Jag har inget aktieinnehav i banker. Den enda exponeringen är via indexfonden Avanza Zero som t.ex. har Nordea bland de större innehaven.
Banker generellt brukar alltid gå med vinst. Det är en i sak idiotsäker affärside, låna in pengar billigt, låna ut dem dyrare, behåll mellanskillnaden. Eller sälja diverse tjänster, som t.ex. fondförvaltning, men låt kunderna stå för risken och ta betalt hur det än går. Banker brukar också ge en helt ok utdelning, så för en utdelningsinvesterare så bör ju banker passa bra. Finanskrisen gjorde också (liksom andra aktieslag) att kurserna sjönk kraftigt. Så varför slog jag inte slag i saken?
Även om finanskrisens gjorde så bankaktierna sjönk i kurs, så fick den även samma effekt på andra. Min bedömning var och är fortfarande att bankaaktierna löpte en större risk, och fortfarande gör, än andra sektorer. Det finns många stabila bolag, med ganska idiotsäkra affärsverksamheter och god avkastning, som inte har lika hög risk med sig. Detsamma gällde då allt var som mörkast under finanskrisen. Det var köpläge på banker, liksom på många andra bolag. Förväntad avkastning var ungefär detsamma men riskerna var större med bankerna.
Tittar man på värderingen av bankaktier, liksom på många andra bolag, så har de nästan återhämtat sig och återkommit till ett vad man kanske kan definiera som "normalläge". Nu, gäller dock detsamma som under finanskrisen. Banker är värderade till ungefär samma som andra bolag, men min bedömning är att banker löper större risk (men ej större potentiell avkastning) än andra sektorer i rådande ekonomiska klimat. Så varför satsa på något med bedömd högre risk, men som inte ger mer?
Intetsägande stresstester, nya bolånekrav, eventuella amorteringskrav och Basel hit och dit visar enligt mi på (i.o.f.s. inget nytt) att någonting är väldigt osunt i banksektorn. I rådande ekonomiska klimat så löper banker större risk än många andra bolag. Vad händer när även Portugal behöver hjälp? Vad händer när Grekland deklarerar att de inte längre klarar av det? Vad händer när inte bara Spanien utan även Italien och Belgien, som båda har väldigt höga statsskulder men som ej nämnts mycket än i media då det fortfarande finns så mycket annat att skriva om, signalerar att de har problem?
Men säger någon. Det värsta är väl över nu? Redovisningarna visar ju att bankerna är på rätt väg och dessutom står sig svenska bättre än andra banker (ironisk anm: det brukar man av gammal hävd säga om det mesta, att i Sverige är vi bättre. Vi tror oss vara mindre korrumperade, bättre på miljö, snällare mot djur et.c.)? Ja, kanske det. Det var ju i alla fall vad man trodde om HQ Bank också...
Min bedömning är m.a.o. att det finns ingen anledning att köpa någonting som är prissatt ungefär likvärdigt som annat, ger ungefär samma avkastning, men har mycket högre risk. Det är därför jag inte äger några bankaktier.
Hur tänker du kring banker?
Banker generellt brukar alltid gå med vinst. Det är en i sak idiotsäker affärside, låna in pengar billigt, låna ut dem dyrare, behåll mellanskillnaden. Eller sälja diverse tjänster, som t.ex. fondförvaltning, men låt kunderna stå för risken och ta betalt hur det än går. Banker brukar också ge en helt ok utdelning, så för en utdelningsinvesterare så bör ju banker passa bra. Finanskrisen gjorde också (liksom andra aktieslag) att kurserna sjönk kraftigt. Så varför slog jag inte slag i saken?
Även om finanskrisens gjorde så bankaktierna sjönk i kurs, så fick den även samma effekt på andra. Min bedömning var och är fortfarande att bankaaktierna löpte en större risk, och fortfarande gör, än andra sektorer. Det finns många stabila bolag, med ganska idiotsäkra affärsverksamheter och god avkastning, som inte har lika hög risk med sig. Detsamma gällde då allt var som mörkast under finanskrisen. Det var köpläge på banker, liksom på många andra bolag. Förväntad avkastning var ungefär detsamma men riskerna var större med bankerna.
Tittar man på värderingen av bankaktier, liksom på många andra bolag, så har de nästan återhämtat sig och återkommit till ett vad man kanske kan definiera som "normalläge". Nu, gäller dock detsamma som under finanskrisen. Banker är värderade till ungefär samma som andra bolag, men min bedömning är att banker löper större risk (men ej större potentiell avkastning) än andra sektorer i rådande ekonomiska klimat. Så varför satsa på något med bedömd högre risk, men som inte ger mer?
Intetsägande stresstester, nya bolånekrav, eventuella amorteringskrav och Basel hit och dit visar enligt mi på (i.o.f.s. inget nytt) att någonting är väldigt osunt i banksektorn. I rådande ekonomiska klimat så löper banker större risk än många andra bolag. Vad händer när även Portugal behöver hjälp? Vad händer när Grekland deklarerar att de inte längre klarar av det? Vad händer när inte bara Spanien utan även Italien och Belgien, som båda har väldigt höga statsskulder men som ej nämnts mycket än i media då det fortfarande finns så mycket annat att skriva om, signalerar att de har problem?
Men säger någon. Det värsta är väl över nu? Redovisningarna visar ju att bankerna är på rätt väg och dessutom står sig svenska bättre än andra banker (ironisk anm: det brukar man av gammal hävd säga om det mesta, att i Sverige är vi bättre. Vi tror oss vara mindre korrumperade, bättre på miljö, snällare mot djur et.c.)? Ja, kanske det. Det var ju i alla fall vad man trodde om HQ Bank också...
Min bedömning är m.a.o. att det finns ingen anledning att köpa någonting som är prissatt ungefär likvärdigt som annat, ger ungefär samma avkastning, men har mycket högre risk. Det är därför jag inte äger några bankaktier.
Hur tänker du kring banker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar