Belåning kan vara ett aber. I uppgång, med belåning, ser man ofta ut som ett geni men då och då vänder utvecklingen och har man inte koll på risknivån så kan man tvingas till dåliga affärer.
Att man inte kunde förutse är ingen ursäkt för man kan mycket väl förutse att efter perioder av eufori så kommer tider av deppighet. Det händer om och om igen. Det är bara att man kan inte förutse när i tid det sker. Eller hur stora svängningarna blir. Men ATT det sker om och om igen. Det kan ingen undgå. Likväl att de ibland kan bli brutala.
Därför är det enklaste att helt enkelt hålla en risknivå och strategi som man är bekväm med genom alla olika cykler.
I närtid har Rutger Arnhult tvingats sälja Castellum-aktier till Roger Akelius p,g,a, belåning. 115 kr/aktie var prislappen. Arnhult storsålde alltså aktier till priset ca 8 gånger förvaltningsresultatet. Det var ingen frivillig affär…
På andra sidan bordet, Akelius, som även om man inte vet om priset ska gå upp eller ner nu ser att man får mycket för pengarna. Köper Castellum för ca 8 gånger förvaltningsresultatet. Köper för under halva bokförda värdena. Det ska mycket, mycket till att det på sikt inte ska bli en bra affär. Även om man naturligtvis inte kan veta huruvida aktier ska ytterligare ner i pris eller ej de närmsta månaderna.
Tyvärr fick vi en börsstuds i veckan så mina förbestämda nivå för att slänga in penga-batch nr 2 kom inte. Inte än i alla fall. Det får fortsätta att veckoköpas för det fortlöpande sparandet så länge. Det är jag glad för.
Jag vet att det lär komma tider av eurofori framöver också. Om 2025, 2027 eller 2030 kommer vara exceptionella år vet jag ej, men de kommer. Det vet jag. Då gäller det att hålla planen att minska på köpandet. Man får nämligen mindre för varje investerad krona då. Så bästa sättet då är att tajta till pengakranen då. Inte ösa in, plus belåna sig.
Korgen av fastighetsbolag består. Finns ingen belåning på den som tvingat mig sälja något. Ska till mer nedgång för att jag ska belåna värdepapper. Det gör man (eventuellt om man har den ansatsen) när risken är minst och uppgångspotentialen som störst. Inte på toppen på börscyklerna.
Under corona-kraschen köptes en blandad kompott av fastighetsbolag. En del såldes sedan efter uppgång. Under 2022 har jag köpt mer i befintliga innehav samt även tagit in Balder igen. Eftersom jag tänker i positionsstorlekar så öser jag ej heller in pengar i innehav bara för att de sjunker i pris. När jag uppnått förutbestämd storlek på ”insatsen” så köper jag inte mer.
Det har gjort att jag tidigare under året slog i taket på SBB. Man kan tänka att SBB torde vara en sur investering för portföljen och ja delvis. Naturligtvis är det alltid rätt att sälja på toppen, men å andra sidan så köptes det inte när det ansågs dyrt. Eftersom risknivån varit högre så har positionen varit liten. Det är mitt sätt att hantera risk. Positionsstorlekar efter bedömd risknivå och vara aktsam på pris.
Castellum kan jag vikta tyngre (m.a.o. risken anses lägre), men även här slås snart i taket på ”insatsen”. Platzer har jag lite köputrymme kvar i. Mest köputrymme kvar har jag i Balder. Av naturliga skäl då det startade från noll denna vända.
I gråzonen har vi även Lundberg som har en stor mängd fastigheter. Hufvudstaden samt den noterade delen utgör ca 1/3 av Lundbergs innehav. Sedan har du 17 % Industrivärden (gjorde nyligen inlägg om Industrivärden) 16 % erkänt dukiga Indutrade samt därtill skog m.m. via Holmen 22 %. Lundberg är liksom Investor en no-brainer att köpa så fort innehaven är rimligt värderade och man får en del rabatt på det hela. Det får man nu. Risknivån på Lundberg anser jag som låg. Vilket ger att positionsstorleken kan vara hög. Inga 10 dubblingar lär ske på kort tid, men låg risknivå och tiden får ha sin gång.
För noterings skull får man Lundberg nu till ca 7 % rabatt och Balder till ca 7 gånger förvaltningsresultatet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar