Några minnesnoteringar.
SCAs Bokslutsrapport där bolaget redovisar en vinst på 7,90 kr/aktie (7,06)
Utdelningen föreslås höjas till 4,75 kr/aktie (4,50). Det jag noterar är främst att marginalerna numera är bättre än de var tidigare. Årets rörelsemarginal hamnade på ca 11% att jämföra med de brukliga 7-8%. SCA har omvandlat sig, i enlighet med sin nya klassificering, till ett mer renodlat hygienbolag. Dock har omvandlingen inte slagit ut i mycket högre vinster än.
Balansräkningen ser ut som innan. Inga dramatiska förändringar där. Goodwill utgör ca 20% av det egna kapitalet som i år landade på ca 85 kr/aktie. ROE är således ca 9%.
Kursen i skrivande stund är 182 kr vilket då motsvarar PE TTM om 23 och en direktavkastning på 2,6%.
Det är ju inte precis som om jag dregglar över möjligheten att köpa nu. SCA har mycket mer att bevisa för att växa in i den nuvarande värderingen.
Telias Bokslutsrapport kan sammanfattas med minskad omsättning och vinst men förslag på ökad utdelning.
Vinsten landade på 3,46 kr/aktie (4,59) och utdelningen föreslogs med 3 kr/aktie (2,85). Trots investeringar så växer inte bolaget. Jag har tidigare varit inne på det telekombolagens dilemma här: Telekombolag
"Vilka behov finns det för investeringar framöver och kommer man klara av
att ta ut de kostnaderna mot konsumenterna när prispressen eventuellt
ökar, inte bara mellan operatörer men också med nya bolag och
applikationer som blandar sig i konkurrensen?"
Trots detta passade jag på att köpa några TeliaSonera aktier när Uzbekistan-skandalen var på tapeten. Det är också vid sådana tillfällen jag tror det är lämpligt att eventuellt fylla på med fler. TeliaSonera är hyfsad stabil men utan egentlig tillväxt. Då är det extra viktigt att få ett bra pris.
Lastbilstillverkaren Scania kan också vara intressant att nämna. Vinsten sjönk till 7,75 kr/aktie (8,31) och utdelningen föreslogs sänkas till 4 kr/aktie (4,74).
Här har utdelningssänkningen lett till ett ramaskri bland t.ex. Aktiespararna.
Ägaruppror mot Scanias sänkning
"Aktiespararna ser utdelningssänkningen som ett klassiskt sätt att svälta ut minoriteten."
"Detta kommer som ett brev på posten efter allt annat. Det finns ingen finansiell bakgrund till att sänka utdelningen", säger Carl Rosén.
Scanias ledning och Aktiespararna har ju legat i luven på varandra ett tag nu. Visst finns det ett dilemma när någon sitter på röststarka aktier och styr bolaget medan någon annan sitter med relativt mer kapital satsat. Intressekonflikter kan uppstå. Det räcker ju inte att ett bolag anses som välskött. Man ska ju helst ha samma syn på hur vinster ska användas som ledningen också. Alternativt i alla fall ha förtroende för att vinsterna används på bästa sätt. Här har det nog uppstått en konflikt mellan intresseorganisationen Aktiespararna och Scanias huvudägare. De delar inte syn.
Billigaste aktieslaget är A-aktierna. De kostar just nu 124 kr styck. Vilket motsvarar en direktavkastning på 3,2%. PE TTM 16 och PE5 15,3.
Låt oss även ta en titt på Investors flaggskepp. Atlas Copco. Rubriken på deras bokslut kan sägas vara Stabil efterfrågan från industrin, gruvutrustning fortsatt svag.
Man redovisar minskade orderingångar (-10%), intäkter (-7%) och rörelseresultat (-11%) i jämförelse med förra året. Rörelsemarginalerna faller dock inte så pass som man kan befara. Ibland kan ju minskad omsättning slå väldigt starkt mot rörelsemarginalerna i konjunkturkänsliga bolag. Här har vi dock Atlas Copcos styrka som använder sig av underleverantörer i väldigt hög grad istället för att själva sköta allt. Man får då en helt annat förmåga att anpassa sig i nedgångstider. Till skillnad från t.ex. Sandvikens affärsmodell. Om Sandviken vill ta efter Atlas Copcos affärsmodell (vilket inte är säkert ) så är det ett gediget förändringsarbete som krävs.
Vinsten per aktie landade på 9,95 kr (11,45). Utdelningen föreslås bibehållas på 5,50 kr/aktie (5,50).
Det motsvarar med dagens kurs på ca 161 kr en direktavkastning på 3,4%. PE TTM 16,2 och PE5 17,8.
Atlas Copco är i mitt tycke intressant som bolag men värderingen lockar inte direkt till köp i nuläget. Mr Market är fullt medveten om bolagets kvaliteer.
Tankar och synpunkter på SCA, Telia, Scania och Atlas Copco?
Tankar, noteringar och funderingar om aktier och investeringar
fredag 31 januari 2014
onsdag 29 januari 2014
Mekonomen blippar till på radarn
Mekonomen "blippade till på radarn" då dess akteikurs sjunkit ned till, i alla fall tidigare bedömt, acceptabelt pris.
Nu var det dock ett tag sedan jag kika närmre på bolaget och sist då det begav sig i februari 2013 skrev jag:
"Mekonomen ökade sin omsättning men rörelseresultatet stod stilla, rörelsemarginalen pressades m.a.o. till 10% (13%) vilket jag personligen tror är en mer långsiktigt hållbar marginal än de 15% man haft tidigare. Mekonomen har haft en väldigt fin vinsttillväxt tidigare, stödd av både omsättnings- som marginaltillväxt, men min bedömning är att vi bör enbart se en tillväxt baserad på omsättningsökning framöver. Redovisat resultat blev 10,80 kr/aktie (11,39) och utdelningen föreslås sänkas till 7 kr/aktie (8). I princip gillar jag branschen och Mekonomen, men jag ogillar aktieutspädningen och den, enligt mig, kraftigt försämrade balansräkningen, samt den höga värderingen kopplat till det hela."
Kursen stod då i 230 kr och PE värderingen var närmare 23.
Nu har kursen sjunkit till 178 kr och jag blir naturligtvis nyfiken på varför.
Rörelsemarginalen har inte letat sig tillbaka till de 15% man haft tidigare. Tvärt om ligger den för Q1-3 på 9% d.v.s. nu mer i linje med branschen i övrigt.
Omsättningen har mycket riktigt ökat i jämförelse med 2012. Med pressade marginaler ger det dock ingen egentlig effekt på vare sig rörelseresultat eller vinst på slutraden.
Vinsten som 12 månaders rullande landade på 11 kr, enligt Q3 2013 rapporten. Det motsvarar ca PE 16,2
Mekonomens fina tillväxt (och som den tidigare belönats med hög PE-värdering för) verkar mycket riktigt avtagit. Det vi ser är en omsättningstillväxt men med minskade marginaler. Det ger ingen reell effekt på vinsten.
Slänger jag nu ett öga mot balansräkningen så verkar inget direkt ha hänt där annat än att den krympt något. D/E är på 1,45. Andelen immateriella tillgångar överstiger fortfarande det egna kapitalet.
"Blippandet" ter sig inte lika intressant ut längre. Min slutsats är nämligen att, vilket han inte allt för sällan är, Mr Market varit effektiv och rätteligen låtit värderingen för Mekonomen sjunka. Mekonomens tillväxtsmöjligheter är osäkra.
Vad är din syn på Mekonomen?
Nu var det dock ett tag sedan jag kika närmre på bolaget och sist då det begav sig i februari 2013 skrev jag:
"Mekonomen ökade sin omsättning men rörelseresultatet stod stilla, rörelsemarginalen pressades m.a.o. till 10% (13%) vilket jag personligen tror är en mer långsiktigt hållbar marginal än de 15% man haft tidigare. Mekonomen har haft en väldigt fin vinsttillväxt tidigare, stödd av både omsättnings- som marginaltillväxt, men min bedömning är att vi bör enbart se en tillväxt baserad på omsättningsökning framöver. Redovisat resultat blev 10,80 kr/aktie (11,39) och utdelningen föreslås sänkas till 7 kr/aktie (8). I princip gillar jag branschen och Mekonomen, men jag ogillar aktieutspädningen och den, enligt mig, kraftigt försämrade balansräkningen, samt den höga värderingen kopplat till det hela."
Kursen stod då i 230 kr och PE värderingen var närmare 23.
Nu har kursen sjunkit till 178 kr och jag blir naturligtvis nyfiken på varför.
Rörelsemarginalen har inte letat sig tillbaka till de 15% man haft tidigare. Tvärt om ligger den för Q1-3 på 9% d.v.s. nu mer i linje med branschen i övrigt.
Omsättningen har mycket riktigt ökat i jämförelse med 2012. Med pressade marginaler ger det dock ingen egentlig effekt på vare sig rörelseresultat eller vinst på slutraden.
Vinsten som 12 månaders rullande landade på 11 kr, enligt Q3 2013 rapporten. Det motsvarar ca PE 16,2
Mekonomens fina tillväxt (och som den tidigare belönats med hög PE-värdering för) verkar mycket riktigt avtagit. Det vi ser är en omsättningstillväxt men med minskade marginaler. Det ger ingen reell effekt på vinsten.
Slänger jag nu ett öga mot balansräkningen så verkar inget direkt ha hänt där annat än att den krympt något. D/E är på 1,45. Andelen immateriella tillgångar överstiger fortfarande det egna kapitalet.
"Blippandet" ter sig inte lika intressant ut längre. Min slutsats är nämligen att, vilket han inte allt för sällan är, Mr Market varit effektiv och rätteligen låtit värderingen för Mekonomen sjunka. Mekonomens tillväxtsmöjligheter är osäkra.
Vad är din syn på Mekonomen?
lördag 25 januari 2014
Analys av Industrivärden
Det kommer väl inte komma upp någonting nytt angående Industrivärden här, men tänkte jag i alla fall skulle ställa investmentbolaget mot mina s.k. ratingkriterier för att synligöra hur jag tänker kring och om det.
Industrivärden bildades 1944 som ett sätt att hantera Handelsbankens aktieinnehav efter Kreugerkraschen. Man har ett väldigt långsiktigt perspektiv och innehav så som Ericsson, Skanska, SCA och Handelsbanken har funnits med sedan 50-60-talen och t.o.m. tidigare.
Jag har tidigare skrivit lite om Industrivärdens långsiktighet och "modell" här: Lite mer om Industrivärden.
Industrivärden består ju av ett flertal bolag. De återfinns, samt min bedömning av deras intjäningsförmåga, här: Värderingsförsök av Industrivärden. Fokus ligger som synes på stora och medelstora bolag.
Utöver dem så har Industrivärden nu också investerat i finska Kone och SSAB kommer köpa upp finska Rautaruukki.
Många kan få uppfattningen att det händer absolut ingenting i Industrivärden, men jag håller inte med. Tittar man på sedan nuvarande VD:n Anders Nyren tog över 2001 så har det ändock skett en del transaktioner. Det har minskats, eller helt sålts av, i Ericsson, Skanska, Skandia, Lundbeck, Höganäs och Indutrade. Det har ökats i, eller tillkommit, i Handelsbanken, SSAB, Sandvik, Volvo ICA-gruppen och Kone.
Large, mid eller motsvarande på någon av de nordiska börserna alternativt NYSE, NASDAQ
Industrivärden är noterat på large cap. Både A och C, men det är väl Industrivärden C som brukar vara lämpligast att köpa.
Industrivärden bedöms klara kriteriet.
Ägare
Lundbergs kontrollerar 17,8% av rösterna. Därefter bl.a. Handelsbankens pensionsstiftelser. 17,8% når inte upp till min miniminivå på 20% även om jag ser Lundbergs som ägare som en långsiktig ägare som jag har fullt förtroende för. Pensionsstiftelserna har iofs ett gediget ägande om man slår ihop dem, men jag har inte samma förtroende för dem och det korsägande som det blir i Handelsbankssfären.
Industrivärden klarar ej kriteriet.
Ger bolaget och förväntas det ge utdelningar?
Ja och inget tyder på att man ska sluta med det. På grund av sin konstruktion så behöver ju Investmentbolag också dela ut. Diagram nedan från Börsdata.
Genomsnittlig utdelningstillväxten baserad på åren 2003-2012 motsvarar ca 7% årligen.
Industrivärden bedöms klara kriteriet.
Finns betydande risk för att bolagets verksamhet starkt påverkas av externa faktorer så som råvarupriser, ränteändringar, politiska beslut och börssvängningar?
En stor del av inneahvet utgörs av Handelsbanken. Andra stora innehav är Sandvik och Volvo. Flera av innehaven har också en lägre grad av soliditet än vad jag brukligen finner attraktivt.Därtill använder Industrivärden en viss belåning ovan på det. Se t.ex. Hävstång i Industrivärden
Bedömningen blir att man påverkas tämligen starkt av externa faktorer så som ränteändringar, råvarupriser m.m. Det märks inte minst nu på innehav så som Sandvik och SSAB.
Industrivärden klarar ej kriteriet.
Är bolaget beroende av innovativ produktutveckling?
Nej det kan jag inte direkt påstå även om inslag av det finns i de mer tekniktunga innehaven. Det är dock inte i den omfattningen att man står och väger mellan att lyckas och misslyckas om en enskild lastbilsmodell inte blir det tekniskt mest avancerade som finns på marknaden.
Industrivärden bedöms klara kriteriet.
Visad förmåga att gå med vinst genom hög och lågkonjuktur, eller i alla fall visad förmåga att ge utdelningar under dylika perioder.
Vinsten som sådan på sista raden kan ju variera väldigt för Investmentbolag. Jag vill istället hänvisa till inlägget: Värderingsförsök av Industrivärden
Dock har man lyckats betala utdelningar, även om de varierat något över tid. Diagram nedan från Börsdata.
För att bidra med något nytt så kan ju nämnas att Sandvik är lite av Industrivärdens "problembarn. Man har inte alls lyckats så bra som branschkollegan och konkurrenten Atlas Copco. VD:n Anders Nyren har själv uttalat sig om saken med orden "Atlas Copco har haft en väldig fin utveckling de tio senaste åren och en bättre utveckling än Sandvik. Det sporrar, inte så att vi tävlar med dem, men Atlas Copcos utveckling visar att det finns utrymme för förbättringar även i Sandvik. Man har kommit längre i Atlas Copco än i Sandvik Mining vad gäller utkontraktering och stordriftsfördelar. Nu pågår två strukturprogram som ska få upp lönsamheten. Sandvik har fina marknadspositioner och marknadsandelar runtom i världen och nu handlar det om att göra företaget snabbare och mer effektivt."
Industrivärden bedöms klara kriteriet.
Räntebärande skulder lägre än eget kapital och en finansiell hävstång (D/E) lägre än 2.
Debt/Equity på 0,42. Eget kapital på 48,6 miljarder kr (ÅR 2012) och långfristiga skulder på 15,5 miljarder kr.
Balansräkningen består i stort av finansiella anläggningstillgångar som det sig bör i ett sådant här bolag.
Industrivärden bedöms klara kriteriet.
Avkastnings- och tillväxtskrav.
