Måndagsreflektioner

Måndag är en härlig dag i veckan. Starten på en ny vecka, nya framtidsmöjligheter.

EU valet är över och det ser ut som om både partier på den yttersta vänstern som högern går framåt på bekostnad på de mer i "mitten". Samtidigt verkar det, totalt sett, andelen EU-kritiska ledamöter i EU parlamentet öka. De kommer främst från Frankrike och Storbritannien. Lite ironiskt tycker jag det är att de som vill vara med allra minst är de som tar större och större plats i en församling de egentligen inte vill tillhöra.

Får denna nya parlamentariska situation några effekter på den ekonomiska återhämtningen i Europa? Vet ej. Verkar dock som om fransmännen inte alls är tillfreds med sitt sittande regeringsparti. I Storbritannien blev det EU-kritiska UKIP störst samtidigt som sittande P.M. lovat en folkomröstning kring Storbritanniens utträde ur EU.  De enda som verkar nöjda med sitt regeringsparti och regeringschef är tyskarna. En ny järnkansler, en järnlady? Kanske inte. Merkel verkar inte vilja axla den rollen riktigt utan ha en mer kompromissvillig inställning. I alla fall ser det ut så utåt.

Allt sammantaget lovar i alla fall att det lär bli fortsättningsvis intressant i Europa.

Även Ukraina höll sitt presidentval. En riktig rutinerad oligark vann tydligen där. Verkar ha suttit med och bestämt både under förra som förr förra regimen. Samtidigt verkar det pågå strider i östra Ukraina. Hur månne detta sluta.

En annan plats på vår jorden som också har sett en ökad militär inblandning är Thailand. Där har militären tagit över. Hur ska Sverige med sina exportplaner av ytterligare Jas-plan dit ställa sig till detta? Det har varit förvånansvärt tyst kring detta hittils. Ofta brukar ju media vara snabba på allt som har med svensk vapenexport att göra. Det ryktades ju om både det ena och det andra via svensk media innan schweizarna röstade nej till att finansiera köpet av Jas-plan. Hur ska de högt ställda förväntningarna sluta nu för Saab? Att ta över ThyssenKrupps varv ser allt mer lockande ut. Det kan ju leda till försäljningar av ubåtar inte bara till svenska marinen, men också t.ex. det australienska. Dramatiken lär hur som helst fortsätta.

Några som kan behöva fler marinstridskrafter är ju annars vietnameserna. I omstridda vatten har tydligen Kina placerat en oljerigg skyddad av säkerhetstrupp. Lite "soft power" kan man komma långt med. Nästa steg blir säkerligen att Kina utropar en s.k. Air Defence Identification Zone över och kring nämnda oljerigg. En taktik man använt längre österut för att vänja grannarna vid att det är Kina och ingen annan som innehar kontrollen över ett omstritt område.

Appropå marinstridskrafter. Kongsbergs utdelning bör ramla in på kontot snart. Gillar man utdelningar så är Maj definitivt en av årets favoritmånader. Många av bolagen väljer nämligen att betala ut dem då. Maj har också varit en varm månad. Vädret har man inte kunnat klaga på. Näst intill sommarhetta.

Ett annat hett ställe är Libyen. Inte bara temperaturmässigt, men också inrikespolitiskt. Strider pågår just nu för fullt. En gammal general har tydligen bestämt sig för att ta itu med en och annan rebellgruppering. Efter Kaddaffis fall blev det ju aldrig någon ordning på "torpet" och landet har kontrollerats av olika rebellfraktioner, beväpnade till tänderna. Utländska ambassadörer har kidnappats och parlamentet har stormats från tid till annan då någon rebellgruppering velat få igenom något av sina krav. Yaras joint-venture där kan nog med stor säkerhet avskrivas. I alla fall så länge det råder mer eller mindre kaos där.

Kaos ja. Ibland kan man tycka att det råder fullständig kaos i vår värld, men konstigt nog så är börsen oerhört okänslig för det. Istället nås allt högre och högre höjder. Som om det inte finns några orosmoln alls kring horisonten. Å andra sidan kan man inte gå och oroa sig hela dagarna heller, men en stilla reflektion kan man väl skänka det en måndagskväll som den här.

Yara och Libyen

Yara dömdes nyligen till ett rekordskadestånd. En hel del hänvisades till mutbrott i och med Yaras affärer i Libyen. År 2009 bildade man nämligen ett joint venture i Libyen, Lifeco.

Tanken med satsningen där var naturligtvis att få tillgång till billig naturgas för konstgödselproduktion i Marsa El Brega, i östra Libyen, söder om Benghazi.

Libyen är inget stort jordbruksland så konstgödseln var tänkt att exporteras. Nu har den här satsningen inte varit lyckosam, tvärt om. Produktionen fick stängas ned under oroligheterna då en NATO-ledd styrka stödde rebeller mot Kaddafi-regimen (alt. Gaddafi men jag skriver med K).Verksamheten förlorade pengar och har fortsatt göra det då den enbart delvis varit i produktion. I år har den stängts ned igen.

Nuvarande regim i Tripoli har nämligen inte full kontroll över landet. Efter besegrandet av Kaddafi-regimen så behöll de olika rebellgrupperingarna kontrollen, liksom vapnen, över respektive regioner. Huvudstaden Tripoli har vi i västra delen, medan många av olje- och gasresurserna ligger i östra. Från huvudstadens håll verkar man för att få kontroll över hela landet, från regionernas sida verkar grupper för att få mer utav oljeinkomsterna att stanna hos dem, inte gå till huvudstaden, o.s.v. Libyen kan därför på många sätt sägas vara ganska delat i dag. Historiskt sett har det också funnits skiljelinjer mellan de tre huvudsakliga stor-regionerna: Tripolitania, Cyrenaica och det inre Fezzan.

Upproret mot Kaddafi startade som bekant i de östra delarna. Än i dag verkar utbrytartendenserna vara störst där. Offensiv och motoffensiv pågick i öst-västlig riktning tills en NATO-ledd styrka slutligen gick in och "sopade mattan ren" på Kaddafi-styrkor och vågskålen tippade över till rebellernas favör.

Förutom den sittande regimen så finns det som sagt en mängd grupperingar. En av de starkaste verkar vara den i öster, en federalistisk rörelse som önskar, om inte självständighet, i alla fall större autonomi. I nuläget verkar de ha besatt hamnar o.s.v. och har kontroll över t.ex. oljeexporten där. Centralregimen har förklarat att försök av dem att sälja olja är olagligt.

En annan gruppering är Al-Zintan revolutionärerna, en paraplyorganisation för grupperingar som har sin huvudbas i bergen i väster. Misrata-brigaderna som håller till öster om Tripoli. De sägs vara både många samt välbeväpnade då de fått tillgång till ganska tung utrustning via erövring av stridsvagnar m.m.. Ansar al-Sharia är en paraplyorganisation för mer islamistiskt inriktade grupper och anklagas bl.a. av USA som ansvariga för dödandet av amerikanska ambassadören. Fler grupperingar och undergrupperingar finns.

Sammantaget ger Libyen en ganska splittrad bild och min bedömning är att Yaras satsning där lär inte bara kosta i form av böter samt löpande förluster utan också i nedskrivningar. Libyen är långt ifrån stabilt.

Så varför denna pessimism? Jag anser det viktigt att hela tiden leta efter svagheter och risker. Hellre lägga sin tid på det än att leta efter tecken på varför ett bolag är/går bra. Det är först när man identifierar risker man kan försöka bedöma storleken och eventuella skadorna av dem.

Så hur illa är det? Låt oss förutsätta att man lämnar "skeppet" för år efter år har verksamheten nu enbart gått med förlust. Lifeco är värderat till ca 1 miljard nok. Översatt till per aktie motsvarar det ca 3,67 nok/aktie. Ca 2/3 är värdet av anläggningarna och 1/3 är bankmedel i Libyen. Jag finner det troligt att man kommer få skriva av hela den summan inom en nära framtid. Än så länge ser i alla fall jag inga tendenser till stabilitet i Libyen, tvärt om.

Nu är inte 4 nok per aktie inte några större summor i sammanhanget, men "mentalt" kan det vara bra att vara förberedd på både väntade och oväntade negativa nyheter.

Det finns också viktigare "jokrar" i leken vad det gäller omvärldsutveckling och Yara, men det får jag återkomma till i framtida inlägg.