorer.

Det finns en formidabel arme av dylika. De prospekterar, planerar och i en del fall har de också påbörjat byggandet. De finns från nordligaste Kanada, djupaste Kamerun till sydligaste Australien. De höga priserna på järn har drivit upp intresset för dem samt underlättat för dem att få finansiering till bl.a. prospektering.

Det stora flertalet av dem lämnar jag snabbt därhän. De prospekterar i svårtillgängliga områden alternativt har för många år kvar tills brytning kan börja och är därför allt för osäkra från finansieringssynvinkel (eventuellt sjunkande järnpris försvårar finansiering då det drastiskt ändrar kalkylerna för banker/aktiemarknaden)." 

Dock fanns det troligen en naiv tanke om att finansieringslösningar skulle likna de som gjorts tidigare för bolagets del (nyemissionskurs 13,50 nok/aktie), inte till långt mycket sämre villkor.

Sammanfattningsvis så finns det alltså en del att lära från det här:

Att inte arbeta med olika kriterium för olika bolag. Jag ska försöka bedöma bolagen utefter en och samma "tumstock". Använder man olika för olika bolag riskerar "tumstocken" anpassas efter det som ska mätas. Detta har jag redan anammat i och med användandet av mina nuvarande ratingkriterier

Att använda så många "hårda faktorer" som möjligt. Använd nyckeltal, historiska siffror och beprövade modeller för att försöka eliminera så mycket "känslor" som möjligt. När detta inte är möjligt p.g.a. det inte finns, agera  väldig, väldigt varsamt.

Att ägarbiten är A och O. Inte bara i "nya" bolag utan även i andra. Starka, långsiktiga, huvudägare är  att föredra. Kompromissa inte med detta.

Att det alltid finns någonting som man missat att ta med eller processa i sin bedömning. Agera därför alltid varsamt både vad det gäller köp som sälj. "Förälskelser" svalnar efter tid och man kan då få möjlighet att processa fram en mer nyanserad bild. Samma sak gäller känslan av "motvilja". Man kan efter den första känslostormen upptäcka fördelar också.
.

Stål och järn

Stockman.nu skrev nyligen ett inlägg om Svenska stålet

Via länken ovan får man en sammanfattning över stålföretag verksamma i Sverige nu. Värt att hålla ett öga på dem om man är intresserad av bl.a. järnmalm.

Nu är dock Sverige en liten aktör om man ser till omfattningen på stålproduktionen i världen. 2010 producerade Sverige 4,8 Mt och låg därmed på 29 plats. Juggernauten i sammanhanget är Kina. Produktionen uppgick 2010 till 626,7 Mt, att jämföra med tvåan Japan på 109,6 Mt och trean USA på 80,6 Mt.

Kortfattat. Priset på järnmalm styrs av hur mycket som efterfrågas till produktion av stål. Kina står för den absolut största delen av stålproduktionen och tillika järnimporten. Utvecklingen i Kina styr priset på järnmalm.

Nu förväntas att efterfrågan ska fortsätta öka i Kina och andra tillväxtsländer. Samtidigt så pågick ca 250 olika järnmalmsprojekt vid ingången av 2011. Blir alla verklighet kommer utbudet öka med 50%. Etablerade aktörer som som LKAB planerar öka sin produktionen. I LKABs fall så hoppas man på en produktion på 37 milj ton järnmalmsprodukter 2015 att jämföra med 25 miljoner ton under 2010. En förutsättning är att malmbanan "uppgraderas" för att klara dylika mängder.

Stockman.nu skriver även en del om att vi idag har en boom inom gruvindustrin. Jag håller med. Det är inte heller första gången i historien. Eftersom gruvindustrin är kapitalintensiv och det tar tid att bygga upp nödvändig infrastruktur vid investeringar så är dessa boomar att jämföra med en ketchupeffekt. Man skakar och skakar (investerar), trycket byggs upp (tiden går) och sedan släpps allt på en gång (ut på marknaden). M.a.o. mycket av den planerade framtida produktionen kommer komma igång ungefär samtidigt. Vilket innebär att vi kan få se ett kraftigt utbud komma ungefär samtidigt. Beroende på utvecklingen i framförallt Kina kommer efterfrågan vara ungefär lika stor, ha växt eller t.o.m. avtagit vilket naturligtvis påverkar priset på järn också.

Redan nästa år tror jag vi kan få se stagnerande priser på bl.a. järnpellets och därefter något sjunkande. I alla fall vill jag ta "höjd" för detta i mina beräkningar. Ett stagnerande pris kommer göra det svårt att få till den ganska omfattande finansiering som krävs till gruvprojekt. Har man inte fått klart finansiering, kommit igång med byggandet, m.a.o. fått igång "hjulen" senast i år så har nog "malmtåget" gått för denna gång. I alla fall är det så jag tänker.

Northland Resurces är på gång. Därmed tror jag de har förutsättningar att lyckas.

Hur tänker du?

Northland Tapuli 14 April

Se inslag från PajalaTV på: Northland TV

Arbetet verkar fortskrida enligt plan.

Jag har inte ökat något mer än i Northland utan enbart suttit vid sidan och försökt bevaka utvecklingen samt läst på om andra järnmalms-juniorer.

Det finns en formidabel arme av dylika. De prospekterar, planerar och i en del fall har de också påbörjat byggandet. De finns från nordligaste Kanada, djupaste Kamerun till sydligaste Australien. De höga priserna på järn har drivit upp intresset för dem samt underlättat för dem att få finansiering till bl.a. prospektering.

