Noteringar kring några värderingsmultiplar

Vi vet ännu inte om 2022 kommer likna 2011 mest eller 2008-2009. D.v.s. är börsnedgången driven av kris-prat och oro eller kommer en verklig lågkonjunktur. Hur som helst kan det vara intressant med några nyckeltal värderingsmässigt.

Först några fastighetsbolag som fått se sina värderingar sjunka rejält. Inte sett något liknande sedan Finanskrisen. Följande är några exempel på multipeln på förvaltningsresultaten.

Balder 8

Castellum 9

Fastpartner 10

Wihlborg 10

Platzer 11

Under Finanskrisen handlades t.ex. Castellum på multipeln 10.

Tar vi en titt på kända serieförvärvare som också kan tyckas torde vara räntekänsliga så är värderingarna ännu inte på krisnivåer. Några exempel med PE multipel.

Lifco 26

Indutrade 27

Lagercrantz 31

Addtech 34

I de flesta fall är ej heller PS-talet tillbaka på pre-corona nivåer. Så här har oron inte varit lika stor.

Banker handlas på tämligen sunda nivåer. Om man räknar med att de ska handlas runt boken.

PB-talen är som följer.

Handelsbanken 1

Swedbank 1

Nordea 1,1

SEB 1,2

Tittar vi på investmentbolagen och deras rabatt. Låt oss ta Investor som exempel, så ligger den rabatten ganska nära på vad det historiska snittet varit. Med några undantag så är det liknande bland andra.

En titt på några industrijättarna så får vi följande PS (nyttjar PS här då det svänger mindre än PE)

SKF 0,8

Volvo 0,8

Sandvik 1,8

Alfa Laval 2,5

Atlas Copco B 3,8

Så syns det att vi nu närmar oss eller landat på pre-corona nivåer igen.

Summa summarum. Bland de flesta branscher så har bara det sträckta gummisnöret rekylerat tillbaka. Innan de enorma stimulanserna började pumpas ut fastän ingenting egentligen behövde byggas upp eller återställas.

Så nu, tack och lov, finns åter igen en hel del intressanta aktier att köpa. Om man är långsiktig.

 

 

Som bransch sticker fastighetsbranschen ut en hel del. Den har i flera fall krisvärdering över sig, men det kan man om man vill då utnyttja. Beroende på vad man har för tidshorisont.

Då allt fallit så finns även exempel på enskilda bolag som dragits med allt annat ner. Även om det är svårt att se logiken i att de ska tjäna väldigt mycket mindre. Det kan man också utnyttja.

Överlag kan man utnyttja att det i år är bättre köp-läge än förra året då så mycket var relativt dyrt så det var svårt att hitta köpvärda kandidater och man fick krysta fram köpbesluten. Nu är det enklare. Nu finns det något att öka i var och varannan dag, så fort man avsätter pengar till det.

 

Behåll metodiken

Inte mycket bolagsspecifikt att kommentera i nuläget utan det mesta handlar om makroutsikter, ränteläget och allmänna föreställningar om den närmsta framtiden.

6 av 10 bolag på bevakningslistan är ”gröna”. Närmar sig 7. Även om min uppfattning om ”värde” inte alltid stämmer i enskilda bolag med hur framtiden utvecklar sig så är de i alla fall någon form av makroindikator över vad man får för pengarna. Man gör nästan alltid bäst köp när det finns många ”gröna” och sämst när det finns få ”gröna”. Sedan kan man aldrig gissa kursutvecklingen i det korta perspektivet.

Jag ökar som bekant mitt aktiesparande då jag tycker det ser billigare ut och minskar när det ser dyrare ut. Grunden i det är att man uppskattar ett ”värde” som gäller över längre sikt.

Det synsättet gör att när kurserna rusat iväg fort, på förväntningar om bättre tider, så hinner inte ”värdet” med och man avstår ofta (eller köper för mindre summor). När kurserna dalar, på förväntad sämre intjäning, och slutligen går under ”värdet” köper man, men det betyder inte att kurserna slutar dala.