Avkastningsmässigt förväntas ca 7%. Historiskt har man lyckats prestera ca 1% enhet över index.
Industrivärden bedöms klara kriteriet.
Ledningen
VD är Anders Nyren sedan 2001 då han flyttade ifrån posten som finanschef i innehavsbolaget Skanska. Styrelseordförande är Sverker Martin-Löf. Båda förekommer då och då i media med diverse uttalande. Nu senast var det något om att Martin-Löf inte gillade de nya EU direktiven som begränsade i hur många styrelser man fick sitta i om man satt i någon systemviktig bank. Nyren har jag för mig uttalade sig om att än fler skattesänkningar var onödiga och inte gav någon vidare effekt utan istället borde man satsa på infrastruktur, skola och försvar. En av personernas åsikter sympatiserar jag med, den andra inte. Jag har dock ingenting emot ledningen och hur de utfört sitt arbete som sådant.
Industrivärden bedöms klara kriteriet.
Information tillgängligt
Ja helt ok. Både via tydliga årsredovisningar, träffar med aktiesparare och dessutom kan man ju själv "uppleva" produkter och tjänster från innehavsbolagen.
Industrivärden bedöms klara kriteriet.
Marknadsmakt och marknadssituation
Man har funnits i drygt 60 år och även om jag inte kan se att det finns någon speciell "edge" (förutom möjligtvis tillgång till billig finansiering och eventuellt politiska makthavares uppmärksamhet) så ter sig Industrivärden ändock ha något som gör att det lyckas avkasta snäppet bättre än index.
Flera av innehavsbolagen i sig har en stark ställning på respektive marknad. Sandvik är ju en av två världsledande vad det gäller borrutrustning i hårda bergarter. Volvo en av världens största lastbilstillverkare. Handelsbanken en, så vitt jag vet, väldigt välskött bank. ICA Sveriges dominerande dagligvaruhandlare.
Min sammanvägda bedömning blir sålunda att Industrivärdens marknadsmakt och marknadssituationen för många av deras innehav är sådan att bolaget klarar kriteriet.
Industrivärden bedöms klara kriteriet.
Etiska aspekter
Helt ok.
Industrivärden bedöms klara kriteriet.
Industrivärden får godkänt på 10 kriterier av 12. Detta leder då till ratingen: A
Slutsats
Med ratingen A är min långsiktiga syn lätt positiv. Industrivärden liknar i mångt och mycket en fond. Förvaltningsavgiften är på ca 0,18% men den täcks i regel av vinster från Industrivärdens s.k. "tradingavdelning". Hävstångseffekten i Industrivärden skapar en uppskattningsvis överavkastning gentemot index på ca 1% enhet/år i medel. Industrivärden kan m.a.o. definieras som ett mellanting mellan fondsparande och aktieköp.
Lite off-topic till själva inlägget, men. En kombination av Industrivärden för exponering mot industri. Lundberg för exponering mot fastigheter och Berkshire Hathaway för en ytterligare diversifierad och global exponering (Inte minst mot hög-kvalitativa amerikanska verksamheter) är antagligen ingen dålig mix för den som vill direktäga aktier men ändå ha en väldigt, väldigt bred portfölj till hyfsad låg risk. Historiskt har den mixen i alla fall presterat bättre än index och många fondförvaltare. Det gäller bara att man inte försöker "hoppa ur och in" för det är få som klarar på lång sikt.
Noteringar kring nuvarande värdering
Industrivärden C 25/1 2014 120 kr (Topp 3 år ca 125 kr, botten ca 75 kr)
PE tal ej relevant
Direktavkastning 4,2%
Åsikter om Industrivärden? Åsikter om "triumviratet" Industrivärden-Lundbergs-Berkshire Hathaway?
Industrivärden bildades 1944 som ett sätt att hantera Handelsbankens aktieinnehav efter Kreugerkraschen. Man har ett väldigt långsiktigt perspektiv och innehav så som Ericsson, Skanska, SCA och Handelsbanken har funnits med sedan 50-60-talen och t.o.m. tidigare.
Jag har tidigare skrivit lite om Industrivärdens långsiktighet och "modell" här: Lite mer om Industrivärden.
Industrivärden består ju av ett flertal bolag. De återfinns, samt min bedömning av deras intjäningsförmåga, här: Värderingsförsök av Industrivärden. Fokus ligger som synes på stora och medelstora bolag.
Utöver dem så har Industrivärden nu också investerat i finska Kone och SSAB kommer köpa upp finska Rautaruukki.
Många kan få uppfattningen att det händer absolut ingenting i Industrivärden, men jag håller inte med. Tittar man på sedan nuvarande VD:n Anders Nyren tog över 2001 så har det ändock skett en del transaktioner. Det har minskats, eller helt sålts av, i Ericsson, Skanska, Skandia, Lundbeck, Höganäs och Indutrade. Det har ökats i, eller tillkommit, i Handelsbanken, SSAB, Sandvik, Volvo ICA-gruppen och Kone.
Large, mid eller motsvarande på någon av de nordiska börserna alternativt NYSE, NASDAQ
Industrivärden är noterat på large cap. Både A och C, men det är väl Industrivärden C som brukar vara lämpligast att köpa.
Industrivärden bedöms klara kriteriet.
Ägare
Lundbergs kontrollerar 17,8% av rösterna. Därefter bl.a. Handelsbankens pensionsstiftelser. 17,8% når inte upp till min miniminivå på 20% även om jag ser Lundbergs som ägare som en långsiktig ägare som jag har fullt förtroende för. Pensionsstiftelserna har iofs ett gediget ägande om man slår ihop dem, men jag har inte samma förtroende för dem och det korsägande som det blir i Handelsbankssfären.
Industrivärden klarar ej kriteriet.
Ger bolaget och förväntas det ge utdelningar?
Ja och inget tyder på att man ska sluta med det. På grund av sin konstruktion så behöver ju Investmentbolag också dela ut. Diagram nedan från Börsdata.
Genomsnittlig utdelningstillväxten baserad på åren 2003-2012 motsvarar ca 7% årligen.
Industrivärden bedöms klara kriteriet.
Finns betydande risk för att bolagets verksamhet starkt påverkas av externa faktorer så som råvarupriser, ränteändringar, politiska beslut och börssvängningar?
En stor del av inneahvet utgörs av Handelsbanken. Andra stora innehav är Sandvik och Volvo. Flera av innehaven har också en lägre grad av soliditet än vad jag brukligen finner attraktivt.Därtill använder Industrivärden en viss belåning ovan på det. Se t.ex. Hävstång i Industrivärden
Bedömningen blir att man påverkas tämligen starkt av externa faktorer så som ränteändringar, råvarupriser m.m. Det märks inte minst nu på innehav så som Sandvik och SSAB.
Industrivärden klarar ej kriteriet.
Är bolaget beroende av innovativ produktutveckling?
Nej det kan jag inte direkt påstå även om inslag av det finns i de mer tekniktunga innehaven. Det är dock inte i den omfattningen att man står och väger mellan att lyckas och misslyckas om en enskild lastbilsmodell inte blir det tekniskt mest avancerade som finns på marknaden.
Industrivärden bedöms klara kriteriet.
Visad förmåga att gå med vinst genom hög och lågkonjuktur, eller i alla fall visad förmåga att ge utdelningar under dylika perioder.
Vinsten som sådan på sista raden kan ju variera väldigt för Investmentbolag. Jag vill istället hänvisa till inlägget: Värderingsförsök av Industrivärden
Dock har man lyckats betala utdelningar, även om de varierat något över tid. Diagram nedan från Börsdata.
För att bidra med något nytt så kan ju nämnas att Sandvik är lite av Industrivärdens "problembarn. Man har inte alls lyckats så bra som branschkollegan och konkurrenten Atlas Copco. VD:n Anders Nyren har själv uttalat sig om saken med orden "Atlas Copco har haft en väldig fin utveckling de tio senaste åren och en bättre utveckling än Sandvik. Det sporrar, inte så att vi tävlar med dem, men Atlas Copcos utveckling visar att det finns utrymme för förbättringar även i Sandvik. Man har kommit längre i Atlas Copco än i Sandvik Mining vad gäller utkontraktering och stordriftsfördelar. Nu pågår två strukturprogram som ska få upp lönsamheten. Sandvik har fina marknadspositioner och marknadsandelar runtom i världen och nu handlar det om att göra företaget snabbare och mer effektivt."
Industrivärden bedöms klara kriteriet.
Räntebärande skulder lägre än eget kapital och en finansiell hävstång (D/E) lägre än 2.
Debt/Equity på 0,42. Eget kapital på 48,6 miljarder kr (ÅR 2012) och långfristiga skulder på 15,5 miljarder kr.
Balansräkningen består i stort av finansiella anläggningstillgångar som det sig bör i ett sådant här bolag.
Industrivärden bedöms klara kriteriet.
Avkastnings- och tillväxtskrav.
Avkastningsmässigt förväntas ca 7%. Historiskt har man lyckats prestera ca 1% enhet över index.
Industrivärden bedöms klara kriteriet.
Ledningen
VD är Anders Nyren sedan 2001 då han flyttade ifrån posten som finanschef i innehavsbolaget Skanska. Styrelseordförande är Sverker Martin-Löf. Båda förekommer då och då i media med diverse uttalande. Nu senast var det något om att Martin-Löf inte gillade de nya EU direktiven som begränsade i hur många styrelser man fick sitta i om man satt i någon systemviktig bank. Nyren har jag för mig uttalade sig om att än fler skattesänkningar var onödiga och inte gav någon vidare effekt utan istället borde man satsa på infrastruktur, skola och försvar. En av personernas åsikter sympatiserar jag med, den andra inte. Jag har dock ingenting emot ledningen och hur de utfört sitt arbete som sådant.
Industrivärden bedöms klara kriteriet.
Information tillgängligt
Ja helt ok. Både via tydliga årsredovisningar, träffar med aktiesparare och dessutom kan man ju själv "uppleva" produkter och tjänster från innehavsbolagen.
Industrivärden bedöms klara kriteriet.
Marknadsmakt och marknadssituation
Man har funnits i drygt 60 år och även om jag inte kan se att det finns någon speciell "edge" (förutom möjligtvis tillgång till billig finansiering och eventuellt politiska makthavares uppmärksamhet) så ter sig Industrivärden ändock ha något som gör att det lyckas avkasta snäppet bättre än index.
Flera av innehavsbolagen i sig har en stark ställning på respektive marknad. Sandvik är ju en av två världsledande vad det gäller borrutrustning i hårda bergarter. Volvo en av världens största lastbilstillverkare. Handelsbanken en, så vitt jag vet, väldigt välskött bank. ICA Sveriges dominerande dagligvaruhandlare.
Min sammanvägda bedömning blir sålunda att Industrivärdens marknadsmakt och marknadssituationen för många av deras innehav är sådan att bolaget klarar kriteriet.
Industrivärden bedöms klara kriteriet.
Etiska aspekter
Helt ok.
Industrivärden bedöms klara kriteriet.
Industrivärden får godkänt på 10 kriterier av 12. Detta leder då till ratingen: A
Slutsats
Med ratingen A är min långsiktiga syn lätt positiv. Industrivärden liknar i mångt och mycket en fond. Förvaltningsavgiften är på ca 0,18% men den täcks i regel av vinster från Industrivärdens s.k. "tradingavdelning". Hävstångseffekten i Industrivärden skapar en uppskattningsvis överavkastning gentemot index på ca 1% enhet/år i medel. Industrivärden kan m.a.o. definieras som ett mellanting mellan fondsparande och aktieköp.
Lite off-topic till själva inlägget, men. En kombination av Industrivärden för exponering mot industri. Lundberg för exponering mot fastigheter och Berkshire Hathaway för en ytterligare diversifierad och global exponering (Inte minst mot hög-kvalitativa amerikanska verksamheter) är antagligen ingen dålig mix för den som vill direktäga aktier men ändå ha en väldigt, väldigt bred portfölj till hyfsad låg risk. Historiskt har den mixen i alla fall presterat bättre än index och många fondförvaltare. Det gäller bara att man inte försöker "hoppa ur och in" för det är få som klarar på lång sikt.
Noteringar kring nuvarande värdering
Industrivärden C 25/1 2014 120 kr (Topp 3 år ca 125 kr, botten ca 75 kr)
PE tal ej relevant
Direktavkastning 4,2%
Åsikter om Industrivärden? Åsikter om "triumviratet" Industrivärden-Lundbergs-Berkshire Hathaway?
torsdag 23 januari 2014
Nytt innehav
Ett nytt innehav är införskaffat!
Tyvärr kan jag inte presentera något nytt exotiskt bolag. Det handlar m.a.o. vare sig om nattklubbsverksamhet, guld eller olja.
Det nya innehavet är Industrivärden.
Jag har ännu inte publicerat något inlägg med Industrivärden gentemot mina kriterier, men har ändock skrivit en del om bolaget bl.a. här:
Lite mer om Industrivärden
"Min personliga syn är att Industrivärden i nuläget är riskminimerande samtidigt som det ger en godtagbar avkastning även under rådande omständigheter."
och här:
Värderingsförsök av Industrivärden
" Nästa fråga man kan ställa sig är vilket PE tal man bör använda. 10?, 15? 20? Här väljer jag att inte göra några "prognoser" utan istället titta bakåt. Vilken PE värdering har de tre viktigaste innehaven (Handelsbanken, Sandvik och Volvo) haft historiskt sett över en 10 års period? Svaret blir 10, 11 respektive 15. Ett oviktat medel blir alltså 12."
De flesta av Industrivärdens innehav anser jag mig ha en hyfsad god koll på sedan tidigare. Några av dem finns också redan i portföljen (SCA, Skanska).
Jag har egentligen dragit mig för att ta in ytterligare ett bolag, men tyvärr så finns det inte jättemycket attraktivt att öka i bland de befintliga. Då hamnar man i valet och kvalet att fortsätta vänta eller ändå pytsa in en del i något nytt som ändå ser helt ok ut.
Jag har också funderat på om man skulle sälja delar av andra innehav som verkar lite väl högt värderade för att skjuta in en något större andel i något annat, som verkar mer attraktivt värderat. Å andra sidan vill jag inte hamna i det att jag börjar ett beteende av att köpa och sälja för att kamma hem vinster. Köp-billigt-och-sälj-dyrt affärer kan man göra på många marknader men jag är osäker på om min edge ligger på aktiemarknaden när det gäller sådant. Då är det bättre att ha en mer passiv strategi med det kapital som är placerat på "börsen".
Köper man bolag som anses vara kvalitativt bättre än många andra, till priser som är lägre eller i ungefärlig höjd med vad som kan anses rimligt. Då ska det väl mycket till om man inte kan få en god avkastning över tid till väldigt låg risk.
Många av 2013 års inköp gjordes ju i norska Yara och det bolaget är fortfarande ett alternativ, men storleken på innehavet börjar tangera den gräns jag satt där. Berkshire Hathaway är ett annat alternativ och där kommer det troligen bli mer inköp så småningom.
Vi får se var vårens utdelningar kan återinvesteras i men vill det sig så pass så kanske det blir fler köp i Industrivärden.
Borde jag ha mer tålamod och låta slantarna som gick till inköp av Industrivärden-aktier ligga på sparkonto? Är jag för okreativ i mina inköp?
Tyvärr kan jag inte presentera något nytt exotiskt bolag. Det handlar m.a.o. vare sig om nattklubbsverksamhet, guld eller olja.
Det nya innehavet är Industrivärden.
Jag har ännu inte publicerat något inlägg med Industrivärden gentemot mina kriterier, men har ändock skrivit en del om bolaget bl.a. här:
Lite mer om Industrivärden
"Min personliga syn är att Industrivärden i nuläget är riskminimerande samtidigt som det ger en godtagbar avkastning även under rådande omständigheter."
och här:
Värderingsförsök av Industrivärden
" Nästa fråga man kan ställa sig är vilket PE tal man bör använda. 10?, 15? 20? Här väljer jag att inte göra några "prognoser" utan istället titta bakåt. Vilken PE värdering har de tre viktigaste innehaven (Handelsbanken, Sandvik och Volvo) haft historiskt sett över en 10 års period? Svaret blir 10, 11 respektive 15. Ett oviktat medel blir alltså 12."
De flesta av Industrivärdens innehav anser jag mig ha en hyfsad god koll på sedan tidigare. Några av dem finns också redan i portföljen (SCA, Skanska).
Jag har egentligen dragit mig för att ta in ytterligare ett bolag, men tyvärr så finns det inte jättemycket attraktivt att öka i bland de befintliga. Då hamnar man i valet och kvalet att fortsätta vänta eller ändå pytsa in en del i något nytt som ändå ser helt ok ut.
Jag har också funderat på om man skulle sälja delar av andra innehav som verkar lite väl högt värderade för att skjuta in en något större andel i något annat, som verkar mer attraktivt värderat. Å andra sidan vill jag inte hamna i det att jag börjar ett beteende av att köpa och sälja för att kamma hem vinster. Köp-billigt-och-sälj-dyrt affärer kan man göra på många marknader men jag är osäker på om min edge ligger på aktiemarknaden när det gäller sådant. Då är det bättre att ha en mer passiv strategi med det kapital som är placerat på "börsen".
Köper man bolag som anses vara kvalitativt bättre än många andra, till priser som är lägre eller i ungefärlig höjd med vad som kan anses rimligt. Då ska det väl mycket till om man inte kan få en god avkastning över tid till väldigt låg risk.
Många av 2013 års inköp gjordes ju i norska Yara och det bolaget är fortfarande ett alternativ, men storleken på innehavet börjar tangera den gräns jag satt där. Berkshire Hathaway är ett annat alternativ och där kommer det troligen bli mer inköp så småningom.
Vi får se var vårens utdelningar kan återinvesteras i men vill det sig så pass så kanske det blir fler köp i Industrivärden.
Borde jag ha mer tålamod och låta slantarna som gick till inköp av Industrivärden-aktier ligga på sparkonto? Är jag för okreativ i mina inköp?
onsdag 22 januari 2014
Kinneviks VD lämnar
Kinneviks VD Maria Brunell Livfors lämnar VD-posten. En post hon haft sedan 2006. Innan det arbetade hon som finansdirektör för MTG mellan 2001 och 2006, men till Kinneviksfären kom hon redan 1992.
"Det är mitt eget beslut. Jag har varit vd i Kinnevik sedan 2006 och vi har gjort stora förändringar de senaste åren samtidigt som vi är finansiellt starka just nu. Det är en bra tidpunkt att lämna över till nästa ledare som får fortsätta strategin och hitta nästa tillväxtsektor.", säger Mia.
Planen är dock att hon ska sitta kvar i styrelserna för Cdon, MTG, Millicom och Tele2 samt bli invald i Transcom.
Storägaren och styrelseordföranden Christina Stenbeck kommenterar med orden
"På mina egna och styrelsens vägnar vill jag uttrycka en oerhört stor tacksamhet för vad Mia gjort för Kinnevik under sina mer än 20 år inom gruppen. Under hennes ledning har det lagts en mycket stabil grund för nästa fas i Kinneviks förändringsarbete."
Synd att se henne gå från VD-posten. Jag uppfattar henne som en mycket kompetent VD. Roligt dock att höra att hennes engagemang i Kinneviksfären inte helt och hållet avstannar utan tar sig en annan arbetsform.
Samtidigt har den ena säljrekommendationen efter den andra kommit. Det är Zalandos höga värdering som ligger till grund för de flesta. Ett exempel är Nordeas, som menar på att med nuvarande värdering av Kinnevik så ligger värderingen för Zalando på ca 82 miljarder kr. Sanslösa summor.
Kursen just nu är 259 kr.
Jag har inga avsikter att sälja utan sitter förnöjt med mitt innehav oavsett de tvära kasten i kursen både under 2013 som nu den senaste tiden. Jag har ej heller någon avsikt att öka på de här nivåerna. Det är enligt mitt sätt att se det fortfarande för dyrt, tyvärr.
Utdelning i minst samma storleksklass som förra året förväntar jag mig dock till våren.
Hur tänker du kring när en VD lämnar ett bolag? Några tankar om Mia Brunell Livfors?
"Det är mitt eget beslut. Jag har varit vd i Kinnevik sedan 2006 och vi har gjort stora förändringar de senaste åren samtidigt som vi är finansiellt starka just nu. Det är en bra tidpunkt att lämna över till nästa ledare som får fortsätta strategin och hitta nästa tillväxtsektor.", säger Mia.
Planen är dock att hon ska sitta kvar i styrelserna för Cdon, MTG, Millicom och Tele2 samt bli invald i Transcom.
Storägaren och styrelseordföranden Christina Stenbeck kommenterar med orden
"På mina egna och styrelsens vägnar vill jag uttrycka en oerhört stor tacksamhet för vad Mia gjort för Kinnevik under sina mer än 20 år inom gruppen. Under hennes ledning har det lagts en mycket stabil grund för nästa fas i Kinneviks förändringsarbete."
Synd att se henne gå från VD-posten. Jag uppfattar henne som en mycket kompetent VD. Roligt dock att höra att hennes engagemang i Kinneviksfären inte helt och hållet avstannar utan tar sig en annan arbetsform.
Samtidigt har den ena säljrekommendationen efter den andra kommit. Det är Zalandos höga värdering som ligger till grund för de flesta. Ett exempel är Nordeas, som menar på att med nuvarande värdering av Kinnevik så ligger värderingen för Zalando på ca 82 miljarder kr. Sanslösa summor.
Kursen just nu är 259 kr.
Jag har inga avsikter att sälja utan sitter förnöjt med mitt innehav oavsett de tvära kasten i kursen både under 2013 som nu den senaste tiden. Jag har ej heller någon avsikt att öka på de här nivåerna. Det är enligt mitt sätt att se det fortfarande för dyrt, tyvärr.
Utdelning i minst samma storleksklass som förra året förväntar jag mig dock till våren.
Hur tänker du kring när en VD lämnar ett bolag? Några tankar om Mia Brunell Livfors?
tisdag 21 januari 2014
Tillväxtsspöket
"Irving Kahn" kommenterade mycket riktigt i inlägget nedan att det är
inte alltid som tillväxt är värdeskapande.
Ökad omsättning och ökade vinster är ofta en prioritet för många bolagsledningar, men det är inte alltid det bästa för aktieägare. Om pengarna som bolaget satsar inte kan förränta sig tillräckligt väl så är det ju bättre om de delades ut till aktieägarna. Det kan handla om att bolaget gör dyra förvärv, öppnar upp nya butiker/fabriker, plöjer ned massor i marknadsföring m.m.men att avkastningen på de satsningarna är så låg att det inte egentligen motiverar satsningen. Bolaget/ledningen jagar tillväxt, men trots goda förutsatser är tillväxten egentligen låg. Då kan det för en investerare vara bättre med ett bolaget som nöjer sig med det de har och helt enkelt delar ut överskjutande vinstmedel.
Fördelarna för det utdelande bolagen kan vara dubbla då de mer tillväxtsorienterade inte allt för sällan av marknaden värderas högre, medan de andra inte alls tilldrar sig samma intresse. Det finns ju ingen chans till tillväxt där. Som bekant så kan hög värdering leda till låg avkastning för investeraren medan låg värdering kan leda till hög.
Hur ska man då värdera dessa olika bolag? Kanske ska de med låga tillväxtsambitioner värderas högre än de som har höga tillväxtsambitioner?
Min egen lösning på "problemet" är att försöka sålla bort bolag som jag bedömer inte håller måttet när det t.ex. gäller avkastning på eget kapital.Visserligen kan även bolag med låg ROE ge en god avkastning om inköpt till rätt pris, men eftersom vinstmedlen från ett företag förvandlas till fritt eget kapital (den del som ej delas ut) så vill jag ha bolag med påvisad förmåga att kunna skapa avkastning på det egna kapitalet i tillräcklig hög grad. Jag själv är sällan, i normalfallet, intresserad av bolag med t.ex ROE 4%.
Allra helst vill jag ha både en godkänd ROE + utdelning. Jag får pengar i handen (förhoppningsvis det överskjutande kapital som ej behövs) samtidigt som de pengar som finns kvar förräntas i en godkänd takt. Jag har ett undantag från den regeln och det är Berkshire Hathaway. Bolagets bedömda förmåga att förvalta sitt eget kapital till väldigt låg risk anser jag berättigar att de behåller alla vinstmedel. Jag kan därför stå över utdelningen där.
När det gäller att beräkna "tillväxt" så använder jag i sak tre parametrar.
Jag är intresserad av det egna kapitalet per aktie d.v.s. de tillgångar som bolaget äger och hur det har visat sig växa (ej medräknat nyemissioner och dylikt naturligtvis). Detta är bolagets tillgångar och det gäller naturligtvis att avskrivningar är relevanta, att värdet på tillgångarna kan anses berättigat o.s.v. Därför går bolag vars balansräkningar jag har svårt för bort redan tidigt.
Jag är intresserad av utdelningstillväxten per aktie. Hur mycket bolaget klarat av att höja utdelningarna över tid. Naturligtvis måste man även se till att det verkar uthålligt.
Jag är intresserad av vinsttillväxten per aktie. Dels utgör vinsten en grund till både uppbyggnad av det egna kapitalet och utdelningar, men det ger också andra eldtrådar. Om man tittar närmre på var vinsttillväxten kommer ifrån och hur uthållig den kan vara. Är det från omsättningshöjningar, marginalförbättringar, förvärv o.s.v.? Exempelvis är ju McDonalds senaste vinstförbättringar i mångt och mycket sprungen ur marginalförbättringar. Att kunna förbättra marginalerna från en för branchen mycket hög nivå ännu mer anser jag är väldigt svårt. Därmed bedömer jag att vinsttillväxten, och i förlängningen utdelningstillväxten, inte kan fortsätta så som de gjort.
Jag håller det m.a.o. så enkelt som möjligt. Försöker sålla bort avarterna, koncentrerar mig på bolag med tillräcklig hög kvalitet för att möta mina kriterier och sedan försöka göra en helhetsbedömning över trolig tillväxt framöver utifrån historiken. Användades så enkla parametrar som möjligt.
Vad tittar du på när det kommer till att bedöma framtida tillväxt?
Ökad omsättning och ökade vinster är ofta en prioritet för många bolagsledningar, men det är inte alltid det bästa för aktieägare. Om pengarna som bolaget satsar inte kan förränta sig tillräckligt väl så är det ju bättre om de delades ut till aktieägarna. Det kan handla om att bolaget gör dyra förvärv, öppnar upp nya butiker/fabriker, plöjer ned massor i marknadsföring m.m.men att avkastningen på de satsningarna är så låg att det inte egentligen motiverar satsningen. Bolaget/ledningen jagar tillväxt, men trots goda förutsatser är tillväxten egentligen låg. Då kan det för en investerare vara bättre med ett bolaget som nöjer sig med det de har och helt enkelt delar ut överskjutande vinstmedel.
Fördelarna för det utdelande bolagen kan vara dubbla då de mer tillväxtsorienterade inte allt för sällan av marknaden värderas högre, medan de andra inte alls tilldrar sig samma intresse. Det finns ju ingen chans till tillväxt där. Som bekant så kan hög värdering leda till låg avkastning för investeraren medan låg värdering kan leda till hög.
Hur ska man då värdera dessa olika bolag? Kanske ska de med låga tillväxtsambitioner värderas högre än de som har höga tillväxtsambitioner?
Min egen lösning på "problemet" är att försöka sålla bort bolag som jag bedömer inte håller måttet när det t.ex. gäller avkastning på eget kapital.Visserligen kan även bolag med låg ROE ge en god avkastning om inköpt till rätt pris, men eftersom vinstmedlen från ett företag förvandlas till fritt eget kapital (den del som ej delas ut) så vill jag ha bolag med påvisad förmåga att kunna skapa avkastning på det egna kapitalet i tillräcklig hög grad. Jag själv är sällan, i normalfallet, intresserad av bolag med t.ex ROE 4%.
Allra helst vill jag ha både en godkänd ROE + utdelning. Jag får pengar i handen (förhoppningsvis det överskjutande kapital som ej behövs) samtidigt som de pengar som finns kvar förräntas i en godkänd takt. Jag har ett undantag från den regeln och det är Berkshire Hathaway. Bolagets bedömda förmåga att förvalta sitt eget kapital till väldigt låg risk anser jag berättigar att de behåller alla vinstmedel. Jag kan därför stå över utdelningen där.
När det gäller att beräkna "tillväxt" så använder jag i sak tre parametrar.
Jag är intresserad av det egna kapitalet per aktie d.v.s. de tillgångar som bolaget äger och hur det har visat sig växa (ej medräknat nyemissioner och dylikt naturligtvis). Detta är bolagets tillgångar och det gäller naturligtvis att avskrivningar är relevanta, att värdet på tillgångarna kan anses berättigat o.s.v. Därför går bolag vars balansräkningar jag har svårt för bort redan tidigt.
Jag är intresserad av utdelningstillväxten per aktie. Hur mycket bolaget klarat av att höja utdelningarna över tid. Naturligtvis måste man även se till att det verkar uthålligt.
Jag är intresserad av vinsttillväxten per aktie. Dels utgör vinsten en grund till både uppbyggnad av det egna kapitalet och utdelningar, men det ger också andra eldtrådar. Om man tittar närmre på var vinsttillväxten kommer ifrån och hur uthållig den kan vara. Är det från omsättningshöjningar, marginalförbättringar, förvärv o.s.v.? Exempelvis är ju McDonalds senaste vinstförbättringar i mångt och mycket sprungen ur marginalförbättringar. Att kunna förbättra marginalerna från en för branchen mycket hög nivå ännu mer anser jag är väldigt svårt. Därmed bedömer jag att vinsttillväxten, och i förlängningen utdelningstillväxten, inte kan fortsätta så som de gjort.
Jag håller det m.a.o. så enkelt som möjligt. Försöker sålla bort avarterna, koncentrerar mig på bolag med tillräcklig hög kvalitet för att möta mina kriterier och sedan försöka göra en helhetsbedömning över trolig tillväxt framöver utifrån historiken. Användades så enkla parametrar som möjligt.
Vad tittar du på när det kommer till att bedöma framtida tillväxt?
måndag 20 januari 2014
Vilka multiplar använder jag?
