Jag fortsätter "jobba ikapp" i rapportfloden.
Gällande Archelon Mineral så angav rapporten:
Resultatet för perioden januari till december 2010 uppgick före skatt till 6 440 Tkr (-2 698 Tkr). Det positiva resultatet härrör från försäljning av aktier i värdepappersportföljen, som visade ett överskott på 11 777 Tkr (1 057 Tkr). Kostnader i samband med prospektering aktiveras ej.
Resultatet för fjärde kvartalet, oktober-december 2010, uppgick före skatt till -4 483 Tkr (318 Tkr). Förlusten beror till stor del på en oplanerad försäljning av intressebolaget Trollhättan Mineral AB. Belopp inom parentes anger resultatet för motsvarande period föregående år.
Per sista december 2010 hade investeringsportföljen ett bokfört värde om cirka 5,3 Mkr. Största innehavet ägarmässigt är Nordic Iron Ore AB, där Archelon äger 25 procent av aktiekapitalet. Bolagets viktigaste tillgångar är strategiskt belägna undersökningstillstånd över gamla gruvområden i Bergslagen. Investeringen i Mineral Invest International MII AB har under året till stora delar avvecklats med positivt ekonomiskt utfall. Övriga portföljbolag per bokslutsdagen är Geotermica AB, Amur Gold LLC, Merrit Resources Inc. och Älvfrakt Trollhättan AB.
Vad det gäller NIO, som är anledningen Archelon enligt mig är av stort intresse, så sägs:
Archelon Minerals intressebolag Nordic Iron Ore AB (NIO) har genom två emissioner tillförts totalt 26 Mkr, varav 22,5 Mkr efter periodens utgång. Kapitaltillskottet kommer att möjliggöra genomförandet av en prefeasibility-studie, organisationsuppbyggnad samt kompletterande prospektering. NIO har efter emissionen i storleksordningen 33 aktieägare, varav de tre största kontrollerar sammanlagt 73 %, fördelat på Kopparberg Mineral AB 28 %, Archelon Mineral AB 25 % och Bengtssons Tidnings AB 20 %. Archelon har efter periodens utgång ställt ut en köpoption till Bengtsons Tidnings AB om 2 800 aktier, motsvarande cirka 3,5 % i NIO.
Målsättningen är att under fjärde kvartalet 2011 marknadsnotera NIO-aktien och i anslutning till detta genomföra en nyemission riktad till institutionella parter och allmänheten omfattande även Archelons aktieägare. NIO kommer att behöva tillföras ytterligare eget kapital och lånekapital innan planerad produktionsstart.
Bolaget förfogar över ett historiskt beräknat tonnage (ej enligt NI 43-101) av kända, indikerade och antagna mineraltillgångar på mer än 100 Mton. Mineraltillgångarna är fördelade på tre olika malmfält inom Ludvika kommun. Under oktober 2010 ansökte NIO om bearbetningskoncession för Blötbergsgruvan, belägen cirka 8 km sydväst om centralorten Ludvika. Produktionsstart planeras till 2014/2015. Kapaciteten vid full drift beräknas till 5,0 Mton malm per år, motsvarande cirka 2,5 Mton förädlade malmprodukter.
Bedömningen är att Archelons innehav i Nordic Iron Ore representerar ett marknadsvärde långt överstigande det nu bokförda värdet.
Vidare så nämndes att ingen vinstutdelning lämnas för räkenskapsåret 2010.
Jag gjorde ju en rövare för ett litet tag sedan och avvyttrade mina Archelon Mineral aktier för att istället placera pengarna i G5 Entertainment. Så här i retrospektiv så kan det kursmässigt ha kunnat kvitta då båda aktierna stigit ca 10-15%.
Skillnaden som jag ser den dock är att Archelons potential ligger i NIO och dess framtid, medan G5 tjänar pengar på sin verksamhet här och nu. Samtidigt riskerar jag nu att missa "malmtåget" om jag inte kliver på igen, men från ett psykologiskt perspektiv så är det naturligtvis svårare att kliva på igen på samma eller högre nivå än vad jag nyss sålde då jag lösgjorde kapital för att gå in tyngre i G5 Entertainment.
Exponering mot järnmalm har jag också redan i det redan i Northland Resources, men ändå, potentialen är onekligen stor i NIO. Jag sitter i ett dilemma. Det hade antagligen varit enklare om man satt med NIO-aktier direkt. Nu finns ju frågetecken kring Archelons "förvaltning" av dem också att ta hänsyn till. Jag är rådvill...
