Kapitalallokeringens grunder

Läste någonstans om kapitalallokeringens grunder på engelska och tänkte att det var bra och enkelt förklarat och varför inte göra ett liknande inlägg i försvenskad form, med egna kommentarer.

Här kommer hur som helst en väldigt basal förklaring av företags möjligheter vad det gäller kapitalallokering.

Företag tjänar som bekant pengar genom att bedriva sin verksamhet t.ex. så säljer H&M kläder, Embracer säljer dataspel.

Kapitalallokering är sedan vad som görs med de pengar som blir till vinst. Vad gör ledningen med pengarna? Vad investerar de i? Ger de pengarna till aktieägarna eller använder de dem själva? Hur en ledning hanterar dessa pengar kan göra en stor skillnad för vilket aktieägarvärde som byggs upp i företaget.

 

Det finns i grunden fem sätt som man kan nyttja intjänade medel.

 

Investera för organisk tillväxt

Förvärva andra bolag

Bygga kassa

Återköpa egna aktier

Ge utdelning

 

Investera för organisk tillväxt betyder att ledningen återinvesterar i den egna verksamheten t.ex. kan H&M lägga pengar på att öppna nya butiker på ny marknader och Embracer utveckla nya spel.

I många fall så kan en del ge ganska förutsägbar tillväxt. Exempelvis var H&Ms öppnade av nya butiker länge det. Innan marknaden förändrades. De visste hur mycket en butik kostade att öppna och hur mycket den ungefär skulle dra in. Utvecklandet av spel är mer svårprognosticerad.  Huruvida spelet ska bli en succe eller ej.

 

Förvärva andra bolag är den andra vägen. Då köper ledningen en befintlig verksamhet. Den klassiska tesen är att det ofta är ett äventyrligt tilltag där det är svårt att avgöra på förhand huruvida det ska bli bra eller ej. Banker och rådgivare uppmuntrar gärna till företagsköp då de har avgifter att tjäna på det, ledningen ser sitt bolag växa till ledningens glädje och man blir helt enkelt en större anka i ankdammen. I Sverige har vi dock en lång rad exempel på företag vars affärside varit förvärv inom någon nisch och sedan låta det hela skötas väldigt decentraliserat. Dessa har visat sig vara väldigt framgångsrika. I alla fall under de senaste decennierna. Avgörande vid förvärv är som vid vanliga aktieköp; kvaliten på verksamheten och prislappen man betalar.

Vid förvärv kan man prata om horisontella eller vertikala. Ett horisontelt företagsförvärv är helt enkelt ett förvärv som sker av ett bolag i samma bransch, ett företag likt det egna. Exempelvis om H&M köper ett klädbutiksmärke eller Embracer köper en spelsstudio.

Ett vertikalt förvärv är när man köper före eller efter i den s.k. affärskedjan för att få mer kontroll av densamma. Exempelvis om H&M skulle köpa klädfabriker.

Den allmänna uppfattningen mig veterligen är att horisontella förvärv är något enklare att lyckas med och beräkna, medan vertikala medför högre risker. Dock kan vertikala medföra högre lönsamhet än horisontella om de görs och faller ut rätt. De svenska serieförvärvarna gör i regel horisontella förvärv.

 

Bygga kassa är också alltid ett alternativ. Nackdelen är att den inte förräntar sig mycket där. Fördelen är att det ger framtida möjligheter. Om man sitter med kassa overksam för länge kan det straffa sig. Särskilt i goda tider. Om man sitter med för lite ”reserver” kan det också straffa sig. Särskilt i dåliga tider.

 

Återköp av egna aktier är ett fjärde alternativ. Huruvida det är rätt eller fel sätt att använda pengarna beror mycket på priset man betalar. I regel ska två förhållanden råda. Det finns inga andra bra sätt att allokera pengarna (d.v.s. man återinvesterar redan det man kan till god avkastning, förvärv är för dyrt och kassan är redan på max vad man vill ha)  och aktiekursen är ”billig”.

Berkshire Hathaway är ett gott exempel på vad jag tror är i ovanstående situation. Investeringar pågår redan för fullt i t.ex. amerikanskt elnät, förvärv är för dyrt och kassan med råge full samtidigt så är Berkshires egna aktie inte för dyr så de återköper för allt de tjänar i nuläget.

Det klassiska exempel annars är att många bolag köper för fullt då deras aktiekurs är ”dyr” och mindre då den är ”billig”. Det har att göra med att de har som mest pengar när hjulen snurrar på för fullt och börsen tuffar på i hög fart. Företagsledningar agerar helt enkelt som aktiesparare i övrigt. Köper som mest då det är ”dyrast”.

 

Utdelningar är det femte alternativet och ska rent teoretiskt helst först ges när de andra möjligheterna är uttömda. Om bolaget kan investera pengarna till hög avkastning själv, alternativt behöver det i kassan eller kan fyndköpa sina egna aktier så är det i många fall bättre än dela ut kapitalet till ägarna. I många fall så beskattas ju pengarna ytterligare en gång då.

I andra vågskålen så ligger att man som ägare gärna vill få en liten peng från verksamheten för att allokera själv alternativt leva upp.

 

Det var de klassiska sätten att allokera kapital och i många fall så nyttjar bolagsledningar inte bara ett av dem utan flera, samtidigt.