Visar inlägg med etikett Försvarsindustri. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Försvarsindustri. Visa alla inlägg

lördag 7 mars 2015

Vapenaffärer berör

Affärer rörande vapen brukar alltid bli ett hett debattämne. De senaste dagarna har det både varit fokus på den s.k. Saudiaffären (Projekt Simoom) och tjeckerna vidarförsäljning av pansarfordon till Irak.

Om vi tar Saudiaffären så har den sin bakgrund i försäljning av Saab och Ericssons radarövervakningssystem Erieye. Som så ofta i sådana här affärer så för att få ordrar så krävs både politiska "påtryckningar" liksom motprestationer. Jag har varit inne på det tidigare inlägg. Vapenindustrin är en väldigt udda värld där vanliga affärsmässiga principer inte gäller.

Motprestationen var att hjälpa saudiarabierna bygga upp sin egen vapenindustri. Det kom att röra sig om anläggningar för att modifiera och renovera robotar och pansarvärnsvapen (Project Simmom). Eftersom det av någon anledning alltid ska vara massa hysch hysch kring sådant här så sköttes det hela av bulvanföretag.

Saudiarabien har allt sedan Saddam Husseins anfall mot Kuwait växt som handelspartner när det gäller vapen för Sverige bl.a. har pansarvärnsrobotar exporterats.



Vad som gör denna affär annorlunda vet jag ej egentligen. Varför behov av bulvanföretag? En del kritiker menar på att mänskliga rättigheter bryts i Saudiarabien. Ja men ska vi vara konsekventa i det när det gäller handel så blir det inte många kvar att handla med. Jag väntar fortfarande på att någon journalist ska börja skriva om att Thailand minsann blivit en militärdiktatur och samarbetet med dem gällande JAS bör avbrytas, men det har än så länge varit tyst. Annars så är ju vapenindustri en populär sak att debattera.

Det märks ju inte minst när 31 storbolagsledare går ut i en gemensam debattartikel. Inte det mest taktiska draget kan jag tycka. Det framstår bara då som om man är ute efter att tjäna pengar samt tillhör samma elitistiska intresseklubb. Dessutom om vapenfabrikerna nu byggs så ser det ut som om en liten klick stormrika företagsledare läxat upp aktuella politiker och har dem i sin hand. Det tror jag  inte inger förtroende bland folk gemen.

Nej, rörigt blir det.

Tyskland lär ha sagt upp vapenaffärer med Saudiarabien, men utav en mer pragmatiskt anledning. En del vapen sägs ha kommit fram till ISIS.

Överlag kan jag tycka att det i Sverige finns en lite ambivalent syn på vapenförsäljningar, men jag tror jag vet en av anledningarna. Det finns ingen direkt "folklig förankring".

Norska Kongsbergs största ägare är t.ex. norska staten. Staten styr, beställer och har huvudansvaret. I Sverige så är Wallenberg största ägaren till försvarsindustrin. Även USA har privata aktörer som största ägare, men de har då ett system där allt ska konkurrensutsättas (enligt amerikansk modell). De olika aktörerna ska konkurrera om ordrar sinsemellan och systemet har stor acceptans.

I Sverige så har Wallenberg monopol. Vill dessutom Wallenberg ha ubåtsvarv för att kunna vara med och tävla om eventuella ubåtsförsäljningar till Australien, ja då får han ubåtsvarv. Behövs reservdelar till ett land som köpt JAS Gripen, ja då för försvarsmakten skicka o.s.v.

Jag har ingenting emot vapenaffärer, tvärt om tror jag det kan bidra till en större säkerhet här i världen. som investerare går det dock inte bortse från den politiska risken, i alla fall inte när det gäller Sverige. När Norge (via bl.a. Kongsberg) säljer robotar till Oman (ej känt för att nämnvärt beakta mänskliga rättigheter) för miljardbelopp så inte blir det debatt och tidningsrubriker för det. När Wallenberg gör affärer då blir det tidningsrubriker. Jag tror just ägarfrågan, var vinsterna hamnar, bidrar till det. Jag tror svenskt vapenindustri hade varit betjänt av mindre hysch hysch samt delvis statligt ägande. Mindre toppstyrning i politiken från direktörshåll och mer folklig förankring.


(Kongsbergs kurs just nu 152 nok, SAABs 220 kr. Det blir lite sådant här off-topic inlägg för jag har helt enkelt inga vettiga investeringsuppslag i nuläget. Alternativet kan ju iofs vara att jag lägger upp lite mode- eller matbilder... Ha en trevlig helg!)

 

fredag 21 mars 2014

Analys av Elbit Systems

Nu när de amerikanska försvarsbolagen uppvärderats kraftigt har jag letat efter något (utöver Kongsberg) som ännu ser lite lägre värderat ut i sektorn. Jag kikar här närmare på Elbit Systems.

Elbit Systems är en israelisk leverantör av försvarsmateriell och startades urspungligen 1969 under namnet Elbit Computers av Elron Electronic Industries för att kombinera Israels motsvarighet till svenska försvarets forskningsanstalt med Elrons kunnande inom data- och elektroniska produkter. Elbit Systems noterades 1996 på NASDAQ och Elbit Systems var då en av tre delar som noterades där Elbit Systems inriktade sig mot militära produkter medan de andra två inriktade sig på medicinteknik och telekom.

Elbit Systems delar i huvudsak in sin verksamhet i fyra segment Airborne, Landsystems, C4ISR (Command, Controll, Communications, Computers, Intelligence, Surveillance and Reconnaissance) och Electro-optical. Airborne ochC4ISR är de två områden man visat mest tillväxt de senaste åren, inte minst via förvärv. Dessa både stod för ca 3/4 av försäljningen 2013. Det handlar m.a.o. flygteknik, hjälmsystem, stridssystem, obemannade flygande farkoster, övervakningssystem m.m. Elbit Systems underhåller och uppgraderar en mängd olika system och kan sägas vara mer inriktad på att verka som underleverantör eller delpart än på att själva driva stora utvecklingsprojekt. Vilket iofs inte är unikt för Elbit utan många aktörer fungerar ju på detta sättet vilket gör dem väldigt integrerade i varandra.