Tankar, noteringar och funderingar om aktier och investeringar
söndag 27 februari 2011
lördag 26 februari 2011
Warren Buffets årliga brev till sina aktieägare
Idag har jag läst igenom Warren Buffetts årliga brev till Berkshire Hathaways aktieägare. Brevet var, som vanligt, insiktsfullt.
Utdrag nedan angående de fördelar som Berkshire Hathaway har.
" Charlie and I hope that the per-share earnings of our non-insurance businesses continue to increase at a decent rate. But the job gets tougher as the numbers get larger. We will need both good performance from our
current businesses and more major acquisitions. We’re prepared. Our elephant gun has been reloaded, and my trigger finger is itchy.
Partially offsetting our anchor of size are several important advantages we have. First, we possess a cadre of truly skilled managers who have an unusual commitment to their own operations and to Berkshire.
Many of our CEOs are independently wealthy and work only because they love what they do. They are volunteers, not mercenaries. Because no one can offer them a job they would enjoy more, they can’t be lured away.
At Berkshire, managers can focus on running their businesses: They are not subjected to meetings at headquarters nor financing worries nor Wall Street harassment. They simply get a letter from me every two years
(it’s reproduced on pages 104-105) and call me when they wish. And their wishes do differ: There are managers to whom I have not talked in the last year, while there is one with whom I talk almost daily. Our trust is in people rather than process. A “hire well, manage little” code suits both them and me.
Berkshire’s CEOs come in many forms. Some have MBAs; others never finished college. Some use budgets and are by-the-book types; others operate by the seat of their pants. Our team resembles a baseball squad composed of all-stars having vastly different batting styles. Changes in our line-up are seldom required.
Our second advantage relates to the allocation of the money our businesses earn. After meeting the needs of those businesses, we have very substantial sums left over. Most companies limit themselves to
reinvesting funds within the industry in which they have been operating. That often restricts them, however, to a “universe” for capital allocation that is both tiny and quite inferior to what is available in the wider world.
Competition for the few opportunities that are available tends to become fierce. The seller has the upper hand, as a girl might if she were the only female at a party attended by many boys. That lopsided situation would be great for the girl, but terrible for the boys.
At Berkshire we face no institutional restraints when we deploy capital. Charlie and I are limited only by our ability to understand the likely future of a possible acquisition. If we clear that hurdle – and frequently we can’t – we are then able to compare any one opportunity against a host of others.
When I took control of Berkshire in 1965, I didn’t exploit this advantage. Berkshire was then only in textiles, where it had in the previous decade lost significant money. The dumbest thing I could have done was to
pursue “opportunities” to improve and expand the existing textile operation – so for years that’s exactly what I did. And then, in a final burst of brilliance, I went out and bought another textile company. Aaaaaaargh!
Eventually I came to my senses, heading first into insurance and then into other industries.
There is even a supplement to this world-is-our-oyster advantage: In addition to evaluating the attractions of one business against a host of others, we also measure businesses against opportunities available in
marketable securities, a comparison most managements don’t make. Often, businesses are priced ridiculously high against what can likely be earned from investments in stocks or bonds. At such moments, we buy securities
and bide our time.
Our flexibility in respect to capital allocation has accounted for much of our progress to date. We have been able to take money we earn from, say, See’s Candies or Business Wire (two of our best-run businesses, but
also two offering limited reinvestment opportunities) and use it as part of the stake we needed to buy BNSF.
Our final advantage is the hard-to-duplicate culture that permeates Berkshire. And in businesses,culture counts.
To start with, the directors who represent you think and act like owners. They receive token compensation: no options, no restricted stock and, for that matter, virtually no cash. We do not provide them directors and officers liability insurance, a given at almost every other large public company. If they mess up with your money, they will lose their money as well. Leaving my holdings aside, directors and their families own
Berkshire shares worth more than $3 billion. Our directors, therefore, monitor Berkshire’s actions and results with keen interest and an owner’s eye. You and I are lucky to have them as stewards.
This same owner-orientation prevails among our managers. In many cases, these are people who have sought out Berkshire as an acquirer for a business that they and their families have long owned. They came to us
with an owner’s mindset, and we provide an environment that encourages them to retain it. Having managers who love their businesses is no small advantage.
