Konglomeratet United Technologies säljer helikoptertillverkaren Sikorsky till Lockheed Martin för 9 miljarder usd. Sikorsky omsätter ca 7,5 miljarder usd och blir troligen ett fint tillskott till LMT som i nuläget omsätter ca 46 miljarder usd. För UTXs del motsvarar Sikorsky ca 1/10 av deras verksamhet. UTX omsättter ca 65 miljarder årligen men Sikorsky-delen har något lägre marginaler än resterande delar (Ofta runt ca 10%)
Personligen kan jag tycka det vara synd. Speciellt när UTXs ledning säger att pengarna främst ska användas till aktieåterköp. Jag vill ju hellre att verksamheter växer och förvärvar än avyttrar. I alla fall investerar pengar från eventuella försäljningar i att växa på andra områden.
Priset tycker jag vare sig är dyrt eller billigt för Sikorsky så något överpris så som Fortum t.ex. lyckats få för sina nät talar vi inte heller om.Som sagt, något besviken. Det man kan göra när det vankas aktieåterköp är att hoppas att UTXs aktiekurs sjunker och blir så lågt som möjligt för en tid framöver.
I stora drag ser UTXs verksamhet ut så som följer (exklusive Sikorsky):
Hisstillverkaren Otis som omsätter ca 13 miljarder usd och med en rörelsemarginal på ca 20% (21).
UTC Climate, Controll & Security som omsätter ca 17 miljarder usd med en rörelsemarginal på ca 17% (15)
Flygmotortillverkaren Pratt % Whitney som omsätter ca 15 miljarder usd med en rörelsemarginal på ca 14% (13)
UTC Aerospace som omsätter ca 14 miljarder usd med en rörelsemarginal på ca 17% (15)
UTX prognostiserar sin vinst till att bli strax över 6 usd/aktie. Nuvarande kurs är 99 usd/aktie vilket ger en direktavkastning på 2,5% och ett P/S (exklusive Sikorsky) på ca 1,5.
Tydligen verkar peak-bygg i Kina passerats också vilket påverkar orderingång för t.ex. Otis. Alla de stora hisstillverkarna har ju mycket av verksamheten, samt har gynnats under ett decennium, av Kinas byggboom.
En av konkurrenterna är finska Kone. Bolaget visade sig vara riktigt intressant då jag kikade på det 2012: Analys av Kone men det blev aldrig något lämpligt tillfälle att köpa in sig. Därefter köpte ju Industrivärden en andel så då fick jag ju en indirekt exponering. Dock avyttrad Industrivärden Kone nyligen om jag förstått saken rätt.
Medan amerikanska bolag med stor export missgynnats av valutaeffekter på sista tiden så har svenska och europeiska bolag i huvudsak gynnats, så även Kone.
Kone omsätter ca 8 miljarder usd och har en rörelsemarginal på ca 14% (14). M.a.o. något mindre än Otis med något lägre marginaler. Kone är hur som helst till synes välskött men eftersom det här med hissar liknar mångt och mycket en oligopolbransch så förväntas makroutvecklingen inom bygg (inte minst i Asien) påverka alla aktörer någorlunda lika.
Vinst per aktie är i nuläget 1,46 euro. Priset per aktie ca 37 euro. P/S ca 2,6. Som vanligt är fortsatt succe för Kone redan inprisat. Ingen gratislunch där heller m.a.o.
När vi ändå är på bygg låt oss fortsätta med Skanska.
Enligt Q2 2015 rapporten är rullande 12 månaders vinst nu 10,48 kr/aktie. Det rullar m.a.o. på bra, inte minst inom bostadsförsäljningen. 1/3 fler bostäder såldes (totalt ca 2200) detta halvåret än 2014 första halvår (ca 1500). Rörelsemarginalen inom bostadsutveckling närmar sig 10% (8%). Ca 4900 nya bostäder är på gång varav majoriteten redan är sålda.
Grattis alla nyinflyttade, men framförallt grattis alla aktieägare i Skanska.
Kursen just nu är ca 180 kr/aktie vilket betyder att Mr Market anser att många, många fler kommer flytta in i nyproducerade bostäder samt betala en rundlig slant för det.
