Börspsykologi - så blir du en bättre investerare

Tror mig ha läst att Benjamin Graham redan på 40-talet yttrade att inom fältet aktieanalys så hade mycket hänt, men inte vad det gäller människors tankesätt och beteende. Så här drygt 80 år senare så är det nog fortfarande sant. Mycket har utvecklats vad det gäller hur man kan analysera aktier och aktiekursers rörelser, men våra tankemönster idag skiljer sig inte från de som levde då, eller de som levde för flera tusen år sedan för den delen.

Cristofer Andersson, aka bloggaren Sofokles, har skrivit en bok på det ämnet. Titeln är Börspsykologi och går igenom några av de psykologiska aspekterna man har att hantera när man försöker förränta sina surt förvärvade slantar på börsen.

Till sin struktur och disposition är boken lättförstårlig. Varje kapitel lägger fram en ”psykologisk fälla” följt av berättande exempel på några fiktiva personer och deras hanterande av densamma. Kapitlet avslutas med en reflektion vilket i sak ger läsaren tips på hur denne kan hantera det hela. 

Ett exempel är kapitel 3 som går igenom system 1 och 2 i beslutsförfarandet som är en sammanfattning av Daniel Kahneman teori om att vi människor har två olika beslutssystem. System 1 är med vilket vi tar mer omedelbara beslut, medan system 2 är den mer eftertänksamma. Cristofers ansats är att få läsaren att tänka på att använda system 2 mer. Inte vara för driven av sina ”känslor” och ta förhastade beslut.

Det är väl en av de saker som Cristofer framförallt vill skicka med läsaren. Det samt att skriva ned varför man gör som man gör, tycker som man tycker o.s.v. som ett sätt att bemästra sina hjärnspöken.

Samtidigt finns det alltid flera sidor av myntet. Ta exemplet att inte agera för snabbt. Samtidigt finns det studier som påvisar att om ett bolag kommer med en rapport som ger negativ rapportreaktion så kommer det bolagets aktie fortsatt att underprestera den närmsta tiden. Då kanske det vore bra att vara snabb istället för att vänta flera dagar då många fler procentenheter utraderats? Om man nu ändå kanske kommer komma fram till ”sälj”. Man kan ju alltid köpa igen... På samma sätt som en fågel i en flygande flock automatiskt svänger om fåglarna bredvid gör så för att undvika bli den som blir tagen av en rovfågel. Eller hur är det med talesättet, ska man få panik så ska man få panik först! Nu leker jag som ni ser lite djävulens advokat här. Ytterligare en sak som tas upp i boken. 

Vill man en gång skörda så måste man börja med att så. 

Jag tycker boken Börspsykologi - så blir du en bättre investerare passar som ingång till ämnet och även om man inte blir expert på ett ämne genom att bara läsa om det så bör det i alla fall kunna så en viss medvetenhet. Således kan jag  varmt rekommendera den.

Har du läst den? I så fall vad är dina tankar om boken?

När känslorna spelar in

Jag har en del bolag som visat sig vara av god kvalitet när jag tittat på dem utifrån mina kriterier, samtidigt som de är eller har varit attraktivt prissatta. Ändå har det inte blivit köp? Varför?

För subjektiva tankar, känslor, spelar in.

Här är jag inte olik många andra förmodar jag. Vi är mer känslostyrda än vi tror när det väl kommer till kritan. Oftast yttrar det sig i att när man gillar någonting så letar man gärna efter "bevis" som stärker tesen om varför någonting är bra. När man ogillar någonting så drar man gärna fram saker som sår tvivel eller framställer något i sämre dager. Detta är en klassisk "fälla" som vi alla går i när vi betraktar saker. Må det vara ett bolag, ett hus, eller någonting annat.

Så vad har jag för känslomässig inställning som hindrat mig till köp. Trots hög rankning (A - AA). Låt mig visa fyra ganska tydliga exempel.

Kabe (A) - Välskött bolag men fokus ligger på husvagnar och jag är mer utav en husbilspersonlighet. Jo jag har haft husvagn också, men att ligga och dra en husvagn för att sedan tränga ihop sig i en camping med knappt metern i mellan sig och grannen. Nej tack. Jag tycker Sverige är fantastiskt och reser gärna runt i vårt kära avlånga land när tiden så medger, men det ska i så fall vara i en husbil. Jag tycker Kabe har en del kvar att bevisa på den sidan.