I ett tidigare inlägg angående utvärdering och värdering av aktier förankommen av ett läsarmejl skrev jag:
"Har du bildat dig en uppfattning kring hur mycket bolaget kan tänkas tjäna hur det kan tänkas utvecklas (låg tillväxt, medel eller hög) så kan du sedan sätta en ungefärlig multipel på den intjäningen och komma fram till ett ungefärligt värde."
Följdfrågan, som en läsare kommenterade, blir då vilken ungefärlig multipel som kan användas?
Själv använder jag i grunden tre olika samt en fjärde i undantagsfall.
Dock med förbehåll att jag inte enbart tittar på vinstmultiplar när jag gör en sammantagen bedömning utan, beroende på bransch, även tittar på andra faktorer som t.ex. eget kapital, rörelsemarginaler, kassaflöden, historisk värdering och rörelseresultat.
Går vi ändock tillbaka till multiplarna så är de tre 11, 13,5 och 15. De kan översättas till verksamheter med i stort sett ingen egentlig tillväxt (11), låg förväntad tillväxt på ca 3-5% d.v.s. ungefär dubbla inflationstakten (13,5) och "vanlig" tillväxt på ca 5-8% (15).
Multipeln 15 känns säkert igen då det är en multipel många defensivt lagda investerare använder sig av som "tak" på vilket pris man vill betala. En av anledningarna är att 6-7% tillväxt är det historiska genomsnittet och ska man betala mer än så måste man ha goda anledningar till det.
Högre multipel använder jag ibland. Då använder jag multipeln 20. Det har jag reserverat till bolag med en förväntad tillväxt på ca 10%, med flertalet goda kvaliteer och som jag anser väldigt, väldigt säkra. Bolag som Coca Cola och Hennes & Mauritz. Kanske är jag allt för optimistisk när jag använder 20, men det är en utgångspunkt i alla fall för att ha någon referenspunkt till vissa, i mitt tycke, exceptionella bolag.
Inte allt för sällan så väljer jag att "nedvärdera" ett bolag p.g.a. osäkerhet kring en del kvalitativa aspekter. Exempelvis även om jag anser att en tillväxt motiverar en viss nivå så kan jag använda en lägre multipel för att "kompensera" för vissa brister. Eller så väger andra faktorer in och gör att en annan multipel är motiverad än bara basera den på förväntad tillväxt.
Vilka multiplar använder du och av vilken anledning?
"Har du bildat dig en uppfattning kring hur mycket bolaget kan tänkas tjäna hur det kan tänkas utvecklas (låg tillväxt, medel eller hög) så kan du sedan sätta en ungefärlig multipel på den intjäningen och komma fram till ett ungefärligt värde."
Följdfrågan, som en läsare kommenterade, blir då vilken ungefärlig multipel som kan användas?
Själv använder jag i grunden tre olika samt en fjärde i undantagsfall.
Dock med förbehåll att jag inte enbart tittar på vinstmultiplar när jag gör en sammantagen bedömning utan, beroende på bransch, även tittar på andra faktorer som t.ex. eget kapital, rörelsemarginaler, kassaflöden, historisk värdering och rörelseresultat.
Går vi ändock tillbaka till multiplarna så är de tre 11, 13,5 och 15. De kan översättas till verksamheter med i stort sett ingen egentlig tillväxt (11), låg förväntad tillväxt på ca 3-5% d.v.s. ungefär dubbla inflationstakten (13,5) och "vanlig" tillväxt på ca 5-8% (15).
Multipeln 15 känns säkert igen då det är en multipel många defensivt lagda investerare använder sig av som "tak" på vilket pris man vill betala. En av anledningarna är att 6-7% tillväxt är det historiska genomsnittet och ska man betala mer än så måste man ha goda anledningar till det.
Högre multipel använder jag ibland. Då använder jag multipeln 20. Det har jag reserverat till bolag med en förväntad tillväxt på ca 10%, med flertalet goda kvaliteer och som jag anser väldigt, väldigt säkra. Bolag som Coca Cola och Hennes & Mauritz. Kanske är jag allt för optimistisk när jag använder 20, men det är en utgångspunkt i alla fall för att ha någon referenspunkt till vissa, i mitt tycke, exceptionella bolag.
Inte allt för sällan så väljer jag att "nedvärdera" ett bolag p.g.a. osäkerhet kring en del kvalitativa aspekter. Exempelvis även om jag anser att en tillväxt motiverar en viss nivå så kan jag använda en lägre multipel för att "kompensera" för vissa brister. Eller så väger andra faktorer in och gör att en annan multipel är motiverad än bara basera den på förväntad tillväxt.
Vilka multiplar använder du och av vilken anledning?
fredag 17 januari 2014
Läsarbrev
Jag fick nyligen lite frågor via mail och tänkte jag kunde återpublicera det och mitt svar här. På så sätt kan ju frågeställaren få in fler synpunkter. Förhoppningsvis är det till en fördel.
Mailet lyder som följande (namn ersatt med xxx)
Mailet lyder som följande (namn ersatt med xxx)
"Hej!
Jag har läst din blogg en hel del och har själv som mål att kunna leva på pengarna från utdelningar på aktier.
Jag
är ganska ung och har läst mycket på nätet om aktier osv, men skriver
till dig då du hunnit en bra bit mycket längre som investerare och jag
önskar bli minst lika kunnig.
Jag
är nybörjare då det gäller aktier men vill lära mig och hoppas du
skulle kunna hjälpa mig i start groparna. ( jag såg din lista under
"Bevakningslistan" och undrar hur du räknar för att komma fram till en
värdering på varje aktie) Det är där jag fastnat och inte riktigt vet
hur jag ska räkna.. hoppas du kan hjälpa mig på något sätt!
Hur jag ska räkna ut om en aktie är i rätt kurs för att köpa?
När är det dags att sälja av och öka?
Vill
äga aktierna för alltid men ta hem vinster ibland för att fylla på i de
som gått ner och på så sätt sänka mitt gav för att få högre
direktavkastning.
Tänkte lägga
in 10 000kr i månaden på en aktie som är mest köpvärd den månaden (hur
jag ska räkna ut det har jag inte lärt mig än..)
Låter detta sunt?
Hoppas på svar och hjälp från dig!
Mvh xxx"
Mitt svar lyder som följande (namn ersatt med xxx)
"Hej xxx
Kul att du gillar bloggen! Frågorna du ställer är inte helt lätt att besvara. Det finns inget "rätt" sätt att räkna ut när en aktie är köpvärd. Det beror på vad du har för krav. Vad du har för alternativ et.c. För de som spekulerar på kort sikt är det köpvärt när kursen förväntas stiga den närmaste tiden. Så är det dock inte för den långsiktiga investeraren. För den långsiktige är det ju köpvärt när "värdet" bedöms överstiga "priset". Oavsett om kursen är på väg upp eller ner.
Hur bedömer man då "värdet" på en tillgång? Oavsett om det gäller en bit skogsmark, en ming-vas eller del av ett företag (en aktie) så måste man veta något om det. Därför brukar första steget vara att bekanta sig med branschen, företaget, marknaden m.m. Då kan du eventuellt bilda dig en uppfattning om bolaget och dess framtid, vilka risker som omger det m.m.
Har du bildat dig en uppfattning kring hur mycket bolaget kan tänkas tjäna hur det kan tänkas utvecklas (låg tillväxt, medel eller hög) så kan du sedan sätta en ungefärlig multipel på den intjäningen och komma fram till ett ungefärligt värde.
Exempelvis anser jag att Coca Cola kan tänkas tjäna ca 2 usd/aktie. Jag ser Coca Cola som mycket säkert samt att det kan fortsätta öka sin vinst och utdelning med nära in på 10% per år. Multipeln jag använder är då 20.
Axfood ser jag också som ett väldigt stabilt, tryggt, bolag, men utan egentlig tillväxt. Säg att de kan tjäna ca 16 kr/aktie så motiverar det kanske en multipel på ca 13,5.
Fortum är stabilt men utan egentlig tillväxt liksom Axfood. Dock så finns det en del högre risk med dess verksamhet. Vinsten bedöms till ca 1,50 euro och multipeln jag använder hamnar på 11.
Du kanske är mer negativ till Coca Cola än jag. Därav blir ditt motiverade inköpspris lägre än mitt. Det är inte det viktigaste (på sikt) om det hamnar på 36 eller 40 usd. Långt viktigare är ju bolagets utveckling. Köper du ett bolag lite billigare men det går i kvav så vinner du ju ändå inte något på det. Köper du ett bra bolag men lite för dyrt så minskar avkastningen, men du behöver ju nödvändigtvis inte förlora på det så länge bolaget går bra. Riskanalysen innan köp är viktigare än beräkna ett exakt värde. Att beräkna ett ungefärligt värde är viktigare än att bara köpa på måfå.
När det är dags att sälja beror på vilken investeringsstrategi du har. Vilka säljkriterier du använder. Sätt upp säljkriterier på samma sätt som du antagligen satt upp köpkriterier. Du har du en plan att följa och behöver inte agera oövertänkt.
När det är dags att öka beror också på. Själv är jag ganska långsam utav mig. Jag köper inte mycket på en gång utan sprider ut mina inköp. Om bolaget plötsligt blir dyrare ja då kan jag ju inte öka mer där just då. Jag rankar mina bolag efter vissa kriterier. Den rankingen används delvis också för att se hur stor del av portföljen jag är bekväm med att de utgör. Även om t.ex. Fortum upplevs som billig så köper jag inte mer Fortum aktier om innehavet är så pass stort att det passerat vad jag tycker är rimligt. Det kan alltid finnas saker som jag missat, black swans som inträffar. Därför har jag en hyfsad diversifierad strategi.
Månadsköp är en långsiktig sund strategi. Över tid gör du då hyfsade bra köp. Det gäller bara att hålla den strategin i vått och torrt för om du får mindre pengar när börsen vänder nedåt igen och du inte då kan månadsspara lika mycket utan mindre så kan det ju visa sig att du köpt det mesta dyrt och bara kan köpa lite när det är billigt. Vet du om att du kan undvara 10.000 varje månad så är det sunt.
Vet man inte vad man ska köpa så är investmentbolag en bra start att börja titta. De kan dock inte värderas riktigt på det sätt jag beskrev ovan. Substansrabatt o.s.v. kan vara en metod att utvärdera dem på. Kinnevik är i så fall dyrt nu, medan t.ex. Industrivärden är mer aptitlig. Berkshire Hathaway kan också vara ett alternativ med exponering mot väldigt fina bolag. Dock får du inga utdelningar.
Hoppas jag kunde vara till någon hjälp. Lycka till med dina investeringar!
Mvh
Spartacus"
Kul att du gillar bloggen! Frågorna du ställer är inte helt lätt att besvara. Det finns inget "rätt" sätt att räkna ut när en aktie är köpvärd. Det beror på vad du har för krav. Vad du har för alternativ et.c. För de som spekulerar på kort sikt är det köpvärt när kursen förväntas stiga den närmaste tiden. Så är det dock inte för den långsiktiga investeraren. För den långsiktige är det ju köpvärt när "värdet" bedöms överstiga "priset". Oavsett om kursen är på väg upp eller ner.
Hur bedömer man då "värdet" på en tillgång? Oavsett om det gäller en bit skogsmark, en ming-vas eller del av ett företag (en aktie) så måste man veta något om det. Därför brukar första steget vara att bekanta sig med branschen, företaget, marknaden m.m. Då kan du eventuellt bilda dig en uppfattning om bolaget och dess framtid, vilka risker som omger det m.m.
Har du bildat dig en uppfattning kring hur mycket bolaget kan tänkas tjäna hur det kan tänkas utvecklas (låg tillväxt, medel eller hög) så kan du sedan sätta en ungefärlig multipel på den intjäningen och komma fram till ett ungefärligt värde.
Exempelvis anser jag att Coca Cola kan tänkas tjäna ca 2 usd/aktie. Jag ser Coca Cola som mycket säkert samt att det kan fortsätta öka sin vinst och utdelning med nära in på 10% per år. Multipeln jag använder är då 20.
Axfood ser jag också som ett väldigt stabilt, tryggt, bolag, men utan egentlig tillväxt. Säg att de kan tjäna ca 16 kr/aktie så motiverar det kanske en multipel på ca 13,5.
Fortum är stabilt men utan egentlig tillväxt liksom Axfood. Dock så finns det en del högre risk med dess verksamhet. Vinsten bedöms till ca 1,50 euro och multipeln jag använder hamnar på 11.
Du kanske är mer negativ till Coca Cola än jag. Därav blir ditt motiverade inköpspris lägre än mitt. Det är inte det viktigaste (på sikt) om det hamnar på 36 eller 40 usd. Långt viktigare är ju bolagets utveckling. Köper du ett bolag lite billigare men det går i kvav så vinner du ju ändå inte något på det. Köper du ett bra bolag men lite för dyrt så minskar avkastningen, men du behöver ju nödvändigtvis inte förlora på det så länge bolaget går bra. Riskanalysen innan köp är viktigare än beräkna ett exakt värde. Att beräkna ett ungefärligt värde är viktigare än att bara köpa på måfå.
När det är dags att sälja beror på vilken investeringsstrategi du har. Vilka säljkriterier du använder. Sätt upp säljkriterier på samma sätt som du antagligen satt upp köpkriterier. Du har du en plan att följa och behöver inte agera oövertänkt.
När det är dags att öka beror också på. Själv är jag ganska långsam utav mig. Jag köper inte mycket på en gång utan sprider ut mina inköp. Om bolaget plötsligt blir dyrare ja då kan jag ju inte öka mer där just då. Jag rankar mina bolag efter vissa kriterier. Den rankingen används delvis också för att se hur stor del av portföljen jag är bekväm med att de utgör. Även om t.ex. Fortum upplevs som billig så köper jag inte mer Fortum aktier om innehavet är så pass stort att det passerat vad jag tycker är rimligt. Det kan alltid finnas saker som jag missat, black swans som inträffar. Därför har jag en hyfsad diversifierad strategi.
Månadsköp är en långsiktig sund strategi. Över tid gör du då hyfsade bra köp. Det gäller bara att hålla den strategin i vått och torrt för om du får mindre pengar när börsen vänder nedåt igen och du inte då kan månadsspara lika mycket utan mindre så kan det ju visa sig att du köpt det mesta dyrt och bara kan köpa lite när det är billigt. Vet du om att du kan undvara 10.000 varje månad så är det sunt.
Vet man inte vad man ska köpa så är investmentbolag en bra start att börja titta. De kan dock inte värderas riktigt på det sätt jag beskrev ovan. Substansrabatt o.s.v. kan vara en metod att utvärdera dem på. Kinnevik är i så fall dyrt nu, medan t.ex. Industrivärden är mer aptitlig. Berkshire Hathaway kan också vara ett alternativ med exponering mot väldigt fina bolag. Dock får du inga utdelningar.
Hoppas jag kunde vara till någon hjälp. Lycka till med dina investeringar!
Mvh
Spartacus"
Vad tycker du mer borde tilläggas? Tips på hur man kan tänka? Agera?
torsdag 16 januari 2014
Börsen på all time high
När man i tidningar får läsa om att börsen är på all time high så är det värt ett inlägg även om det inte har mycket med att bedöma enskilda bolag att göra.