Ett bolag med viss byggexponering som inte rosas av Mr Market är annars maskintillverkaren Caterpillar. Caterpillar kämpar ju också med en stark dollar samt nedgång i byggandet i Kina och Latinamerika. Sedan 2012 har motsvarande ca 1/10 av arbetsstyrkan fått gå. Caterpillar är m.a.o. inte inne i toppen på sin konjunkturcykel, tvärt om. Man är inne i fasen där nedskärningar och kostnadskontroll är prio nummer ett.
Jag som gillar att köpa bolag som har en viss cykalitet men inne (och prissatta därefter) i den negativa fasen anser därför att Caterpillar är mer intressant än t.ex. Skanska i nuläget.
Caterpillars aktie kostar nu ca 76 usd och förväntad vinst ligger runt ca 5 usd/aktie. En nedgång från 2014 års 5,88 usd/aktie. Över en konjunkturcykel bör CAT kunna hålla ca 10% rörelsemarginal i medel. P/S just nu är ca 0,9. Direktavkastningen ligger på 4%.
Tankar, noteringar och funderingar om aktier och investeringar
Visar inlägg med etikett Lockheed Martin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lockheed Martin. Visa alla inlägg
söndag 26 juli 2015
måndag 16 februari 2015
Bokslut för Kongsberg och Saab
Norska Kongsberg rapporterade en lägre vinst för 2014 än förra året. 7,28 nok/aktie (10,24). Ändå klämmer man till med en rekordstor utdelning (inkl extra utdelningen). Vad nu detta? Under det sista kvartalet tog man nedskrivningar inom gas- och oljesegmentet p.g.a. rådande marknadsklimat. Det är detta som drar ned resultatet. Kassaflödena har dock varit goda och man sitter på en stor kassa.
Tittar man på segmentet Defence Systems så har orderingången dessutom varit drygt tre gånger större än under förra året. Även om man har svårt att ta sig till det i Sverige så har övriga världen, inte minst Polen, tydligen förstått att världen inte riktigt är lika säker längre efter Rysslands ockupation av Krim och krig mot Ukraina. Polen har ju under historiens gång blivit överkörd flera gånger om och man är sorligt medvetna om att det är enbart ett eget starkt försvar som kan verka avvärjande mot att det ska hända igen. Man hade ju bl.a. säkerhetsgarantier innan Andra världskrigets utbrott men oförmågan att försvara sig själva ledde ju bara till att man först ockuperades av Tyskland och Ryssland, förlorade stora landområden till Ryssland och sedan ockuperad av Ryssland helt och hållet. Ända fram till 1989 då marionettregimen byttes ut. Även om säkerhetsgarantier genom t.ex. allianser är bra så ersätter de inget fullgott försvar. Blir man överkörd på ett par dagar finns det ändå ingenstans att skicka hjälpen.
Nog om det. Utdelningen föreslås till 9,25 nok/aktie (inkl. extrautdelning på 5 nok). Med nuvarande kurs på ca 138 nok ger det en direktavkastning på 6,7%.
Den kursnivån är m.a.o ganska så exakt i nivå med vad omsättningen ligger på per aktie just nu. Den totala orderingången för 2014 ligger 47% högre än för 2013. Det är mycket. Det förklarar också troligen varför man tycker att man inte behöver sitta på pengar i dagsläget. Mer pengainflöde är att vänta. Detta under en tid då segmenten som berör olje- och gasbranschen går knackigt. När vändningen för det kan komma står i stjärnorna, men när/om den kommer så är Kongsberg väl positionerat där med.
Kongsberg är en av få bolag i dagens börsklimat som inte ligger allt långt ifrån att vara rimlig värderat.
För amerikanska försvarsbolag liksom Kongsberg så är en rörelsemarginal på ca 10% (ej i år p.g.a. nedskrivning) ganska normalt. För andra aktörer så som svenska SAAB, israeliska Elbit Systems och brittiska BAE Systems brukar rörelsemarginalen över tid ligga på ca 7%. Boeing ligger också brukligen på den nivån men är ju heller egentligen inte ett renodlat försvarsbolag. Tittar vi då på den relativa värderingen sett till P/S så får vi följande lista.