Geografiskt går ca 1/5 av försäljningen till Israel. Lika mycket till Europa och 1/3 till USA. Asien och Latinamerika är växande marknader.  Man kan iofs säga att beroendet av USA är något än större då ca 1/4 av Israels försvarsbudget indirekt finansieras via bidrag från USA, men summa summarum har man en tämligen diversifierad geografisk bas och varken Elbit Systems eller Israel är en liten aktör på vapenexportmarknaden. Även om t.ex. mycket fokus hamnar på USA och dess användning av UAVs så är ändock Israel det land som exporterar mest UAVs i världen.






Large eller midcap på någon av de nordiska börserna alternativt på NYSE/NASDAQ.

Elbit Systems är noterat både i Tel-Aviv som på NASDAQ (Ticker: TSLT). 

Elbit Systems bedöms klara kriteriet.



Ägare

45% ägs av Michael Federman vars far och farbror startade verksamheten. 

Elbit Systems bedöms klara kriteriet.
 


Ger bolaget och förväntas det ge utdelningar?

Ja bolaget ger utdelningar om än inte några större sådana. 2013 hamnade de på 1,13 usd/aktie. Över en 7-års period har utdelningarna fördubblats dock går det inte utläsa någon tydlig trend då utdelningarna varierar från år till år beroende på det årliga resultaten. 5-års medel är 1,36 usd/aktie att jämföra med 5-års medelvinst på 3,93 usd/aktie vilket ger en utdelningsandel på 35%.

De senaste 5 åren har utdelningen sänkts i och med både 2008 och 2009 var mycket goda år vinstmässigt för bolaget. 

Elbit Systems bedöms klara kriteriet.





Finns betydande risk för att bolagets verksamhet starkt påverkas av externa faktorer så som råvarupriser, ränteändringar, politiska beslut och börssvängningar?

Man är beroende av politiska beslut och det finns politiska risker med verksamheten.

Elbit Systems bedöms ej klara kriteriet.



Är bolaget beroende av innovativ produktutveckling?

Ja. Produktutveckling är en viktig del. För Elbit Systems del redovisar man att ca 10% av försäljningsintäkterna går till R&D. Detta är i understa kanten av vad som kan anses "normalt" för många vapentillverkare (ca 20% brukar vara vanligt) men antagligen sker R&D mycket i samverkan med andra aktörer samt staten Israel.

Elbit Systems bedöms ej klara kriteriet.



Visad förmåga att gå med vinst genom hög och lågkonjunktur, eller i alla fall visad förmåga att ge utdelningar under dylika perioder

Ja man går med vinst år efter år och i likhet med andra aktörer har man haft en mycket god utveckling första halvan av 2000-talet samt en något stagnerande tillväxt efter finanskrisen. Man levererar m.a.o. genom hög- som lågkonjunktur. 

Vinsten 2013 landade på 4,34 usd/aktie. 3-års medel 3,47 usd/aktie. 5-års medel 3,93 usd/aktie. Det är 2011 som drar ned medel då det året inte var lika lyckat. 5-års ebit ligger på 4,82 usd/aktie.

Elbit Systems bedöms klara kriteriet.





Räntebärande skulder lägre än eget kapital

Eget kapital på 1177 milj usd. Long Term Debt på 602 milj usd. Totalt sett är Debt/Equity på 2,34 (2013) då man har en del kortfristiga skulder i balansräkningen. Goodwill-post på ca 500 milj usd hänförligt till förvärv. Jag har inte synat balansräkningen i detalj men även om de s.k. räntebärande skulderna inte överstiger det egna kapitalet så är den finansiella hävstången ändock högre än vad jag brukar vilja se.

Elbit Systems bedöms ej klara kriteriet.




Avkastnings- och tillväxtskrav


ROE 5-års medel ligger på ca 17%. Eget kapital är på ca 27 usd/aktie (2013)

Rörelsemarginalen ligger som 5-års medel på ca 7% och har de senaste åren varierat mellan ca 4% som lägst till ca 9% som högst. det egna kapitalet har fördubblats på en 7-års period, men försäljningen har varit utan egentlig tillväxt de senaste fem åren. 

Direktavkastningen är på ca 2% och utdelningarna varierar från år till år som sagt. "Värde" i bolaget byggs främst internt. Man använder intjänade medel till att förvärva andra aktörer och bygger på så sätt upp "värde". I princip inga återköp görs och enbart en mindre del av vinsten delas ut.

Om Elbit Systems kan fortsätta växa och fördubbla det det egna kapitalet var sjunde år (ca 10% årlig tillväxt) så är min bedömning att man klarar av avkastningskravet. Det bör ju då också följas av t.ex. lika stor utdelningstillväxt.

Elbit Systems bedöms klara kriteriet.



Ledningen

Störste ägaren 70-åriga Michael Federmann är styrelseordförande och CEO from 2013 heter Bezhalel Machlis. Jag har ej funnit någon anledning att misstro ledningen.  

Elbit Systems bedöms klara kriteriet.
 


Information tillgängligt

Inte optimalt då jag har inga direkta beröringspunkter med några produkter eller tjänster som Elbit Systems förser marknaden (så vitt jag vet). Så vitt jag vet så har svenska försvarsmakten inte heller någon direkt materiell som levererats från Elbit Systems.

Rent "pappersmässigt" så är det dock ok. Det finns information i tillräcklig mängd (på engelska) för att bilda sig en uppfattning om bolaget och dess situation så bolaget får ändock (som många andra bolag i liknande situation) med viss tvekan godkänt här.

Elbit Systems bedöms klara kriteriet.


Marknadsmakt och marknadssituation

Branschen kan ses som lite "exotisk". som sådan. Beställningar av vapensystem kan det ju skrivas en hel del om vilket kan, med eventuellt mediabrus surrandes, förleda en. 

Jag har svårt att säga vilken "edge" man eventuellt har (förutom eventuellt politiskt stöd), men man verkar ha en spetskompetens inom flera av områdena man verkar inom, men utan att vara beroende av ett fåtal enskilda system.

