Checklista - Råvarurisk

Nu har turen kommit till den femte punkten i den enkla checklista på 12 punkter jag använder mig av.

 

Det handlar om råvarurisk.

Priset på en råvara kan variera starkt. Lite likt valutor och räntor, men med den skillnaden att man kan få riktiga "ketchupeffekter". Även en liten förändring i utbud och efterfrågan kan få väldigt stora konsekvenser på prissättningen.

Detta gör att jag är extra försiktig med bolag som vars intjänings- och vinstförmåga är starkt beroende av en eller annan råvara.

Prisrörelser i råvaror är en komponent som är jättesvår att förutspå. Många experter försöker men dagens sanningar förvandlas ofta till gårdagens vanföreställningar.

Olja, spannmål, silver o.s.v. har kanske många åsikter om, men att över tid kunna förutspå  hur det kommer svänga är en annan femma.

Det finns många exempel på bolag och branscher som "täljer guld" under ett flertal år så länge omständigheterna är gynnsamma, men sedan kan en nedgång i pris få nästintill katastrofala konsekvenser för branschen. Oavsett om det är t.ex. djuphavsborrning eller stålindustri så är det lätt att luras till att tro att ett decennium av extremt goda år kommer följas av ännu fler decennium av goda år. När bilan dock faller, så faller den fort.

Läs hela inlägget här.

Checklista - Politisk risk

I den fjärde punkten i den enkla checklista på 12 punkter jag använder mig av kommer - politisk risk.
 

Politisk risk är uppenbar i länder med auktoritära regimer, marknadsfientliga eller helt enkelt opålitliga. Risken för att styrande i dessa länder ställer till det för bolag är uppenbar.

Jag räknar dock även reglerade verksamheter som extra riskfylld. Verksamheter vars intjäningsförmåga baseras direkt eller indirekt på politiska beslut, som t.ex. kraftproduktion eller betting-industrin för den delen. Även finansindustrin (banker) med dess reglering räknas in här.

Även verksamheter som är beroende av offentliga medel räknas in så som t.ex. försvarsindustri. När politiken är synbart påtaglig är det en riskfaktor.

För att problematisera lite. Det finns de som gärna ger sig in i marknader med, enligt min definition, högre politisk risk. Skagen fonder är en sådan förvaltare som gärna ger sig in i dylikt för att leta "bargains" och Lundin-sfären är ett annat exempel. Kan de få bra avkastning? Ja naturligtvis. Men enligt mig genom att ta högre risker. Rätt eller fel?

Som vanligt så innebär att ett bolag just inte klarar av det här kriteriet diskvalificeras, utan det är först när det inte klarar av flera kriterier på checklistan som det sållas bort helt och hållet.

Checklista - Ger bolaget utdelningar

Tredje punkten i den enkla checklista på 12 punkter jag använder mig av för att snabb-bedöma ett bolag och gradera det är huruvida bolaget ger utdelningar eller ej.

I likhet med de andra punkterna så är det inte nödvändigt att ett bolag klarar varenda punkt på checklistan, men ju fler punkter det misslyckas med att uppnå ju mindre är chansen att det tilldrar sig mitt intresse.
Det jag vill se är att bolaget ger utdelningar och förväntas göra det även i framtiden.

Argumenten är att dels utgör utdelningar en väldigt stor av aktiemarknadens totalavkastning över tid så varför gå miste om det, utdelningar ger pengar i handen, utdelningar kan visa på att bolaget har pengar över att fördela till sina ägare även efter kostnader för rörelsen och expansion tagits. Utdelningar ger även en viss krockkudde i situationer då man gått in i s.k. turn-arounds men missbedömt affärsverksamheten. Det ger en del plåster på såren när verksamheten trots allt inte vände till det bättre. Utdelningar ger även en del plåster på såren när man missbedömt tillväxten i bolag. Kanske växte inte bolaget så som man trott utan står stilla och stampar.

Det här är inget ovanligt kriterium. Det finns hos flera bloggare, bl.a. Lundaluppen.

Vill man fördjupa sig i utdelningar och utdelningstillväxtens betydelse så går det även läsa mer i t.ex. The Single Best Investment eller i någon annan liknande bok som fokuserar på utdelningsinvestering.

För att problematisera lite. Är utdelningar verkligen det bästa sättet att maximera avkastningen för ägare? Är det inte ett tecken på avtagande tillväxt och att ledningen i bolaget blivit slöa eftersom de inte hittar bättre avsättning för vinstmedlen?

Checklista - Ägare

Andra punkten i den enkla checklista på 12 punkter jag använder mig av för att snabb-bedöma ett bolag och gradera det är ägarsituationen.

