Jag har fördjupat mig i utvecklingen för s.k. emerging markets och småbolag. Vad är den genomsnittliga avkastningen? Hur står den sig i relation till s.k. large cap aktier? Vad är utmärkande? Vad ska man tänka på? et.c.
Låt mig börja med att skriva lite om tillväxtmarknader. Den historik man kan få sträcker sig inte lika långt tillbaaka som den man kan få för t.ex. småbolag. William Bernstein har bl.a. skrivit en del om det men för att få en helhetsbild låt oss utgå ifrån det index som brukar utgöra den mest använda referensramen nämligen MSCI Emerging Market Index.
Varför utgå från index? Vore det inte bättre att hitta en strategi för hur man finner enskilda undervärderade bolag i tillväxtsländer? Mitt svar till det är att i fallet för s.k. emerging markets så är det extra svårt att värdera enskilda bolag. Sådana värderingar och försök till att göra prognoser är ju lurigt om man enbart ser till stora stabila bolag i Sverige där man enkelt kan få tag i förhållandevis lättförstårlig information. Att göra samma "due diligence" för brasilianska gruvbolag, kazakstanska banker och indonesiska textiltillverkare är inte lättare. Därtill kommer svårigheter att handla direkt i respektive börser och om möjligt, höga courtage kostnader. Utgångspunkten blir därför att när man vill exponera sig mot tillväxtmarknader, så är fonder ett rimligt alternativ (Det finns fler men jag ska inte ta upp dem här, nu).
Låt oss då återgå till den historiska utvecklingen. Vi kan se ca 20 år tillbaka och då visar det sig att s.k. emerging markets i genomsnitt gett en nominell avkastning (m.a.o. ej justerad för inflation) på 9,98% mellan åren 1989 och 2008. Jämför med t.ex. amerikanska large cap som har haft en nominell avkastning på 8,42% under motsvarande period.
Det ter sig m.a.o. rimligt att anta att man kan få högre avkastning från s.k. emerging markets (ca +1.5%/år om man jämför mot amerikanska large cap). Det man då behöver är en bred fond. En nischad landsfond bör gå antingen mycket bättre, eller sämre än index.
En annan sak man måste beakta är volaliteten. Den är mycket högre då det gäller emerging markets. Index kan gå riktigt bra ett enskilt år (+75% 1993) eller riktigt dåligt (-53% 2008). Är man nischad mot ett enskilt land så kan effekterna bli ännu större.
Med en förväntad avkastning på +1,5% än amerikanska large cap (kan ofta jämställas med en global fond, eller portfölj av utdelningsaktier) så gäller det att kolla på avgiften. Om avgiften är 1,5% eller högre så förlorar man över tid på investeringen då avgiften äter upp vad man kan förvänta sig i bättre avkastning från t.ex en portfölj med stabila utdelningsaktier. Därtill så råkar man ut för tvärare kast upp och ner i NAV vilket förmodligen tär en del på nerverna.
Jämför man index mot index över tid ser man därför att det ofta knappt är värt med exponering mot emerging markets. Vill man ändock ha exponering mot emerging markets för diversifieringens skull rekommenderas en bred emerging markets fond där avgiften är under 1,5%.
Det finns också en annan strategi som kan vara lönsam för den mer riskvillige och aktive. Då det kan stiga både kraftigt uppåt som nedåt, så kan man också rikta in sig på nishade landsfonder. Här, om man är inne i rätt tid, kan det nämligen gå fort. Östeuropa var t.ex. en guldgruva tills det stora raset 2008. Men det är ju också ett problem. Hur vet man var ruschen kommer vara? Svaret är att det vet man inte. Man kan tro att man vet eller så kan man acceptera att man inte kan veta, men att det ändå finns möjlighet att förbättra chanserna för en god tillväxt kontra risken.
Den strategin går ut på att gå in i emerging markets efter en större krasch har varit (inte helt olik hur värdeinvestering fungerar för enskilda bolag). Effekterna av en krasch känner de flesta till, en snabb nedgång följt av en rekyl uppåt. Gå med i de nishade landsfonder som är i rekylen, när chanserna för fortsatt uppvärdering är som störst. Undvik omskrivna landsfonder som presterat bra redan. Där har uppvärderingen redan skett. Ett exempel på det är att Turkiet (liksom Sverige nu) är i nivå med vad man befann sig innan finanskrisen. Visst kan det gå fortsatt bra i Turkiet men om värderingen i Turkiet är i nivå med innan finanskraschen och det finns länder med goda fundamenta (Notera att en kvarliggande låg värdering kan vara befogad. Hur ser det ekonomiska och politiska klimatet ut?) som just nu påbörjat återresan, vart är riskerna störst kontra chanserna?
Då det gäller emerging markets så kan man nå mycket goda resultat men det gäller att vara medveten. Välj en billig och bred emerging market fond om diversifikation önskas, eller om en rekordutveckling eftersträvas, spela de säkra korten. Spekulera inte på fortsatt uppgång bara för att landsfonden haft ett eller två exceptionella år. Det mesta tyder på att den resan redan är över då.
Själv säger jag därför nej till Turkiet-fonder!
Vad är din syn på emerging markets?
Låt mig börja med att skriva lite om tillväxtmarknader. Den historik man kan få sträcker sig inte lika långt tillbaaka som den man kan få för t.ex. småbolag. William Bernstein har bl.a. skrivit en del om det men för att få en helhetsbild låt oss utgå ifrån det index som brukar utgöra den mest använda referensramen nämligen MSCI Emerging Market Index.