Behovet av bolagets produkter överlag får anses finnas där även 10-20-100 år in i framtiden.

Det finns både för och nackdelar här i denna ganska breda ratingkategori, men till sist och syvende så får den nuvarande sammanlagda bedömningen bli att Elbit System inte klarar kriteriet. Det finns goda förutsättningar för Elbit Systems att verka med rimlig lönsamhet i framtiden, men det är inte hugget i sten.

Elbit Systems bedöms ej klara kriteriet.




Etiska aspekter

Jag har i sak inga etiska bekymmer med vapentillverkare. Dock är bolaget svart-listat av bl.a.svenska AP-fonderna då säkerhetsutrustning från Elbit används vid den, från 2002 byggda,muren på Västbanken. Internationella domstolen i Haag har fördömt de delar av muren som är byggd på palestinsk mark. Delar av den har sedermera modifierats av israelerna men långt ifrån allt.



Personligen har jag dock inga etiska bekymmer då det gäller Elbits inblandning som leverantör av säkerhetsutrustning.

Elbit Systems bedöms klara kriteriet.


Elbing Systems får godkänt på 8 kriterier av 12. Detta leder då till ratingen: C.


Slutsats

Med ratingen C så är min syn på Elbings System i huvudsak negativ. Förutsättningar för att det ska gå fortsatt bra för Elbit Systems finns dock där. En exponering mot stora delar av världen gör också att man får en ganska bred exponering till skillnad från mer "nischade" aktörer. Dock uppvisar bolaget en del kvalitativt sämre egenskaper. Jag hade föredragit en starkare balansräkning (utifrån hur jag ser på balansräkningar) samt större fokus på utdelningar istället för förvärv. Kanske är det dock så att för att överleva i konkurrens med de stora giganterna så är det konsolidering som gäller i branschen. Även det är lite motsägelsefullt då de många olika aktörerna på sätt och vis lever i symbios med varandra.





Noteringar kring nuvarande värdering

Elbit Systems kurs 21/3 2014: 60 usd (Topp 3 år ca 60 usd, botten ca 35 usd)

PE 13,8
PE3 17,3

Direktavkastning 1,9%


Jämförelse med branschkollegor samma datum

Lockheed Martin PE 17,5, Direktavkastning 3,2%
General Dynamics PE 16, Direktavkastning 2,3%
Raytheon PE 16,3,  Direktavkastning 2,2% 
Kongsberg PE 13,2,  Direktavkastning 3,9% 
Saab PE 26  Direktavkastning 2,5%



Vad är din syn på Elbit Systems?

måndag 10 februari 2014

Kongsberg

Norska Kongsberg har avlämnat bokslutsrapport.

Det föreslås en utdelningshöjning, plus en krona extra med anledning av 200 års jubileum. Totalt 5,25 nok/aktie (3,75). Tack så mycket Kongsberg.

Det betyder att drygt halva vinsten delas ut.Vinsten för 2013 blev nämligen 10,24 nok/aktie (10,91). Omsättningen, rörelsemarginaler och ingående ordrar skiljer sig inte nämnvärt från föregående år.

Tilläggas kan också att nu i januari meddelade Kongsberg att de med sin samarbetspartner, amerikanska Raytheon, vunnit en order på NASAAMS (luftvärnmissilssystem som bl.a. används av USA, Norge, Finland m.fl.) till Oman. För Kongsbergs del verkar ordern vara värd ca 3,7 miljarder nok. Raytheon är eventuellt också på gång med ytterligare avtal med fler Gulf-stater angående missilsystem. Vi får se om det innebär fler ordrar till Kongsberg också.




Det verkar finnas en ambition bland Gulf-staterna att skapa ett gemensamt "luftförsvarsparaply" för att möta nya och gamla (med nya tekniker) hot. I alla fall om man ska tro uttalanden under Dubai Air Show.

"Maj Gen Al Qamzi said the Air Force and Air Defence was working on establishing a Gulf Training Centre of Excellence that would focus on the integration and interoperability of regional and coalition capabilities needed to maintain security and stability in the region.

Air force chiefs discussed the future threat environment, from ballistic and cruise missiles to air defence weapons and non-state actors, who are increasingly willing to use advanced technology to affect the air fighting environment." 

Överlag tycker jag det verkar vara ett flertal länder som väljer att satsa på just modernisera sitt luftförsvar något som kan gynna Kongsberg, kanske.

Ja Sverige undantaget då. Här är väl försvaret inte direkt prioriterat längre. För ett tag sedan fanns 37 mobiliseringsbara brigader. De har avvecklats en efter en och är nere i 0 och ersatta av några utbildningsregementen som ska utbilda soldater som ska kunna skickas på utlandsinsatser. Ibland så köper väl staten dock in JAS plan, för att leasas ut till andra...

Slut ironiserat. Tillbaka till Kongsberg igen. Det är inte det kvalitetsmässigt bästa bolaget i portföljen (Kongsberg och Ekornes rankades med ratingen B). Köp gjordes ursprungligen på basis av att försvarsbolagen överlag var värderade lågt. Numera har de amerikanska bolagen uppvärderats och även om Kongsberg inte är ikapp där än så har jag blivit mer och mer imponerad av Kongsberg. Det verkar oerhört stabilt trots allt. Civilsidan växer med ca 10% årligen och den militära (trots oro för budgetnedskärningar i västvärlden) ter sig stabilare än många trott.

Man kan dock ifrågasätta om det är etiskt rätt att sälja vapen. Om ja, är det ok att sälja till alla eller ska några exkluderas? 

Kongsberg är på kurs 135 nok värderad till PE TTM 13,2. Direktavkastningen är 3,9%.

Åsikter om Kongsberg, norskt försvar, svenskt förvar eller försäljning av vapensystem till Gulf-staterna?

 



måndag 5 augusti 2013

Stock Picking vs Index

Stock picking eller att välja enskild(a) aktie(r) kan vara lönsamt om man prickar rätt. Helt enkelt är det dock inte. I alla fall inte på kort sikt och inte heller på lång sikt. Som någon klok människa en gång formulerade sig. På sikt är vi alla döda. Eller m.a.o., på sikt så går alla bolag under.

