Zalando, Riksbanken och slakt

En notering om Zalando på sin plats som ett tecken i tiden. Pressad mellan att de fysiska butikerna öppnat upp igen och en stigande inflation så har Zalando tidigare flaggat med lägre guidning.

Q3 rapporten visade på en ökning på 2,9 % av försäljningen. Q1-3 minskning med -1,1 %. En de facto pressad miljö m.a.o. Det som troligen ändå gladde några var att den justerade marginalen landade  på 0,6 % (0,4).

Den viktiga bruttomarginalen låg Q1-3 på 39,7 % (41,5).

Man guidar för en tillväxt om ca 3 % och en justerad rörelsemarginal på ca 2 % när året är slut, men som alltid så ska man inte svälja bolags guidningar utan man måste göra sina egna antaganden.

Värdering just nu ca P/S 0,7 med kursen ca 27 eur. Zalando-innehavet delades ut en gång i tiden från Kinnevik. I mina lite mer långsiktiga antaganden har Zalando förmågan att dubbla ovanstående guidning-siffror.

Zalando har börjat ta betalt för försändelser av lägre ordervärde. Detta har stoppat upp en del förluster. När pengar varit billiga så är just pengaslukande saker lätt att göra för bolag som vill konkurrera på så sätt. Nu närmar sig kostanden för pengar ett mer normalläge och det brukar göra så att förlustbolag får svårare, medan vinstgivande och välskötta bolag gynnas i längden.

Det var en av anledningarna till att jag förr tänkte att konkurrensen gentemot H&M från diverse aktörer skulle ge vika. Många konkurrerade just med billiga pengar för att pressa och det kan inte vara för evigt. Dock varade det många år längre än vad jag hade trott.

Nu har Riksbanken fått till ännu en höjning. Denna gången med 0,75 så styrräntan nu ligger på 2,5 %. Enligt mig en mer normaliserad nivå. I alla fall om man tänker att en mer jämnviktsinflation ska ligga på 2 %. Det tog alltså 14 år… Billiga och lättförtjänta pengar är det sämsta man kan ha för effektiv kapitalallokering. Det leder till en mängd felbeslut, ineffektivet och därtill ofta ett extra lager av hybris och övermod.  Jag välkomnar en mer ”normal” miljö.

För mig vore det inte konstigt om man ett tag nu ligger lite över den mer ”normala” räntan. I alla fall om man vill dämpa ned lite. Vi har under en lång, lång tid legat långt under. Att jag pratar om ”normal” handlar om att gemena man sedan länge definierat önskvärd och sund inflation till ca 2 %. Är det den inflationen som är det ”normala” så bör räntan ligga i det häradet också. I en ”normal” kapitalallokerings-miljö bör det finnas en liten, liten kostnad för pengar. Nollränta och tillgångsinflation skapar nämligen överprissättningar och bubblor. En bättre jämnvikt skapar sund tillväxt. Jag har dock svårt att tänka mig att det blir en skenande ränta här ifrån. Utan vi pratar i så fall om ett fåtal punkter. I alla fall såvida man inte vill göra om ”misstaget” men från andra hållet. Hur som helst. Jag hoppas vi aldrig må återkomma till 0-ränta igen.

Som det ser ut nu så är jag väldigt optimistisk för framtiden. I de här adventstiderna ser det mycket ljusare ut än på länge. Trots att en del uppfattar det som att en del aktiekurser har slaktats, men det hör saken till. För en del låter det hemskt men slakt ger liv och energi till annat att leva.

 

 

Mera minus

Nu sänks styrräntan ytterligare. Ned till minus 0,25%. Samtidigt ska köpen av statspapper utökas.

Som jag tidigare varit inne på så är min uppfattning att Riksbankens ständiga upp-repanden (och medias fixering) är icke-nyheter.

Det är som en som bankar på en skruv med en plasthammare.

Inte för att det är den bästa lösningen utan för det är det enda verktyg som tillhandahållits och alla andra står bara och tittar på eftersom de heller inte är villiga att göra något eller förse personen med andra verktyg (man riskerar ju att göra bort sig/impopulär då).

Enligt mig, så vad som behövs är inte mer penningpolitiska stimulanser (det verktyg som Riksbanken förfogar över). Det som behövs är finanspolitiska reformer.

Jag finner det väldigt orimligt att tro att ytterligare sänkning av styrräntan får igång inflationen. Jag finner det mer troligt att det blåser upp tillgångspriser på t.ex. fastigheter och på börsen.

Är det någonting jag vill se så är det finanspolitiska reformer av helt annat slag. Reformer som dämpar uppblåsandet av kreditbubblor och premierar ett visst mått av buffertsparande för gemene man.

Avskaffa ränteavdraget - Ränteavdrag är ju med i alla låneberäkningar som utgångspunkt så i princip fungerar det ju som en subvention till bankerna. Billigare lån (via ränteavdrag) = lånar mer = banker tjänar mer. Hade ränteavdrag inte funnits hade man inte kunnat belåna sig lika högt för betalningsförmågan hade varit lägre d.v.s. villan som du nu fått bjuda 4 milj för kanske hade blivit din för 3, 5 milj istället.

Premiera att man skaffar sig ett buffert-sparande genom att ta bort kapitalskatten upp till en viss summa - Samhället och individen får starkare motståndskraft mot plötsliga förändringar i ekonomin om man bygger upp buffertar.

Ja det finns fler saker som går att dryfta, men summan av kardemumman är i alla fall att det borde väl ändå snart vara dags för våra folkvalda politiker att få ändan ur och inte bara peka på en Riksbanks-direktion som ändå inte har några fungerande verktyg.