General Dynamics P/S 1,5
Raytheon P/S 1,5
Northrop P/S 1,4
Lockheed P/S 1,4
Boeing P/S 1,2
BAE Systems P/S 1,1
SAAB P/S 1
Kongsberg P/S 1
Elbit systems P/S 0,9
Som synes så får man betala mer (P/S-mässigt) för de amerikanska bolagen som över tid visat sig lyckas ha högre rörelsemarginaler. Precis som det bör vara. Det som sticker ut är att Kongsberg som också brukar ha lika bra rörelsemarginaler värderas med sina branschkollegor som brukligen har sämre rörelsemarginaler. Saab m.fl. värderas som om de kommer uppvisa bättre marginaler än de historiskt lyckats med under den senaste 10-års perioden. Kanske kommer Saab göra det. Kanske kommer Kongsberg få se en marginalpress, men med en så stark orderingång så tror jag inte det.
Saab och Kongsberg värderas ovan lika, P/S-mässigt, men bäst rörelsemarginaler brukar Kongsberg visa upp. Kongsberg är också det bolag som fördubblat sin omsättning de senaste 7 åren, medan Saab har haft i princip samma omsättning. Saabs genomsnittliga 5-års vinst landar på 11,40 kr. Kongsbergs på 10,60 nok. Saab värderas till PE5 19,2 (kurs just nu 219 kr). Kongsberg till PE5 13. Det tycks mig som om Mr Market räknar med att Saab ska få se ett uppsving i affärerna.
Tittar vi närmre på Saabs bokslut så visar man dock inte alls upp någon ökad orderuppgång. Tvärt om. Orderingången mer än halverades 2014 i jämförelse med 2013 (som visserligen var ett ovanligt starkt år). Vinsten för Saab landade på 10,78 kr/aktie. Utdelningen föreslås bli 4,75 kr/aktie. Det ger en direktavkastning på 2,2%.
Saab kan definitivt gynnas av ökat fokus på stärkt försvarsförmåga, i Sverige och andra länder. Det negativa dock är att den eventuellt ökande försäljningen redan verkar vara inprisat för Saab.
Tittar man på segmentet Defence Systems så har orderingången dessutom varit drygt tre gånger större än under förra året. Även om man har svårt att ta sig till det i Sverige så har övriga världen, inte minst Polen, tydligen förstått att världen inte riktigt är lika säker längre efter Rysslands ockupation av Krim och krig mot Ukraina. Polen har ju under historiens gång blivit överkörd flera gånger om och man är sorligt medvetna om att det är enbart ett eget starkt försvar som kan verka avvärjande mot att det ska hända igen. Man hade ju bl.a. säkerhetsgarantier innan Andra världskrigets utbrott men oförmågan att försvara sig själva ledde ju bara till att man först ockuperades av Tyskland och Ryssland, förlorade stora landområden till Ryssland och sedan ockuperad av Ryssland helt och hållet. Ända fram till 1989 då marionettregimen byttes ut. Även om säkerhetsgarantier genom t.ex. allianser är bra så ersätter de inget fullgott försvar. Blir man överkörd på ett par dagar finns det ändå ingenstans att skicka hjälpen.
NSM beställda av Polen.
Nog om det. Utdelningen föreslås till 9,25 nok/aktie (inkl. extrautdelning på 5 nok). Med nuvarande kurs på ca 138 nok ger det en direktavkastning på 6,7%.
Den kursnivån är m.a.o ganska så exakt i nivå med vad omsättningen ligger på per aktie just nu. Den totala orderingången för 2014 ligger 47% högre än för 2013. Det är mycket. Det förklarar också troligen varför man tycker att man inte behöver sitta på pengar i dagsläget. Mer pengainflöde är att vänta. Detta under en tid då segmenten som berör olje- och gasbranschen går knackigt. När vändningen för det kan komma står i stjärnorna, men när/om den kommer så är Kongsberg väl positionerat där med.
Kongsberg är en av få bolag i dagens börsklimat som inte ligger allt långt ifrån att vara rimlig värderat.
För amerikanska försvarsbolag liksom Kongsberg så är en rörelsemarginal på ca 10% (ej i år p.g.a. nedskrivning) ganska normalt. För andra aktörer så som svenska SAAB, israeliska Elbit Systems och brittiska BAE Systems brukar rörelsemarginalen över tid ligga på ca 7%. Boeing ligger också brukligen på den nivån men är ju heller egentligen inte ett renodlat försvarsbolag. Tittar vi då på den relativa värderingen sett till P/S så får vi följande lista.
