Nu gör jag mig til ovän men...

Nu gör jag mig kanske till ovän med en del i läsekretsen, men det är några fenomen som jag kanske har en annan uppfattning om än rådande koncensus.

 

Låt oss börja med barnspar.

Det pratas om hur och vad man sparar till barnen. Lilla Pelle måste ju ha pengar när han är 18… Själv tillhör jag arbetslinjen. Man ska lära sig att det är genom arbete man försörjer sig och skaffar sig tillgångar. Inte genom att pappa sparat ihop till dittan och dattan.

Är öppen för att man själv får göra yrkesval, men jobba det ska man. Det är också genom egna förtjänta pengar man kan välja hur mycket man vill spara och i vad. Inte genom att pappa gjort någon ”lekportfölj”. Missförstå mig rätt. Jag är inte emot att man ärver tillgångar över generationsgränserna, men oavsett hur mycket eller lite man ärver ska man jobba.

Älskar mina barn så det handlar inte om det. Naturligtvis ställer jag upp för dem om det skulle krävas, men de ska växa upp till självständiga individer och lära sig att man jobbar för att reda sig själv och de sina. Inte genom allmosor. Visst kan allmosor behövas om sådana situationer uppstår, men får man vara frisk och vid sina sinnes fulla bruk så jobbar man sig till vad man vill ha.

 

Barnbidrag, flerbarnstillägg och barn får inte kosta.

Finner det provocerande att ju fler barn man skaffar ju mer bidrag får man. Man ska inte skaffa barn om man inte kan försörja dem. Men visst, nu har vi detta sociala skyddsnät sedan länge. Men för Guds skull ta i alla fall bort flerbarnstillägget.  

Blir lika irriterad på diskussioner som kom upp angående t.ex. kostnader i skolan. Det var ju inte precis de föräldrarna som åkte i gamla bilar som klagade på den där 50-lappen under skolutflykten. Utan de var ju de i den nya Volvon som argumenterade på föräldrarmöten ”men tänk på de som inte kan betala”, ”skolan ska vara avgiftsfri” m.m. Chips och bag-in box går bra att köpa, men nåde om motsvarande summa skulle krävas för något som skulle ske på skoltid.

 

FIRE

Alla gör sina egna livsval. Jag är heller inte emot att man efter ett långt yrkesliv och med utsliten kropp trappar ned på ålderns höst, men att en fullt frisk ung människa i sina bästa år inte ska bidra med något till samhället i stort? Jag har svårt att förstå det. Man vill tillbringa mer tid med sina barn? Ok... Så barnen ska lära sig att mamma och pappa inte jobbar? Se första stycket i mitt inlägg. Jag är helt enkelt inte där i tanken.  Jag kan tänka mig att man ändrar yrkesval eller t.o.m slår upp egen ”business”, men att tänka att man inte ”jobbar” med något. Jag förstår inte konceptet.

 

Ränteavdrag

Skrivit om det många gånger tidigare. Har ej ändrat uppfattning. Ta bort.

 

Polislöner m.m.

Höj, bara höj lönen för t.ex. poliser. Om man inte kan höja lönen så inför riktade jobbskatteavdrag då för vissa yrkesgrupper istället. Finns ju så många knepiga avdrag så hellre ett avdrag här så poliser m.fl. får högre nettolöner. Jag ser hellre att poliserna som jobbar natt och dag får behålla mer av sin lön än villaägarna i något Stockholmsområde så gör en skatteväxling mot t.ex. ränteavdragen.

 

Så. Nu har jag nog retat upp tillräckligt många. Resten av veckan får nog gå till rapporter.