Det stora flertalet av dem lämnar jag snabbt därhän. De prospekterar i svårtillgängliga områden alternativt har för många år kvar tills brytning kan börja och är därför allt för osäkra från finansieringssynvinkel (eventuellt sjunkande järnpris försvårar finansiering då det drastiskt ändrar kalkylerna för banker/aktiemarknaden).

En del är dock ganska intressanta. De är på gång att relativt snart påbörja brytning samt har en stark aktör i ryggen (inte sällan kinesisk). De återfinns mestadels i antingen Kanada eller Australien. I likhet med Northland så är de verksamma i områden som redan är kända för sin gruvbrytning, men nu i och med det högre järnpriset har det blivit lönsamt att bryta malm av lägre kvalitet (ca 30%). I likhet med Northland så ligger också kostnaden på ca 50 usd/ton.

Jag fortsätter min bevakning.

Allt om järn

Visserligen inte ALLT om järn ,men här kommer ett inlägg angående järnmalm och järnmalmspriser som förhoppningsvis gör "branchen" lite mer överskådligt.

Produkten som stålverk i regel köper in kallas järnpellets. Det är ett slags koncentrat som innehåller ca 62% järn. Det är denna produkt som utgör "råvaran" för stålverken. Järnpellets kan dock innehålla något mer än 62%. Då betalar stålverk även något mer, bl.a. indisk och svensk järnpellets håller ofta en något högre halt än genomsnittet.

Förenklat förklarat så bryter man järnmalmen vid gruvor samt anrikar till järnpellets. Om malmen från början håller hög järnhalt så blir anrikningen enklare och billigare.

Järn är en ganska vanlig metall, men det finns i olika koncentrationer på olika ställen på vår runda glob. Priset är helt avgörande för om det är lönsamt eller inte att bryta och anrika den. Exempelvis så har järnmalmen i Kirunavaarahållt en halt på ca 60-68%. Malmberget mellan 51-61 %, enligt SGU. Dessa halter har varit lönsamma tidigare när priset legat runt 25-30 usd och nu gör nuvarande priser LKAB till en kassako för staten.

Angående priset på järnpellets så styrs det från Kina som är den största inköparen. MBIO är ett index man kan följa som visar det pris man är redo att betala i Kina för järnpelletsen (inkl sjöfrakten till Kina). Kina har importerat mest från Australien, Indien och Brasilien. Australien har en klar fördel då sjötransporter därifrån enbart kostar ca 10 usd/ton. Detta gör att gruvnäringen i Australien är mycket lönsam. Det är inte för intet som det har varit uppe på agendan i Australien att beskatta gruvnäringen hårdare. Från Brasilien kostar sjötransporten ca 22 usd/ton. Varför är transportkostnaden viktig? Jo, för kineserna betalar inte mer än de behöver. Marginalerna får tas i andra änden.

Priset på järn har varit i stigande trend sedan 2004 (undantaget en dipp under 2009). Det är Kinas ökade efterfrågan som drivit trenden. Nu befarar en del att tillväxten där kommer mattas, men betänk då att Indien som tidigare varit en exportör av järmalm nu börjat få importera istället för att täcka sina behov. Det ger anledning att tro att priset kommer hållas uppe (förutom eventuellt tillfälliga dippar). MBIO ligger nu på ca 170 usd/ton oc har varit uppe och snuddat på ca 200 usd.


Det höga priset gör att det är lönsamt att utvinna järn när halten ligger på ca 30%. Det är därför det kommit upp ett flertal järngruvsprojekt på senare tid. Tidigare när priset låg på ca 25-30 usd gick det inte runt eftersom själva brytningen och anrikning av 30% malm skulle kosta ungefär detsamma. Malmen var då ej lönande. Även om malmen var tänkt till intilliggande svenska stålverk och man inte var utsatt för höga transportkostnader så var marginalerna helt enkelt för dåliga för att bryta och anrika 30% järnmalm.

Nu skeppas mycket av järnet till Kina. Från Europa kostar sådana sjötransporter ca 30 usd/ton. Det kostar ungefär lika mycket att bryta och anrika 30% järnmalm till järnpellets. Dessutom, med lite marginal, så kostar transporterna till en lämplig utskeppningshamn ungefär detsamma. Mao de totala transportkostnader utgör en stor del av "kostnaden" för stålverken. Goda och effektiva transporter är en akilleshäl för all järnhantering. Därför har Australien en stor fördel framför andra. LKAB har sin konkurrensfördel i sin höga kvalitet på järnet då stålverk betalar lite premium för detta.

Vad betyder då detta? Jo att man tjänar pengar på 30%-ig malm så länge järnpriset håller sig över 100 usd. Det betyder att man tjänar mycket pengar om det går upp och över 200 usd/ton.

Finanskrisen orsakade en tillfällig dipp (ned till 85 usd) vilket skulle innebära att det är knappt break-even om en dylik krasch skulle inträffa igen. Så t.o.m. när man räknar med järnpriset i det något lägre prisspektrat så är järnprojekt väldigt intressanta ur en risk/reward synpunkt.

Slutgiltligen, som med allt annat så kan det bli pannkaka av allt ändå eftersom saker man inte visste kunde hända kan hända, så oavsett risk/reward sätt inte allt på en häst.

Notering från 2010-12-30