General Dynamics P/S 1,5
Raytheon P/S 1,5
Northrop P/S 1,4
Lockheed P/S 1,4
Boeing P/S 1,2
BAE Systems P/S 1,1
SAAB P/S 1
Kongsberg P/S 1
Elbit systems P/S 0,9
Som synes så får man betala mer (P/S-mässigt) för de amerikanska bolagen som över tid visat sig lyckas ha högre rörelsemarginaler. Precis som det bör vara. Det som sticker ut är att Kongsberg som också brukar ha lika bra rörelsemarginaler värderas med sina branschkollegor som brukligen har sämre rörelsemarginaler. Saab m.fl. värderas som om de kommer uppvisa bättre marginaler än de historiskt lyckats med under den senaste 10-års perioden. Kanske kommer Saab göra det. Kanske kommer Kongsberg få se en marginalpress, men med en så stark orderingång så tror jag inte det.
Saab och Kongsberg värderas ovan lika, P/S-mässigt, men bäst rörelsemarginaler brukar Kongsberg visa upp. Kongsberg är också det bolag som fördubblat sin omsättning de senaste 7 åren, medan Saab har haft i princip samma omsättning. Saabs genomsnittliga 5-års vinst landar på 11,40 kr. Kongsbergs på 10,60 nok. Saab värderas till PE5 19,2 (kurs just nu 219 kr). Kongsberg till PE5 13. Det tycks mig som om Mr Market räknar med att Saab ska få se ett uppsving i affärerna.
Tittar vi närmre på Saabs bokslut så visar man dock inte alls upp någon ökad orderuppgång. Tvärt om. Orderingången mer än halverades 2014 i jämförelse med 2013 (som visserligen var ett ovanligt starkt år). Vinsten för Saab landade på 10,78 kr/aktie. Utdelningen föreslås bli 4,75 kr/aktie. Det ger en direktavkastning på 2,2%.
Saab kan definitivt gynnas av ökat fokus på stärkt försvarsförmåga, i Sverige och andra länder. Det negativa dock är att den eventuellt ökande försäljningen redan verkar vara inprisat för Saab.
lördag 13 april 2013
Analys av Lockheed Martin
En analys av Lockheed Martin utifrån
mina ratingkriterier.
Lockheed Martin är världens största leverantör av försvarsmateriell. USAs regering och dess departement är den absolut viktigaste kunden och står för ca 85% av beställningarna.
Lockheed Martin delar de upp sin verksamhet i fem affärsområden:
Aeronautics
Information Systems & Global Solutions
Missiles & Fire Control
Mission Systems & Training
Space Systems
Aeronautics står för ca 30% av försäljningen och inkluderar produkter så som F-35, F-22, F-16 m.fl.
Just F-35 programmet har ofta varit i fokus när det kommer till USAs försvarsbudget då det är det hittills dyraste vapenprogrammet någonsin. 2012 stod nämligen F-35 för 14% av Lockheed Martins totala försäljning och eventuella neddragningar i detta programmet anses därmed drabba Lockheed Martin extra mycket. Utvecklingen och produktionen av F-22 (som man gjort tillsammans med Boeing och General Dynamics) har också kostat på. De sista F-22 planen ska ha levererats under 2012. En viktig skillnad mellan F-22 och F-35 (ur företagsekonomisk synvinkel) är att F-22 är belagt med exportförbud medan F-35 där flertalet internationella bolag också är inblandade ( i proportion till hur deras hemländer förväntas göra beställningar) förväntas ha en framtida exportmarknad. Båda de programmen är intressanta att läsa om om man vill försöka fördjupa sig i hur det fungerar med produktutveckling och försäljning av försvarsmateriell, vilka parametrar det är som styr.
Information Systems & Global Solutions står för ca 20% av försäljningen. Man levererar IT-tjänster och annan service m.m. främst till myndigheter i USA. Missiles & Fire Controll står för ca 15% av försäljningen och det handlar om missiler och eldledningssystem m.m. Mission Systems & Training, ca 15% av försäljningen, levererar sensorer och olika sorters system, t.ex. Aegis-systemet. Space Systems levererar rymdutrustning eller system för spårning av föremål i rymden m.m och står för ca 20% av försäljningen.
