Oljesektorn, Black Friday och preferensaktier

Oljepriset fortsätter falla. WTI i skrivande stund på 66 usd. Riggoperatören Seadrill ställde in utdelningarna på obestämd tid. Kanske inte jätteförvånande att de är först ut då det var det riggbolag med sämst balansräkning när jag gjorde en sammanställning i våras. Eller som Placera.nu skriver "Seadrill motiverar beslutet med att det nuvarande försämrade marknadsläget gör att bolaget i stället ska fokusera på skuldreducering"

Vi får se om fler riggoperatörer följer Seadrills exempel. Det mesta inom olja, inte bara oljan självt, har i alla fall sjunkit i pris.

Bolag så som Ganger Rolf handlas nu till 72 nok, Aker 153 nok, Det norske oljeselskap 37 nok, TGS Nopec 156 nok, Statoil 133 nok, Transocean 21 usd, Diamond Offshore 29 usd, Ensco 34 usd, Fred Olsen 73 nok, Exxon 91 usd, Lundin Petroleum 105 kr och BP 39 usd.

Det kan vara intressant att se tillbaka om något år eller två för att se vad som hänt då.

Hur ser du på oljesektorn?

Något annat som har en fallande trend är järn, koppar och andra metaller. Järn har nu kommit ned till 80 usd vilket är i nivå med 2009 års nivåer.

Följdaktligen prissätts bolag så som Vale till 9 usd, BHP Billiton 52 usd och Rio Tinto på 47 usd.

Järnpriset toppade februari 2011 på 187 usd och har sedan dess varit i fallande trend (med lite gupp i mellan). Kanske man sagt många gånger under resans gång att "nu vänder det snart". Dock går ju inte sådant direkt förutsäga.

Det krävs att man har sin egen uppfattning och investeringstes klar för sig när man går in i råvarusektorn. Det kan bli brutalare än en Black Friday på Walmart.

Appropå Black Friday. Konceptet verkar ha spridit sig till bl.a. Storbritannien. Black Friday är ju dagen efter Thanksgiving. En stor shopping- och readag då julhandeln traditionellt inleds för amerikanarna. Det brukar också vara en ledig dag, en klämdag.

Även här i Sverige har jag sett lite försök från handelns sida att få oss att anamma detta "fenomen". Ja det är någonting speciellt med oss människor och när vi tror oss se någonting på REA. Oavsett om det gäller aktier i bolag, storbilds-tv eller barnleksaker. Man köper gärna, mer och mer oavsett om man behöver det eller ej.

Motsatsen till Black Friday torde vara Buy Nothing Day, en köpfri dag, som traditionellt här "firas" sista lördagen i November. En dag då man inte shoppar någonting samt lämpar sig för manifestationer i syfte att ifrågasätta konsumtionssamhället

Hur ser du på Black Friday och Buy Nothing Day?

Wal-Mart förresten verkar ha kommit ur "rean" då aktien nu prissätts till 88 usd. Även om aktien blivit populärare hos Mr Market är kedjan dock inte det hos alla andra.

 Protester förekommer bl.a. för att ge arbetare på Walmart bättre arbetsförhållanden. Walmart är så vitt jag vet en av USAs största arbetsgivare med ca 1,3 miljoner anställda och hamnar därför ofta i fokus. En del av kritiken handlar om sjukvårdsförsäkring. Där Walmart tydligen inte betalar alla sina anställdas sjukvårdsförsäkring. I Sverige har vi ju ett annat system med bl.a. allmän sjukförsäkring och sjukvård som bekostas via skattesedeln.

Hur ser du på sjukvårdsförsäkringssystemet och dess finansiering? 

Medan råvaror gått ned i polularitet under 2014 så har något annat växt i popularitet, preferensaktier. Får bara några få år sedan var de nästan exotiska undantag på den svenska börsen. Nu finns de i en allt större mängd. De verkar vara ett allt mer populärt inslag i finansieringen för olika bolag. I och med sjunkande sparräntor så ser nog många dem som ett bättre alternativ. De lockar ju med hög direktavkastning. Finns det dock fallgropar även här? Preferensaktier ger företräde framför stamaktier, men det är ändå skatteverk och långivare som står först i kön om det skulle krisa på riktigt.

Hur ser du på preferensaktier?

Oljesektorn - fritt fall eller vändning på gång?

I bloggosfären har riggoperatörer så som Fred Olsen Energy eller relaterade bolag varit på tapeten ett tag nu.