Varför utgå från index? Vore det inte bättre att hitta en strategi för hur man finner enskilda undervärderade bolag i tillväxtsländer? Mitt svar till det är att i fallet för s.k. emerging markets så är det extra svårt att värdera enskilda bolag. Sådana värderingar och försök till att göra prognoser är ju lurigt om man enbart ser till stora stabila bolag i Sverige där man enkelt kan få tag i förhållandevis lättförstårlig information. Att göra samma "due diligence" för brasilianska gruvbolag, kazakstanska banker och indonesiska textiltillverkare är inte lättare. Därtill kommer svårigheter att handla direkt i respektive börser och om möjligt, höga courtage kostnader. Utgångspunkten blir därför att när man vill exponera sig mot tillväxtmarknader, så är fonder ett rimligt alternativ (Det finns fler men jag ska inte ta upp dem här, nu).
Låt oss då återgå till den historiska utvecklingen. Vi kan se ca 20 år tillbaka och då visar det sig att s.k. emerging markets i genomsnitt gett en nominell avkastning (m.a.o. ej justerad för inflation) på 9,98% mellan åren 1989 och 2008. Jämför med t.ex. amerikanska large cap som har haft en nominell avkastning på 8,42% under motsvarande period.
Det ter sig m.a.o. rimligt att anta att man kan få högre avkastning från s.k. emerging markets (ca +1.5%/år om man jämför mot amerikanska large cap). Det man då behöver är en bred fond. En nischad landsfond bör gå antingen mycket bättre, eller sämre än index.
En annan sak man måste beakta är volaliteten. Den är mycket högre då det gäller emerging markets. Index kan gå riktigt bra ett enskilt år (+75% 1993) eller riktigt dåligt (-53% 2008). Är man nischad mot ett enskilt land så kan effekterna bli ännu större.
Med en förväntad avkastning på +1,5% än amerikanska large cap (kan ofta jämställas med en global fond, eller portfölj av utdelningsaktier) så gäller det att kolla på avgiften. Om avgiften är 1,5% eller högre så förlorar man över tid på investeringen då avgiften äter upp vad man kan förvänta sig i bättre avkastning från t.ex en portfölj med stabila utdelningsaktier. Därtill så råkar man ut för tvärare kast upp och ner i NAV vilket förmodligen tär en del på nerverna.
Jämför man index mot index över tid ser man därför att det ofta knappt är värt med exponering mot emerging markets. Vill man ändock ha exponering mot emerging markets för diversifieringens skull rekommenderas en bred emerging markets fond där avgiften är under 1,5%.
Det finns också en annan strategi som kan vara lönsam för den mer riskvillige och aktive. Då det kan stiga både kraftigt uppåt som nedåt, så kan man också rikta in sig på nishade landsfonder. Här, om man är inne i rätt tid, kan det nämligen gå fort. Östeuropa var t.ex. en guldgruva tills det stora raset 2008. Men det är ju också ett problem. Hur vet man var ruschen kommer vara? Svaret är att det vet man inte. Man kan tro att man vet eller så kan man acceptera att man inte kan veta, men att det ändå finns möjlighet att förbättra chanserna för en god tillväxt kontra risken.
Den strategin går ut på att gå in i emerging markets efter en större krasch har varit (inte helt olik hur värdeinvestering fungerar för enskilda bolag). Effekterna av en krasch känner de flesta till, en snabb nedgång följt av en rekyl uppåt. Gå med i de nishade landsfonder som är i rekylen, när chanserna för fortsatt uppvärdering är som störst. Undvik omskrivna landsfonder som presterat bra redan. Där har uppvärderingen redan skett. Ett exempel på det är att Turkiet (liksom Sverige nu) är i nivå med vad man befann sig innan finanskrisen. Visst kan det gå fortsatt bra i Turkiet men om värderingen i Turkiet är i nivå med innan finanskraschen och det finns länder med goda fundamenta (Notera att en kvarliggande låg värdering kan vara befogad. Hur ser det ekonomiska och politiska klimatet ut?) som just nu påbörjat återresan, vart är riskerna störst kontra chanserna?
Då det gäller emerging markets så kan man nå mycket goda resultat men det gäller att vara medveten. Välj en billig och bred emerging market fond om diversifikation önskas, eller om en rekordutveckling eftersträvas, spela de säkra korten. Spekulera inte på fortsatt uppgång bara för att landsfonden haft ett eller två exceptionella år. Det mesta tyder på att den resan redan är över då.
Själv säger jag därför nej till Turkiet-fonder!
Vad är din syn på emerging markets?
Notering till mig själv i efterhand. Mycket riktigt gick Turkietfonder dåligt 2011, ca -34%. 2012 däremot har de gått riktigt bra, + ca 44% d.v.s. god utveckling efter det år att de haft en mycket dålig utveckling.
SvaraRaderaNotering till mig själv. 2012 har följts av ett svagt första halvår under 2013, ca -20% för Turkietfonder. Finns det ett mönster?
RaderaBackar man 3 år från nu d.vs. till ett utgångsläge kring juli 2010 så har Turkietfonder presterat ca -10% totalt sett. En klart sämre investering alltså än t.ex. Europafonder.