Hörde en professor på radion som uttalade sig om att det troligaste är att börsen kommer fortsätta upp då människor (trots goda förutsatser att inte köpa dyrt) gärna köper mer aktier, aktiefonder m.m. när de ser att det går "tjäna pengar" på det. På så sätt rör sig börsen i trender. Är trenden uppåtgående så är den...
Analytikern Peter Malmqvist uttalade sig nyligen om att anledningen till det nya börsrekordet är att flera indikatorer pekar på att konjunkturen ser bättre ut och det i kombination med låga räntor och låg inflation gör att förhoppningarna på ökade vinster är höga.
Privata Affärers aktieexpert Marcus Hernhag har också lyft fram att det verkar som "placerare" räknar med en kommande högkonjunktur.
Per H. Börjesson har också gjort en intressant observation om att det verkar sammanfalla när en ny storfilm om Wall Street kommer och att börsen närmar sig en "peak". Nu senast hade ju filmen The Wolf of Wall Street premiär...
Samtidigt kan man läsa om de som säljer av innehav, eller delar av det. Hur man kan parera nedgångar diskuteras också t.ex. här: Ska man skydda sig mot Bear
Vad ska man göra, hur ska man agera? Är frågor som många kan ställa sig. Kruxet är att jag tror inte lösningen är densamma för var och en. Det beror helt och hållet på dels personlighet, dels situation.
För egen del, när jag ställs inför dilemmat att göra eller inte göra något brukar jag ställa mig frågan.
Känner jag att jag vill agera p.g.a. att jag vill minimera risker eller vill jag agera för att jag vill försöka få ökad avkastning?
Om svaret på den frågan blir. "Jag vill agera för att jag tror att jag kan nå ökad avkastning då", så tar jag det som en varningssignal och försöker därför tänka en extra runda.
Det betyder inte att det är fel att agera, men jag vet att jag, min mentala självbild, gärna vill uppfatta mig själv som handlingskraftig. Därför är jag benägen att agera i situationer som egentligen kanske inte behöver ageras på. Därför kan det vara nyttigt att fundera ett extra varv.
En del kanske ställer sig andra frågor som: Ingår det i min investeringsstrategi att agera på speciella sätt när "börsen" är på all time high? Hur ska jag agera då?
Hur tänker du? Vilka frågor ställer du dig till dig själv?
Hörde en professor på radion som uttalade sig om att det troligaste är att börsen kommer fortsätta upp då människor (trots goda förutsatser att inte köpa dyrt) gärna köper mer aktier, aktiefonder m.m. när de ser att det går "tjäna pengar" på det. På så sätt rör sig börsen i trender. Är trenden uppåtgående så är den...
Analytikern Peter Malmqvist uttalade sig nyligen om att anledningen till det nya börsrekordet är att flera indikatorer pekar på att konjunkturen ser bättre ut och det i kombination med låga räntor och låg inflation gör att förhoppningarna på ökade vinster är höga.
Privata Affärers aktieexpert Marcus Hernhag har också lyft fram att det verkar som "placerare" räknar med en kommande högkonjunktur.
Per H. Börjesson har också gjort en intressant observation om att det verkar sammanfalla när en ny storfilm om Wall Street kommer och att börsen närmar sig en "peak". Nu senast hade ju filmen The Wolf of Wall Street premiär...
Samtidigt kan man läsa om de som säljer av innehav, eller delar av det. Hur man kan parera nedgångar diskuteras också t.ex. här: Ska man skydda sig mot Bear
Vad ska man göra, hur ska man agera? Är frågor som många kan ställa sig. Kruxet är att jag tror inte lösningen är densamma för var och en. Det beror helt och hållet på dels personlighet, dels situation.
För egen del, när jag ställs inför dilemmat att göra eller inte göra något brukar jag ställa mig frågan.
Känner jag att jag vill agera p.g.a. att jag vill minimera risker eller vill jag agera för att jag vill försöka få ökad avkastning?
Om svaret på den frågan blir. "Jag vill agera för att jag tror att jag kan nå ökad avkastning då", så tar jag det som en varningssignal och försöker därför tänka en extra runda.
Det betyder inte att det är fel att agera, men jag vet att jag, min mentala självbild, gärna vill uppfatta mig själv som handlingskraftig. Därför är jag benägen att agera i situationer som egentligen kanske inte behöver ageras på. Därför kan det vara nyttigt att fundera ett extra varv.
En del kanske ställer sig andra frågor som: Ingår det i min investeringsstrategi att agera på speciella sätt när "börsen" är på all time high? Hur ska jag agera då?
Hur tänker du? Vilka frågor ställer du dig till dig själv?
söndag 12 januari 2014
Analys av Ricks Cabaret
Först lansering av månadens MIILF och nu en närmare titt på stripp- och nattklubbar. Läsare undrar förstås var den här bloggen är på väg...
Här kommer nu ett bolag, Ricks Cabaret, som beskrivs med orden "Owns and operates nightclubs that offer live adult entertainment, restaurant and bar services".
Vad har då tilldragit mig intresset till denna udda bransch egentligen? Ja jag vet vad ni tänker, men förutom kvinnor, vin och sång.
Här har vi ett bolag som tredubblat omsättningen och vinsten under en sjuårsperiod. Vinsten per aktie har fördubblats. CEO verkar vara en driven entreprenör som i relativt unga år säger sig ha sålt sin samling av baseball-kort för att köpa sin första klubb. Nu äger bolaget 40 st. Det är en verksamhet med höga marginaler (vatten säljs för 6 usd/glaset) och dessutom så verkar aktien vara värderad till enbart ca PE 11.
Detta sammantaget får reptilhjärnan att plinga till. En närmare titt behövs och bolaget behöver ställas mot mina investeringskriterier.
Ricks Cabaret noterades 1995 men har dock en något längre historik. På den tiden det begav sig så träffade bl.a. Anna Nicole Smith sin oljebiljonär till make på en Ricks Cabaret klubb när hon uppträdde som dansare där.
Bolaget tjänar sina pengar främst på alkohol (ca 40%) och service-avgifter (ca 45%). Den största utgiftsposterna är personalkostnader (ca 25%). Därefter betalas det in en hel del punktskatter och licensavgifter. Kostnaden för sålda varor är enbart en fjärdedel för vad de säljer dem för.
Man verkar i USA med ca 40 klubbar under lite olika "varumärken" beroende på vilket kundsegment man främst riktar sig till. Det är namn som Ricks Cabaret, Club Onyx, Tootsies m.fl. Man har även en Media-grupp som har ett antal webbsidor samt ger ut några bransch-tidsskrifter. I nuläget bidrar de dock inte mycket till verksamheten utan verkar på marginalen.
Large, mid eller motsvarande på någon av de nordiska börserna alternativt NYSE, NASDAQ
Ricks Cabaret (Ticker RICK) är ett smallcap bolag noterat på NASDAQ
Ägare
CEO Eric Langan äger ca 6% av bolaget. Därefter har vi diverse institutionella och mindre ägare.
Ger bolaget och förväntas det ge utdelningar?
Nej. Bolaget har aldrig gett några utdelningar. Intjänade medel går i huvudsak till att finansiera expansion. På senare år har en del används till återköp av aktier (ca 2% av aktiestocken årligen de senaste tre åren).
Finns betydande risk för att bolagets verksamhet starkt påverkas av externa faktorer så som råvarupriser, ränteändringar, politiska beslut och börssvängningar?
På pappret har man gått med vinst de senaste åren utom ett (2010) då man fick ta ganska stora kostnader i samband med nedstängning av en klubb i Los Angeles. Branschen sägs ofta vara väldigt konjunkturkänslig eftersom det anses som en "lyx" att gå på klubb. Det verkar till synes dock vara tämligen stabil ändå.
Eftersom bolaget äger sina fastigheter och de är lånefinansierade så kan man tycka att ränteändringar kan påverka. Bolaget betalar i dagsläget relativt väldigt höga räntor. Detta p.g.a. av att förvärv av nya klubbar (inkl lokaler) ofta finansieras till hälften med skuldförbindelser. De löpande räntorna där är klart högre än den som andra branscher (t.ex. REITs) verkar betala för sina.
Politiska beslut är en faktor att ha i åtanke. Bolaget måste bl.a. ha serveringstillstånd och diverse andra tillstånd. Det går inte utesluta att politiska strömningar kan påverka den legala situationen kring stripp- och nattklubbar, alkoholservering, öppetider m.m.
Är bolaget beroende av innovativ produktutveckling?
Nej det har väl inte egentligen hänt något "innovativt" på denna fronten de senaste 9000 åren då förekomst av alkohol först kunnat påvisas. Viljan att umgås med vackra kvinnor är väl ännu äldre. Gissningsvis är den kombinationen något som även i framtiden kan locka en del av människans population.
Visad förmåga att gå med vinst genom hög och lågkonjuktur, eller i alla fall visad förmåga att ge utdelningar under dylika perioder.
Man fick som sagt ta en förlust 2010 även om kassaflödet var positivt då. Utdelningar ges ej. 5-års medel på vinsten är 0,45 usd/aktie (inkl förluståret). Vinsten 2013 (brutet räkenskapsår) hamnade på 0,96 usd/aktie. Man har som sagt fördubblat vinsten per aktie på 7 år vilket ger en vinstökningstakt på 10% årligen. Vinsten och omsättningen har totaltsett tredubblats, men man har fått spä ut aktiestocken något vid ett större förvärv därav skillnaden.
Rörelsemarginalerna ligger på ca 20%. Olika analytikers uppskattningar är att vinsten ska fortsätta växa och nästa år hamna en bit över 1 usd/aktie. Den som lever får se.
Räntebärande skulder lägre än eget kapital och en finansiell hävstång (D/E) lägre än 2.
Debt/Equity ligger på 1,38 (2013). Long Term Debt är ca 70 miljoner usd medan det egna kapitalet ligger på ca 94 miljoner usd.
Man klarar m.a.o. kriteriet men skulderna har växt fort de senaste åren p.g.a. förvärv. Genomsnittlig ränta ligger på ca 8-9%! Goodwill och immateriella tillgångar utgör också en stor andel av tillgångarna (ca 45%). Det är goodwill från förvärven och licenser, tillstånd m.m. Fastighetsbeståndet utgör i sin tur också en stor del av tillgångarna (ca 45%). Resten kan väl sägas vara kassa (motsvarande ca 1 usd/aktie).
Avkastnings- och tillväxtskrav.
Tillväxten är helt ok (ca 10% vinst och omsättningstillväxt för bolaget i stort. Ca 7% vinsttillväxt sett till per aktie.). Man räknar med att utöka med/förvärva 2-4 klubbar per år. Ibland har större förvärv av hela kedjor gjorts.
Bortser man från förluståret 2010 ligger ROE runt 10%. 5-års medel (inkl 2010) är annars 5%.
Ledningen
Huvudägaren, CEO:n och styrelseordföranden, Eric Langan, verkar vara en ambitös man. Det verkar också vara han som i huvudsak styr och ställer på "stället". Han har onekligen lyckats bygga upp någonting då han enligt egen utsago började med att köpa en klubb för pengar han tjänat på att sälja sin samling av baseballkort. Sedan finns det också saker att ifrågasätta. Varför han t.ex. behöver private jet som bolaget köpt in? Visserligen är avstånden stora i USA och mellan klubbarna, men så stort är inte bolaget kan jag tycka för att motivera den kostnaden. Många aktieägare hade hellre sett pengar gå till en liten utdelning än kostnader för jetbränsle, men ok, det är möjligt private jets ingår i att bygga varumärket Rick Cabaret. Marknadsföringskostnader är trots allt en hyfsad stor kostnadspost för bolaget.
Information tillgängligt
Om man är i USA finns möjlighet att göra egna "studiebesök" och besöka verksamheten. Det finns en hel del besöksrecensioner att ta del av också från de olika klubbarna (och konkurrenters) bl.a. via yelp.com om man inte själv vill åka dit. Informationen i rapporter o.s.v. bedöms som ok.
Marknadsmakt och marknadssituation
Branchen bedöms som tämligen "evig" samtidigt som den är hårt konkurrensutsatt. Ca 4000 stripp- och nattklubbar beräknas finnas i USA. De flesta är enskilda, lokala, klubbar. Det är också dessa som Rick Cabaret konkurrerar med, samt har som uppköpsobjekt.
Några direkta stordriftsfördelar kan jag inte se. Två klubbar bör visserligen dra in mer pengar än en klubb, men några fina "synergier" tror jag ej finns egentligen. Rick Cabarets fördel kan vara att det är som börsnoterat mer allmänt känt och på så sätt kan lättare accepteras som köpare av diverse klubbar, när det kommer till tillståndsgivning m.m. Möjligtvis har man också större möjlighet att bygga upp diverse "klubbvarumärken". Club Onyx sägs vara en sådan satsning som slagit väl ut. Club Onyx vänder sig främst till en afro-amerikansk kundkrets.
Ska man besöka en klubb så bör man antagligen inte ha en alltför tunn plånbok. Besöksrecensioner skriver om att man ofta betalt 50 usd innan man ens beställt sin första öl (inträde, garderob m.m.). En öl går på 8-10 usd. En "lapdance" 20 usd. Det går betala för vip-rum eller köpa "paket" så som "Open Bar Package" med en öppen bar i 2 timmar för 100 usd. Som svensk kan jag tycka att priserna för t.ex. en öl inte alls är något överdrivet. Det är ju inte mer än vad en öl kostar på restaurang här. Enligt bolagets inkomstrapport så står ju dock service-avgifter för halva omsättningen så jag misstänker starkt att man, när man väl går in, köper mer än en eller två öl till maten.
Sammantaget så blir min bedömning att bolaget inte klarar kriteriet. Någon egentligen "moat" eller "edge" har man inte såvitt jag vet framför andra aktörer.
Etiska aspekter
Här överväger jag faktiskt att underkänna bolaget också. Det har nog aldrig hänt förut vid en bolagsanalys. Hur bekväm är jag egentligen med en sådan här affärsrörelse? Tillsvidare får det godkänt, men jag får fundera lite mer kring det och se vilka tankegångar som kan formuleras.
Brasklapp
Flera kriterier var gränsfallsbedömningar. Dessutom så utgör goodwill och immateriella tillgångar en avsevärd stor andel av tillgångarna. Lite väl lite "substans" kan jag tycka, men det är klart hur mycket substans behövs i show-biz? Sammantaget leder det i alla fall till en brasklapp.
Rick Cabaret får godkänt på 7 kriterier av 12 men med en brasklapp. Detta leder då till ratingen: C
Slutsats
Med ratingen C är min långsiktiga syn i grunden negativ. Det finns allt för många risker med bolaget för att jag skulle vara bekväm att ha det som ett långsiktigt innehav. Det är dock inte samma sak som att bolaget inte kan generera en god avkastning. Om bolagets expansion kan fortsätta växa i samma takt så kan det bli en fin affär i slutändan. Men som alltid, till vilken risk?
Noteringar kring nuvarande värdering
Rick Cabarets kurs 10/1 2014 11 usd (Topp 3 år ca 15 usd, botten ca 7 usd)
PE TTM 11,5
PE (2013) 11,5
PE3 13
Direktavkastning 0%
Vad säger ni? Är det ett symptom på att vi är nära en börstopp nu när stripp- och nattklubbar börjar analyseras?
Här kommer nu ett bolag, Ricks Cabaret, som beskrivs med orden "Owns and operates nightclubs that offer live adult entertainment, restaurant and bar services".
Vad har då tilldragit mig intresset till denna udda bransch egentligen? Ja jag vet vad ni tänker, men förutom kvinnor, vin och sång.
Här har vi ett bolag som tredubblat omsättningen och vinsten under en sjuårsperiod. Vinsten per aktie har fördubblats. CEO verkar vara en driven entreprenör som i relativt unga år säger sig ha sålt sin samling av baseball-kort för att köpa sin första klubb. Nu äger bolaget 40 st. Det är en verksamhet med höga marginaler (vatten säljs för 6 usd/glaset) och dessutom så verkar aktien vara värderad till enbart ca PE 11.
Detta sammantaget får reptilhjärnan att plinga till. En närmare titt behövs och bolaget behöver ställas mot mina investeringskriterier.
Ricks Cabaret noterades 1995 men har dock en något längre historik. På den tiden det begav sig så träffade bl.a. Anna Nicole Smith sin oljebiljonär till make på en Ricks Cabaret klubb när hon uppträdde som dansare där.
Bolaget tjänar sina pengar främst på alkohol (ca 40%) och service-avgifter (ca 45%). Den största utgiftsposterna är personalkostnader (ca 25%). Därefter betalas det in en hel del punktskatter och licensavgifter. Kostnaden för sålda varor är enbart en fjärdedel för vad de säljer dem för.
Man verkar i USA med ca 40 klubbar under lite olika "varumärken" beroende på vilket kundsegment man främst riktar sig till. Det är namn som Ricks Cabaret, Club Onyx, Tootsies m.fl. Man har även en Media-grupp som har ett antal webbsidor samt ger ut några bransch-tidsskrifter. I nuläget bidrar de dock inte mycket till verksamheten utan verkar på marginalen.
Large, mid eller motsvarande på någon av de nordiska börserna alternativt NYSE, NASDAQ
Ricks Cabaret (Ticker RICK) är ett smallcap bolag noterat på NASDAQ
Ägare
CEO Eric Langan äger ca 6% av bolaget. Därefter har vi diverse institutionella och mindre ägare.
Ger bolaget och förväntas det ge utdelningar?
Nej. Bolaget har aldrig gett några utdelningar. Intjänade medel går i huvudsak till att finansiera expansion. På senare år har en del används till återköp av aktier (ca 2% av aktiestocken årligen de senaste tre åren).
Finns betydande risk för att bolagets verksamhet starkt påverkas av externa faktorer så som råvarupriser, ränteändringar, politiska beslut och börssvängningar?
På pappret har man gått med vinst de senaste åren utom ett (2010) då man fick ta ganska stora kostnader i samband med nedstängning av en klubb i Los Angeles. Branschen sägs ofta vara väldigt konjunkturkänslig eftersom det anses som en "lyx" att gå på klubb. Det verkar till synes dock vara tämligen stabil ändå.
Eftersom bolaget äger sina fastigheter och de är lånefinansierade så kan man tycka att ränteändringar kan påverka. Bolaget betalar i dagsläget relativt väldigt höga räntor. Detta p.g.a. av att förvärv av nya klubbar (inkl lokaler) ofta finansieras till hälften med skuldförbindelser. De löpande räntorna där är klart högre än den som andra branscher (t.ex. REITs) verkar betala för sina.
Politiska beslut är en faktor att ha i åtanke. Bolaget måste bl.a. ha serveringstillstånd och diverse andra tillstånd. Det går inte utesluta att politiska strömningar kan påverka den legala situationen kring stripp- och nattklubbar, alkoholservering, öppetider m.m.
Är bolaget beroende av innovativ produktutveckling?
Nej det har väl inte egentligen hänt något "innovativt" på denna fronten de senaste 9000 åren då förekomst av alkohol först kunnat påvisas. Viljan att umgås med vackra kvinnor är väl ännu äldre. Gissningsvis är den kombinationen något som även i framtiden kan locka en del av människans population.
Visad förmåga att gå med vinst genom hög och lågkonjuktur, eller i alla fall visad förmåga att ge utdelningar under dylika perioder.
Man fick som sagt ta en förlust 2010 även om kassaflödet var positivt då. Utdelningar ges ej. 5-års medel på vinsten är 0,45 usd/aktie (inkl förluståret). Vinsten 2013 (brutet räkenskapsår) hamnade på 0,96 usd/aktie. Man har som sagt fördubblat vinsten per aktie på 7 år vilket ger en vinstökningstakt på 10% årligen. Vinsten och omsättningen har totaltsett tredubblats, men man har fått spä ut aktiestocken något vid ett större förvärv därav skillnaden.
Rörelsemarginalerna ligger på ca 20%. Olika analytikers uppskattningar är att vinsten ska fortsätta växa och nästa år hamna en bit över 1 usd/aktie. Den som lever får se.
Räntebärande skulder lägre än eget kapital och en finansiell hävstång (D/E) lägre än 2.
Debt/Equity ligger på 1,38 (2013). Long Term Debt är ca 70 miljoner usd medan det egna kapitalet ligger på ca 94 miljoner usd.
Man klarar m.a.o. kriteriet men skulderna har växt fort de senaste åren p.g.a. förvärv. Genomsnittlig ränta ligger på ca 8-9%! Goodwill och immateriella tillgångar utgör också en stor andel av tillgångarna (ca 45%). Det är goodwill från förvärven och licenser, tillstånd m.m. Fastighetsbeståndet utgör i sin tur också en stor del av tillgångarna (ca 45%). Resten kan väl sägas vara kassa (motsvarande ca 1 usd/aktie).
Avkastnings- och tillväxtskrav.
Tillväxten är helt ok (ca 10% vinst och omsättningstillväxt för bolaget i stort. Ca 7% vinsttillväxt sett till per aktie.). Man räknar med att utöka med/förvärva 2-4 klubbar per år. Ibland har större förvärv av hela kedjor gjorts.
Bortser man från förluståret 2010 ligger ROE runt 10%. 5-års medel (inkl 2010) är annars 5%.
Ledningen
Huvudägaren, CEO:n och styrelseordföranden, Eric Langan, verkar vara en ambitös man. Det verkar också vara han som i huvudsak styr och ställer på "stället". Han har onekligen lyckats bygga upp någonting då han enligt egen utsago började med att köpa en klubb för pengar han tjänat på att sälja sin samling av baseballkort. Sedan finns det också saker att ifrågasätta. Varför han t.ex. behöver private jet som bolaget köpt in? Visserligen är avstånden stora i USA och mellan klubbarna, men så stort är inte bolaget kan jag tycka för att motivera den kostnaden. Många aktieägare hade hellre sett pengar gå till en liten utdelning än kostnader för jetbränsle, men ok, det är möjligt private jets ingår i att bygga varumärket Rick Cabaret. Marknadsföringskostnader är trots allt en hyfsad stor kostnadspost för bolaget.
Information tillgängligt
Om man är i USA finns möjlighet att göra egna "studiebesök" och besöka verksamheten. Det finns en hel del besöksrecensioner att ta del av också från de olika klubbarna (och konkurrenters) bl.a. via yelp.com om man inte själv vill åka dit. Informationen i rapporter o.s.v. bedöms som ok.
Marknadsmakt och marknadssituation
Branchen bedöms som tämligen "evig" samtidigt som den är hårt konkurrensutsatt. Ca 4000 stripp- och nattklubbar beräknas finnas i USA. De flesta är enskilda, lokala, klubbar. Det är också dessa som Rick Cabaret konkurrerar med, samt har som uppköpsobjekt.
Några direkta stordriftsfördelar kan jag inte se. Två klubbar bör visserligen dra in mer pengar än en klubb, men några fina "synergier" tror jag ej finns egentligen. Rick Cabarets fördel kan vara att det är som börsnoterat mer allmänt känt och på så sätt kan lättare accepteras som köpare av diverse klubbar, när det kommer till tillståndsgivning m.m. Möjligtvis har man också större möjlighet att bygga upp diverse "klubbvarumärken". Club Onyx sägs vara en sådan satsning som slagit väl ut. Club Onyx vänder sig främst till en afro-amerikansk kundkrets.
Ska man besöka en klubb så bör man antagligen inte ha en alltför tunn plånbok. Besöksrecensioner skriver om att man ofta betalt 50 usd innan man ens beställt sin första öl (inträde, garderob m.m.). En öl går på 8-10 usd. En "lapdance" 20 usd. Det går betala för vip-rum eller köpa "paket" så som "Open Bar Package" med en öppen bar i 2 timmar för 100 usd. Som svensk kan jag tycka att priserna för t.ex. en öl inte alls är något överdrivet. Det är ju inte mer än vad en öl kostar på restaurang här. Enligt bolagets inkomstrapport så står ju dock service-avgifter för halva omsättningen så jag misstänker starkt att man, när man väl går in, köper mer än en eller två öl till maten.
Sammantaget så blir min bedömning att bolaget inte klarar kriteriet. Någon egentligen "moat" eller "edge" har man inte såvitt jag vet framför andra aktörer.
Etiska aspekter
Här överväger jag faktiskt att underkänna bolaget också. Det har nog aldrig hänt förut vid en bolagsanalys. Hur bekväm är jag egentligen med en sådan här affärsrörelse? Tillsvidare får det godkänt, men jag får fundera lite mer kring det och se vilka tankegångar som kan formuleras.
Brasklapp
Flera kriterier var gränsfallsbedömningar. Dessutom så utgör goodwill och immateriella tillgångar en avsevärd stor andel av tillgångarna. Lite väl lite "substans" kan jag tycka, men det är klart hur mycket substans behövs i show-biz? Sammantaget leder det i alla fall till en brasklapp.
Rick Cabaret får godkänt på 7 kriterier av 12 men med en brasklapp. Detta leder då till ratingen: C
Slutsats
Med ratingen C är min långsiktiga syn i grunden negativ. Det finns allt för många risker med bolaget för att jag skulle vara bekväm att ha det som ett långsiktigt innehav. Det är dock inte samma sak som att bolaget inte kan generera en god avkastning. Om bolagets expansion kan fortsätta växa i samma takt så kan det bli en fin affär i slutändan. Men som alltid, till vilken risk?
Noteringar kring nuvarande värdering
Rick Cabarets kurs 10/1 2014 11 usd (Topp 3 år ca 15 usd, botten ca 7 usd)
PE TTM 11,5
PE (2013) 11,5
PE3 13
Direktavkastning 0%
Vad säger ni? Är det ett symptom på att vi är nära en börstopp nu när stripp- och nattklubbar börjar analyseras?
lördag 11 januari 2014
Månadens MIILF
Månadens MIILF - Mature Investors I´d Like to Follow.
Denna MIILF-bevakning uppdateras fortlöpande och fokus ligger på vad de förvärvat och till vilka priser de ansåg det vara köpvärt.
Jag har valt ut några nordiska samt några amerikanska. I nuläget utgörs de av; Didner & Gerge (Aktie, Småbolags- och Globalfonderna), ODIN (Sverige- och Finlandsfonderna), Skagen (Global, Vekst- och Kon-Tikifonderna), Simon Blecher (Carnegie Sverige fond), Warren Buffett, Donald Yacktman och Mohnish Pabrai.
Enbart de av ovanstående som annonserat nya köp (ej spin-off´s et.c.) sedan senaste MIILF uppdateringen inkluderas nedan. Allt för "exotiska" noteringar inkluderas ej.
Skagen
December
FamilyMart ca 45 usd (Om via OTC på NYSE)
Statoil ca 147 nok
FL Smidth ca 298 dkk
Simon Blecher
December
Electrolux ca 164 kr
Sandvik ca 88 kr
Skanska ca 128 kr
Odin
November
Indutrade ca 260 kr
Kommentar
Inte jättemycket att uppdatera denna månaden, men det blev ändock en blandad kompott. Simon Blecher gillar som vanligt utdelningar. Förväntad direktavkastningen på hans inköp ligger på ca 4% eller mer. Det syns inte i sammanställningen ovan men han valde att avyttra SKF till förmån för de tre ovan nämnda. SKF ansåg han blivit lite väl dyr. SKF ger troligen enbart ca 3% i direktavkastning.
Skagen lyckas alltid hitta bolag jag aldrig hört talas om innan. FamilyMart är en japansk kedja men kan handlas via OTC på NYSE. FL Smidth har också helt undgått mig fast det är danskt . FL Smidth verkar med stödtjänster inom mineralutvinning och cementtillverkning. Överlag är Danmark lite av en halvblind fläck för mig. Kanske något som behöver åtgärdas under 2014.
Odin fonder gillar Indutrade. Det gör jag med, liksom Lundberg. Till skillnad från de så har jag dock aldrig kommit till att trycka på köpknappen.
Denna MIILF-bevakning uppdateras fortlöpande och fokus ligger på vad de förvärvat och till vilka priser de ansåg det vara köpvärt.
Jag har valt ut några nordiska samt några amerikanska. I nuläget utgörs de av; Didner & Gerge (Aktie, Småbolags- och Globalfonderna), ODIN (Sverige- och Finlandsfonderna), Skagen (Global, Vekst- och Kon-Tikifonderna), Simon Blecher (Carnegie Sverige fond), Warren Buffett, Donald Yacktman och Mohnish Pabrai.
Enbart de av ovanstående som annonserat nya köp (ej spin-off´s et.c.) sedan senaste MIILF uppdateringen inkluderas nedan. Allt för "exotiska" noteringar inkluderas ej.
Skagen
December
FamilyMart ca 45 usd (Om via OTC på NYSE)
Statoil ca 147 nok
FL Smidth ca 298 dkk
Simon Blecher
December
Electrolux ca 164 kr
Sandvik ca 88 kr
Skanska ca 128 kr
Odin
November
Indutrade ca 260 kr
Månadens MIILF: Simon Blecher på Carnegie fonder
Kommentar
Inte jättemycket att uppdatera denna månaden, men det blev ändock en blandad kompott. Simon Blecher gillar som vanligt utdelningar. Förväntad direktavkastningen på hans inköp ligger på ca 4% eller mer. Det syns inte i sammanställningen ovan men han valde att avyttra SKF till förmån för de tre ovan nämnda. SKF ansåg han blivit lite väl dyr. SKF ger troligen enbart ca 3% i direktavkastning.
Skagen lyckas alltid hitta bolag jag aldrig hört talas om innan. FamilyMart är en japansk kedja men kan handlas via OTC på NYSE. FL Smidth har också helt undgått mig fast det är danskt . FL Smidth verkar med stödtjänster inom mineralutvinning och cementtillverkning. Överlag är Danmark lite av en halvblind fläck för mig. Kanske något som behöver åtgärdas under 2014.
Odin fonder gillar Indutrade. Det gör jag med, liksom Lundberg. Till skillnad från de så har jag dock aldrig kommit till att trycka på köpknappen.
måndag 6 januari 2014
QuantShares US Market Neutral Anti-Beta Fund
Jag var bara tvungen att prova att få det tungvrickande QuantShares US Market Neutral Anti-Beta Fund i skrift.