Anledningen är naturligtvis för att kurserna på denna typ av bolag har sjunkit. Kurserna började sjunka och bolagen började se "billiga" ut redan för ett tag sedan. Sjunkande kurser indikerar ju att framtidsutsikterna ser mörkare ut. I detta har Mr Market fått rätt och fondförvaltare så som Skagen fonder och Odin fonder som sålde riggoperatörer tidigare i år har fått rätt i att framtiden för branschen blev något mörkare.

Har man köpt, liksom jag gjort när kurserna dalat, så tänker man sig antingen investeringen i ett längre perspektiv eller så kanske man blivit besviken över att oljebranschen de facto gick in i en mörkare period.

I det första fallet, man försöker se det i ett längre perspektiv, så följer ju oljebranschen liksom många andra branscher i konjunkturliknande mönster. Oljebolag inkl oljeservicebolag följer oljeprisetsutveckling. Det är detta man menar med att man ska vara försiktig med råvaruberoende bolag. Det är väldigt svårt att förutspå hur prisutvecklingen i olika råvaror kommer vara. Hur mycket pengar dessa bolag tjänar beror väldigt lite på vad bolagen gör själva för åtgärder och mer hur priserna på råvaran rör sig.

Nedan visas hur oljepriset för WTI-olja (oljan i Nordamerika) rört sig.

Som synes är oljepriset nu nere på 2011 års dipp då allt såg mörkt ut och man befarade Finanskris 2.0. Vi är drygt nere i nivå med 2010 års pris då världen försökte återhämta sig från Finanskrisen. Jämför man oljeprisets utveckling med oljeservice-sektorns index.

Så syns det att dipparna följer varandra ganska så väl.

Nu undrar alla var botten på oljepriset är. Det vet inte jag. En del menar på att ca 80 usd är botten-nivå för där ligger kostnaderna för den amerikanska produktionen. En produktion som ökat de senaste åren och bidragit till utbudsökning. Vid priser under det sägs utbudet minska och priset vända uppåt. Andra menar att det hela är en komplott från USAs och Saudi-Arabiens sida för att försvaga rysk ekonomi (som är väldigt beroende av oljepriset). En del andra att det är en komplott från Saudi-Arabiens sida för tvinga ut konkurrerande oljeproducenter med högre produktionskostnader från marknaden. Sedan finns det de som menar på att det hela är en funktion av minskad efterfrågan från t.ex. Kina.

Vilket det är gör det samma. Alla spekulationer, nyheter, analyser et.c. tillhör "bruset" när det kommer till olja. Ett brus som är svårt att värja sig mot och en av anledningarna till att jag sedan några misslyckade försök för ett par år sedan aktivt väljer att avstå från att direktinvestera i rena oljebolag. Jag har absolut ingen edge, whats so ever, när det kommer till den här branschen. Inte ens bolagen själva har det då det är en commodity vi pratar om där man inte har någon prissättningsmakt.

Jag kan dock tänka mig exponera mig mot konjunktursvängningar i oljebranschen via t.ex. investmentbolag så som Ganger Rolf och Aker ASA vilket jag äger aktier i. Jag försöker dock inte lura mig själv allt för mycket. Exponeringen bör hållas på en inte alltför hög nivå.

Den som är duktig på att se när trender vänder köper bolag relaterade till sektorn först när trenden vänt d.v.s. oljepriset är på väg upp igen. Hände det igår, idag eller kommer det hända i morgon?

Jag är inte så duktig på sådant utan mitt tillvägagångssätt är oftast ett annat.

Jag letar efter investeringar som jag tror har en förmåga att ge utdelningar medan jag väntar på en konjunktursvängning. Jag har på bloggen tidigare skrivit om investeringar i bolag så som t.ex. Wilhelm Wilhelmsen och Ekornes som varit i konjunktursvackor men gett goda utdelningar under tiden man väntat på vändningen. Ibland kommer vändningen inom rimlig tid, ibland inte. Wilhelm Wilhelmsen var t.ex. en bättre investering än Ekornes. Vad det var som faktorer gjorde den bättre kan jag kanske ta i ett annat inlägg.

Därav är investmentbolag med exponering mot oljesektorn mer passande för mig. Det finns i regel fler ben att stå på så de olika verksamheterna kan kompensera varandra. Som jag varit inne på tidigare skulle jag inte kunna köpa ett renodlat oljebolag, been there - done that - utan goda resultat. Det är för mycket "brus" inblandat.