Eftersom det finns så mycket att öka i i dessa tider så blir det små, små köp i diverse för nysparandet. 

Ett annat synsätt jag har är att bedöma risker och kvaliteer i ett bolag. Det handlar om storlek i portföljen. Bolag som anses ”säkrare” kan man köpa mer i än bolag som har högre och fler risker förknippade med sig. En del bolag är t.o.m. oinvesterbara. Oavsett kurspotential. Mängden pengar som skyfflas in i ett innehav är alltså inte kopplat till hur mycket jag tror kursen ska gå upp i framtiden utan kopplad till ett antal investeringskriterier i relation till bolaget.

Det gör också att när summan x är investerad i ett bolag och man nått det ”tak” som finns utifrån vad som bedöms vara investerbart i bolaget så köper jag inte mer. Jag lägger m.a.o. inte 80 % i ett innehav eller köper och köper mer och mer i ett fallande bolag om summan x redan är investerat. Finns bra och dåliga saker med detta.

Vid sidlinjen finns lite extra pengar. Uppdelad i tre påsar. Första påsens pengar har redan använts. I nuläget har OMXS30 gått ned ca 26 % från januari-toppen. Tittar jag på värderingarna så fattas det inte jättemycket till att jag ska slänga in andra påsens pengar också.  I förhållande till portföljen så är det inga jättesummor, men påsarna representerar ändock mer än vad löpande sparande gör för verkan.

Samma agerande har skett under tidigare nedställ. Tanken är, i likhet med att man ökar det löpande aktiesparandet i takt med fallande värderingar, att man ska pytsa in mer kapital då det är billigare. Strama åt när det är dyrare.

I somras skrev jag ”Vi har fortfarande en situation där 6 av 10 är ”gröna” på bevakningslistan. Kanske återupprepar sig 2011 så det kommer en urblåsning till hösten efter en tids nedgång. Vi får se. Oavsett så är jag nettoköpare här och nu.”

Oavsett om vi har ett 2011 scenario eller 2008-2009 scenario eller för den delen 1973-74 eller 1946-47 scenario så kvarstår samma metodik.

Jag håller i den metodiken och hoppas nu närmast få se 7 av 10 ”gröna”. Får jag sedan även sätta in tredje påsen så kan jag därefter även tänka mig börja belåna portföljen. Då är nämligen risken som lägst och förväntad framtida avkastning som störst.

 

 

Blandade betraktelser

Som alltid lever vi i intressanta tider. Det gjorde man förr, det gör man nu. Världen fortsätter snurra och mycket av det som händer rimmar på ett eller annat sätt.

Lite blandade betraktelser kan komma till sin rätt nu. Alltid intressant att gå tillbaka till efter några år.

Inflations-siffrorna som kom in i augusti pekade på 9 %. Det mesta pekar på att vi har haft peaken och den ska börja komma ned nu, men vi får se.

Riksbanker världen över är i räntehöjartagen. USAs fed har gått före Europa och Sverige och ligger på 2,5 %.

Utflödet av kapital från Sverige har varit ganska så massivt. Svenska börsen har relativt mycket utländskt ägande och har tagit en del stryk och det märks även på svenska kronan. I skrivande stund ligger väl USD/SEK på ca 10,70. Förtroendet för svensk ekonomi är inte den största om man tittar på hur utländska kapitalförvaltare agerar. I Sverige har många konsumenter belånat sig en hel del. Det gäller inte bara fastighetsköpare utan tydligen är det ganska vanligt att låna till vanliga konsumtionsköp också.

