Undfly dåliga beslut

Besluts-aversion kallar jag det beteende då man man undviker att ta beslut då man är rädd för att ta dåliga sådana och då känna att man är ansvarig för dem. Det hänger ihop med det engelska begreppet "Regret aversion". "Regret aversion" handlar om att man vill uppskjuta känslan av skuld/ånger/förlust genom att skjuta upp eller inte alls ta beslut (låt slumpen avgöra, låt någon annan bestämma et.c.).

Hur påverkar då besluts-aversion oss?

Ja det kan vara bra att vara medveten om att denna tendens till besluts-aversion finns hos oss. Ibland kan vi inbilla oss att vi fattar rationella beslut, men egentligen så ligger besluts-aversion till grund för vårt agerande. Istället för att fatta beslut utefter det underlag vi faktiskt har och utveckling vi tänker oss så fattar (eller rättare sagt egentligen inte fattar) vi beslut utefter faktorer som egentligen inte har med saken att göra.

Har man besluts-aversion letar man gärna runt omkring sig efter något som kan "bestämma" åt en hur man ska agera. Man kan då alltid intala sig själv att det inte var en själv som person som tog det felaktiga beslutet. Det var ju omständigheterna, och det gick ju inte att göra på något annat sätt utefter hur omständigheterna var.

Så, förenklat, kan man säga att inte ta beslut blir ett sätt att inte ta ansvar. Kan man vara ansvarig för beslut man inte tagit? Känslan av ansvarsbörda på en själv (om det blir fel) blir med andra ord mindre genom att vara besluts-aversiv.

Vi har alla en del besluts-aversion i oss. Kruxet är bara att komma på vilka situationer som påverkar oss mest och hur vi ska hantera det.

Känner du att du har besluts-aversion i någon situation?