Large, mid eller motsvarande på någon av de nordiska börserna alternativt på NYSE
Lockheed Martin är noterat på NYSE.Tickern LMT.
Ägare
Institutionellt ägande. Massachusetts Financial Services, Capital Research, Vanguard m.fl.
Ger bolaget och förväntas det ge utdelningar?
Ja och man ger utdelningar fyra gånger per år. Utdelningstillväxten har de senaste åren legat på ca 15% årligen. Mycket tack vare återköp av aktier. På årsbasis ligger utdelningen nu på 4,60 usd/aktie.
5-års medel ligger på 2,84 usd/aktie samtidigt som vinsten som medel under samma period ligger 7,92 usd/aktie. Det ger en utdelningsandel i av vinsten på 36% i genomsnitt.
Mer pengar har gått till återköp än utdelningar. De senaste tre åren gav man totalt 3,5 miljarder usd i utdelningar medan man återköpte aktier för en summa av 5,3 miljarder usd. Det innebar att ca 3,5% av aktierna återköptes i genomsnitt årligen under den perioden.
Finns betydande risk för att bolagets verksamhet starkt påverkas av externa faktorer så som råvarupriser, ränteändringar, politiska beslut och börssvängningar?
Ja man påverkas av politiska beslut.
Är bolaget beroende av innovativ produktutveckling?
Ja, man skiljer sig inte här från andra försvarskoncerner där man hela tiden behöver ligga i framkant.
Visad förmåga att gå med vinst genom hög och lågkonjunktur, eller i alla fall visad förmåga att ge utdelningar under dylika perioder
Ja vinsten är tämligen stabil även om den sjunkit något nu egentligen i jämförelse med för några år sedan. Återköp gör dock att vinsten per aktie ligger stabilt, t.o.m. ökat något, istället för att sjunka. 2012 var vinsten 8,36 usd/aktie.
Nedan även hur den totala vinsten utvecklat sig de senaste fem åren i miljarder usd.
Räntebärande skulder lägre än eget kapital
Lockheed Martins Long Term Debt är på 6,2 miljarder usd att jämföra med det egna kapitalet på 39 miljoner usd. Debt/Equity är på 389,7 (2012)!
Det egna kapitalet är egentligen utraderat i balansräkningen och gör en ovanstående jämförelse irrelevant. Hur kan det komma sig? Svaret är återköp. Återköp ger negativ effekt på det egna kapitalet. I de allra flesta fall så brukar det gå bra med mitt uppsatta kriterium ändå. Behållna vinstmedel adderas ju till det egna kapitalet så även om man bolaget återköper aktier så kan man bygga upp det egna kapitalet över tid ändå. Coca Cola t.ex. kan ju göra detta vilket är ett väldigt styrketecken på hur mycket i reda pengar det bolaget egentligen genererar. I Lockheed Martins fall så behåller man inga vinstmedel. Det delas antingen ut, eller används till återköp. I första fallet försvinner medlen från bolaget. I andra fallet ger det en negativ påverkan på det egna kapitalet.
1/4 de totala tillgångarna utgörs av goodwill vilket uppgår till ca 10,4 miljarder i balansräkningen.
Eftersom bolaget har en balansräkning som jag personligen inte är bekväm med, utifrån hur jag brukar bedöma risker, så uppnås inte kriteriet.
Avkastnings- och tillväxtskrav
ROE är irrelevant i detta fallet.
Direktavkastningen som 5-års medel är på 4,1% och utdelningarna har växt med ca 15% på årsbasis de senaste åren.
Någon egentlig underliggande tillväxt kan inte påvisas men återköp av aktier kompenserar investeraren för detta. Bolaget får anses uppfylla kriteriet.
Ledningen
Jag har ej funnit någon anledning att misstro ledningen.
Information tillgängligt
Det är acceptabelt.