Både Ganger Rolf som Aker har fortsatt sjunka i kursmässigt. Jag oroar mig inte nämnvärt över det för de kommer fortsätta sjunka så länge priset på olja sjunker. Det som kan göra mig orolig och fundersam är om affärsverksamheten utvecklar sig så pass krasst så att utdelningarna minskas eller ställs in. Bevisligen har jag köpt medan det fortfarande fanns fallhöjd kvar i branschen, men då är vi åter tillbaka på den där rutan - investmentbolag - där det finns fler ben att stå på som förhoppningsvis skapar en del motståndskraft vid nedgångar.

Jag har m.a.o. ingen spåkula huruvida oljesektorn ska fortsätta nedåt eller om botten nås idag, igår eller imorgon.Det har ingen annan heller. Det är helt enkelt en fifty-fifty fråga. Jag vet heller inte vad oljepriset är 2016 eller 2018. Jag vet däremot att med mycket, mycket, mycket stor sannolikhet kommer det fluktuera över tid.

En jämförelse av riggoperatörer

Det finns en mängd olika riggoperatörer och en gemensam nämnare de har är att kurserna för deras aktier gått söderut på senare tid. Den allmänna uppfattningen verkar vara att i minst två år framåt kommer det se tuffare ut för riggoperatörerna.

Riggoperatörerna är dock inte är en homogen grupp utan det finns en hel del skillnader.

Nedan har jag gjort en enklare sammanställning över vad de har i sina "flottor" samt vad de har på gång via nybyggnation (+X). Jag har även gjort en uppskattning kring hur gamla riggarna är i genomsnitt, noterat Debt/Equity, samt räntetäckningsgrad som ett 3 års medel.


Fred Olsen Energy

Borrskepp 1 st
Jack-ups 0 st
Semi-submersible 7 st
Deepwater 2 st (+1)

Genomsnittlig ålder på riggar: ca 32 år
Nybyggnation ökar antalet enheter med ca 10%
Debt/Equity 1,13
Räntetäckningsgrad 5


Ensco

Borrskepp 10 st (+3)
Jack-ups 46 st (+5)
Semi-submersible 19 st
Deepwater 0 st (+6)

Genomsnittlig ålder på riggar: ca 5 år
Nybyggnation ökar antalet enheter med ca 19%
Debt/Equity 0,52
Räntetäckningsgrad 8


Diamond Offshore
Borrskepp 0 st
Jack-ups 7 st
Semi-submersible 18 st
Deepwater 19 st (+4)

Genomsnittlig ålder på riggar: ca 27 år
Nybyggnation ökar antalet enheter med ca 9%
Debt/Equity 0,83
Räntetäckningsgrad 38


Transocean
Borrskepp 0 st
Jack-ups 11 st (+5)
Semi-submersible 21 st
Deepwater 46 st (+9)

Genomsnittlig ålder på riggar: ca 12 år
Nybyggnation ökar antalet enheter med ca 18%
Debt/Equity 0,95
Räntetäckningsgrad 3


Noble Corp
Borrskepp 14 st (+2)
Jack-ups 49 st (+4)
Semi-submersible 14 st
Deepwater 0 st

Genomsnittlig ålder på riggar: ca 11 år
Nybyggnation ökar antalet enheter med ca 8%
Debt/Equity 0,95
Räntetäckningsgrad 7


Seadrill
Borrskepp 7 st (+7)
Jack-ups 23 st (+9)
Semi-submersible 22 st (+4)
Deepwater 13 st (+2)

Genomsnittlig ålder på riggar: ca 4 år
Nybyggnation ökar antalet enheter med ca 34%
Debt/Equity 2,87
Räntetäckningsgrad 5

Vad kan sägas om denna översiktsbild då?

Både Fred Olsen Energy och Diamond Offshore har relativt gamla riggar. Båda är också måttligt roade av att beställa och bygga nytt i nuläget. Man skulle ju annars kunna tro att de operatörer med äldst riggar skulle vara mest intresserade av nybeställningar, men icke. Här handlar det troligen mer om hur man föredrar att bedriva sina affärer. Båda Fred Olsen Energy och Diamond har konglomerat som storägare (Bonheur/Ganger Rolf respektive Loews).

Belåningen är hyfsat rimlig hos de flesta. Debt/Equity pendlar runt 1:an. Transocean ha relativt höga räntekostnader. Diamond Offshore har väldigt lite banklån och får väl med Ensco sägas vara de två med starkast balansräkning. 