Jag är inte helt säker på vad förvaltarna på QuantShares US Market Neutral Anti-Beta Fund (Ticker: BTAL) gör, men vad det än är så tar de ca 1% i förvaltningsavgift och fonden har gått ungefär lika mycket ned under de två år den funnits som S&P 500 har gått upp.
Själva skriver de "Anti-Beta investing entails investing in securities that have below-average betas and shorting securities that have above-average betas."
Med tanke på historiken så borde de väl snart lansera en Anti-Anti-Beta fond för om Anti-Beta gått dåligt borde ju Anti-Anti-Beta gå bra, eller?
Huruvida månadsspara i en indexfond med låga avgifter eller investera direkt i aktier när dess priser bedöms vara attraktiva är bäst på lång sikt kan debatteras. Båda sätten lär fungera och det handlar kanske mer om kynne och sinnelag, tid och intresse för varje person än vad som är det optimala för alla.
Det som kommer i åtanke dock är Charlie Munger. Munger lär ha uttryckt orden "Tell me where Im going to die, that is, so I dont go there".
Jag är inte helt säker på vad förvaltarna på QuantShares US Market Neutral Anti-Beta Fund (Ticker: BTAL) gör, men vad det än är så tar de ca 1% i förvaltningsavgift och fonden har gått ungefär lika mycket ned under de två år den funnits som S&P 500 har gått upp.
Själva skriver de "Anti-Beta investing entails investing in securities that have below-average betas and shorting securities that have above-average betas."
Med tanke på historiken så borde de väl snart lansera en Anti-Anti-Beta fond för om Anti-Beta gått dåligt borde ju Anti-Anti-Beta gå bra, eller?
Huruvida månadsspara i en indexfond med låga avgifter eller investera direkt i aktier när dess priser bedöms vara attraktiva är bäst på lång sikt kan debatteras. Båda sätten lär fungera och det handlar kanske mer om kynne och sinnelag, tid och intresse för varje person än vad som är det optimala för alla.
Det som kommer i åtanke dock är Charlie Munger. Munger lär ha uttryckt orden "Tell me where Im going to die, that is, so I dont go there".
söndag 5 januari 2014
Fysiska och syntetiska ETF:er
Börshandlade fonder har blivit alltmer populärt. Många av dem kan du hitta på t.ex. Avanzas ETF-torg.
När det kommer till börshandlade fonder (eng. Exchange Traded Fund eller ETF) skiljer man på fysiska och syntetiska.
Fysiska ETF:er är de enklaste att förstå. Det är börshandlade fonder som placerat direkt i värdepappren som utgör börsfondens innehav. Är det t.ex. Stockholmbörsens 10 största bolag man vill åt så är det aktier i de bolagen som börsfonden placerat sina medel i.
Syntetiska ETF:er innehar derivat så som swappar i syfte att efterlikna ett index eller tillgång. Det kan t.ex. vara i syfte att följa ett enskilt lands börsindex eller guldprisets utveckling.
I USA är de fysiska ETF:erna fortfarande vanligast, medan de syntetiska har varit på stark frammarsch i framförallt Europa. En skillnad som brukar hänföras är att det finns få oberoende kapitalförvaltare i Europa. Den finansiella marknaden domineras istället av storbankerna här (inklusive ETF-industrin). Derivatinstrument passar antagligen de med större organisation och balansräkning i ryggen. I USA är det samtidigt svårare att få syntetiska ETF:er godkända än här i Europa.
Transparensen är lägre i syntetiska ETF:er och man råkar ut för en svårdefinierad motpartsrisk då man via swappar avtalar med tredje part. Samtidigt så lyfter förespråkarna fram fördelar så som att man kan följa tillgångsklasser som det annars är svårt att "placera i" och att kostnaderna oftast är något lägre.
Själv äger jag inga ETF:er, vare sig fysiska eller syntetiska utan har valt att främst placera direkt i aktier.
Hur tänker du kring fysiska och syntetiska ETF:er?
När det kommer till börshandlade fonder (eng. Exchange Traded Fund eller ETF) skiljer man på fysiska och syntetiska.
Fysiska ETF:er är de enklaste att förstå. Det är börshandlade fonder som placerat direkt i värdepappren som utgör börsfondens innehav. Är det t.ex. Stockholmbörsens 10 största bolag man vill åt så är det aktier i de bolagen som börsfonden placerat sina medel i.
Syntetiska ETF:er innehar derivat så som swappar i syfte att efterlikna ett index eller tillgång. Det kan t.ex. vara i syfte att följa ett enskilt lands börsindex eller guldprisets utveckling.
I USA är de fysiska ETF:erna fortfarande vanligast, medan de syntetiska har varit på stark frammarsch i framförallt Europa. En skillnad som brukar hänföras är att det finns få oberoende kapitalförvaltare i Europa. Den finansiella marknaden domineras istället av storbankerna här (inklusive ETF-industrin). Derivatinstrument passar antagligen de med större organisation och balansräkning i ryggen. I USA är det samtidigt svårare att få syntetiska ETF:er godkända än här i Europa.
Transparensen är lägre i syntetiska ETF:er och man råkar ut för en svårdefinierad motpartsrisk då man via swappar avtalar med tredje part. Samtidigt så lyfter förespråkarna fram fördelar så som att man kan följa tillgångsklasser som det annars är svårt att "placera i" och att kostnaderna oftast är något lägre.
Själv äger jag inga ETF:er, vare sig fysiska eller syntetiska utan har valt att främst placera direkt i aktier.
Hur tänker du kring fysiska och syntetiska ETF:er?
lördag 4 januari 2014
Alternativ till Afrikafonder
Detta är ett fortsättningsinlägg till Afrikafonder
Utöver de vanliga fonderna så finns även Börshandlade fonder (eng. Exchange Traded Funds eller ETF).
Det finns både för- som nackdelar med dem, men de utgör i alla fall ett alternativ och många av dem går handla för ett rimligt courtage.
Market Vectors Africa Index (AFK) har en förvaltningsavgift på 0,78%. Man har en ganska diversifierat portföljinnehav mot bolag noterade i Afrika eller som har en stor andel av verksamheten där.
De fyra största innehaven är:
Commercial International Bank - Egyptisk bank.
Guaranty Trust Bank - Nigeriansk bank med filialer i flera västafrikanska länder.
OCI NV - Noterat i Amsterdam men med en stor andel av verksamheten i bl.a. Egypten.
Subsea 7 - Undervattensingenjörs- och byggbolag.
En väldigt bred ETF.
iShares MSCI South Africa Index (EZA) med en avgift på 0,61%. Som namnet antyder så är det Sydafrika som gäller.
De fyra största innehaven är:
Naspers - Globalt media och e-bolag noterat i Johannesburg.
Mtn Group - Mobil- och internetleverantör i Sydafrika.
Sasol - Olje- och energibolag med flera förgreningar.
Standard Bank Group - Sydafrikas och Afrikas största bank.
Det är m.a.o. noteringsstället Johannesburg som är i fokus här. En del av bolagen har en viktig andel av verksamheten utanför Afrika på samma sätt som en del bolag på Stockholmsbörsen har en stor andel av sin försäljning utanför Sverige.
SPDR S&P Emerging Middle East & Africa (GAF) har en avgift på 0,59%. Exponering mot både Afrika som Mellanöstern.
Fyra största innehaven är:
Naspers - Globalt media och e-bolag noterat i Johannesburg.
Mtn Group - Mobil- och internetleverantör i Sydafrika.
Sasol - Olje- och energibolag med flera förgreningar.
Standard Bank Group - Sydafrikas och Afrikas största bank.
Väldigt likt EZA med andra ord och man har då fokus på de störta bolagen på den största börsen i Afrika.
Global X Nigeria Index ETF (NGE) med en avgift på 0,68% och full fokus på Nigeria.
De största innehaven är:
Guaranty Trust Bank - Nigeriansk bank med filialer i flera västafrikanska länder.
Zenith Bank - Fjärde största banken i Nigeria
Nigeria Breweries - Största bryggeriet i Nigeria
First Bank of Nigeria - Största banken i Nigeria
Är relativ ny och liknar på detta sätt, liksom innehavsmässigt, Tundras Nigeria & Sub-Saharafond.
Utöver ETF:er så finns också alternativet att köpa aktier direkt på afrikanska börser. Man kan få en del tips från bloggaren Gustav på Gustavs aktieblogg. Eller som Gustav utryckt i en kommentar:
"Kan ju alltid slå ett slag för min egen "afrikafond" i form av Famous Brands, Discovery holdings och Truworths. Mat, försäkringar och kläder är basvaror. Även Shoprite är något jag skulle kika på. Om man föredrar enskilda aktier förstås. Nackdelen är att courtaget är såpass saftigt. Ingen av bolagen känns direkt billiga just nu heller.
Har kikat på andra afrikanska länder, men det stupar på en så enkel sak som courtage. Tror t.ex. på Red Star express i Nigeria, men typ 3000 kr (!) går vid ett köp och det är löjligt.
Just Sydafrika tror jag är säkrare än andra afrikanska länder. Det är en bra bas för att hitta bolag som är verksamma i andra afrikanska länder också."
Länkar till Gustavs inlägg om respektive bolag:
Famous Brands
Discovery Holdnings
Truworth
Vill man få ned courtage-kostnaden så finns en del bolag även listade på NYSE. Ofta kostar det inte mer än drygt en 100-lapp att handla där via en nätmäklare som t.ex. Nordnet eller Avanza.
Olje- och energibolag som Sasol (Ticker SSL) med en nuvarande PE TTM på 9,8 och direktavkastning på 4,6% kan ju vara av intresse att direktinvestera i på detta sätt.
Vänder vi slutligen tillbaka till Sverige så finns det faktiskt bolag noterade här som har en del verksamhet i Afrika.
Dels har vi de uppenbara så som Africa Oil. Oljeprospekteringsbolaget som verkar främst i Nordöstra Kenya. Dess framgång beror dock mer på dess framgång med prospekteringen och mindre på Afrikas eventuellt växande medelklass.
Det går skriva mer om Africa Oil och för några år sedan så hade jag säkerligen gjort det, men jag lämnar denna typen av bolag därhän just nu.
Dels så har vi större, mer globala aktörer. Det bolag jag funnit bland dem som har mest exponering mot Afrika är Millicom.
Millicom sticker ut mot andra här då det i princip är svårt att finna bolag som har en viktig andel av sin omsättning i Afrika, men Millicom har det.
Millicom får ca 20% av sina omsättning från Afrika. 20% sticker ut då de flesta andra börsbolag enbart på sin höjd har några få procent.
På andra plats kommer tre stora globala aktörer. ABB, Atlas Copco och Sandvik. De har nära 10% av sin försäljning i Afrika, främst Sydafrika.
Slutligen så vill jag bara tillägga att det är långt ifrån säkert att bolag noterade på afrikanska börser gynnas av en växande afrikansk medelklass. En sådan kanske hellre köper iPhones, nyttjar Millicoms nät och beställer luftkompressorer från Atlas Copco.
Själv äger jag i nuläget inga Afrikafonder, Afrika ETF:er eller bolag noterade på någon afrikansk börs. Däremot är jag intresserad av Millicoms utveckling p.g.a. mitt innehav i Kinnevik.
Utöver de vanliga fonderna så finns även Börshandlade fonder (eng. Exchange Traded Funds eller ETF).
Det finns både för- som nackdelar med dem, men de utgör i alla fall ett alternativ och många av dem går handla för ett rimligt courtage.
Market Vectors Africa Index (AFK) har en förvaltningsavgift på 0,78%. Man har en ganska diversifierat portföljinnehav mot bolag noterade i Afrika eller som har en stor andel av verksamheten där.
De fyra största innehaven är:
Commercial International Bank - Egyptisk bank.
Guaranty Trust Bank - Nigeriansk bank med filialer i flera västafrikanska länder.
OCI NV - Noterat i Amsterdam men med en stor andel av verksamheten i bl.a. Egypten.
Subsea 7 - Undervattensingenjörs- och byggbolag.
En väldigt bred ETF.
iShares MSCI South Africa Index (EZA) med en avgift på 0,61%. Som namnet antyder så är det Sydafrika som gäller.
De fyra största innehaven är:
Naspers - Globalt media och e-bolag noterat i Johannesburg.
Mtn Group - Mobil- och internetleverantör i Sydafrika.
Sasol - Olje- och energibolag med flera förgreningar.
Standard Bank Group - Sydafrikas och Afrikas största bank.
Det är m.a.o. noteringsstället Johannesburg som är i fokus här. En del av bolagen har en viktig andel av verksamheten utanför Afrika på samma sätt som en del bolag på Stockholmsbörsen har en stor andel av sin försäljning utanför Sverige.
SPDR S&P Emerging Middle East & Africa (GAF) har en avgift på 0,59%. Exponering mot både Afrika som Mellanöstern.
Fyra största innehaven är:
Naspers - Globalt media och e-bolag noterat i Johannesburg.
Mtn Group - Mobil- och internetleverantör i Sydafrika.
Sasol - Olje- och energibolag med flera förgreningar.
Standard Bank Group - Sydafrikas och Afrikas största bank.
Väldigt likt EZA med andra ord och man har då fokus på de störta bolagen på den största börsen i Afrika.
Global X Nigeria Index ETF (NGE) med en avgift på 0,68% och full fokus på Nigeria.
De största innehaven är:
Guaranty Trust Bank - Nigeriansk bank med filialer i flera västafrikanska länder.
Zenith Bank - Fjärde största banken i Nigeria
Nigeria Breweries - Största bryggeriet i Nigeria
First Bank of Nigeria - Största banken i Nigeria
Är relativ ny och liknar på detta sätt, liksom innehavsmässigt, Tundras Nigeria & Sub-Saharafond.
Utöver ETF:er så finns också alternativet att köpa aktier direkt på afrikanska börser. Man kan få en del tips från bloggaren Gustav på Gustavs aktieblogg. Eller som Gustav utryckt i en kommentar:
"Kan ju alltid slå ett slag för min egen "afrikafond" i form av Famous Brands, Discovery holdings och Truworths. Mat, försäkringar och kläder är basvaror. Även Shoprite är något jag skulle kika på. Om man föredrar enskilda aktier förstås. Nackdelen är att courtaget är såpass saftigt. Ingen av bolagen känns direkt billiga just nu heller.
Har kikat på andra afrikanska länder, men det stupar på en så enkel sak som courtage. Tror t.ex. på Red Star express i Nigeria, men typ 3000 kr (!) går vid ett köp och det är löjligt.
Just Sydafrika tror jag är säkrare än andra afrikanska länder. Det är en bra bas för att hitta bolag som är verksamma i andra afrikanska länder också."
Länkar till Gustavs inlägg om respektive bolag:
Famous Brands
Discovery Holdnings
Truworth
Vill man få ned courtage-kostnaden så finns en del bolag även listade på NYSE. Ofta kostar det inte mer än drygt en 100-lapp att handla där via en nätmäklare som t.ex. Nordnet eller Avanza.
Olje- och energibolag som Sasol (Ticker SSL) med en nuvarande PE TTM på 9,8 och direktavkastning på 4,6% kan ju vara av intresse att direktinvestera i på detta sätt.
Vänder vi slutligen tillbaka till Sverige så finns det faktiskt bolag noterade här som har en del verksamhet i Afrika.