Marknadsmakt och marknadssituation
Lockheed Martin är den största aktören inom branschen. Jämför man med det bolag som är nr 2, Boeing, så säljer man militär utrustning för nästan 50% mer per år. Man har helt klart gynnats av USAs krig i Irak och Afghanistan och vad som beslutas kring USAs försvarsbudget får genomslag i Lockheed Martins affärer. Värt att nämna är dock att oftast så är det en relativ stor tidsförkjutning mellan beslut och verkan. Ofta finns det tid för att ställa om i verksamheten.
USAs försvarsindustri har också lite av en unik ställning, på gott och ont. Generellt verkar det åtnjuta en hel del politiskt stöd. Inte minst för att den utgör en viktig näringsverksamhet sett till hur många de sätter i sysselsättning i USA. I alla fall verkar det vara en bild man från bolagen gärna förmedlar.
En ur investerares synvinkel mindre bra aspekt är bolagens generellt stora pensionsskulder. Det gör att det ryms en del saker i balansräkningarna som man kanske behöver titta närmre på för att få en klarare bild av bolagens finansiella ställning. Anställda inom försvarsindustrin åtnjuter också andra förmåner så som t.ex. extra lång uppsägningstid från arbetsgivarnas sida.
Sammantaget så är i alla fall min bedömning att Lockheed Martin med sin storlek har en speciell ställning som i viss mån skyddar dem på sina marknader. Huruvida t.ex. Norge köper några F-35 gör inte mycket till eller från så länge USA bestämt sig för att köpa över 2000 stycken i olika format och utformningar. Det som händer när ett samarbetsland eventuellt hoppas av ett program så som f-35/JSF är att underleverantörerna i det landet ej får del i produktionen utan det flyttas till en annan part, eventuellt till Lockheed Martin själva. Jag finner det väldigt svårt att se att oavsett pris eller motköpserbjudanden på t.ex. JAS Gripen så skulle USA köpa det. Man utvecklar och producerar sina egna plan och där, i ibland i mindre, ibland i större del av processen, finns Lockheed Martin med. På samma sätt som är t.ex. Japans upphandlingar av olika flygplan mest en schimär av "marknadsekonomi". Man köper amerikanskt till slut p.g.a. politiska skäl.
Etiska aspekter
Ok.
Lockheed Martin får godkänt på 8 kriterier av 12. Detta leder då till ratingen: C.
Slutsats
Med ratingen C så är min syn på Lockheed Martin negativ. För den som söker exponering mot försvarsindustrin kan Lockheed Martin kännas som det naturliga valet. Då det är världens största leverantör av förvarsmateriell, baserat i landet som står för nästan hälften av världens militära utgifter. Direktavkastningen är också bland de högsta i branschen och man uppvisar genom stadigt återköp av aktier en tämligen hög utdelningstillväxt trots att de underliggande affärerna verkar stå i stå lite nu för tiden.
Något man sagt sig vilja satsa mer på i framtiden är olika säkerhetslösningar. Förvärv inom denna sektorn kan leda till att Lockheed Martin framöver för en någorlunda annorlunda exponering i sina affärer. Något mer mot civila applikationer och tjänster. Detta är ju en förändring som t.ex. även svenska Saab har gjort.
Noteringar kring nuvarande värdering
Lockheed Martin kurs 12/4 2013: 97,20 usd (Topp 3 år ca 96 usd, botten ca 70 usd)
PE 11,6
PE3 12,2
Direktavkastning 4,9%
Vad är din syn på Lockheed Martin?
Lockheed Martin är världens största leverantör av försvarsmateriell. USAs regering och dess departement är den absolut viktigaste kunden och står för ca 85% av beställningarna.
Lockheed Martin delar de upp sin verksamhet i fem affärsområden:
Aeronautics
Information Systems & Global Solutions
Missiles & Fire Control
Mission Systems & Training
Space Systems
Aeronautics står för ca 30% av försäljningen och inkluderar produkter så som F-35, F-22, F-16 m.fl.
