måndag 20 juni 2016

Checklista - Ägare

Andra punkten i den enkla checklista på 12 punkter jag använder mig av för att snabb-bedöma ett bolag och gradera det är ägarsituationen.

I likhet med de andra kontrollpunkterna så är det ju inte så att om bolaget inte klarar just den här punkten, att det diskvalificeras helt och hållet, men ju fler "varningslampor" som tänds ju mindre tillåter jag mig själv att köpa i bolaget. Om ens något.

Det jag vill se är att det finns en tydlig ägare med 20% eller mer av kontrollen i bolaget. Detta för att premiera att bolaget förhoppningsvis sköts för ägarnas bästa inte tjänstemännens. Att det finns en huvudägare som kan, och har, stakat ut riktning för bolaget. En ägare som kan driva igenom beslut som är nödvändiga för bolagets bästa på årsmöten m.m.

Liknande kriterium har t.ex. bloggaren Lundaluppen använt sig av Gynnsam ägarbild samt bloggaren Långsiktig Investering Investeringskriterier.

Indirekt kan man hänföra det också till Philip Fishers 12:e punkt i boken Common Stocks and Uncomming Profits även om stora ägare i sig inte garanterar att det finns ett långsiktigt tänk i bolaget.

Ska man undvika bolag utan en klar huvudägare? Nej det behövs inte. Då skulle ju man även få svårt att äga de stora globala bolagen som ofta ägs till några få procent hit eller dit av olika institutionella ägare.

Men för diskussionens skull. Finns det verkligen någonting som tyder på att ett sådant här kriterium är av godo? Eller är det bara ett hjärnspöke? Någonting att söka tröst i då "del-ägandet" blir mindre opersonligt om det finns en ägarfamilj eller liknande bakom. Någon eller några att identifiera sig med? Bolag som t.ex. Coca Cola och McDonalds har ju varit enormt framgångsrika med sina affärer trots att det egentligen inte finns någon utmärkande huvudägare i dem.

8 kommentarer:

  1. Jag tycker det är oerhört viktigt och bolag såsom Oniva och Vardia visar tydligt på vikten av att ägarna måste vara både kompetenta och ha ett starkt intresse i bolaget.

    En dålig huvudägare är alltid en dålig huvudägare vilket fallet med Oniva visar på. I fallet med Vardia är situationen krångligare men i grund och botten sitter Vardia i en situation där det finns potentiellt starka delägare såsom Öresund som tidigt hade kunnat gå in och reda upp situationen. Men istället ser man det som en passiv placering vilket inneburit att man låtit ledningen hela tiden agera med minimal (i praktiken otillräcklig) kapitalinsats.

    Ett bolag där jag misstänker att saker förr eller senare kommer att gå åt helskotta är The Marketing Group PLC som har extremt storslagna planer och diskuteras friskt på Börssnack som nästa stora succé. Gräver man lite i verksamheten blir det däremot väldigt tunt med substans. Tittar man på ledningen finns det en hel del material där grundaren framställs som framgångsrik affärsman engagerad i förvärv och sammanslagningar (exempel: http://www.freshbusinessthinking.com/the-story-of-jeremy-harbour/).

    Men gräver man lite under ytan verkar de flesta projekten redan ha kollapsat. Business recovery forum (http://www.businessrecoveryforum.org/) finns inte längre, DASPV (http://www.daspv.com/) som Jeremy marknadsförde när de grundades (http://www.jeremyharbour.com/press/blog.html) och som han enligt artikeln sålt ett bolag till verkar ha kollapsat och kostat en hel del småsparare väldigt mycket pengar (http://www.ripoffreport.com/c/45/unusual-rip-off/organized-crime?&pg=40, http://forums.moneysavingexpert.com/showthread.php?t=2823884&page=1).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aktiefokus har förövrigt en bra sammanfattning av mina och Lundaluppens tankar på området: http://www.aktiefokus.se/2014/01/hur-utvarderar-man-om-en-foretagsledning-ar-trovardig-och-skicklig/

      Radera
    2. Tack Aktieingenjören! Gediget sammanställt via länken där kring trovärdig ledning.

      Radera
    3. Aktieingenjören hann före! Har inget mer att säga än vad som står i länken förutom att jag har insett ännu mer hur viktigt det är i fallet Vardia där ägarbilden inte var bra.

      Radera
  2. En tydlig ägare är nog viktigt, men det förutsätter oxå att denne är kompetent och har intressen som sammanfaller med aktieägarnas. Jag tänker då på bolag som tex Lundbergs och Wallenstam.

    Sedan finns det ett antal bolag där aktieägarnas och huvudägarens intressen inte är desamma, sådana bör man undvika. Jag lutar åt att det då är bättre att ha en otydlig/osynlig ägare än sådana som har en annan agenda.

    Litar man inte på ägaren till 100% så bör man nog investera pengarna på annat håll.//Stavros

    SvaraRadera
  3. Jag håller med om att en stark ägare kan vara bra men jag vill lägga till kravet att ägaren förstår hur branschen ser ut och hur den utvecklas. Vissa storägare är riskbolag vars enda intresse är att sälja bolaget dyrare än de köpte det. Har man ett så kortsiktigt intresse så är det inte alls säkert att det gynnar de andra (mindre) ägarna.

    SvaraRadera
  4. Är det inte bättre med ett evidensbaserat förhållningssätt? Dvs titta på konkreta fakta hur ledningen agerat gentemot aktieägarna tidigare. Det handlar kanske mest om vilken kultur som sitter i väggarna på bolaget?

    En storägare kan främja en bra kultur, men det råder ingen perfekt korrelation. Du nämner tex Coca Cola och McDonalds som exempel utan storägare. Sen finns det andra exempel där storägaren med minst 20 % velat bygga ett imperium istället för ekonomiska värden.

    Vad är det du egentligen vill ha? En bolagsledning du känner dig trygg med som aktieägare. Kolla direkt efter evidens på det.

    Jag vet inget om Vardia, men det skulle inte förvåna mig om det förekommit evidens på en dålig ledning innan bloggbävningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har en punkt för själva ledningen också sedan. Du har helt rätt i att man behöver känna sig trygg med ledningen. Nej det finns ingen perfekt korrelation mellan storägare och bra, långsiktig, kultur men jag tänker mig att chansen ökar.

      Radera