Eftersom Europa byggde in sig i ett beroende av rysk gas så har energi-priserna skenat detta året. På sikt ska det väl lösa sig. Det vill säga, om man kan tänka sig att bygga för den energiproduktion som behövs och sluta göra om tabben att då det gäller energi vara beroende av andra bara för att det ska ”ge bra siffror” på hemmaplan. Bygger man upp i det egna landet utifrån de egna förutsättningar landet har så bygger man också upp starkast resiliens. På samma sätt som om man bör producerar den mat som det egna landet har störst förutsättningar att producera.  Inte leva på importerad kiwi och rata betesmarker bara för sakens skull.

Rysslands invasion av Ukraina har stött på ordentlig patrull. Ukraina har vad det ser ut som lyckats med en del återtagande av ockuperad mark. Fortfarande är stora delar ockuperat, men ett trendskifte har i alla fall skett.

Drottningen av Storbritannien (och 14 andra samväldesriken) har avlidit efter 69 år på tronen. 

Även om det inte ger några direkta ekonomiska konsekvenser så är det ändock en särskild händelse. Europas kungasläkten går lätt ihop. Elisabeth II var barnbarn barnbarns till t.ex. drottning Victoria av Storbritannien. Likaså är vår egen svenska kung Carl XVI Gustaf det.

Från monarkistiska händelser till svenska valet. Ser ut som om det blir ett regeringsskifte baserat på det valresultat som blev. Inget färdigt än, men förhoppningsvis blir det inte en lika stökig regeringsbildning som sist det begav sig. Här kan det bli en del ekonomiska konsekvenser. Förhoppningsvis skattesänkningar. På utgiftssidan så kommer a-kassan troligtvis vara svår att röra, medan bidragstak möjligtvis kan införas.

A-kassan finansieras dels av den avgift man betalar in, men också som en del av arbetsgivaravgiften. 2,64 % ligger den s.k. arbetsmarknadsavgiften på. I goda år så drar staten in mer pengar här än man betalar ut. Vid kriser, tex 2009, räcker inte pengarna.

Min personliga uppfattning är att flertalet bidrag bör kunna sänkas eller tas bort. För att komma ifrån bidragsberoende. Sverige har en av Europas högsta arbetslöshetssiffror samtidigt som vi har en välfärdsmodell som ger ut rikligt med bidrag. Som jag ser det så bidrag hjälper inte att ställa om till arbete. Det skapar inaktivitet. Den här trenden måste vändas. Flerbarnstillägg är exempel på bidrag som jag ser kan dras ned.

På samma sätt anser jag att sparande ska uppmuntras, inte lån. Skattefritt sparande upp till ett visst belopp vore uppmuntrande för folk att skaffa sig en buffert och skulle gärna se att ränteavdrag fasas ut. Det har varit ett mantra länge här på bloggen.

I USA är det på gång med val snart. Det mesta pekar på att republikanerna går framåt. I alla fall är det brukligt då vi har en demokrat till president.

Kina ska troligen välja om Xi för en tredje period. Han har jobbat för att stärka sin maktbas och det mesta tyder på att Ryssland över tid kommer förvandlas till en satellit-stat till Kina då man gjort sig persona non grata i Väst. En marknad för kineserna att avsätta sina produkter på samtidigt som man kan säkra leveranser av råvaror till sin industri.

En risk i alla diktaturer är att man sitter för länge. I en demokrati ska saker ha sin gilla gång och när någonting drar för långt åt ena hållet så uppstår oftast ett motstånd till det som gör att makten, fredligt, övergår till en annan part. Maktskifte är med andra ord naturligt i en demokrati och gör att samhället tar lite ”mjukare” svängar än om en och samma part sitter på makten hela tiden. I en despotisk diktatur kan samma part sitta i 20 år eller mer och även om besluten börjar urarta är det ingen annan som vågar säga emot. Det hela kan få katastrofala följder och dra ned hela samhällen i avgrunden.

I princip har Ryssland med sitt agerande troligen spelat ut sin roll på världsarenan och gjort sig till en mindre aktör än de tidigare var. De två stora samhällsmodellerna som återstår kommer troligen vara Västs och Kinas.

Vi kommer fortsätta leva i spännande tider.