Så till frågan Stock Picking vs Index.

Det har inte varit svårt att se att försvarsindustrin varit lågt värderad utifrån historiska parametrar. Förklaringen var ej heller svårfattlig. Det följer det historiska mönstret av att när försvarsutgifter förväntas minska så sjunker värderingen av de stora försvarsbolagen till ca 10 gånger vinsten. I tider då försvarsutgifter förväntas öka eller vara höga så höjs värderingen till ca 20 gånger vinsten. Detta "mönster" har upprepats många gånger förr. Tillbaka till Reagans tid och längre bak. Det historiska "medelmåttet" är ca PE 15. För inte så länge sedan har värderingen legat runt PE 10.

Samtidigt som värderingen ändras markant historiskt så ändras inte bolagens intjäning på samma sätt. Kort och gott verkar "Mr Market" alltid överreagera både mot det depressiva som mot det positiva hållet.

Så långt, så väl. Mitt val, min stock pick, i sektorn föll sedan på norska Kongsberg. Inte minst p.g.a. den s.k. nedsidan kändes begränsad då Kongsberg bara är ett försvarsbolag till hälften.

Hur har det då gått nu ca 12 månader efter första inköpet av Kongsbergsaktier, oaktat utdelning?

Kursmässigt ned, ca -5%.

Hur har det då gått för de amerikanska bolagen?

Uppåt! Även här oaktat utdelningar.

Nu kanske någon säger men norska börsen har försvagats medan USA gått starkt. Nåväl, men faktum kvarstår att medan S&P500 gått +21% på 1 år så har de amerikanska försvarssektorn gått ännu starkare.

Det finns två börshandlade fonder (ETFs) tillgängliga som följer dessa bolag. De kan liknas vid indexfonder med ca 0,5% i förvaltningsavgift. De har tickerna ITA och PPA.

Utvecklingen för dem, oaktat utdelningar har på ett år varit +30% respektive +34%. PE TTM ligger för dem båda nu på ca 14. 30 och 34 är en bra bit över 21.

 Man kan nu tycka att det hade varit avkastningsmässigt bättre att investera i index. Man kan kanske också säga att Kongsberg är ett bolag som fortfarande är köpvärt. Någon uppvärdering (som skett för många andra bolag inom branschen) har ej skett där än. Allt beroende på vilket perspektiv man har.

En annan reflektion är också att man kan, när man identifierade branschen som sådan som historiskt lågt värderad, köpa index istället för att försöka identifiera det enskilda bolag som eventuellt lämpar sig bäst.

Motreflektionen på det kan vara att investeringen gjordes med hänsyn till att minimera risken inte med avsikt att maximera eventuell avkastning. Reflektionen kan fortsätta i termer av minimerar man risk bäst genom indexinvestering eller genom att lära sig om ett bolag? Svaren går isär.

Hur som helst så är detta en nyttig jämförelse att göra. Syftet är att bli ödmjuk.

En annan stock pick jag gjort är ju Wilh. Wilhelmsen. Det kanske visar sig snart att det på ett års sikt varit bättre att investera i index även då det gäller rederibranschen. Vi får se...

Hur ser du på Stock picking vs Index?

måndag 22 juli 2013

Midvintermörker

I går kväll vände jag sista bladet i boken Midvintermörker.





Visserligen inte en aktierelaterad bok, men författaren är Lars Wilderäng som också driver bloggen Cornucopia?. En blogg vars inlägg jag stundtals läser.

Jag ska inte gå in så mycket på handlingen då jag förmodar den intresserade helst vill läsa om detta själv, men grundhistorien är i alla fall en överraskningsattack mot Sverige. Man får följa ett flertal rollfigurer och det är mycket action boken igenom inklusive detaljerade beskrivningar av både vapenslag, manövrar som terrängförhållanden. Jag förstår att Lars gjort en grundlig research inför boken. Det är med stor behållning jag läser om händelseutvecklingen. Speciellt som delar av boken utspelar sig i områden som jag är väl bekant med. Det adderar till både spänningen som realismen. Kort och gott en bok jag kan rekommendera för den spänningslystne.

För att föra in inlägget på något aktierelaterat så kan jag även göra en notis om att värderingarna på de amerikanska försvarsjättarna har klättrat. Ett index som man kan följa som speglar försvarsindustrin är Spade Index som på tämligen kort tid nu stigit ca 20%.

En snabbtitt på de stora Boeing, Lockheed Martin, Raytheon, General Dynamics och Northrop bekräftar den bilden. Värderingarna har förändrats till högre multiplar. Ett bolag som t.ex. General Dynamics har gått, från senaste analystillfället, 69,60 usd till 84,40 usd (+ ca 21%).

Jag kan inte finna något i bolagens resultat eller rapporter som skulle motivera detta. Min förmodan är att "Mr Market" antingen ansett att man tidigare överreagerat eller så ser man ljusare på framtiden med tanke på de stora övningar som hållits i Ryssland, upprustning i Asien m.m. Eller så finns det helt enkelt ingen logisk förklaring alls...

Som jag tidigare påtalat så har försvarsindustrin historiskt handlats till vinstmultiplar mellan 10 och 20. Beroende på hur framtidsutsikterna bedömts vara. Nu har de några år varit runt 10. Kanske börjar detta nu ändras.

Det jag pratar om är alltså multipelexpansion. Inte hur bolagen defacto utvecklas. Det kan som så många vet vara milsvidd skillnad.

Jag tog också nyligen en titt på Saab Groups senaste halvårsrapport. Det som kanske stack mest ut är den stora orderingången. I stort sett helt och håller relaterat till att man bokfört order på utveckling av den nya versionen av Gripen.