Just F-35 programmet har ofta varit i fokus när det kommer till USAs försvarsbudget då det är det hittills dyraste vapenprogrammet någonsin. 2012 stod nämligen F-35 för 14% av Lockheed Martins totala försäljning och eventuella neddragningar i detta programmet anses därmed drabba Lockheed Martin extra mycket. Utvecklingen och produktionen av F-22 (som man gjort tillsammans med Boeing och General Dynamics) har också kostat på. De sista F-22 planen ska ha levererats under 2012. En viktig skillnad mellan F-22 och F-35 (ur företagsekonomisk synvinkel) är att F-22 är belagt med exportförbud medan F-35 där flertalet internationella bolag också är inblandade ( i proportion till hur deras hemländer förväntas göra beställningar) förväntas ha en framtida exportmarknad. Båda de programmen är intressanta att läsa om om man vill försöka fördjupa sig i hur det fungerar med produktutveckling och försäljning av försvarsmateriell, vilka parametrar det är som styr.
Information Systems & Global Solutions står för ca 20% av försäljningen. Man levererar IT-tjänster och annan service m.m. främst till myndigheter i USA. Missiles & Fire Controll står för ca 15% av försäljningen och det handlar om missiler och eldledningssystem m.m. Mission Systems & Training, ca 15% av försäljningen, levererar sensorer och olika sorters system, t.ex. Aegis-systemet. Space Systems levererar rymdutrustning eller system för spårning av föremål i rymden m.m och står för ca 20% av försäljningen.
Large, mid eller motsvarande på någon av de nordiska börserna alternativt på NYSE
Lockheed Martin är noterat på NYSE.Tickern LMT.
Ägare
Institutionellt ägande. Massachusetts Financial Services, Capital Research, Vanguard m.fl.
Ger bolaget och förväntas det ge utdelningar?
Ja och man ger utdelningar fyra gånger per år. Utdelningstillväxten har de senaste åren legat på ca 15% årligen. Mycket tack vare återköp av aktier. På årsbasis ligger utdelningen nu på 4,60 usd/aktie.
5-års medel ligger på 2,84 usd/aktie samtidigt som vinsten som medel under samma period ligger 7,92 usd/aktie. Det ger en utdelningsandel i av vinsten på 36% i genomsnitt.
Mer pengar har gått till återköp än utdelningar. De senaste tre åren gav man totalt 3,5 miljarder usd i utdelningar medan man återköpte aktier för en summa av 5,3 miljarder usd. Det innebar att ca 3,5% av aktierna återköptes i genomsnitt årligen under den perioden.
Finns betydande risk för att bolagets verksamhet starkt påverkas av externa faktorer så som råvarupriser, ränteändringar, politiska beslut och börssvängningar?
Ja man påverkas av politiska beslut.
Är bolaget beroende av innovativ produktutveckling?
Ja, man skiljer sig inte här från andra försvarskoncerner där man hela tiden behöver ligga i framkant.
Visad förmåga att gå med vinst genom hög och lågkonjunktur, eller i alla fall visad förmåga att ge utdelningar under dylika perioder
Ja vinsten är tämligen stabil även om den sjunkit något nu egentligen i jämförelse med för några år sedan. Återköp gör dock att vinsten per aktie ligger stabilt, t.o.m. ökat något, istället för att sjunka. 2012 var vinsten 8,36 usd/aktie.
Nedan även hur den totala vinsten utvecklat sig de senaste fem åren i miljarder usd.
Räntebärande skulder lägre än eget kapital
Lockheed Martins Long Term Debt är på 6,2 miljarder usd att jämföra med det egna kapitalet på 39 miljoner usd. Debt/Equity är på 389,7 (2012)!
Det egna kapitalet är egentligen utraderat i balansräkningen och gör en ovanstående jämförelse irrelevant. Hur kan det komma sig? Svaret är återköp. Återköp ger negativ effekt på det egna kapitalet. I de allra flesta fall så brukar det gå bra med mitt uppsatta kriterium ändå. Behållna vinstmedel adderas ju till det egna kapitalet så även om man bolaget återköper aktier så kan man bygga upp det egna kapitalet över tid ändå. Coca Cola t.ex. kan ju göra detta vilket är ett väldigt styrketecken på hur mycket i reda pengar det bolaget egentligen genererar. I Lockheed Martins fall så behåller man inga vinstmedel. Det delas antingen ut, eller används till återköp. I första fallet försvinner medlen från bolaget. I andra fallet ger det en negativ påverkan på det egna kapitalet.
1/4 de totala tillgångarna utgörs av goodwill vilket uppgår till ca 10,4 miljarder i balansräkningen.
