"If you cant beat the market, be the market" bygger på investeringsstrategin att en bred och billig exponering mot marknaden i stort är det säkraste sättet att på lång sikt få goda avkastning på sitt ihopsparade kapital.
Förra inlägget behandlade exponering mot aktier. Då specifikt aktier i Norden, Europa, globalt och USA.
Detta inlägget kommer handla om ränteplaceringar. Aktier har en väldigt viktig roll, men en minst lika viktig roll enligt s.k. bogleheads (följare av John "Jack" Bogles investeringsråd) är att alltid ha en andel ränteplaceringar.
Hur mycket varierar beroende på ålder, tidshorisont på sparandet, livssituation och riskvilja men tumregeln är att ju närmre man kommer till att man ska börja spendera sitt kapital ju högre andel räntor.
Bland bogleheads i USA är ETF:erna BND och AGG två populära ränte ETF:er. Båda är breda, lågkostnads ETF:er med 0,07% förvaltningsavgift. Innehaven har en ungefärlig genomsnittlig löptid på ca 5-6 år.
Går vi till våra inhemska räntefonder med exponering mot främst SEK så brukar man främst prata om tre sorter, korta, långa och företagsobligations-fonder.
Korta är de som placerar i räntebärande värdepapper med kortare löptid än ett år. Korta räntefonder kan nästan jämställas med att ha pengar på ett sparkonto avkastningsmässigt och riskmässigt.
Långa placerar i räntebärande värdepapper med längre löptid än ett år och påverkas därför mer märkbart av hur marknadsräntorna går upp och ned men deras längre löptider ger också chans till lite högre avkastning.
Företagsobligationer placerar i obligationer utgivna av företag. Dessa påverkas också av det allmänna ränteläget men också i vilken typ av företag som utgett obligationerna. Företag med sämre finanser får t.ex. betala högre räntor = högre avkastning och risk för investeraren.
Exempel på korta räntefonder är:
Spiltan Räntefond Sverige, med 0,10% förvaltningsavgift.
AMF Räntefond Kort, med 0,10% förvaltningsavgift.
Öhman Penningmarknadsfond, med 0,10% förvaltningsavgift.
Folksam Penningmarknadsfond, med 0,10% förvaltningsavgift.
Exempel på långa räntefonder är:
AMF Räntefond Lång, med 0,10% förvaltningsavgift.
Öhman Obligationsfond, med 0,12% förvaltningsavgift
Nordnet Räntefond Sverige, med 0,15% förvaltningsavgift.
SPP Obligationsfond, med 0,20% förvaltningsavgift.
Exempel på företagsobligationsfonder är:
SPP Företagsobligationsfond, med 0,40% förvaltningsavgift.
Spiltan Högräntefond, med 0,75% förvaltningsavgift.
Simplicity Företagsobligationer, med 0,80% förvaltningsavgift
Lannebo Corporate Bond, med 0,90% förvaltningsavgift.
Som synes hamnar företagsobligationsfonder i en helt annan "klass". Inte minst avgiftsmässigt. Då är dessa ändå bland de billigare.
Har du fler tips på billiga räntefonder?
Tankar, noteringar och funderingar om aktier och investeringar
Eftersom mitt intresse för investeringar kommer och går i perioder överväger jag själv att anamma Bogleheads modell då den förstås är väldigt enkel och lättskött, men kanske lite väl tråkig (om nu spänningssökande ens bör ha någon plats i investeringsvärlden).
SvaraRaderaDet jag undrar över som du och andra gärna får kommentera på är tankarna kring att placera en del av sitt innehav i räntefonder. Med en sparhoristont på 25 - 30 år, bör det inte vara idé att åtminstone initialt investera i 100% aktiemarknadsindex?
Jag skulle ju vilja påstå att jag fortfarande tror på aktier som den mest lönsamma långsiktiga investeringen, så varför blanda in räntor i ett så här tidigt skede?
Har det enbart att göra med den själsliga ro man kan få då börsen går ner?
Idag är det väl dessutom riktigt dålig avkastning på räntefonderna?
Sist men inte minst, om man nu skulle investera säg 30% i räntor (jag är 34 år), har du/ni något förslag på en strategi för hur fördelningen mellan olika fonder kan se ut?
Jag kan ju bara svara för mig själv, men pengar går till Spiltans räntefond i de lägen jag inte hittar något vettigt att köpa och har extra likvider på depåerna. Antingen för att månadssparande kommit in eller för att jag sålt något som jag bedömt varit övervärderat. Vanligt buffertsparande har jag på vanligt sparkonto.Pensionssparandet går i princip helt och hållet in i aktieindexfonder. Jag tänker att någon gradvis växling till räntefonder ej är nödvändigt där förrän jag närmar mig 55-60 eller dylikt. Jag har personligen m.a.o. ingen fast procentsats på depåerna som SKA vara räntor bara för sakens skull.
RaderaRäntefonder för mig är mer utav en kassareserv att användas vid plötsliga köplägen. Ej för avkastning eller "broms" vid börsfall. Jag tror mig vara nettoköpare av aktier i några decennium till så alla börsfall på vägen är goda nyheter. Alla perioder av höga värderingar är mentalt påfrestande och troligen också ekonomiskt mindre lyckade.
Jag har ett inlägg på gång på några klassiska portföljer, men det korta svaret är att en ganska vanlig allokering är tre stycken fonder. En inhemsk landsfond, en global och en räntefond. 1/3 i varje.
RaderaTack för svaret! Väldigt utförlig och givande.
SvaraRaderaGällande din sista kommentar skulle jag vilja fråga hur du resonerar kring utlands- / globalfonder.
Vissa menar att det räcker med svenska innehav då våra stora företag ändå har en så pass stor internationell täckning.
Exempelvis Spiltans Per Börjesson resonerar lite åt det hållet.
Med enbart svenska fonder kan man ju komma undan gratis (Avanza Zero, Superfonderna) och även slippa valutarisken.
Ser fram emot kommande inlägg med portföljförslag ��
Både ja och nej.
RaderaJa för Sverige är på många sätt fantastiskt med stora globala bolag med god konkurrenskraft. De svenska börsbolagen går bra. Man kan gott och väl nöja sig med det speciellt när fonderna är/var gratis medan globalfonder kunde vara dyra. Nej för nu har faktiskt globalfonder blivit mycket billigare på senare år och svenska börsen är tungt viktad mot just finans och industri. Vill man bredare diversifiering så är en andel globalfonder ändå att rekommendera. Även om svenska bolag gått bra historiskt så kan det ju faktiskt vara en anomali och att konkurrenskraften och börsutvecklingen ska vara lika bra i framtiden i förhållande till omvärlden kan man ju inte veta. Eftersom det inte är så mycket dyrare nu med globalfonder och man troligen kan vänta sig dubbla sina pengar vart 10:e år vare sig man sätter det globalt, i Sverige eller något annat utvecklat industrilands börsindex så skadar det ju inte att vara exponerad både mot de stora utländska som våra inhemska bolag.