Seadrill sticker ut åt andra hållet och använder sig av en avsevärd finansiell hävstång. Ränteutgifterna är i nuläget inte alls övermäktiga. Större delen är nämligen kopplade till LIBOR. Seadrill har den modernaste flottan plus är den aktör som verkar satsa mest på nybyggnation. På varven ligger motsvarande hela två stycken Fred Olsen Energy-bolag och väntar på att slutföras.


Går det få en hög direktavkastning så är det enligt mitt sätt att se det ett plus i väntan på att förutsättningarna för affärerna ska vända.

Ensco ger 6%, Diamond Offshore 1% (ej medräknat kommande extra utdelning), Transocean 5,5%, Noble 4,9%, Fred Olsen Energy 10,7% (inkl. extra utdelning).

Seadrill erbjuder en direktavkastning på hela 11,3%, men det stora frågetecknet är hur hållbar den är. Balansräkningen är inte den starkaste. Å andra sidan finns de som menar på att den moderna flottan utgör en konkurrensfördel. Inte minst i en vikande marknad och inte minst i deepwater-segmentet i spåren efter Deepwater Horizon olyckan 2010.

Deepwater segmentet är också det segment som vuxit mest inom oljeutvinning de senaste åren. Inte konstigt då egentligen att många beställt/beställer nya riggar. Behovet har varit stort vilket drivit upp dagsraterna.

Om möjligt handlar jag gärna med "rabatt" vilket gjort att jag främst kikat närmre på bl.a. Lowe (Diamond Offshore) och Bonheur/Ganger Rolf (Fred Olsen Energy).

Mitt val föll slutligen på Ganger Rolf. Exponeringen mot riggoperatörer finns där, till rabatt, samtidigt som det ger en relativ hög direktavkastning. Så som jag ser det så betalar man också "bara" för Fred Olsen Energy. Resten av innehaven i Ganger Rolf följer ju tack vare "rabatten" med "gratis". Resonemanget är m.a.o. inte långtifrån det jag förde när jag en gång i tiden köpte Kinnevik-aktier. Resonemanget kan också överföras till Bonheur. Man får då än större rabatt, men något mindre direktavkastning.

Ett annat alternativ vore också att köpa en korg av bolag, men jag har inte riktigt anammat den stilen även om jag kan se fördelar med den. Jag försöker istället försöka finna det bolag som ser ut att erbjuda minst nedsida. Gange Rolf anser jag passa in.

Hur resonerar du kring de olika riggoperatörerna?

Långt ner i djup-pi-di-pi-di-et, olja jag såg!

Ifall det enbart är jag som minns låten så syftar rubriken på en barnsång vars original går något i stil med "...och vart jag såg-a-de, såg-a-de, såg, På havets våg-a-di, våg-a-di, våg. Långt ner i djup-pi-di-pi-di-et, En fisk jag såg och det var DU!"

Av någon anledning kom jag tänka på den när jag suttit och läste in mig på oljeservicebranschen, främst riggoperatörerna. De som äger själva riggarna och arbetar med, mot ersättning från de stora oljebolagen, att få upp oljan, provborra m.m..

Fram till 1980-talet så var bolag av denna sorten ganska små och oansenliga. Det var på 80-talet som de stora integrerade oljebolagen började "outsourca". Det var mer lönsamt för dem att lägga ut denna kapitalintensiva affär med låga marginaler än att göra det själva. Olja borrade man också vid denna tid efter på rätt så lättillgängliga ställen. 

90-talet var ett tillväxtsdecennium för oljeservicebolag. Mycket på grund av att man var tvungen att lägga ned en hel del resurser på forskning och utveckling. Det krävdes att man borrade på allt mer svårtillgängliga ställen. Tekniker så som 3d seismik och riktad borrning kom bl.a.  till. Smakade det så kostade det dock. Det var en kostnad som de stora oljegiganterna gärna lät oljeservicebolagen ta. "Outsourcingen" fortsatte med ökad takt.

Idag sitter oljeservicebolag med långt fler patent än de stora oljebolagen vilket har gjort att beroendet av dem ökat. Om man lite förenklat liknar det med att det förr var en underentreprenör som tackade och bockade för jobbet som gavs av oljebolaget så är det idag oljebolaget som får tacka och bocka för att underentreprenören ställer sina resurser till förfogande. 

Förr var det de stora oljebolagen som dominerade oljemarknaden. Ville något land utvinna olja så fick man vända sig till någon av de stora för assistans. Idag finns det mesta oljan under statlig kontroll via statligt ägda bolag. De behöver idag inte vända sig till någon av "de stora" utan kan direkt gå till någon av oljeservicebolagen. Expertis finns att köpa/ingå avtal med där.