Eftersom bolaget har en balansräkning som jag personligen inte är bekväm med, utifrån hur jag brukar bedöma risker, så uppnås inte kriteriet.
Avkastnings- och tillväxtskrav
ROE är irrelevant i detta fallet.
Direktavkastningen som 5-års medel är på 4,1% och utdelningarna har växt med ca 15% på årsbasis de senaste åren.
Någon egentlig underliggande tillväxt kan inte påvisas men återköp av aktier kompenserar investeraren för detta. Bolaget får anses uppfylla kriteriet.
Ledningen
Jag har ej funnit någon anledning att misstro ledningen.
Information tillgängligt
Det är acceptabelt.
Marknadsmakt och marknadssituation
Lockheed Martin är den största aktören inom branschen. Jämför man med det bolag som är nr 2, Boeing, så säljer man militär utrustning för nästan 50% mer per år. Man har helt klart gynnats av USAs krig i Irak och Afghanistan och vad som beslutas kring USAs försvarsbudget får genomslag i Lockheed Martins affärer. Värt att nämna är dock att oftast så är det en relativ stor tidsförkjutning mellan beslut och verkan. Ofta finns det tid för att ställa om i verksamheten.
USAs försvarsindustri har också lite av en unik ställning, på gott och ont. Generellt verkar det åtnjuta en hel del politiskt stöd. Inte minst för att den utgör en viktig näringsverksamhet sett till hur många de sätter i sysselsättning i USA. I alla fall verkar det vara en bild man från bolagen gärna förmedlar.
En ur investerares synvinkel mindre bra aspekt är bolagens generellt stora pensionsskulder. Det gör att det ryms en del saker i balansräkningarna som man kanske behöver titta närmre på för att få en klarare bild av bolagens finansiella ställning. Anställda inom försvarsindustrin åtnjuter också andra förmåner så som t.ex. extra lång uppsägningstid från arbetsgivarnas sida.
Sammantaget så är i alla fall min bedömning att Lockheed Martin med sin storlek har en speciell ställning som i viss mån skyddar dem på sina marknader. Huruvida t.ex. Norge köper några F-35 gör inte mycket till eller från så länge USA bestämt sig för att köpa över 2000 stycken i olika format och utformningar. Det som händer när ett samarbetsland eventuellt hoppas av ett program så som f-35/JSF är att underleverantörerna i det landet ej får del i produktionen utan det flyttas till en annan part, eventuellt till Lockheed Martin själva. Jag finner det väldigt svårt att se att oavsett pris eller motköpserbjudanden på t.ex. JAS Gripen så skulle USA köpa det. Man utvecklar och producerar sina egna plan och där, i ibland i mindre, ibland i större del av processen, finns Lockheed Martin med. På samma sätt som är t.ex. Japans upphandlingar av olika flygplan mest en schimär av "marknadsekonomi". Man köper amerikanskt till slut p.g.a. politiska skäl.
Etiska aspekter
Ok.
Lockheed Martin får godkänt på 8 kriterier av 12. Detta leder då till ratingen: C.
Slutsats
Med ratingen C så är min syn på Lockheed Martin negativ. För den som söker exponering mot försvarsindustrin kan Lockheed Martin kännas som det naturliga valet. Då det är världens största leverantör av förvarsmateriell, baserat i landet som står för nästan hälften av världens militära utgifter. Direktavkastningen är också bland de högsta i branschen och man uppvisar genom stadigt återköp av aktier en tämligen hög utdelningstillväxt trots att de underliggande affärerna verkar stå i stå lite nu för tiden.
Något man sagt sig vilja satsa mer på i framtiden är olika säkerhetslösningar. Förvärv inom denna sektorn kan leda till att Lockheed Martin framöver för en någorlunda annorlunda exponering i sina affärer. Något mer mot civila applikationer och tjänster. Detta är ju en förändring som t.ex. även svenska Saab har gjort.
Noteringar kring nuvarande värdering
Lockheed Martin kurs 12/4 2013: 97,20 usd (Topp 3 år ca 96 usd, botten ca 70 usd)
PE 11,6
PE3 12,2
Direktavkastning 4,9%
Vad är din syn på Lockheed Martin?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)