Cultures self-propagate. Winston Churchill once said, “You shape your houses and then they shape you.” That wisdom applies to businesses as well. Bureaucratic procedures beget more bureaucracy, and imperial
corporate palaces induce imperious behavior. (As one wag put it, “You know you’re no longer CEO when you get in the back seat of your car and it doesn’t move.”) At Berkshire’s “World Headquarters” our annual rent is
$270,212. Moreover, the home-office investment in furniture, art, Coke dispenser, lunch room, high-tech equipment – you name it – totals $301,363. As long as Charlie and I treat your money as if it were our own,
Berkshire’s managers are likely to be careful with it as well.
Our compensation programs, our annual meeting and even our annual reports are all designed with an eye to reinforcing the Berkshire culture, and making it one that will repel and expel managers of a different bent.
This culture grows stronger every year, and it will remain intact long after Charlie and I have left the scene.
We will need all of the strengths I’ve just described to do reasonably well. Our managers will deliver; you can count on that. But whether Charlie and I can hold up our end in capital allocation depends in part on the competitive environment for acquisitions. You will get our best efforts."
Hela brevet finns här Warren Buffetts brev till aktieägare angående verksamhetsåret 2010
Finn tidigare brev här
Kika även gärna på vad Warren Buffett skriver om belåning och skuld.
"The fundamental principle of auto racing is that to finish first, you must first finish. That dictum is equally applicable to business and guides our every action at Berkshire.
Unquestionably, some people have become very rich through the use of borrowed money. However, that’s also been a way to get very poor. When leverage works, it magnifies your gains. Your spouse thinks you’re
clever, and your neighbors get envious. But leverage is addictive. Once having profited from its wonders, very few people retreat to more conservative practices. And as we all learned in third grade – and some relearned in 2008 – any series of positive numbers, however impressive the numbers may be, evaporates when multiplied by a single zero. History tells us that leverage all too often produces zeroes, even when it is employed by very smart people.
Leverage, of course, can be lethal to businesses as well. Companies with large debts often assume that these obligations can be refinanced as they mature. That assumption is usually valid. Occasionally, though, either
because of company-specific problems or a worldwide shortage of credit, maturities must actually be met by payment. For that, only cash will do the job.
Borrowers then learn that credit is like oxygen. When either is abundant, its presence goes unnoticed.
When either is missing, that’s all that is noticed. Even a short absence of credit can bring a company to its knees.
In September 2008, in fact, its overnight disappearance in many sectors of the economy came dangerously close to bringing our entire country to its knees."
Sedan kommer också en efterföljande historia om Warren Buffets farfar Ernest och det brev han efterlämnade.
Nedan följer de sista raderna på det brevet. Läs hela genom att klicka på länken ovan.
Utdrag nedan angående de fördelar som Berkshire Hathaway har.
" Charlie and I hope that the per-share earnings of our non-insurance businesses continue to increase at a decent rate. But the job gets tougher as the numbers get larger. We will need both good performance from our
current businesses and more major acquisitions. We’re prepared. Our elephant gun has been reloaded, and my trigger finger is itchy.
Partially offsetting our anchor of size are several important advantages we have. First, we possess a cadre of truly skilled managers who have an unusual commitment to their own operations and to Berkshire.
Many of our CEOs are independently wealthy and work only because they love what they do. They are volunteers, not mercenaries. Because no one can offer them a job they would enjoy more, they can’t be lured away.
At Berkshire, managers can focus on running their businesses: They are not subjected to meetings at headquarters nor financing worries nor Wall Street harassment. They simply get a letter from me every two years
(it’s reproduced on pages 104-105) and call me when they wish. And their wishes do differ: There are managers to whom I have not talked in the last year, while there is one with whom I talk almost daily. Our trust is in people rather than process. A “hire well, manage little” code suits both them and me.
Berkshire’s CEOs come in many forms. Some have MBAs; others never finished college. Some use budgets and are by-the-book types; others operate by the seat of their pants. Our team resembles a baseball squad composed of all-stars having vastly different batting styles. Changes in our line-up are seldom required.
Our second advantage relates to the allocation of the money our businesses earn. After meeting the needs of those businesses, we have very substantial sums left over. Most companies limit themselves to
reinvesting funds within the industry in which they have been operating. That often restricts them, however, to a “universe” for capital allocation that is both tiny and quite inferior to what is available in the wider world.
Competition for the few opportunities that are available tends to become fierce. The seller has the upper hand, as a girl might if she were the only female at a party attended by many boys. That lopsided situation would be great for the girl, but terrible for the boys.
At Berkshire we face no institutional restraints when we deploy capital. Charlie and I are limited only by our ability to understand the likely future of a possible acquisition. If we clear that hurdle – and frequently we can’t – we are then able to compare any one opportunity against a host of others.
When I took control of Berkshire in 1965, I didn’t exploit this advantage. Berkshire was then only in textiles, where it had in the previous decade lost significant money. The dumbest thing I could have done was to
pursue “opportunities” to improve and expand the existing textile operation – so for years that’s exactly what I did. And then, in a final burst of brilliance, I went out and bought another textile company. Aaaaaaargh!
Eventually I came to my senses, heading first into insurance and then into other industries.
There is even a supplement to this world-is-our-oyster advantage: In addition to evaluating the attractions of one business against a host of others, we also measure businesses against opportunities available in
marketable securities, a comparison most managements don’t make. Often, businesses are priced ridiculously high against what can likely be earned from investments in stocks or bonds. At such moments, we buy securities
and bide our time.
Our flexibility in respect to capital allocation has accounted for much of our progress to date. We have been able to take money we earn from, say, See’s Candies or Business Wire (two of our best-run businesses, but
also two offering limited reinvestment opportunities) and use it as part of the stake we needed to buy BNSF.
Our final advantage is the hard-to-duplicate culture that permeates Berkshire. And in businesses,culture counts.
To start with, the directors who represent you think and act like owners. They receive token compensation: no options, no restricted stock and, for that matter, virtually no cash. We do not provide them directors and officers liability insurance, a given at almost every other large public company. If they mess up with your money, they will lose their money as well. Leaving my holdings aside, directors and their families own
Berkshire shares worth more than $3 billion. Our directors, therefore, monitor Berkshire’s actions and results with keen interest and an owner’s eye. You and I are lucky to have them as stewards.
This same owner-orientation prevails among our managers. In many cases, these are people who have sought out Berkshire as an acquirer for a business that they and their families have long owned. They came to us
with an owner’s mindset, and we provide an environment that encourages them to retain it. Having managers who love their businesses is no small advantage.
Cultures self-propagate. Winston Churchill once said, “You shape your houses and then they shape you.” That wisdom applies to businesses as well. Bureaucratic procedures beget more bureaucracy, and imperial
corporate palaces induce imperious behavior. (As one wag put it, “You know you’re no longer CEO when you get in the back seat of your car and it doesn’t move.”) At Berkshire’s “World Headquarters” our annual rent is
$270,212. Moreover, the home-office investment in furniture, art, Coke dispenser, lunch room, high-tech equipment – you name it – totals $301,363. As long as Charlie and I treat your money as if it were our own,
Berkshire’s managers are likely to be careful with it as well.
Our compensation programs, our annual meeting and even our annual reports are all designed with an eye to reinforcing the Berkshire culture, and making it one that will repel and expel managers of a different bent.
This culture grows stronger every year, and it will remain intact long after Charlie and I have left the scene.
We will need all of the strengths I’ve just described to do reasonably well. Our managers will deliver; you can count on that. But whether Charlie and I can hold up our end in capital allocation depends in part on the competitive environment for acquisitions. You will get our best efforts."
Hela brevet finns här Warren Buffetts brev till aktieägare angående verksamhetsåret 2010
Finn tidigare brev här
Kika även gärna på vad Warren Buffett skriver om belåning och skuld.
"The fundamental principle of auto racing is that to finish first, you must first finish. That dictum is equally applicable to business and guides our every action at Berkshire.
Unquestionably, some people have become very rich through the use of borrowed money. However, that’s also been a way to get very poor. When leverage works, it magnifies your gains. Your spouse thinks you’re
clever, and your neighbors get envious. But leverage is addictive. Once having profited from its wonders, very few people retreat to more conservative practices. And as we all learned in third grade – and some relearned in 2008 – any series of positive numbers, however impressive the numbers may be, evaporates when multiplied by a single zero. History tells us that leverage all too often produces zeroes, even when it is employed by very smart people.
Leverage, of course, can be lethal to businesses as well. Companies with large debts often assume that these obligations can be refinanced as they mature. That assumption is usually valid. Occasionally, though, either
because of company-specific problems or a worldwide shortage of credit, maturities must actually be met by payment. For that, only cash will do the job.