Mekonomen (AA)- Fint bolag. Jag har ibland både köpt delar som haft bil på verkstad på en Mekonomen-ansluten verkstad förr, men numera köper jag hellre delar från ett billigare ställe. När det behövs hjälp från en verkstad så finns även det på billigare ställe. Mekonomen är inte billig längre, trots reklamen som vill påstå så. Jag har svårt att köpa aktier i ett bolag vars tjänster/produkter jag valt att avstå från.

Mattel (AA) - Världens största leksakstillverkare. Bör vara en fantastiskt affär att kränga leksaker. Jag har dock noterat att mina egna barn sällan köper leksaker. Istället lägger de hellre sina ihoptjänade pengar på elektroniska produkter, spel och dylikt. Detta gör mig tveksam till leksaksbranschen. En bransch som inte ser ut att växa som helhet utan istället verkar de olika tillverkarna kannibalisera på varandra.

Fenix Outdoor (AA) - Ytterligare ett väldigt välskött bolag. Jag gillar natur- och friluftsliv lika mycket som alla andra, men har aldrig egentligen förmått mig att handla på t.ex. Naturkompaniet. Prisnivån på produkterna ligger inte riktigt på den nivån som jag vill handla kläder som är till för hobbybruk för. Jag betvivlar inte kvaliteen på grejorna. De är säkert bra. Jag har bara "känslomässigt" svårt att köpa det som till synes kostar mer.

Hur är det med dig. Har du kommit på dig själv med att låta känslorna spela in?

Blandade tankar

Några blandade tankar. Kanske inte direkt några nya, men ändock några som kan vara bra att ha ta upp till diskussion.


Hur stor är sannolikheten att man som småsparare hittar stora bolag som alla andra missbedömt/ prissatt fel? I dagens börsklimat då intresset för aktier är rekordstort både från institutionellt håll som från småsparare hur stor är sannolikheten att Mr Market prissätter stora, relativt välanalyserade bolag så som t.ex. riggoperatörer och lantbruksmaskinstillverkare alldeles får lågt? Troligen inte så stora. Risken i dag ligger väl mer i att mycket är övervärderat. Eventuellt kan man ha en längre tidshorisont än många andra och på så sätt betingar ett innehav ett större värde för person A än för person B. Då måste man dock vara beredd att genomlida en sådan period.


Vill man sätta pengar i arbete på börsen idag så kan det vara svårt att hitta undervärderade bolag. En del väntar då hellre, medan en del kan tänka sig att köpa, inte i undervärderade, men i acceptabelt prissatta bolag. Vad som är bäst eller sämst går inte säga. Den som väntar och sätter pengar i ett "undervärderat" bolag som sedan visar sig inte alls vara undervärderat utan gå i stöpen gjorde fel, medan den som köper i ett "undervärderat" bolag som sedan går alla tiders, gör rätt. Eller? Rätt eller fel går inte avgöra nu, kanske inte ens sedan, eftersom rätt eller fel inte har att göra med procenten upp eller ned (det kan gå upp och ned med hjälp av tur/otur) utan huruvida man fokuserar på sin egen process eller ej.


Det är ett etablerat faktum att vi som människor tenderar att bli mer positivt inställd till sådant som vi hör andra är positiva till. Att göra sin egen analys inför ett investeringsbeslut sägs vara en självklarhet i många fall, men har du läst andras innan så är du ändock färgad av det du läst. Det är därför extra viktigt att vara extra kritisk till det som andra är positiva till. Ditt "immunförsvar" försvagas nämligen i samma stund som du hör de positiva recensionerna. Omedvetet raseras en del av ditt kritiska tänkande. Det finns väl då egentligen tre saker att göra. Antingen lita på andra (följa John) med allt vad det innebär, undvika omskrivna/omtalade investeringsmöjligheter så att du så långt som möjligt enbart förlitar dig på din egen analys eller fördubbla dina ansträngningar att hitta "hål" i vad det är andra är positiva till för att på så sätt förhoppningsvis få en mer nyanserad bild.Det är därför som du som läsare ibland kan hitta inlägg där jag försöker skriva ned dåliga saker om bolag som jag själv kanske nyligen köpt aktier i. Det blir ett sätt att medvetet anstränga sig för att hitta "fel", inte bara lägga det i bakhuvudet eller i några sidonoteringar någonstans.


