Mer om kväveindustrin, gaspriser och Yara

Kväve-  (nitrogen) industrin är en väldigt fragmenterad bransch. Produktionen är utspridd på en mängd lokala och regionala aktörer. Detta beror på två saker.

Den ena orsaken är att de  primära insatsmedlen för att tillverka kväve naturgas och luft finns på många ställen på vår jord (jämför med de två andra ingredienserna inom konstgödsel, fosfor och kalium där de stora reserverna finns på några få ställen).

Den andra orsaken är de höga transportkostnaderna. Detta gör att t.ex. den mesta ammoniaken konsumeras där den produceras och inte omfattas av någon världshandel.

De 10 största kväveproducenterna står för enbart ca 19% av världsproduktionen. Norska Yara är den största globala aktören inom detta segmentet, följt av CF Industries, PotashCorp (som för övrigt är världens största producent av konstgödsel om man ser till alla kategorier NPK), Togliatti, Agrium och Sinopec.

Det mesta produceras som sagt i närheten av produktionen därav hamnar enbart 12% av produktionen på världsmarknaden. Det finns trots allt ett behov att konsumera mer än man kan producera på vissa ställen. De största importörerna  är USA som beräknas stå för ca 35-40% av efterfrågan, följt av Europa som står för ca 25%. Man importerar främst från faciliteter som finns där det finns gott om naturgas så som i från forna Sovjetunionen, Mellanöstern, Nordafrika och delar av Latinamerika. Inte minst Trinidad & Tobago som är den viktigaste aktören på exportmarknaden och som står för hela två tredjedelar av USAs import och hela 25% av världshandeln.

Tittar man på kostnadsbiten så är den absolut största utgiftsposten vid produktion av t.ex. ammoniak naturgas. Naturgasen står för halva produktionskostnaden och ofta mer vilket får som konsekvent att gaspriset har en avgörande betydelse för marginalerna. Många, framförallt de som har faciliteter i USA har tjänat rejält med pengar på senare tid. Detta beror just på förbättrade marginaler. Gaspriserna är på rekordlåg nivå. Detta i kombination med allt högre efterfrågan och priser på t.ex. ammoniak och urea har gjort att många producenter täljt guld. Ett flertal nya produktionsfaciliteter beräknas också komma igång framöver, inte minst under 2012.

Anledningen till att just de amerikanska gaspriserna kommit ned så verkar vara ett stort överutbud bl.a. beroende på den s.k. shale gasen. Just nu noteras det amerikanska gaspriset (Henry Hub) på låga 2,50 usd. Man får egentligen gå tillbaka 10 år i tiden för dylika prisnivåer på gas. Generellt verkar gaspriset varit relativt lågt ända sedan finanskrisen 2008. I alla fall om man jämför med priset som var under åren innan, d.v.s. 2003-2008.

Min slutsats är alltså att det låga gaspriset haft en avgörande betydelse på lönsamheten de senaste åren för bolag som tillverkar ammoniak och annan kvävebaserad gödsel. De senaste 3-4 åren bör inte, som säkerhetsåtgärd, ses som representativt för verksamheten. Istället anser jag att man bör räkna med ett högre gaspris över tid och därmed sjunkande marginaler. Nu kan i och för sig höjda mat/konstgödselpriser kompensera men det är svårt att räkna på. Branschen självt verkar bedöma att efterfrågan på konstgödsel växer med ca 3% årligen framöver. Kraftigt ökad lönsamhet behöver komma från bättre marginaler. Jag tror det är svårt att få till bättre marginaler för branschen som helhet än vad man har nu. Då det s.k. upstream segmentet, som står för själva produktionen samt uppskattningsvis halva rörelseresultatet för Yara så är detta  något jag får ta i beaktning när jag försöker "värdera" bolaget och dess framtidsutsikter.

Jag kan också konstatera att jag skulle vara väldigt försiktig med att investera i ett "rent" kväveproduktionsbolag, vars enda affärsverksamhet är just tillverkning av ammoniak, urea och annan kvävebaserad gödsel. Förhållandena för dem har de senaste åren varit idylliska, men hur ser det ut framöver? På grund av de höga marginalerna är det många aktörer som satsar och bygger ut just nu. Kommer det bli ett överutbud och framtida prisdumpning?