Fick frågan om min portföljallokering. Tack för frågan. Liksom allt annat så är det don efter person.
Min bas i finansiella tillgångar utgör av ett räntekontosparande och månadssparande i index eller indexliknandefonder. Fonderna rullar på hela tiden även om jag kan justera insättningarna något litet upp eller ned beroende på marknadsklimat. På samma sätt räntesparas det. Dock med ett mindre belopp. Även här kan det justeras upp eller ned något beroende på marknadsklimatet. Detta kompletterande räntesparande gjorde att jag ändock hade en liten investeringsbar kassa när corona-kraschen kom som kunde nyttjas.
Utöver detta har vi ett hederligt buffertsparande som täcker vanligt förekommande men i tid svåra att förutsäga kostnader. Förra veckan var det en diskmaskin. I och för sig halvförutsägbart eftersom jag redan knepat och knåpat med den ett tag så att dess tid nalkades var väl känt. Vi är väl utöver det också vad många skulle tycka för försiktiga för vi har ett likviditets/räkningskonto som per definition också är en buffert. Där pengar förs till löpande räkningar ligger och gärna betalas så fort som möjligt. Inte sista dagen. På så sätt ligger vi näst intill en månad ”före”. Denna månadens räkningar är redan betalda innan några inkomster trillat till hushållet denna månad. Jag vet, ren idioti om man ska hantera likviditet. Man ska ju hålla på pengar så länge som möjligt och betala så sent som möjligt. Men, det skapar en skön trygghet.
Till då själva aktieportföljen. Det var flera år sedan jag tog beslutet att inte offentligt visa alla innehav eller i realtid göra uppdateringar av köp och sälj. Det finns för- och nackdelar med det där. Vill du bygga en följarskara så är det naturligtvis taktiskt att göra så, men det är inget värdeskapande i sig att ligga på för detaljerad nivå. Det finns t.o.m. nackdelar som kan göra dig till en sämre investerare. Intresserad av ämnet? Läs gärna någon aktiebok som behandlar de psykologiska aspekterna av det hela.
Hälften av innehaven består av diverse investmentbolag. Då är det inte den experimentella modellportfölj av investmentbolag som jag ibland beskriver via e-breven jag menar. Den är bara en modellportfölj. Det är liknande men jag har möjligheten att vara mer ”aktiv” i mina beslut där. Dock tenderar jag vara väldigt passiv med dem. Egentligen adderar jag mest. En ganska stor grej som inte händer i vanliga fall var när jag viktade ned Latour något och istället viktade upp Kinnevik. I sak så är det bara att hålla i båda, men blev en smärre justering där.
Den andra halvan är en salig blandning. Då jag varken skriver mycket om buffertsparande eller indexfonder och investmentbolag ofta sköter sig bra själva så handlar kanske oproportenligt mycket av skrivandet om just denna halvan.
Här i ligger då en kombination av s.k. motvallsinvesteringar som är av typ köp billigt sälj senare, tillväxtsinvesteringar av typen GARP och utdelningsinvestering som ger kassaflöde till portföljen. Ofta går det inte dra några klara skiljelinjer. Det som började som något kan gå över till något annat.
Jag har en diversifierad portfölj. För diversifierad. Jag brukar säga att det är en funktion av att jag tycker sälja är svårare än att köpa. Ändå försöker jag tvinga mig själv ibland. Positionsstorlekarna blir initalt ganska små. Ca 0,5 %. I regel ligger de mellan 2 och 4 %. När de kommer upp i 8-10 % eller mer så har de oftast ägts ett tag så det byggts upp över en längre tid alternativt haft en väldigt bra utveckling.
Det bolag jag har enskilt mest i har jag strax över 12 %. Har inga avsikter att sälja där. Kommer antagligen addera.
En typisk enskild s.k. contrarian/motvallsinvestering ligger i regel på 0,5-2 %. Innehav jag tänker mer långsiktigt i på 1-6 %.När det gäller specifikt investmentbolag och vissa investmentliknandebolag blir det väl t.o.m. i spannet 1- 12 %.
Avkastningsmässigt så brukar jag tracka min portfölj men exkludera buffertsparande och fondsparande.Portföljen går i regel något bättre än index (SIXRX30) sedan bloggandet började förutom ett år, 2012 hamnade den något bakom. Inga 40 % per år i snitt alltså, men jag är nöjd med det sakta lunkandet.
Utöver det privata portföljtänket sköts en företagsägd KF p.g.a. en skvätt överskottslikviditet i företaget. Där fördelas portföljen på ca 75 % stabilare positioner och ca 25 % på mer aggressiv tillväxt.
Till mina tonårsbarn har jag gett rådet att alltid vara nettosparare. Börja med att spara 50 % i räntespar sätt sedan hälften av den andra hälften i fonder och resterande 25 % kan du köpa enskilda aktier för. Gör era egna aktieval. Lär er av dem. När de är bekväma med storleken på sitt räntesparande så kan de växla över mer till fonder och aktier. Räntesparandet går naturligtvis också egentligen emot all rim och reson, men syftet är inte att skapa maximal avkastning utan skapa en förståelse för hushållning av resurser och lära sig ta ansvar för sin ekonomi.
Lång utläggning på kort fråga, men hoppas det gav lite infallsvinklar.