Håll saker enkelt.Visst, om man nu råkar vara en investerare på heltid med x antal högskolepoäng i corporate finance och allt vad det kan heta så kan man ägna sig fulltid till att gräva ned sig. Men är man en vanlig småsparare som placerar överskottskapital i aktier så håll dig gärna till enklare tumregler. Tumregler som ökar chanserna till att bevara och skapa avkastning på ditt sparade kapital. För egen del så är balansräkningen en sådan sak. Ett bolag satt i skuld (oavsett räntetäckningsgrad, dotterbolagskonstruktioner m.m.) över en viss förutbestämd nivå innebär en ökad risk. Därmed rankas bolaget lägre i mitt eget rankingsystem Tillräckligt lågt betyg leder till att bolaget diskvalificerar sig som lämpligt investeringsobjekt. Lågt betyg (men ändock acceptabelt) betyder att eventuell exponeringen mot det bör vara mindre. Jag tänker inte hög risk - hög reward - hög exponering. Jag tänker högre risk - mindre exponering. Rankinglistan ger mig också ett verktyg för att prioritera vid behov.

Stressbeteende, rovdjur och Tomten

Temporär stress är ofta en viktig prestationshöjande funktion som vi människor troligen haft med oss länge i vår evolutionshistoria.

Stress räddar oss undan faror. Stressreaktionen är att vi (hjärna och kropp) förbereder oss psykiskt och fysiskt, bl.a. förstärks korttidsminnet och vi blir fokuserade på här och nu, redo för att agera.

Detta fokus på nuet och agerande tros ha räddat många av våra förfäder undan t.ex. rovdjur. Det har helt enkelt varit livsviktigt för många av våra förfäder att snabbt ta det säkra före det osäkra och fly, inte börja utvärdera situationen och komma fram till ett rationellt beslut hur man ska agera.

Idag utsätts vi inte för samma situationer som våra förfäder där vi svävar i fysisk fara utan stressen är mer psykologiskt till sin natur, exempelvis ovissheten om huruvida aktiekurser ska rasa eller ej. Känslan av "fara" när ens portfölj sjunker i värde liknar känslan av fara man skulle kunnat få när ett rovdjur närmade sig.

Det är antagligen inte för inte Bill Gates lite skojfriskt påpekat för Warren Buffett att han är en duktig nutida investerare men att han troligen skulle klarat sig väldigt dåligt som stenåldersmänniska. Warren Buffet tycks på något sätt inte låta sig påverkas av den annalkande fara som många tycker fallande kurser utgör. Tvärtom, han ställer sig och tittar på den annalkande "faran", väntandes.

Väntandes, likt ett förväntansfullt barn som väntar på Jultomten.

Det är nog detta som är den psykologiska skillnaden mellan de två olika grundsynerna som jag upplever finns inom investeringar.

Antingen ser man fallande kurser som en fara, ett rovdjur som när de inträffar orsakar stress och viljan att snabbt fly från faran i ren självbevarelsedrift. En för övrigt fullt berättigad och naturlig reaktion som räddat många av våra förfäder och dessutom säkerligen förmögenheter från att tillintengöras. Eller så ser man fallande kurser som en Juldagsaftonsmorgon. Då man kliver upp i full förväntan över vad Tomten ska komma med i sin julklappssäck.

Beroende vilket synsätt man har lättast för att anamma så passar troligen lite olika investeringsstilar för ens personlighet. Jag säker på att man kan vara framgångsrik inom båda två, men också att man har störst chans att lyckas på det sätt man känner sig mest bekväm med.

Vilket synsätt faller sig mest naturligt för dig. Flyr du från rovdjur eller väntar du på Tomten?

Problemet med information

Det är förmodligen känt för de flesta att det är en ganska mänsklig egenskap att skatta sin egen förmåga högre än vad den egentligen är. Exempelvis så anser en klar majoritet av bilförarna att de är bättre bilförare än genomsnittet.

Vi anser också i allmänhet att vi kan fatta bättre beslut ju mer information vi har kring ämnet.

Forskning har dock visat på att så inte är fallet. Det som händer när vi får mer information är att upp till en viss punkt så förbättras vår förmåga därefter faller den. Problemet är att ju mer information vi får ju mer självsäkra blir vi. När vi väl passerar punkten för då ytterligare information gör oss till sämre beslutsfattare så blir vi inte mer osäkra som en följd-reaktion på det. Nej, vi blir istället mer och mer självsäkra.

Detsamma gäller ju mer precis information vi tror oss ha. Exempelvis ökar självförtroendet om vi kan precisera en informationsdel till t.ex. talet 3,45 än om informationen anger ett mer diffust tal-spann, t.ex. 2 till 5.

Kortfattat skulle man därför kunna säga att om man i sin analysprocess får fram "information" i en väldig mängd samt att dessa är ganska tydligt preciserade så riskerar man att göra sig själv en väldig otjänst.

