If you cant beat the market, be the market - Portföljallokering

Fortsätter här med ett inlägg i serien "If you cant beat the market, be the market".

Ur perspektivet att det för gemena man är jättesvårt att nå någon överavkastning genom "smarta" aktieaffärer så är hur man allokerar sitt kapital (fördelningen mellan olika tillgångsklasser) den faktor som (ihop med kringkostnader som transaktionskostnader och förvaltningsavgifter) är helt avgörande för vilken avkastning man får.

Kombinerat med synsättet att en högre allokering mot aktier ger högre risk, en allokering mot ränteplaceringar ger lägre, så kan man genom olika allokeringsalternativ då dels styra den förväntade avkasnting, dels den "risk" man tar på sig.

Vad som är den optimala allokeringsmodellen kan diskuteras. Det beror troligen helt och hållet på placeraren individuella behov och förutsättningar. Jag har inga egna modeller men kan visa upp några andra "klassiska".

Huvudtanken för s.k. bogleheads är ofta att det ska vara få placeringsalternativ. Man ska inte krångla till det. Ofta brukar 2-6 vara rimligt. 3 är lite av ett huvudspår.

Börjar vi med portfölj exempel 1 så innehar den två tillgångsklasser aktier och räntor.

Oftast en väldigt bred globalfond i kombination med räntespar. Thats it. Andelen räntor beror på livssituation men en av många tumregler är att den kan vara lika stor procentuellt sett som din ålder. Det finns också de som förespråkar en modell där man tar 100, 110 eller t.o.m. 120 minus din ålder för att få fram hur hög aktieexponering man bör ha. Då får man en högre andel räntor först då man närmar sig pensionen.


Portfölj exempel 2 innehåller de klassiska tre innehaven.

Det brukar vara en globalfond, en landsfond (det land du bor och verkar i) samt räntor. Följer man någon form av tumregel för allokering av aktier - räntor som beskrivs ovan brukar aktiedelen vara splittad 50-50 mellan global och landsfonden.

En annan väldigt vanlig variant är att fördela 1/3 på vardera för att sedan vikta om vid behov.


Portfölj exempel 3 innehåller fyra alternativ.

De tre ovanstående alternativen ingår men sedan "kryddar" man en 5-15%-ig andel med något nischat alternativ. Det kan vara en REIT ETF eller något annat som man av någon anledning anser sig tro vara "smart" att välja.


Sedan går det utveckla i all oändlighet med fler och fler alternativ, men grundtanken är att mer komplexa portföljer i sig inte ger mer vad det gäller i bättre riskhantering eller högre avkastning (Det kan t.o.m. ofta bli tvärtom). De ger bara placeraren lite mer att plocka med. Det avgörande på lång sikt är fördelningen aktier - räntor*.


Det som framförallt utmärker allokeringen av kapital när man inte försöker vara "smartare än Mr Market" är att man inte försöker ändra sin allokering baserat på vad som händer i omvärlden. Vad det skrivs för rubriker om Grekland eller om Borneo ger ingen reaktion.

Det enda som ger en reaktion, omallokering, är att utföra det man i förväg planerat t.ex. ändra ränteandelen vid stigande ålder. Eller omfördela inom portföljen om någon del vuxit sig för stor.

Thats it.


*'Med räntor menas naturligtvis säkra räntor, inte s.k. skräpobligationer.

Exempel på billiga aktiefonder 

Exempel på billiga räntefonder