Syrien och den dödliga gasen

Jag ska ge min syn på  norskaYaras senaste rapport något senare, men ville i detta inlägget först bara göra en avstickare gällande en region som är viktig för gasmarknaden eftersom det exemplifierar hur komplext det hela egentligen är. Att försöka förutsäga framtiden för bolag görs inte lätt.Speciellt inte i råvaruberoende bolag. Det är för mycket oförutsägbara händelser som kan spela in.

Tillgången till billig gas är en grundpelare i mycket. Tillverkning av konstgödsel är en av tillämpningsområdena. Billig gas hittas på "vår del" av jordklotet, förutom i Ryssland,  i Nordafrika och Mellersta östern. Därav har Yara placerat en del av sina faciliteter i områden som i Libyen och Qatar. Yara drabbades också p.g.a. detta av oroligheterna i Libyen och än idag så har man inte återfått 100% kapacitet där.

Nu är det dock Syrien inlägget kommer handla om. Förutom att Syrien självt misstänkts sitta på gasreserver inom landet och vid kusterna så är det kanske snart regionens viktigaste transitland.

Anledningen står i de gasrika områdena söder och öster om Syrien. I regionen finns det också (tyvärr) starka krafter som står emot varandra.

På ena sidan har vi väststödda länder så som t.ex. Saudi Arabien, Qatar och Förenade Arab Emiraterna. Dominerade av sunni-inriktade regimer.

På andra sidan har vi shia-inriktade regimer så som Iran, Irak och Assad-regimen i Syrien. Iran och Syrien har sedan länge varit gamla allierade men haft ett fientligt Irak i mellan sig. Saddam Husseins Irak. Nu när "demokratin" gjort sitt intåg i Irak så har shiiterna som är i majoritet i landet kommit i maktställning där. Visserligen fortgår konflikten mellan sunni och shia i Irak fortfarande, men nu har ändock möjligheten kommit att bygga pipeline från Irans och Iraks gasfält till syriska kusten. Eventuellt Tartus, Syriens näst största hamnstad, som också av en händelse har en rysk flottbas.

Redan som det är nu så dominerar Ryssland gasleveranser till Europa. Att även kontrollera gasleveranser från Mellersta östern är naturligtvis svårt att tacka nej till. Från Iran och Iraks perspektiv så slipper man ju med en syrisk pipeline skicka gasen via det i huvudsak USA kontrollerade Hormuz-sundet. 

Från de väststödda ländernas perspektiv och västländerna själva så är en vänligt sinnad regim i Syrien också av största vikt. Det handlar ju inte bara om att förhindra ökat ryskt inflytande över gasleveranser. Planer finns också på att bygga en pipeline genom det västvänliga Jordan och ett framtida västvänligt Syrien från de stora gasfälten i bl.a. Saudiarabien. Även Turkiet är intresserad av en sådan lösning då de nu är i mångt och mycket hänvisade till iranska gasleveranser. Ett land de inte alltid kommer väl överens med. Israel tycks också sitta på gasfyndigheter och vad vore inte bättre än att i framtiden kunna skicka det via en billig landbygd pipeline genom Syrien och Turkiet mot Europa.

Vinnaren i denna konflikt (om det kommer finnas någon) kommer få kontrollera gasleveranser till Europa.

Det är därför konflikten kommer vara svårlöst. Jag har svårt att se att någon part skulle backa. "Kampen" förs ju heller inte egentligen av "egna styrkor" på någon sida utan det är ju i huvudsak det syriska folket som får stå för förlusterna. Förluster som räknas i tusentals dödade!

En annan klurighet är också att på samma sätt som Hezbollah kan anses vara på ytterkanten av shia islam så står Al-Qaeda grupper för en extrem tolkning av sunni islam. Genom att stödja "sunni sidan" i Syrien riskerar Väst att stödja beväpningen av Al-Qaeda grupper. Det är en svår balansgång. Det är heller därför inte så konstigt att vissa västeuropeiska länder är varmast förespråkare för att skicka vapen till rebellerna medan USA är lite mer avvaktande. Västeuropa har mest att vinna i och med gasen medan USA antagligen står inför en större risk att drabbas av  ett tyngre beväpnat Al-Qaeda.

Jag befarar att konflikten kan bli mycket utdragen. Gasen kommer tyvärr antagligen döda många, många fler syrier. Utåt sett sker den med religösa förtecken eller i demokratiska, men bakom retoriken finns gasen. Den dödliga gasen...