Dels har vi de uppenbara så som Africa Oil. Oljeprospekteringsbolaget som verkar främst i Nordöstra Kenya. Dess framgång beror dock mer på dess framgång med prospekteringen och mindre på Afrikas eventuellt växande medelklass.
Det går skriva mer om Africa Oil och för några år sedan så hade jag säkerligen gjort det, men jag lämnar denna typen av bolag därhän just nu.
Dels så har vi större, mer globala aktörer. Det bolag jag funnit bland dem som har mest exponering mot Afrika är Millicom.
Millicom sticker ut mot andra här då det i princip är svårt att finna bolag som har en viktig andel av sin omsättning i Afrika, men Millicom har det.
Millicom får ca 20% av sina omsättning från Afrika. 20% sticker ut då de flesta andra börsbolag enbart på sin höjd har några få procent.
På andra plats kommer tre stora globala aktörer. ABB, Atlas Copco och Sandvik. De har nära 10% av sin försäljning i Afrika, främst Sydafrika.
Slutligen så vill jag bara tillägga att det är långt ifrån säkert att bolag noterade på afrikanska börser gynnas av en växande afrikansk medelklass. En sådan kanske hellre köper iPhones, nyttjar Millicoms nät och beställer luftkompressorer från Atlas Copco.
Själv äger jag i nuläget inga Afrikafonder, Afrika ETF:er eller bolag noterade på någon afrikansk börs. Däremot är jag intresserad av Millicoms utveckling p.g.a. mitt innehav i Kinnevik.
onsdag 1 januari 2014
Afrikafonder
Nytt år, nya möjligheter på nya jaktmarker, eller?
Nej, kanske inte men jag tänkte i alla fall gå igenom lite vad det finns för utbud på en kontinent som ofta lyfts fram som det nya fräscha alternativet för de som vill satsa på växande ekonomier.
Först och främst en brasklapp.
Min grundsyn är egentligen att vart ett bolag är noterat har ingenting att göra med huruvida de per automatik får ta del av tillväxten i det landet eller ej. BNP tillväxt i ett land betyder inte att bolag noterade i dess börs går bra. Exempelvis öppnar H&M butiker i ett land så bidrar det visserligen till BNP:n där men H&M är ju noterat i Stockholm. BNP tillväxt kan t.ex. komma från att många utländska aktörer tillåts etablera sig, att en "grå" sektor förvandlas till en vit m.m. Det behöver inte betyda snabb tillväxt för noterade bolag där.
Vidare till Afrika. Då syftar jag främst till exponering mot Afrika söder om Sahara (ej de Nordafrikanska arabländerna). Vilka ekonomier är i nuläget de största?
Överst vid en sådan sammanställning kommer Sydafrika. Sydafrika har en BNP på ca 410 miljarder usd och är den i särklass största ekonomin i Afrika. Sydafrika beräknas stå för ca 1/4 av Afrikas köpkraft. Det finns en hel del naturtillgångar men ekonomin är också förhållandevis väldiversifierad och därtill är mycket av landet väl lämpat för diverse jordbruk. Allt är dock inte en dans på rosor då Sydafrika bl.a. brottas med en hög arbetslöshet samt, som det verkar en hel del brottslighet.
Därefter kommer Nigeria vars BNP uppgår till ca 240 miljarder usd. Egypten har en ungefär lika stor ekonomi och där "fajtas" man en del om vem som är andra respektive tredje största ekonomin i Afrika. Nigeria är ju ett oljeland och olja står för ca 95% av exportinkomsterna. Dock så brukar man säga att landet drabbats av "resursförbannelsen". Man är ett resursrikt land men där resurserna endast egentligen går till att förbättra livet för en marginell andel av befolkningen. Korruptionen sägs vara stor, arbetslösheten lika så.
Därefter kommer egentligen en rad nordafrikanska stater men då de exkluderas så är det ett ganska stort kliv ned till nummer tre på listan, Ghana. Ghana har en BNP om ca 40 miljarder usd och hamnar därför på plats nummer tre på denna lista. Ghanas börs är också Afrikas tredje största. Ghanas ekonomi är tämligen diversifierad och anses av många som en av de sundare i Afrika.
Kenya, på plats nummer fyra, har en BNP på ca ca 35 miljarder usd. Kenya ses ofta som det finansiella navet i Östafrika. Ett relativt företagsvänligt klimat och en regim som välkomnar utländska investerare gör att Kenya ofta ses som ett alternativ till Sydafrika när någon aktör vill etablera sig på den afrikanska marknaden för första gången.
Etiopien hamnar också ganska högt med en BNP på ca 30 miljarder usd. Etiopien är ju också Afrikas näst folkrikasteland. Ekonomin är dock fortfarande dominerat av jordbruk.
Därefter Kamerun, Elfenbenskusten och Tanzania med en BNP på ca 25 miljarder usd vardera, men redan vid Etiopien har vi egentligen kommit "utanför radarn" och placeringsmöjligheterna för många fonder så att gå vidare här lönar sig föga.
Så vilka exempel på fonder finns det då?
Vi har Tundra Nigeria and Sub-Sahara. Som namnet antyder så exkluderas Nordafrika. Även Sydafrika exkluderas vilket gör att fokus hamnar på länderna mitt i mellan, framförallt Nigeria.
Förvaltningsavgiften är 2,5% och historiken är väldigt kort (under ett år).
De fyra största innehaven i fonden är:
Zenith Bank - Fjärde största banken i Nigeria
First Bank of Nigeria - Största banken i Nigeria
Nigeria Breweries - Största bryggeriet i Nigeria
Guaranty Trust Bank - Nigeriansk bank med filialer i flera västafrikanska länder.
Kort och gott mycket Nigeria och mycket finans (60% av fondportföljen är i finansaktier).
Nordea Afrikafond har en förvaltningsavgift på 1,95%. Fonden har en femårig historik och utslaget på den perioden har man lyckats få strax över 3% i avkastning i medel årligen. Tyvärr inget man blir jätteimponerad av. Man har exponering mot hela Afrika.
De fyra största innehaven är:
Nestle Nigeria - Livsmedel i Nigeria.
Anglo American - Brittiskt gruvbolag med verksamhet i Afrika och som även är noterat i Johannesburg.
Kenyan Commercial Bank - En av de tre stora bankerna i Kenya.
Juhayna Food Industries - Livsmedel i Egypten
En bred fond, men som inte lyckats leverera så mycket (hittills).
Carnegie Afrikafond med en förvaltningsavgift på 2,5%. Även denna fond har fem år på nacken och har då levererat i ca 7% årligen i medel.
Innehaven är bl.a:
Mtn Group - Mobil- och internetleverantör i Sydafrika
Naspers - Globalt media och e-bolag noterat i Johannesburg.
Old Mutual - Multinationellt försäkringsbolag noterat i Johannesburg.
Sasol - Olje- och energibolag med flera förgreningar noterat i Johannesburg.
En fond som visserligen noteringsvis har fokus på Sydafrika men vars verksamheter egentligen är väldigt spridda både affärsmässigt som geografiskt.
Simplicity Afrika har en förvaltningsavgift på 1,9%. Den femåriga historiken ger vid handen en avkastning på ca 7% i medel.
De fyra största innehaven är:
Sasol - Olje- och energibolag med flera förgreningar noterat i Johannesburg.
Mtn Group - Mobil- och internetleverantör i Sydafrika.
Richemont - Schweziskt och Johannesburg noterat bolag som hanterar juveler, lyxvaror et.c.
Life Healthcare Group - Sjukvårdsbolag i Sydafrika.
Mycket fokus på Sydafrika även här.
Swedbank Robur Afrika fond har en förvaltningsavgift på 2,4%. 5 års historik och den genomsnittliga avkastningen landar på nästan 13% årligen! Avundsvärt... Vad har man som fyra största positionerna nu i sin portfölj?
Mtn Group - Mobil- och internetleverantör i Sydafrika.
Africa Oil - Litet oljeprospekteringsbolag noterat i Stockholm och verksamhet i bl.a. Kenya.
Naspers - Globalt media och e-bolag noterat i Johannesburg.
Tullow Oil - Oljeprospekteringsbolag noterat både i London som på Ghana´s börs.
Ser spontant ut som en positionering i s.k. tillväxtsbranscher och prospektering.
Härnäst. Hur kan man exponera sig på fler sätt mot just Afrika?
Har du några tankar kring just Afrikas ekonomiska utveckling, ovanstående fonder eller ovan nämnda bolag?
Nej, kanske inte men jag tänkte i alla fall gå igenom lite vad det finns för utbud på en kontinent som ofta lyfts fram som det nya fräscha alternativet för de som vill satsa på växande ekonomier.
Först och främst en brasklapp.
Min grundsyn är egentligen att vart ett bolag är noterat har ingenting att göra med huruvida de per automatik får ta del av tillväxten i det landet eller ej. BNP tillväxt i ett land betyder inte att bolag noterade i dess börs går bra. Exempelvis öppnar H&M butiker i ett land så bidrar det visserligen till BNP:n där men H&M är ju noterat i Stockholm. BNP tillväxt kan t.ex. komma från att många utländska aktörer tillåts etablera sig, att en "grå" sektor förvandlas till en vit m.m. Det behöver inte betyda snabb tillväxt för noterade bolag där.
Vidare till Afrika. Då syftar jag främst till exponering mot Afrika söder om Sahara (ej de Nordafrikanska arabländerna). Vilka ekonomier är i nuläget de största?
Överst vid en sådan sammanställning kommer Sydafrika. Sydafrika har en BNP på ca 410 miljarder usd och är den i särklass största ekonomin i Afrika. Sydafrika beräknas stå för ca 1/4 av Afrikas köpkraft. Det finns en hel del naturtillgångar men ekonomin är också förhållandevis väldiversifierad och därtill är mycket av landet väl lämpat för diverse jordbruk. Allt är dock inte en dans på rosor då Sydafrika bl.a. brottas med en hög arbetslöshet samt, som det verkar en hel del brottslighet.
Därefter kommer Nigeria vars BNP uppgår till ca 240 miljarder usd. Egypten har en ungefär lika stor ekonomi och där "fajtas" man en del om vem som är andra respektive tredje största ekonomin i Afrika. Nigeria är ju ett oljeland och olja står för ca 95% av exportinkomsterna. Dock så brukar man säga att landet drabbats av "resursförbannelsen". Man är ett resursrikt land men där resurserna endast egentligen går till att förbättra livet för en marginell andel av befolkningen. Korruptionen sägs vara stor, arbetslösheten lika så.
Därefter kommer egentligen en rad nordafrikanska stater men då de exkluderas så är det ett ganska stort kliv ned till nummer tre på listan, Ghana. Ghana har en BNP om ca 40 miljarder usd och hamnar därför på plats nummer tre på denna lista. Ghanas börs är också Afrikas tredje största. Ghanas ekonomi är tämligen diversifierad och anses av många som en av de sundare i Afrika.
Kenya, på plats nummer fyra, har en BNP på ca ca 35 miljarder usd. Kenya ses ofta som det finansiella navet i Östafrika. Ett relativt företagsvänligt klimat och en regim som välkomnar utländska investerare gör att Kenya ofta ses som ett alternativ till Sydafrika när någon aktör vill etablera sig på den afrikanska marknaden för första gången.
Etiopien hamnar också ganska högt med en BNP på ca 30 miljarder usd. Etiopien är ju också Afrikas näst folkrikasteland. Ekonomin är dock fortfarande dominerat av jordbruk.
Därefter Kamerun, Elfenbenskusten och Tanzania med en BNP på ca 25 miljarder usd vardera, men redan vid Etiopien har vi egentligen kommit "utanför radarn" och placeringsmöjligheterna för många fonder så att gå vidare här lönar sig föga.
Så vilka exempel på fonder finns det då?
Vi har Tundra Nigeria and Sub-Sahara. Som namnet antyder så exkluderas Nordafrika. Även Sydafrika exkluderas vilket gör att fokus hamnar på länderna mitt i mellan, framförallt Nigeria.
Förvaltningsavgiften är 2,5% och historiken är väldigt kort (under ett år).
De fyra största innehaven i fonden är:
Zenith Bank - Fjärde största banken i Nigeria
First Bank of Nigeria - Största banken i Nigeria
Nigeria Breweries - Största bryggeriet i Nigeria
Guaranty Trust Bank - Nigeriansk bank med filialer i flera västafrikanska länder.
Kort och gott mycket Nigeria och mycket finans (60% av fondportföljen är i finansaktier).
Nordea Afrikafond har en förvaltningsavgift på 1,95%. Fonden har en femårig historik och utslaget på den perioden har man lyckats få strax över 3% i avkastning i medel årligen. Tyvärr inget man blir jätteimponerad av. Man har exponering mot hela Afrika.
De fyra största innehaven är:
Nestle Nigeria - Livsmedel i Nigeria.
Anglo American - Brittiskt gruvbolag med verksamhet i Afrika och som även är noterat i Johannesburg.
Kenyan Commercial Bank - En av de tre stora bankerna i Kenya.
Juhayna Food Industries - Livsmedel i Egypten
En bred fond, men som inte lyckats leverera så mycket (hittills).
Carnegie Afrikafond med en förvaltningsavgift på 2,5%. Även denna fond har fem år på nacken och har då levererat i ca 7% årligen i medel.
Innehaven är bl.a:
Mtn Group - Mobil- och internetleverantör i Sydafrika
Naspers - Globalt media och e-bolag noterat i Johannesburg.
Old Mutual - Multinationellt försäkringsbolag noterat i Johannesburg.
Sasol - Olje- och energibolag med flera förgreningar noterat i Johannesburg.
En fond som visserligen noteringsvis har fokus på Sydafrika men vars verksamheter egentligen är väldigt spridda både affärsmässigt som geografiskt.
Simplicity Afrika har en förvaltningsavgift på 1,9%. Den femåriga historiken ger vid handen en avkastning på ca 7% i medel.
De fyra största innehaven är:
Sasol - Olje- och energibolag med flera förgreningar noterat i Johannesburg.
Mtn Group - Mobil- och internetleverantör i Sydafrika.
Richemont - Schweziskt och Johannesburg noterat bolag som hanterar juveler, lyxvaror et.c.
Life Healthcare Group - Sjukvårdsbolag i Sydafrika.
Mycket fokus på Sydafrika även här.
Swedbank Robur Afrika fond har en förvaltningsavgift på 2,4%. 5 års historik och den genomsnittliga avkastningen landar på nästan 13% årligen! Avundsvärt... Vad har man som fyra största positionerna nu i sin portfölj?
Mtn Group - Mobil- och internetleverantör i Sydafrika.
Africa Oil - Litet oljeprospekteringsbolag noterat i Stockholm och verksamhet i bl.a. Kenya.
Naspers - Globalt media och e-bolag noterat i Johannesburg.
Tullow Oil - Oljeprospekteringsbolag noterat både i London som på Ghana´s börs.
Ser spontant ut som en positionering i s.k. tillväxtsbranscher och prospektering.
Härnäst. Hur kan man exponera sig på fler sätt mot just Afrika?
Har du några tankar kring just Afrikas ekonomiska utveckling, ovanstående fonder eller ovan nämnda bolag?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)