Yara, Kina och SIAF

Yaras rapport för första halvåret för 2013 kom förra veckan.

Man redovisade ökad försäljning men minskade vinster. Nyckeltalsmässigt så redovisade man en vinst på 14,72 nok/aktie (20,35). Vinsten som 12 månaders rullande hamnar dämred på 31,86 nok/aktie. Den finansiella ställningen är fortsatt stark med en låg andel skulder. Det egna kapitalet motsvarar 190,48 nok/aktie. Kassan 35,37 nok/aktie.

Allt detta motsvarar med nuvarande kurs på ca 263 nok en PE TTM på 8,3 och en direktavkastning på 4,9%.

Lämnar vi då nyckeltalen därhän och tittar på andra aspekter så rapporterar Yara att priset på livsmedel fortfarande håller sig uppe på förhållandevis goda (Sett från jordbrukarens perspektiv) nivåer.

Detta är goda nyheter för konstgödseltillverkare så som Yara. Höga livsmedelspriser leder till större efterfrågan på konstgödsel.

Ändå har vinsten sjunkit. Hur kommer detta sig? Har den för kväveindustrin viktiga input varan gas blivit dyrare? Nej. Däremot har Kina släppt på sina exportrestriktioner vilket lett till ett prisfall på ca -30% på urea.

Låt mig göra ännu en avstickare som har att göra med kväveindustrin (se t.ex. förra inlägget om gasens geopolitiska konsekvenser: Syrien och den dödliga gasen)

Kina har ca 10% av världens jordbruksbara mark men ca 20% av befolkningen. Historiskt sett har man stundtals fått se svältkatastrofer utspela sig i Kina. Något som man naturligtvis vill undvika.

De absolut viktigaste grödorna i Kina är ris och vete. Båda två  (samt majs som är USAs stora stapelvara) är väldigt kvävekrävande vilket i och för sig också gör att om man skjuter till kväve så får man mycket större skördar. Detta utnyttjas naturligtvis i hög grad i Kina för att se till att det finns mat (inhemsk producerad) på var mans bord. Man har även minimipriser som en jordbrukare kan få vilket också gynnar att jordbrukare vill öka sin produktion maximalt, därav skjuter jordbrukaren gärna till rikligt med kvävebaserad gödsel.


För att se till att det finns gott om kvävebaserad gödsel och säkra sin inhemska matproduktion så har Kina länge haft policyn med exportrestriktioner för dylikt. Höga exporttullar har gjort att det stannar inom landet och på så sätt kan höja landets matproduktion. Dock händer det att man står med osålda lager och överkapacitet (tänk liknande stålets situation idag som vissa menar på att Kina dumpar på världsmarknaden). Det är det som hänt nu i Kina. Man har sänkt exporttullarna för urea och väntas i stort sett ta bort dem temporärt de närmaste månaderna. Vilket följaktligen lett till prisfall på världsmarknaden.

Medaljens baksida, som uttrycket lyder, är övergödning och en för hög vattenförbrukning för att hålla på lång sikt. Redan idag står jordbruket i Kina för 2/3 av all vattenanvändning och man har borrat rikligt efter grundvatten. I norra Kina börjar denna möjlighet nu ta slut. Många ytvattendrag är övergödda av algblommning då den rikliga (alltför rikliga) användningen av kvävegödsel hamnar i sjöar och vattendrag.

En del experter föreslår att Kina istället ska importera mer livsmedel istället för att satsa på självförsörjning. Detta skulle enligt vissa leda till ett mer hållbart jordbruk i Kina. Jag har svårt att se att nuvarande regim skulle vilja välja det alternativet, men en mer långsiktigt uthållig användning av konstgödsling behöver troligen snarast införas. Jag har dock full förståelse för att man som jordbrukare, om man dels har erfarenheter av svält dels numera får bra betalt för sina skördar, vill maximera vad jorden kan ge. Hålls kostnaden för konstgödsel också generellt nere  så ja då är det så klart som upplagt för överanvändning.