Borrowers then learn that credit is like oxygen. When either is abundant, its presence goes unnoticed.
When either is missing, that’s all that is noticed. Even a short absence of credit can bring a company to its knees.
In September 2008, in fact, its overnight disappearance in many sectors of the economy came dangerously close to bringing our entire country to its knees."
Sedan kommer också en efterföljande historia om Warren Buffets farfar Ernest och det brev han efterlämnade.
Nedan följer de sista raderna på det brevet. Läs hela genom att klicka på länken ovan.
40 procent 20 år
Här kommer en tredje blogg jag önskar tipsa om 40 procent 20 år en bloggare som fokuserar på utdelningsinvestering i kombination med värdeinvestering. Förebilden är Warren Buffet, men bloggen själv är troligen förebild för många andra investeringsintresserade läsare.
Namnet kommer av att målet är att få 40 procent i avkastning om 20 år t.ex. varje investerad tusenlapp idag ska generera 400 kr i utdelningar om 20 år.
En annan fördel med sidan är att den är tämligen resursrik, länkar, boktips, filmer et.c. finns det gott om. Låt oss sedan inte glömma Börs data ett utmärkt verktyg för den som vill se bolagshistorik.
Mycket matnyttigt finns på bloggen för den intresserade och har vi tur kanske vi får se guldkorns-inläggen på bloggen publicerade i bokform en dag. Man kan ju i alla fall hoppas.
Namnet kommer av att målet är att få 40 procent i avkastning om 20 år t.ex. varje investerad tusenlapp idag ska generera 400 kr i utdelningar om 20 år.
En annan fördel med sidan är att den är tämligen resursrik, länkar, boktips, filmer et.c. finns det gott om. Låt oss sedan inte glömma Börs data ett utmärkt verktyg för den som vill se bolagshistorik.
Mycket matnyttigt finns på bloggen för den intresserade och har vi tur kanske vi får se guldkorns-inläggen på bloggen publicerade i bokform en dag. Man kan ju i alla fall hoppas.
Railcares Bokslutsrapport
Entreprenadföretaget Railcare har presenterat sin bokslutsrapport.
Vinst per aktie efter skatt uppgick till 1,03 (0,59) vilket är avsevärt bättre än förra året. Dock hamnar det något under mina egna förväntningar på bolaget.
Aktien handlas idag till i stort sett det egna kapitalet eller ca P/e 14. Inget konstigt med det.
Jag har spekulerat i en utdelning på 0,60 kr tidigare. Nu gavs inget utdelningsförslag i samband med bokslutet utan det hänvisas till årsstämman. Synd. Det hade varit intressant att få ta del av ett förslag redan nu.
En aviserad satsning i Storbritannien kommer kräva mer investeringskapital (beräknat till ca 7 milj/år i tre års tid vilket i stort sett motsvarar det årliga resultatet) och i och med resultatet blev något sämre än jag hade hoppats skriver jag också ned mina förväntningar på utdelning till 0,40 kr/aktie.
Även om järnvägsunderhållet sägs vara minst lika eftersatt i Storbritannien som i Sverige så har jag svårt för att tänka mig att det är ett högprioriterat område i Storbritannien just nu i och med deras finansiella ställning. En satsning där kan därmed ta tid innan det betalar sig enligt mig.
En annan notering angående Storbritannien är att pundet är rekordlågt ca (10,50 SEK/ GBP). Jag har själv kikat på en del intressanta möjligheter i och med detta, men det lär nog dröja ännu en tid innan pundet vänder.
Vinst per aktie efter skatt uppgick till 1,03 (0,59) vilket är avsevärt bättre än förra året. Dock hamnar det något under mina egna förväntningar på bolaget.
Aktien handlas idag till i stort sett det egna kapitalet eller ca P/e 14. Inget konstigt med det.
Jag har spekulerat i en utdelning på 0,60 kr tidigare. Nu gavs inget utdelningsförslag i samband med bokslutet utan det hänvisas till årsstämman. Synd. Det hade varit intressant att få ta del av ett förslag redan nu.
En aviserad satsning i Storbritannien kommer kräva mer investeringskapital (beräknat till ca 7 milj/år i tre års tid vilket i stort sett motsvarar det årliga resultatet) och i och med resultatet blev något sämre än jag hade hoppats skriver jag också ned mina förväntningar på utdelning till 0,40 kr/aktie.
Även om järnvägsunderhållet sägs vara minst lika eftersatt i Storbritannien som i Sverige så har jag svårt för att tänka mig att det är ett högprioriterat område i Storbritannien just nu i och med deras finansiella ställning. En satsning där kan därmed ta tid innan det betalar sig enligt mig.
En annan notering angående Storbritannien är att pundet är rekordlågt ca (10,50 SEK/ GBP). Jag har själv kikat på en del intressanta möjligheter i och med detta, men det lär nog dröja ännu en tid innan pundet vänder.
fredag 25 februari 2011
G 5 - High Five
G5 Entertainment har idag presenterat bokslutsrapporten för 2010.
Vinsten per aktie var 1,01 kronor under perioden. Resultatet är i linje med den prognos som över tid krevs upp förra året och som tidigare presenterats på 1,00 kronor.
Under 2010 lanserade G5 sammanlagt 27 spel jämfört med bara 9 spel under 2009. Koncernen siktar på att släppa ytterligare 80 spel under 2011, däribland spel för Android. I slutet av 2009 hade G5 en portfölj med 17 spel. Vid utgången av 2010 rymde portföljen 44 spel. Som en följd av 80 spellanseringar under 2011 väntas G5:s portfölj växa till drygt 120 spel i slutet av 2011.
Under perioden januari till december 2011 räknar ledningen med en vinst per aktie på 1,9 kronor (19 % bättre än föregående prognos på 1,6 kronor).
Ytterligare ett styrke besked (anser jag) är ledningens (mycket riktiga och på lång sikt bättre) beslut att fast kassan fyllts på ordentligt inte dela ut någonting. Det har förekommit spekulationer om ev. utdelning men personligen har jag hoppats på att man fortsätter bygga med det kapital man har istället.
Kurs just nu är 24 kr, vilket på 2011 års vinstprognos betyder en värdering på P/e 12,6 m.a.o. en attraktiv värdering. Själv fyllde jag på för ett tag sedan och G5 är det enskilt största innehavet bland mina spekulativa innehav.
Jag är ingen teknik-freak. Om ni fick se min mobiltelefon skulle ni antagligen skratta. Men jag anser mig inte behöva vara det för att ändå se att i G5 finns ett bolag med en vinstgivande affärsverksamhet, lovande framtidsutsikter, förtroendeingivande ledning, rimlig värdering och en stark finansiell ställning.
High Five!
På forumets medlemsdel har jag spekulerat i vad jag tror kan vara en möjlig värdering av G5 under perioden 2011-2014 för den som är nyfiken.
Vinsten per aktie var 1,01 kronor under perioden. Resultatet är i linje med den prognos som över tid krevs upp förra året och som tidigare presenterats på 1,00 kronor.
Under 2010 lanserade G5 sammanlagt 27 spel jämfört med bara 9 spel under 2009. Koncernen siktar på att släppa ytterligare 80 spel under 2011, däribland spel för Android. I slutet av 2009 hade G5 en portfölj med 17 spel. Vid utgången av 2010 rymde portföljen 44 spel. Som en följd av 80 spellanseringar under 2011 väntas G5:s portfölj växa till drygt 120 spel i slutet av 2011.
Under perioden januari till december 2011 räknar ledningen med en vinst per aktie på 1,9 kronor (19 % bättre än föregående prognos på 1,6 kronor).
Ytterligare ett styrke besked (anser jag) är ledningens (mycket riktiga och på lång sikt bättre) beslut att fast kassan fyllts på ordentligt inte dela ut någonting. Det har förekommit spekulationer om ev. utdelning men personligen har jag hoppats på att man fortsätter bygga med det kapital man har istället.
Kurs just nu är 24 kr, vilket på 2011 års vinstprognos betyder en värdering på P/e 12,6 m.a.o. en attraktiv värdering. Själv fyllde jag på för ett tag sedan och G5 är det enskilt största innehavet bland mina spekulativa innehav.
Jag är ingen teknik-freak. Om ni fick se min mobiltelefon skulle ni antagligen skratta. Men jag anser mig inte behöva vara det för att ändå se att i G5 finns ett bolag med en vinstgivande affärsverksamhet, lovande framtidsutsikter, förtroendeingivande ledning, rimlig värdering och en stark finansiell ställning.
High Five!