Omvänt, om man håller saker och ting så enkelt som möjligt samt försöker undvika allt för noggrann sifferexcersis så kan det kanske inte enbart spara mycket tid. Det kan t.o.m. förbättra slutresultat.

Vad tror du och hur hanterar du informationsflödet?

Undfly dåliga beslut

Besluts-aversion kallar jag det beteende då man man undviker att ta beslut då man är rädd för att ta dåliga sådana och då känna att man är ansvarig för dem. Det hänger ihop med det engelska begreppet "Regret aversion". "Regret aversion" handlar om att man vill uppskjuta känslan av skuld/ånger/förlust genom att skjuta upp eller inte alls ta beslut (låt slumpen avgöra, låt någon annan bestämma et.c.).

Hur påverkar då besluts-aversion oss?

Ja det kan vara bra att vara medveten om att denna tendens till besluts-aversion finns hos oss. Ibland kan vi inbilla oss att vi fattar rationella beslut, men egentligen så ligger besluts-aversion till grund för vårt agerande. Istället för att fatta beslut utefter det underlag vi faktiskt har och utveckling vi tänker oss så fattar (eller rättare sagt egentligen inte fattar) vi beslut utefter faktorer som egentligen inte har med saken att göra.

Har man besluts-aversion letar man gärna runt omkring sig efter något som kan "bestämma" åt en hur man ska agera. Man kan då alltid intala sig själv att det inte var en själv som person som tog det felaktiga beslutet. Det var ju omständigheterna, och det gick ju inte att göra på något annat sätt utefter hur omständigheterna var.

Så, förenklat, kan man säga att inte ta beslut blir ett sätt att inte ta ansvar. Kan man vara ansvarig för beslut man inte tagit? Känslan av ansvarsbörda på en själv (om det blir fel) blir med andra ord mindre genom att vara besluts-aversiv.

Vi har alla en del besluts-aversion i oss. Kruxet är bara att komma på vilka situationer som påverkar oss mest och hur vi ska hantera det.

Känner du att du har besluts-aversion i någon situation?

Matcho, matcho man

Varför håller de flesta i sina aktier under en förhållandevis kort period?

Vad sägs om den här teorin, Matcho-teorin.

De flesta, inklusive jag själv, vill ju verka så pass "manliga" som möjligt i vad man än företar sig. En manlig egenskap sägs vara att vara tämligen aktiv (Ja jag förutsätter här att det är manligt att sporta, köra bil (gärna fort) m.m. men inte att sitta och läsa i fåtöljen). Att vara aktiv kan ha sina fördelar men just när det gäller investeringar så kan det på sikt vara ganska förödande. Det har ju diverse studier visat, men ändock så är vi just det, aktiva.

Varför? Ja låt oss titta på matcho-effekten. Vad är matcho-effekten? Jag definierar matcho-effekten som viljan av att visa sig vara duktig på investeringar och sättet man visar det på är att försöka få hög avkastning på kort sikt genom aktiviteter på köp och sälj-sidan.

Mindre än 30% i avkastning per år ses som att vara för mesar och för att nå hög avkastning köper man och säljer aktivt. Handlingarna (köp och sälj aktivitet) i sig blir viktigare än vad målet självt är. Man känner sig duktig när man kommit fram till ett köp-beslut och agerat på det. Man känner sig duktig när man kommit fram till ett sälj-beslut och agerat på det. Man kan prata om det med sina vänner; nu har jag köpt X, nu har jag sålt X. Man är aktiv och framstår som kunnig eftersom man man agerat på ett eller annat sätt. Handlingarna i sig blir som sagt viktigare än målet.

Tror du mig inte? Prova att prata med andra på en fest om att du förhoppningsvis kan lyckas få 10-15% avkastning per år på dina investeringar och du gör det genom att sitta och vänta... Ingen kommer bry sig. Däremot kommer du bli föreslagen hur du kan tredubbla din portfölj på 6 månader genom att köra efter det eller det systemet, med den hävstången eller satsa på just den aktien eller något liknande. Tro mig, med en sitt-och-vänta-mentalitet och köp-i- små-doser-då-och-då-taktik kommer du framstå som långtifrån matcho. Du ska vara glad om du blir bjuden till nästa fest...

Så hur gör man då för att bli bjuden på nästa grillfest med "grabbarna". Ja du får väl kanske ha en liten del av aktieportföljen till lite mer spekulativa innehav. Då får man ju dessutom sin "matcho-identitet" bekräftad. Alla har vi väl ett ego att sköta. Låt dock varken egot eller de spekulativa innehaven i portföljen bli för stort. ;)

Eller vad säger du?