Jag kan förstå de kostnadsfördelar och kvaliteer en del av Saabs produkter har t.e.x. Jas 39 Gripen i jämförelse med konkurrerande produkter, men som bolag sett är jag inte lika imponerad i relation till nuvarande värdering.  Man har ett relativt stort beroende av just Sverige och svenska skattepengar. Drygt en tredjedel av försäljningen hänger på det. Nu verkar i.o.f.s. Wallenberg ha de kontakter som krävs för att  svenska politiker ska bitvis fortsätta beställa försvarsmateriell från Saab Group, men det är ändå ett ganska starkt beroende som riskerar att slå fel. På samma sätt är beroendet av politiskt stöd stort när det gäller utlandsförsäljningar.

Kommer ett midvintermörker sänka sig över Saab Group framöver eller är det tvärtemot en ljusare framtid som går bolaget till mötes? Vi får se.

Kursen just nu för Saab B är i alla fall ca 124 kr.


lördag 13 april 2013

Analys av Lockheed Martin

En analys av Lockheed Martin utifrån mina ratingkriterier.

Lockheed Martin är världens största leverantör av försvarsmateriell. USAs regering och dess departement är den absolut viktigaste kunden och står för ca 85% av beställningarna.

Lockheed Martin delar de upp sin verksamhet i fem affärsområden:

Aeronautics
Information Systems & Global Solutions
Missiles & Fire Control 
Mission Systems & Training 
Space Systems

Aeronautics står för ca 30% av försäljningen och inkluderar produkter så som F-35, F-22, F-16 m.fl. 

Just F-35 programmet har ofta varit i fokus när det kommer till USAs försvarsbudget då det är det hittills dyraste vapenprogrammet någonsin. 2012 stod nämligen F-35 för 14% av Lockheed Martins totala försäljning och eventuella neddragningar i detta programmet anses därmed drabba Lockheed Martin extra mycket. Utvecklingen och produktionen av F-22 (som man gjort tillsammans med Boeing och General Dynamics) har också kostat på. De sista F-22 planen ska ha levererats under 2012. En viktig skillnad mellan F-22 och F-35 (ur företagsekonomisk synvinkel) är att F-22 är belagt med exportförbud medan F-35 där flertalet internationella bolag också är inblandade ( i proportion till hur deras hemländer förväntas göra beställningar) förväntas ha en framtida exportmarknad. Båda de programmen är intressanta att läsa om om man vill försöka fördjupa sig i hur det fungerar med produktutveckling och försäljning av försvarsmateriell, vilka parametrar det är som styr.

Information Systems & Global Solutions står för ca 20% av försäljningen. Man levererar IT-tjänster och annan service m.m. främst till myndigheter i USA. Missiles & Fire Controll står för ca 15% av försäljningen och det handlar om missiler och eldledningssystem m.m. Mission Systems & Training, ca 15% av försäljningen, levererar sensorer och olika sorters system, t.ex. Aegis-systemet. Space Systems levererar rymdutrustning eller system för spårning av föremål i rymden m.m och står för ca 20% av försäljningen.








Large, mid eller motsvarande på någon av de nordiska börserna alternativt på NYSE

Lockheed Martin är noterat på NYSE.Tickern LMT.


Ägare

Institutionellt ägande. Massachusetts Financial Services, Capital Research, Vanguard m.fl. 


Ger bolaget och förväntas det ge utdelningar?

Ja och man ger utdelningar fyra gånger per år. Utdelningstillväxten har de senaste åren legat på ca 15% årligen. Mycket tack vare återköp av aktier. På årsbasis ligger utdelningen nu på 4,60 usd/aktie.


5-års medel ligger på 2,84 usd/aktie samtidigt som vinsten som medel under samma period ligger 7,92 usd/aktie. Det ger en utdelningsandel i av vinsten på 36% i genomsnitt.


Mer pengar har gått till återköp än utdelningar. De senaste tre åren gav man totalt 3,5 miljarder usd i utdelningar medan man återköpte aktier för en summa av 5,3 miljarder usd. Det innebar att ca 3,5% av aktierna återköptes i genomsnitt årligen under den perioden.



Finns betydande risk för att bolagets verksamhet starkt påverkas av externa faktorer så som råvarupriser, ränteändringar, politiska beslut och börssvängningar?

Ja man påverkas av politiska beslut.


Är bolaget beroende av innovativ produktutveckling?

Ja, man skiljer sig inte här från andra försvarskoncerner där man hela tiden behöver ligga i framkant.


Visad förmåga att gå med vinst genom hög och lågkonjunktur, eller i alla fall visad förmåga att ge utdelningar under dylika perioder

Ja vinsten är tämligen stabil även om den sjunkit något nu egentligen i jämförelse med för några år sedan. Återköp gör dock att vinsten per aktie ligger stabilt, t.o.m. ökat något, istället för att sjunka. 2012 var vinsten 8,36 usd/aktie.




Nedan även hur den totala vinsten utvecklat sig de senaste fem åren i miljarder usd.





Räntebärande skulder lägre än eget kapital

Lockheed Martins Long Term Debt är på 6,2 miljarder usd att jämföra med det egna kapitalet på 39 miljoner usd. Debt/Equity är på 389,7 (2012)! 

Det egna kapitalet är egentligen utraderat i balansräkningen och gör en ovanstående jämförelse irrelevant. Hur kan det komma sig? Svaret är återköp. Återköp ger negativ effekt på det egna kapitalet. I de allra flesta fall så brukar det gå bra med mitt uppsatta kriterium ändå. Behållna vinstmedel adderas ju till det egna kapitalet så även om man bolaget återköper aktier så kan man bygga upp det egna kapitalet över tid ändå. Coca Cola t.ex. kan ju göra detta vilket är ett väldigt styrketecken på hur mycket i reda pengar det bolaget egentligen genererar. I Lockheed Martins fall så behåller man inga vinstmedel. Det delas antingen ut, eller används till återköp. I första fallet försvinner medlen från bolaget. I andra fallet ger det en negativ påverkan på det egna kapitalet.

1/4 de totala tillgångarna utgörs av goodwill vilket uppgår till ca 10,4 miljarder i balansräkningen.

Eftersom bolaget har en balansräkning som jag personligen inte är bekväm med, utifrån hur jag brukar bedöma risker, så uppnås inte kriteriet.


Avkastnings- och tillväxtskrav


ROE är irrelevant i detta fallet.