Ja det finns mer att skriva om matproduktion i världens folkrikaste land Kina. Sektorn har tydligen lockat många svenskar att satsa pengar där. Se till exempel Sino Agro Food ett bolag jag efter en förfrågan tittade lite snabbt på men snabbt tackade nej tack till. Svårtolkad balansräkning och ett icke existerande kassaflöde gjorde inte saken svår.

Yara är heller inte en "walk in the park". Inget inom jordbruk är det. Som jag påtalat förut så är framtiden alltid osäker. Det finns en mängd faktorer som är svåra att förutspå. Jag väljer dock alla dagar i veckan hellre ett bolag som uppvisar ett positivt kassaflöde, ger relativt goda utdelningar och har en stark balansräkning med kassa och reala tillgångar än ett bolag som betalar sina räkningar genom att trycka upp nya aktier, tillgångarna består av landrättigheter och redovisade vinster består av fordringar.

Jag tror att den s.k. 12 månaders rullande vinsten kan fortsätta sjunka för Yaras del men jag anser inte att aktien på något sätt är dyr idag trots det. Mycket av vårens utdelningar gick till att öka min position i Yara.

För den som är intresserad av andra noterade aktörer så finns bl.a. även:

CF Industries PE TTM 6,1 Direktavkastning 0,9%
Mosaic PE TTM 12,1 Direktavkastning 1,9%
Potash PE TTM 15,6 Direktavkastning 3,7%
Agrium PE TTM 9,3 Direktavkastning 2,2%

Sino Agro Food

Sino Agro Food ( SIAF ) är ett kinesiskt bolag listat på amerikanska OTC QB. Verksamheten är inriktad på jordbruksproduktion så som biffkor, fiskodling m.m. Verksamheten är lokaliserad i Kina och det som fascinerat många är den låga värderingen sett till redovisade vinster och av bolaget annonserade framtidsutsikter.

Jag ska inte gå in så mycket mer på det. Ej heller göra en nogrannare verksamhetsbeskrivning eller försöka gissa framtida kursutveckling. Kursen kan mycket väl tiodubblas, eller rasa. Att kurser kan svänga kraftigt i exotiska bolag är ju ganska vanligt.

Nej, jag ska istället skriva lite kort om varför SIAF i dess nuvarande form inte är en kandidat till min portfölj fastän bolaget redovisar stora vinster.

Den ena anledningen är balansräkningen.

SIAFs kassa uppgick vid årsskiftet till 1,4 milj usd. Balansräkning som helhet är bokförd till ett värde av 151,8 milj usd. Kassan är med andra ord minimal i förhållande till bokförda värden i balansräkningen. Vad finns då mer? Lagertillgångar utgör 4,4 milj och värdet av byggnader och maskiner 2,7 milj, m.a.o. en väldigt liten del. Vad består bolaget av då egentligen? Var är substansen? Vad jag kan förstå så består balansräkningen av fodringar, en mängd olika svårbedömda fordringar samt en större post s.k. landrätter. I Kina får man rätten till att bruka den statsägda jorden. 

Jag har jättesvårt för att värdera balansräkningen. Jag håller mig medvetet ifrån banker och försäkringsbolag eftersom jag just har svårt med deras typer av balansräkningar. SIAF har en lika svårbedömd.

Den andra anledningen är kassaflödet.

Bolaget redovisar vinst, men vinsterna är mycket större än kassaflödet från rörelsen. Detta gäller för helår liksom för enskilda kvartal. Vad är logiken och anledningen till det? Även om man står inför stora investeringar så förklarar inte det varför man väljer att bokföra så mycket högre andel vinster än vad man får in i reda pengar. Jag har i alla fall inte förstått den affärsmässiga anledningen till det. Det kan mycket väl vara så att kassaflödet "hinner ikapp" men jag skulle först vilja se det göra det då.

Som sagt, hur kursen för Sino Agro Food kommer utvecklas har jag ingen aning om. Det beror antagligen mer på vilka nyheter som kommer presenteras och vilken uppmärksamhet som skapas kring bolaget än vad ovanstående frågetecken gör. Eftersom jag strävar efter att minska min exponering mot spekulativa innehav så, med ovanstående funderingar i åtanke, är Sino Agro Food inte en kandidat till min portfölj.

Är den det i din?