Brexit

Det har antagligen inte undgått någon att britterna har hållit sin folkomröstning huruvida Storbritannien ska stanna eller lämna EU-samarbetet. 72% av de röstberättigade deltog och resultat blev 52% för "leave" och 48% för "remain".

Britterna önskemål är därmed att säga upp medlemskapet i Europeiska Unionen.

Bakgrunden till själva folkomröstningen är bl.a.interna slitningar inom Tory-partiet. Ett parti som både har EU-kritiker som EU-förespråkare.  Den brittiska premiärministern lovade ju en folkomröstning om saken om han kom till makten för att blidka båda sidor inom partiet.

Bakgrunden till EU-kritiken i sig är naturligtvis flera, men de kom allt högre och högre upp på agendan i spåren av euro-krisen. Den statsfinansiella krisen  kopplat till hög belåning och försämrad betalningsförmåga som drabbade många sydeuropeiska länder. Då var tankarna att krisen skulle tvinga en del drabbade medlemsländer (Grekland?) att gå ur samarbetet, men nu har det istället visat sig att det fått följdverkningar på annat sätt.

Storbritanniens medlemskap går tillbaka till försök att få gå med under 60-talet, men då gång på gång stoppades ansökan av franske presidenten Charles De Gaulle. Först efter dennes död på 70-talet kom Storbritannien med efter att 63% hade röstat för ett medlemskap.

På 80-talet kom frågan upp om medlemskapet egentligen var rättvist för Storbritannien. Kritiken gällde jordbrukssubventionerna. Storbritannien är inte ett utpräglat jordbruksland, men stora delar av budgeten gick just till jordbrukssubventioner. Lösningen blev att Storbritannien fick den s.k. "Storbritannien-rabatten" d.v.s sänkt medlemskapsavgift.

På 90-talet valde man, liksom flera andra länder, att stå utanför euro-samarbetet. Ett valuta-samarbete vars förespråkare menar på att det gynnar handel medan kritikerna menar på att det hindrar medlemsländerna att driva en självständig och effektiv monetär politik.

Det som de flesta tänker sig står på agendan nu är att den brittiska regeringen lämnar in ansökan om utträde och därefter bör förhandlingar börja om hur de framtida relationerna mellan Storbritannien och EU bör se ut.

Det paradoxala är dock att Storbritannien i sig är en union av "medlemsstater". Där de olika delarna har röstat väldigt olika. I Nordirland och Skottland är en majoritet för att stanna i EU. I England och Wales är en majoritet för att lämna. Lika lite som någon vill tvingas vara kvar mot sin vilja, vill ju någon tvingas lämna mot sin vilja. Brexit skulle därmed kunna utlösa en kedjereaktion av politiska krav och kriser.

I förlängningen skulle man kunna tänka sig att Skottland hellre väljer självständighet och medlemskap i EU och Nordirland hellre väljer att ansluta sig till Irland. Därmed skulle Storbritannien upplösas i sin nuvarande form.

En skotsk folkomröstning angående självständighet genomfördes 2014. Då sade 55% nej till detta. Kanske kommer frågan dock nu aktualiseras igen.

Hur tänker då jag själv kring Brexit?

Jag ser det hela som en politisk kris - inte en direkt ekonomisk. Människor kommer producera, konsumera o.s.v. även fortsättningsvis. Börsmässigt så gillar visserligen inte Mr Market osäkerhet, men det sätter främst sina spår i kortsiktiga kurssvängningar. Inte bolagens långsiktiga framtidsförutsättningar. Det här därmed ingenting som gör att jag omvärderar bolagen på min bevakningslista.

Hur den här politiska krisen kommer utveckla sig har jag egentligen ingen aning om. Det finns ju en mängd scenarion som kan utspela sig - allt ifrån EU:s sönderfall till en revitalisering av EU-samarbetet. I det långa loppet kan naturligtvis ett förändrat politiskt klimat ändra affärsförutsättningarna för bolag verksamma i Europa, men det är saker som inte går att veta någonting om eller agera på i nuläget. Lika lite som jag vet hur sommarvädret - och därmed klädförsäljningen - kommer vara nästa år.

Personligen så är jag kritisk till ett flertal dimensioner inom EU, men jag är också positiv till andra. Den här dualistiska inställningen är troligen inte unik för mig. Det är enligt mig också en sund inställning. Det finns ingenting som är antingen eller. Man behöver kunna bara både positiv som kritisk på samma gång. I debatter så är det dock väldigt ofta svart eller vitt. Vilket ger intryck av att någon har rätt och någon har fel. Den egna sidan har rätt och den andra ljuger, verkar många tro. Eller i alla fall vill de som driver debatten få andra att tro så för att vinna stöd och minska förtroendet för "motståndaren". Verkligheten är naturligtvis inte sådan. Det finns nack- och fördelar med det mesta. Det är en bättre utgångspunkt  än att man pekar på (eller intalar sig om) vad som är  "rätt" eller "fel".

Detta gäller både investeringar som politik.