Direktavkastningen som 5-års medel är på 4,1% och utdelningarna har växt med ca 15% på årsbasis de senaste åren.

Någon egentlig underliggande tillväxt kan inte påvisas men återköp av aktier kompenserar investeraren för detta. Bolaget får anses uppfylla kriteriet.



Ledningen

Jag har ej funnit någon anledning att misstro ledningen.


Information tillgängligt

Det är acceptabelt.


Marknadsmakt och marknadssituation

Lockheed Martin är den största aktören inom branschen. Jämför man med det bolag som är nr 2, Boeing, så säljer man militär utrustning för nästan 50% mer per år. Man har helt klart gynnats av USAs krig i Irak och Afghanistan och vad som beslutas kring USAs försvarsbudget får genomslag i Lockheed Martins affärer. Värt att nämna är dock att oftast så är det en relativ stor tidsförkjutning mellan beslut och verkan. Ofta finns det tid för att ställa om i verksamheten. 

USAs försvarsindustri har också lite av en unik ställning, på gott och ont. Generellt verkar det åtnjuta en hel del politiskt stöd. Inte minst för att den utgör en viktig näringsverksamhet sett till hur många de sätter i sysselsättning i USA. I alla fall verkar det vara en bild man från bolagen gärna förmedlar. 

En ur investerares synvinkel mindre bra aspekt är bolagens generellt stora pensionsskulder. Det gör att det ryms en del saker i balansräkningarna som man kanske behöver titta närmre på för att få en klarare bild av bolagens finansiella ställning.  Anställda inom försvarsindustrin åtnjuter också andra förmåner så som t.ex. extra lång uppsägningstid från arbetsgivarnas sida. 

Sammantaget så är i alla fall min bedömning att Lockheed Martin med sin storlek har en speciell ställning som i viss mån skyddar dem på sina marknader. Huruvida t.ex. Norge köper några F-35 gör inte mycket till eller från så länge USA bestämt sig för att köpa över 2000 stycken i olika format och utformningar. Det som händer när ett samarbetsland eventuellt hoppas av ett program så som f-35/JSF är att underleverantörerna i det landet ej får del i produktionen utan det flyttas till en annan part, eventuellt till Lockheed Martin själva. Jag finner det väldigt svårt att se att oavsett pris eller motköpserbjudanden på t.ex. JAS Gripen så skulle USA köpa det. Man utvecklar och producerar sina egna plan och där, i ibland i mindre, ibland i större del av processen, finns Lockheed Martin med. På samma sätt som är t.ex. Japans upphandlingar av olika flygplan mest en schimär av "marknadsekonomi". Man köper amerikanskt till slut p.g.a. politiska skäl.



Etiska aspekter

Ok.



Lockheed Martin får godkänt på 8 kriterier av 12. Detta leder då till ratingen: C.


Slutsats

Med ratingen C så är min syn på Lockheed Martin negativ. För den som söker exponering mot försvarsindustrin kan Lockheed Martin kännas som det naturliga valet. Då det är världens största leverantör av förvarsmateriell, baserat i landet som står för nästan hälften av världens militära utgifter. Direktavkastningen är också bland de högsta i branschen och man uppvisar genom stadigt återköp av aktier en tämligen hög utdelningstillväxt trots att de underliggande affärerna verkar stå i stå lite nu för tiden.

Något man sagt sig vilja satsa mer på i framtiden är olika säkerhetslösningar. Förvärv inom denna sektorn kan leda till att Lockheed Martin framöver för en någorlunda annorlunda exponering i sina affärer. Något mer mot civila applikationer och tjänster. Detta är ju en förändring som t.ex. även svenska Saab har gjort.



Noteringar kring nuvarande värdering

Lockheed Martin kurs 12/4 2013: 97,20 usd (Topp 3 år ca 96 usd, botten ca 70 usd)

PE 11,6
PE3 12,2

Direktavkastning 4,9%


Vad är din syn på Lockheed Martin?

Analys av Boeing

En analys av Boeing utifrån mina ratingkriterier.

Boeing är världens största flygplanstillverkare och näst störst i USA av leverantör av försvarsmateriell. Tidigare fanns det tre stora aktörer inom flygplanstillverkning, Boeing, McDonnell Douglas och EADS via Airbus men sedan Boeing köpt McDonnell Douglas år 1997 återstår nu enbart två, Boeing och europeiska EADS. 

Boeing delar de upp sin verksamhet i tre delar.

Commercial Airplanes
Integrated Defence Systems (IDS)
Capital Corporation

Lämnar vi finansieringsverksamheten därhän så står Commercial Airplanes (flygplanstillverkning för civilt ändamål) brukligt för ca 50% av omsättningen och IDS för den andra hälften. Nuvarande storsäljare inom Commercial Airplanes är t.ex. Boeing 787 Dreamliner. 



IDS delas i sin tur in i tre delar.

Military Aircraft
Network & Space
Global Service & Support.

Military Aircraft med produkter så som F/A-18 och F-15 står för halva IDS omsättningen medan de andra delar på resten. Network & Space är bl.a. en stor leverantör till amerikanska NASA.

Omsättningen har stigit de senare åren för Boeing, men det är Commercial Airplanes som fått se sin försäljningstillväxt öka. IDS är tämligen stillastående. Nedan syns omsättningen i miljarder usd för de två olika affärsområdena de senaste tre åren.










Large, mid eller motsvarande på någon av de nordiska börserna alternativt på NYSE.

Boeing är noterat på NYSE.Tickern BA.


Ägare

Institutionellt ägande. Capital World Investors, Evercore Trust Company, State Street, Vanguard m.fl. 


Ger bolaget och förväntas det ge utdelningar?

Ja och man ger utdelningar fyra gånger per år. Någon egentlig utdelningstillväxt har man inte uppvisat de senaste fem åren. I alla fall inte om man justerar för inflation.  Just nu ligger utdelningen på årsbasis på 1,94 usd/aktie vilket möjligtvis indikerar bättre tider för utdelningssuktande investerare då det innebär en 7% ökning från förra året (2012)



5-års medel ligger på 1,70 usd/aktie samtidigt som vinsten som medel under samma period ligger 4,08 usd/aktie. Det ger en utdelningsandel i av vinsten på 42% i genomsnitt.