Oljeservicebranschen är, som jag tidigare skriv om, väldigt bred (Oljeservicebranschen). Även om man enbart riktar in sig mot riggoperatörer så är många av dem väldigt nischade. Därför är det svårt att jämföra bolag A med bolag B. Nyckeltal säger inte så mycket.

Ett typiskt exempel är Fred Olsen Energy och Seadrill. Vid första anblicken kan man tycka att de båda är ganska lika. Hög direktavkastning, ok p/e tal o.s.v. Seadrill har vid en jämförelse en högre belåning samt lägger mycket på nyinvesteringar. Tittar man närmare så visar sig dock stora skillnader. Det mycket mindre Fred Olsen Energy med gamla riggar från i huvudsak 70-talet som borrar på förhållandevis grunt vatten (norska kontinentalsockeln) medan det större Seadrill använder sig av moderna djuphavsborrande riggar. Många av dem enbart några få år gamla och fler är under nybyggnation.

Man kan också skilja på fixerade riggar s.k. jack up riggar. Riggar som används på grundare vatten så som kontinentalsocklar och står på botten där (upp till 400 feet) och den andra kategorin som är s.k. deepwater. Ett segment man också kan dela in i midwater (400-5000 feet), deepwater (5000-7500 feet) och ultradeepwater.(>7500 feet). Dessa "står" naturligtvis inte på botten. 

Branschen uppvisar likheter med t.ex. rederibranschen. Branschen är kapitalintensiv. En modern djuphavsrigg kostar runt 600 milj usd. Det krävs därmed lånefinansiering. Det är heller ingen snabbförändrad bransch. Det tar ca 3 år att bygga en rigg och om dagsraterna är som idag så krävs det i alla fall ca 4-5 år innan den betalt sig själv.  

Intjäningen är också beroende av oljepriset som i sin tur hänger ihop med konjunkturutvecklingen. Ofta skriver man kontrakt för sina riggar som löper under ett antal år. Man har därför oftast en någorlunda förutsägbar intäktsström under närtid.

Nu är inte all borrning produktionsborrning. Oljeservicebolagen tjänar ju även pengar då man borrar på prov åt de stora oljebolagen men även här så gör ett högre oljepris att intresset för dylika borrningar ökar.

Den största kostnadsbiten hänförs generellt till själva driften av riggarna (ca 60%) men andra stora bitar är avskrivningar/amorteringar (ca 20%) och räntebetalningar (ca 10%). Det är med andra ord en ganska stor del fasta kostnader. Som med all sådan verksamhet så, när det går bra så brukar det gå tjäna riktigt bra med pengar medan tvärtom naturligtvis gäller också. Lägg därtill att låga räntekostnader gör mycket till för att hålla nere kostnadsbiten. 

En siffra jag sett nämnas är att offshore bolag (d.v.s. att borra ute till sjöss) kräver ett oljepris på minst 70 usd/fat för att nå break-even. Jag är osäker på vilket djup man syftar på här och om det är för enbart äldre riggar på grundare vatten eller också syftar på de som nu är i s.k. ultradeepwater.

Generellt så verkar det som om fler och fler satsar på deepwater segmentet. Det är också det segment som spås störst tillväxt. Om jag förstått det rätt så förväntas en rigg ha ca 25-30 års tid som funktionsduglig. Vid slutet av en sådan period krävs ofta att man satsar kapital och moderniserar den för att hålla den vid liv ytterligare en tid. 


Vad är din syn på branschen? Kan du komplettera med infallsvinklar som jag missat?

Oljeservicebranschen

Oljebranschen är egentligen en bransch jag försöker undvika. Det är enligt min mening allt för mycket "brus" kring och om olja. Det gör det svårare att sålla information. En "modern sanning" som jag tycker mig se också är att oljebolag spås en lysande framtid eftersom olja kommer vara en bristvara. Min reflektion kring detta är dock att utbud och efterfrågan inte är allt. Det handlar minst lika mycket om marginaler. Ökade priser leder inte till ökade vinster om produktionskostnaderna stiger i samma utsträckning.

Nu är jag ändock involverad. Indirekt via oljeservicebranschen. Främst genom norska Kongsberg. Kongsberg har ju både en militär som en civil del. Hittills har jag mest försökt sätta mig in i den militära, men den civila är för Kongsbergs del lika viktig och också en av anledningarna att Kongsberg är en av mina favoriter bland försvarsbolagen. Kongsberg ses och värderas som om det vore ett försvarsbolag, men försvarsrelaterade produkter är egentligen enbart halva bolaget.

