Telefonica är ett bra exempel på varför jag tycker om att titta på andelen räntebärande skulder. I Telefonicas fall så har jag en notering om att de uppgick till det dubbla det egna kapitalet! (ÅR 2010).
Andelen räntebärande skulder kontra eget kapital är en av de indikatorer jag tycker är dels väldigt enkelt men också i sin enkelhet säger väldigt mycket. Nedan följer några punkter om varför.
Förr eller senare så råkar ett bolag i bekymmer vilket betyder att om man är långsiktig i sitt innehav så kommer man äga aktien under sådana förhållanden. Ett bolag med få räntebärande skulder har mycket bättre förutsättningar att klara sig igenom tuffa tider utan att det ska behövas nyemissioner (utspädning), neddragningar på utdelningarna m.m.
Ett bolag med hög andel räntebärande skulder är känslig för ränteändringar. Räntan förändras över tid, men oavsett hur höga de blir så ska de betalas. Långivare står först i kö till pengakranen, t.o.m. före aktieägarna.
Ett bolag som ackumulerat en stor andel räntebärande skulder kommer troligtvis sitta kvar med dem och blir därmed till slut utsatt för påfrestningar som nämnts ovan. Anledningen är att det har ju gått bra "hittills" med den graden av skuldsättning och dessutom så är det ju mer "populärt" att omfinansiera sig när det är dags och använda pengarna till förvärv eller dylikt. Att betala av lån är inte kul. Det syns ju bara i balansräkningen...
Ett kännetecken för många framgångsrika bolag är just avsaknaden av räntebärande lån. De har helt enkelt inga behov av det eftersom de tjänar så pass mycket pengar ändå så någon högre grad av lånefinansiering behövs inte.
När du köper en aktie, köper du en andel i ett bolag. En andel i bolagets tillgångar och intjäningsförmåga men också dess skulder. Enkelt sagt, om det bolaget har skulder köper du med andra ord en andel av de skulderna. Du är inte direkt ansvarig för dem, men likväl kan du drabbas av konsekvenserna från dem. När annars köper du dig en andel av någons skuld och ser det som en bra affär?
En del affärsverksamheter kräver stora investeringar. Det kostar en del att bygga kraftverk... men samma sak där. I regel behöver inte ens kapitaltunga verksamheter så pass mycket så att andelen räntebärande lån bör vara mer än eget kapital.
En del affärsverksamheter är helt beroende av lån. I de fallen så brukar man se på belåningsgrad eller "netto". Man tänker sig då att eftersom min fastighet är värd si och så mycket så är min belåningsgrad enbart si. Det är enligt mig ett tanke fel. Eller i alla fall inte riktigt så som jag tänker. Det är alltid intressant med "brutto". Tillgångar kan variera väldigt i värde och ibland är värdet av dem enbart uppbyggda av luft och påhittade fantasisiffror. Skulderna finns där, består och ska betalas. En liten skuld är lättare att hantera än en stor. Det som nettovis inte ser så mycket ut kan över en natt förvandlas till en helt annan siffra när tillgångssidan halveras. Därför är det viktigt att också hålla ett öga på vad tillgångssidan egentligen består av. Personligen är jag mer bekväm med fasta, reala, tillgångar än goodwill eller värdepapperstillgångar. Goodwill efter misslyckade förvärv kan över en natt skrivas ned. Värdepapperstillgångar... ja de vet vi ju alla hur snabbt det kan ändras.
Det finns många olika sätt att se på belåning och vilka nyckeltal man bör titta på. Själv tycker jag att se på andelen räntebärande skulder är en väldigt enkel, men ändock överlag effektiv metod.
Hur ser du på räntebärande skulder? Vad tittar du på när du ska bedöma ett bolags finansiella ställning?