Till skillnad från de andra inom försvarsbranchen så återköper man inte aktier på samma sätt. Medan många av de andra bolagen återköper för ofta dubbelt så mycket som man ger i utdelning så har antalet aktier i Boeing tvärtom ökat från år till år med ca 2-3% årligen. Är det måhända incitamentprogram som spökar?



Finns betydande risk för att bolagets verksamhet starkt påverkas av externa faktorer så som råvarupriser, ränteändringar, politiska beslut och börssvängningar?

Ja man påverkas av politiska beslut. Dessutom verkar det som om man är förhållandevis konjunkturkänslig. 


Är bolaget beroende av innovativ produktutveckling?

Produktutveckling är en viktig del inom både den civila flygplanstillverkningen som inom försvarsindustrin.


Visad förmåga att gå med vinst genom hög och lågkonjunktur, eller i alla fall visad förmåga att ge utdelningar under dylika perioder

Ja detta lyckas man med även om den s.k. finanskrisen (2008-2009) satte sina spår med försämrad lönsamhet. Nu är man dock uppe i samma vinstsiffror som innan.2012 var vinsten 5,11 usd/aktie.



När det vill sig väl verkar man leverera vinster på runt 4 miljarder usd vilket omvandlat ger runt och strax över 5 usd/aktie.2007 var t.ex. också ett sådant år då Boeing gjorde 5,26 usd/aktie i vinst.



Räntebärande skulder lägre än eget kapital

Boeings Long Term Debt är på 9 miljarder usd att jämföra med det egna kapitalet på 5,9 miljarder usd. Därtill har man en stor mängd andra skulder, inte minst kortsiktiga. Debt/Equity är på hissnande 14,07 (2012). Jag känner mig väldigt främmande för den här typen av balansräkning.

1/20 de totala tillgångarna utgörs av goodwill vilket uppgår till ca 5 miljarder i balansräkningen.


Avkastnings- och tillväxtskrav


ROE är skyhögt p.g.a. den höga hävstången i balansräkningen och därmed en ganska irrelevant måttstock i detta fallet.

Direktavkastningen som 5-års medel är på 2,8% och utdelningarna har som sagt legat relativt still med en ökningstkat på ca 2% d.v.s. i samma nivå som inflationen. 

Med en tämligen låg utdelning i kombination med en låg tillväxt så blir min bedömning att Boeing inte klarar kriteriet.Frågan man kan ställa sig är var Boeings redovisade vinster tar vägen?



Ledningen

Jag friar hellre än fäller. Jag har ej funnit någon större anledning att misstro ledningen, men jag funderar lite över hur deras löner och belöningsprogram ser ut eftersom man får se aktieutspädning år efter år.


Information tillgängligt

Ja det är acceptabelt.Det går också att på t.ex. utlandsresor få uppleva att flyga med något av deras flyplanstyper.


Marknadsmakt och marknadssituation

Boeing har både på den civila som på den militära sidan en oligopolsituation. EADS är den enda egentliga konkurrenten i nuläget vad det gäller produktion av stora flygplanstyper. Inom militärt flyg så konkurrerar man främst med Lockheed Martin och Northrop Grumman när det gäller de mer prestigefyllda projekten, men det förekommer också samarbeten. 

Man har en i relation till de andra försvarskoncernerna en verksamhet som är väldigt mycket inriktad mot just flyg, även om man enbart beaktar den militära tillverkningen så är huvudfokus på flyget.

I likhet med de övriga så kan branschen anses som exotiskt och "spännande" vilket är en risk och man kan förvillas av "mediabrus".Behovet av bolagets tjänster och produkter bör finnas i många, många år. Jag tror inte vi slutar att flyga än på ett tag. Möjligtvis kan man tycka det bör finnas en trend mot att göra långa flygningar (och i förlängningen behovet av stora flygplanstyper) i och med miljöaspekter och dylikt men det är ingenting jag egentligen märkt av i alla fall.

Sammantaget så blir min bedömning att man har en sådan marknadsställning i både USA som internationellt att man har en viss form av marknadsmakt.



Etiska aspekter

Ok.



Boeing får godkänt på 7 kriterier av 12. Detta leder då till ratingen: C.


Slutsats

Med ratingen C så är min syn på Boeing negativ. Det ska mycket till för att jag ska lockas investera i ett bolag som enbart får 6 poäng av 12 möjliga. Vill man ha en stor exponering mot just flygtillverknings-sektorn så skulle Boeing dock passa utmärkt med sin stora marknadsdel av både civilt som militärt flyg. Frågan är dock varför man skulle vilja ha det? Värderingen lockar ju inte direkt heller. Till skillnad från de andra amerikanska försvarskoncernerna så verkar "Mr Market" nämligen inte tycka att Boeing förtjänas handlas till låga vinstmultiplar. Detta verkar genomgående vara fallet även historiskt. Boeing värderas inte på samma sätt som de andra.



Noteringar kring nuvarande värdering

Boeings kurs 12/4 2013: 88,90 usd (Topp 3 år ca 88 usd, botten ca 60 usd)

PE 17,4
PE3 17,9

Direktavkastning 2,3%


Vad är din syn på Boeing?

torsdag 11 april 2013

Analys av Northrop Grumman

En analys av Northrop Grumman utifrån mina ratingkriterier.

Northrop Grumman var för inte så länge sedan den största aktören inom marin försvarsmateriell i USA. I mars 2011 gjorde man dock en "spin-off". Varvsdelen samlades under bolaget Huntington Ingall Industries. Anledningen till "spin-offen" var att just varvsdelen varit den del i NOC som gått sämst. Istället för de mer inom försvarsindustrin brukliga 10% i rörelsemarginaler överlag så hade Northorp Grummans varvsdelen länge dragits med ca 5%.   

Fokuserar vi på Northrop Grumman av idag så delar de upp sin verksamhet i fyra delar.