När det gäller oljeservice så står nämligen det segmentet för ca 30% av Kongsbergs vinst. Ca 20% kommer från närliggande, civila "Maritime" medan de övriga 50% är från försvarsrelaterade produkter.

Oljeservicebranschen är också ett segment som Kongsberg satsar aktivt på att växa inom. Det har märkts inte minst under 2012 då två av de tre förvärv som gjordes gällde just bolag inom oljeservicebranschen.

Involveringen i min egen portfölj har nyligen ökat ytterligare något nu när Ratos köpt in sig i det norska oljeservicebolaget Aibel.

Oljeservicebranschens kunder utgörs av de stora oljebolagen, noterade eller statligt kontrollerade. Det är en bransch som i sin tur kan delas in i olika undergrupper eller nischer. Större oljeservicebolag brukar ha överlappande verksamheter även om man kan urskilja en vissa viktning i verksamheten mot vissa nischområden.

Min uppfattning är att man kan lite grovt dela in oljeservicebranschen i följande segment:

Seismik - Bolag som bl.a. står för och servar seismiska hjälpmedel vid prospektering och markundersökning. I Norden kan nämnas PGS, TGS Nopec och Polarcus, noterade i  Oslo.

Undersöknings- och produktionsborrning - Bolag som borrar och levererar borrutrustning. Här får oljeservicebolagen Baker Hughes, Halliburton, Transocean, Noble och Schlumberger stå som exempel. Alla de finns tillgängliga via NYSE. Nämnas kan också Fred Olsen Energy, Songa Offshore och Seadrill listade i Oslo.

Projektutveckling - Bolag som stödjer oljebolagen i produktutvecklingsfasen för oljefält. Exempel på bolag som verkar inom denna nisch och har en stor del av den nordiska marknaden är Det Norske Veritas, Dovre Group och Aker Solutions. Dovre Group finns listat i Helsingfors, Aker Solutions i Oslo.

Ingenjörskonst, tillverkning och installation - Här är i Norden bland de viktigaste bolagen Rolls Royce, Aibel, Kongsberg, STX Norway Offshore, Subsea 7 och Aker Solutions. Kongsberg, Subsea 7 och Aker Solutions finns listat i Oslo. Rolls Royce i London.

Underhåll - Bolag som stödjer med olika underhållstjänster. I Norden är bland de viktigaste aktörerna Farstad Shipping, Ulstein Design, Havila Shipping, Siem Offshore och Aker Solutions. Farstad, Havila, Siem och Aker finns listade i Oslo.

Vilka faktorer är det då som påverkar branschen? Ja inte så förvånande så är det just efterfrågan på olja och gas. Den ekonomiska utvecklingen är då en given faktor. Det märks inte minst genom att branschen fick problem efter Finanskrisen då efterfrågan sjönk. På samma sätt så leder ökad efterfrågan och höjt oljepris till ökad aktivitet hos oljebolagen vilket i sin tur gynnar oljeservicebolagen.

Påverkan kan också ske genom regleringar från stater t.ex. av miljöskäl. Väder och vind kan ställa till det. Orkaner i Mexikanska Gulfen och extremt vinterväder i Kanada, Ryssland eller för den delen Nordsjön kan leda till tillfälliga avbrott. Även incidenten i Mexikanska Gulfen 2010 påverkade värderingarna märkbart på bolagen inom oljeservicebranschen. Dock verkade det inte få någon betydelse på själva affärsverksamheterna på lite längre sikt även om det tillfälliga förbudet där mot borrningar innebar just ett tillfälligt avbräck.

Tittar man på den finansiella ställningen så är min uppfattning att den varierar från ok till högt belånade. Utdelningar ges i många fall men kassaflödena är generellt inget att hurra för. Mycket av det ser ut att hela tiden behöva återinvesteras. Tittar man  t.ex. på ett bolag som Seadrill så ser man ett bolag med hög belåning som redovisar lika mycket vinst som det genererar kassaflöde från rörelsen, men sen så visar det sig också att mer än så går åt till investeringar. Vad är i så fall den verkliga vinsten?

Sammanfattningsvis så är det ingen enkel bransch att få grepp om. Lukrativ? Ja för många av bolagen, när förutsättningarna är de rätta, men det finns säkerligen också en och annan fallgrop.

Vad är din åsikt om branschen? Kan du tillägga något som ökar min förståelse av den?