I likhet med de andra kontrollpunkterna så är det ju inte så att om bolaget inte klarar just den här punkten, att det diskvalificeras helt och hållet, men ju fler "varningslampor" som tänds ju mindre tillåter jag mig själv att köpa i bolaget. Om ens något.

Det jag vill se är att det finns en tydlig ägare med 20% eller mer av kontrollen i bolaget. Detta för att premiera att bolaget förhoppningsvis sköts för ägarnas bästa inte tjänstemännens. Att det finns en huvudägare som kan, och har, stakat ut riktning för bolaget. En ägare som kan driva igenom beslut som är nödvändiga för bolagets bästa på årsmöten m.m.

Liknande kriterium har t.ex. bloggaren Lundaluppen använt sig av Gynnsam ägarbild samt bloggaren Långsiktig Investering Investeringskriterier.

Indirekt kan man hänföra det också till Philip Fishers 12:e punkt i boken Common Stocks and Uncomming Profits även om stora ägare i sig inte garanterar att det finns ett långsiktigt tänk i bolaget.

Ska man undvika bolag utan en klar huvudägare? Nej det behövs inte. Då skulle ju man även få svårt att äga de stora globala bolagen som ofta ägs till några få procent hit eller dit av olika institutionella ägare.

Men för diskussionens skull. Finns det verkligen någonting som tyder på att ett sådant här kriterium är av godo? Eller är det bara ett hjärnspöke? Någonting att söka tröst i då "del-ägandet" blir mindre opersonligt om det finns en ägarfamilj eller liknande bakom. Någon eller några att identifiera sig med? Bolag som t.ex. Coca Cola och McDonalds har ju varit enormt framgångsrika med sina affärer trots att det egentligen inte finns någon utmärkande huvudägare i dem.

Checklista - Storlek och notering

Första punkten i den enkla checklista på 12 punkter jag använder mig av för att snabb-bedöma ett bolag är var bolaget är noterat.

Det är inte så att bolag som inte klarar punkten ratas i alla lägen, utan det är ju om ett flertal punkter inte klaras så kommer den få svårare att tilldra mig sitt intresse, alternativt så håller jag exponeringen på en låg nivå. Extremt få bolag klarar alla punkter.

Jag vill se att bolaget är ett large- eller midcap bolag på de nordiska (Sverige, Danmark, Norge, Finland) eller amerikanska börsen. För den amerikanska börsen dras gränsen vid deras definition av midcap, 2 miljarder usd.

Jag premierar väl genomlysta bolag, bolag som det går få tag på mycket information kring, som gärna varit med ett tag, noterade på reglerade handelsplatser med fungerande kontrollsystem, i länder vars "företagskultur" jag tror mig förstå. 

Bloggaren 4020 gick bl.a. igenom fördelarna med large- och midcap för några år sedan: Cap Size. Slutsatsen var att man ökar sina chanser till positiv avkastning över en längre tid samt att utdelningar är i regel större bland dessa bolag vilket också kan agera dragkrok för avkastningen.

Bloggaren Lundaluppen har tillika nyttjat largecap som utgångspunkt Tillräcklig storlek av samma skäl som jag angivit ovan.

Det hela går tillbaka till Benjamin Graham´s 7 kriterier för aktieval för den defensive investeraren som han beskriver i kapitel 14 sin bok The Intelligent Investor.

Vän av ordning kan tycka det är helt fel tänkt för bland de stora hittar man inte de underanalyserade småbolagen som analytiker och andra missat. Det är möjligt, men metoden går inte ut på att finna dessa "pärlor" utan att identifiera bra bolag och affärsverksamheter som man kan passa på att köpa när pessimismen är  tillfällig i det aktuella bolaget eller slagit till på marknaden i stort.

Ska man undvika småbolag? Nej det tycker jag inte men man måste anpassa sin metod till sina egna förutsättningar och intressen.

Men för att göra lite mer debatt av det. Den "kritik" jag kan ha mot småbolagsfascinationen i dagens börsklimat är att jag tycker mig se att man gärna motiverar det med att där hittar man de underanalyserade bolagen samt kan visa upp goda avkastningssiffror de senaste åren och hänföra till det. Samtidigt har ju de senaste åren varit extremt goda mot småbolag överlag. Hur kan man veta att det är just stockpicking och inte att trenden varit otroligt gynsam för småbolag - i stort sett alla småbolag? Börsklimatet har ju gynnat dem något otroligt då väldigt mycket billiga pengar letat efter tillväxt, var än det må ha funnits. Värderingar har skjutit i höjden för det krävs långt mindre kapitalinflöden på de mindre listorna för att lyfta dem än på de större, o.s.v.

Med det sagt så äger även jag bolag som inte finns listade på vare sig large- eller midcap, men min utgångspunkt är att närma mig dessa med större försiktighet. Därav är punkt 1 på min checklista - Storlek och notering.