Aerospace
Electronic Systems
Information Systems
Technical Services

Till omsättningen är Aerospace störst med ca 1/3 av försäljningen men vinstmässigt så har Electronic Systems lika stor betydelse. De två segmenten står för ca 2/3 av rörelseresultatet. Electronic Systems har m.a.o. högre marginaler. 

Några av produkterna man har är de strategiska bombflygplanen B-2 och attackflygplanen A-10. Northrop har dock en stor service- och tjänstesektor. Bolaget ser t.ex. till att USAs ICBMs (InterContinental Ballistic Missiles) är up to date och redo samt är den största leverantören av IT-tjänster till de federal myndigheterna. 45% av omsättningen kommer ifrån tjänster och 55% från produkter. Northrop Grumman i sin nuvarande skepnad är den försvarskoncern med störst inriktning mot tjänster.









Large, mid smallcap eller motsvarande på någon av de nordiska börserna alternativt på NYSE

Northrop Grumman är noterat på NYSE.


Ägare

Institutionellt ägande. Capital World Investors, Vanguard, Washintong Mutual Investors m.fl. 


Ger bolaget och förväntas det ge utdelningar?

Ja och man ger utdelningar fyra gånger per år och har inte sänkt dem. I alla fall inte under 2000-talet. Utdelningstillväxten sett till per aktie ligger på ca 10%. Just nu ligger utdelningen på årsbasis på 2,20 usd/aktie.



5-års medel ligger på 1,84 usd/aktie samtidigt som vinsten som medel under samma period ligger ca 5,79 usd/aktie. Det ger en utdelningsandel i av vinsten på 32% i genomsnitt.

Omsättning ligger på nästan samma nivåer genom hela perioden, men har sjunkit det sista. Dock får man då även beakta att man gjort en "spin-off".




Finns betydande risk för att bolagets verksamhet starkt påverkas av externa faktorer så som råvarupriser, ränteändringar, politiska beslut och börssvängningar?

Ja som försvarsindustrin i övrigt är man i händerna på politiska beslut.


Är bolaget beroende av innovativ produktutveckling?

Produktutveckling är en viktig del inom försvarsindustrin. I NOCs fall kan man dock fundera på om den stora exponeringen mot tjänster- och service gör dem mindre beroende. Kanske. Någon produkt-storsäljare inom t.ex. Aerospace segmentet har de mig veterligen inte haft på sistone utan det har varit Boeing och Lockheed Martin som kammat hem de senaste stora projekten. Tills jag finner anledning att revidera så är min bedömning att bolaget inte klarar kriteriet. 


Visad förmåga att gå med vinst genom hög och lågkonjunktur, eller i alla fall visad förmåga att ge utdelningar under dylika perioder

Vinst och rörelseresultat ligger något bättre nu än för fem år sedan. Inte bara sett till per aktie utan även som helhet. Man redovisar bättre siffror nu än i mitten av 2000-talet också. Det verkar som om "spin-off:en" varit rätt väg att gå. I alla fall för NOC. Man levererar i regel vinster genom låg- som högkonjunktur.



Ökad vinst ihop med stora återköp av aktier har gett ett ganska stort utslag på vinsten per aktie. Nästan 15% tillväxt över tid årligen om man ser till de senaste åren.



Räntebärande skulder lägre än eget kapital

Northrop Grummans Long Term Debt är på 3,9 miljarder usd att jämföra med det egna kapitalet på 9,5 miljarder usd. Debt/Equity på 1,79 (2012).

Nästan hälften av de totala tillgångarna utgörs av goodwill.


Avkastnings- och tillväxtskrav


ROE 5-års medel ligger på ca 15%. Dock inkluderas då naturligtvis år då man drogs med varvsdelen som inte genererade någon hög ROE. Den senaste tiden så hamnar ROE på ca 20%. Book value är på ca 40 usd/aktie (2012)

Direktavkastningen som 5-års medel är på 3,4% och utdelningarna har som sagt stadigt ökat med ca 10% årligen.

Min sammantagna bedömning är att Northrop Grumman klarar kriteriet.



Ledningen

Wes Bush är sedan 2010 CEO och styrelseordförande. Det är tydligen under hans ledning som NOC ska få en lite annorlunda inriktning mot affärsverksamhet som erbjuder högre marginaler. Jag har ej funnit någon anledning att misstro ledningen.


Information tillgängligt

Ja det är acceptabelt.


Marknadsmakt och marknadssituation

Man har en i relation till de andra försvarskoncernerna en verksamhet som är ganska mycket inriktad mot tjänster och service. Det var ett tag inte säkert att man skulle få göra en "spin-off" och dela ut HII, men det gick slutligen igenom. En farhåga man hade från federalt håll var att varvsdelen (nuvarande Huntington Ingall Industries) skulle få det svårt att stå på egna ben genom år då ekonomin var ansträngd och varvsindustrin pressas av höga stålpriser. Hur detta fortlöper återstår att se, men för NOCs del så verkar det varit ett lyckat drag än så länge.


I likhet med de övriga så kan branschen anses som "spännande" vilket är en risk och man kan förvillas av "mediabrus".Behovet av bolagets tjänster och produkter bör finnas i många, många år.

Sammantaget så blir dock min bedömning att man har en sådan ställning i USA att man har en viss form av marknadsmakt. Service och support på känsliga IT-system lämnar man kanske inte till lägsta-priset-leverantörer. Samma sak med t.ex. interkontinentala missiler eller annan viktig utrustning som kräver teknisk support regelbundet.



Etiska aspekter

Ok.



Northrop Grumman får godkänt på 9 kriterier av 12. Detta leder då till ratingen: B.


Slutsats

Med ratingen B så är min syn på Northrop Grumman neutral. Vill man ha en relativ stor exponering mot service riktat mot USAs militär och federala myndigheter så kan antagligen Northrop passa in bra i den intresserades portfölj.  



Noteringar kring nuvarande värdering

Northrop Grumman kurs 11/4 2013: 72,60 usd (Topp 3 år ca 72 usd, botten ca 52 usd)

PE 9,3
PE3 10,1

Direktavkastning 3,1%


Vad är din syn på Northrop Grumman?