På forumets medlemsdel har jag spekulerat i vad jag tror kan vara en möjlig värdering av G5 under perioden 2011-2014 för den som är nyfiken.
onsdag 23 februari 2011
Get rich slowly
Jag nämnde för ett tag sedan Cornucopia. Idag vill jag uppmärksamma ännu en mycket läsvärd blogg; Get rich slowly http://www.getrichslowly.org/blog/
Idag finns ett extra läsvärt inlägg. Nämligen en intervju med med-författaren till boken "The Millionair Next Door" som jag tidigare boktipsat om. Läs inlägget här: http://www.getrichslowly.org/blog/2011/02/23/an-interview-with-thomas-stanley-co-author-of-%e2%80%9cthe-millionaire-next-door%e2%80%9d/
Några tankvärda utdrag från intervjun:
"If you look at the statistics on happiness in life overall, those people who live below their means are happier than people who don’t. Some people may tell you they are happy because they’ve got that leased BMW or they wear thousand-dollar suits or have a closet full of clothing, but that’s not what happiness is."
" But the other thing is that there are a whole lot of folks out there in this country who are millionaires [but not self-employed]. For example, I mentioned in the latest book about engineers. Engineers typically are people who are frugal. They view products in terms of their performance characteristics and their durability. So they are big on Toyotas and Hondas and cars like that. And they do quite well. Plus, they [engineers] are analytical; they’re very good at investing, typically. Educators do well also. So there are a lot of folks out there who are disciplined and who know how to play the game. You don’t have to own a business."
"The problem you have in this country is these people spend all this money on iPads and laptops and everything else…for what? To play what? Fantasy Football?
The problem is that most people that buy all that stuff are not industrial users. There’s no tax write-off, there’s no benefit; it’s not a capital good. They’re not using it to make money. I see people at Christmas time at four o’clock in the morning lining up in front of stores. They wouldn’t get up at four o’clock in the morning to go to work."
Idag finns ett extra läsvärt inlägg. Nämligen en intervju med med-författaren till boken "The Millionair Next Door" som jag tidigare boktipsat om. Läs inlägget här: http://www.getrichslowly.org/blog/2011/02/23/an-interview-with-thomas-stanley-co-author-of-%e2%80%9cthe-millionaire-next-door%e2%80%9d/
Några tankvärda utdrag från intervjun:
"If you look at the statistics on happiness in life overall, those people who live below their means are happier than people who don’t. Some people may tell you they are happy because they’ve got that leased BMW or they wear thousand-dollar suits or have a closet full of clothing, but that’s not what happiness is."
" But the other thing is that there are a whole lot of folks out there in this country who are millionaires [but not self-employed]. For example, I mentioned in the latest book about engineers. Engineers typically are people who are frugal. They view products in terms of their performance characteristics and their durability. So they are big on Toyotas and Hondas and cars like that. And they do quite well. Plus, they [engineers] are analytical; they’re very good at investing, typically. Educators do well also. So there are a lot of folks out there who are disciplined and who know how to play the game. You don’t have to own a business."
"The problem you have in this country is these people spend all this money on iPads and laptops and everything else…for what? To play what? Fantasy Football?
The problem is that most people that buy all that stuff are not industrial users. There’s no tax write-off, there’s no benefit; it’s not a capital good. They’re not using it to make money. I see people at Christmas time at four o’clock in the morning lining up in front of stores. They wouldn’t get up at four o’clock in the morning to go to work."
tisdag 22 februari 2011
Kris-investering
Oroligheterna i Nordafrika och Mellanöstern ger utslag på världens börser. Stockholm ligger nu ca -4% räknat från årsskiftet.
Om ett tag kommer vi säkert få ett samlingsnamn för ovanstående oroligheter. På börsspråk kommer det kanske i retrospektiv ses som en s.k. börskris. Händelser och makrofaktorer som påverkar värderingen på världens börser är inte ovanliga. Vi brukar få dem ganska regelbundet. Varje kris är iofs unik och världen förändras för alltid i och med dem, men de får påfallande lika effekter på börserna varje gång.
Redan efter 1, ibland 2 år, så har en dylik nedgång oftast repat sig. Detta innebär att trots någorlunda regelbundna kriser så klarar man av att sitta på aktier om man vet att man inte behöver kapitalet inom en tidsram på ca 2 år.
Tittar vi på en kris som, vad det gäller oljeaspekten, liknar dagens "Libyen-kris" så föll DJ under Gulf-krisen 1990 som mest med 15%. 1 år efter det fallet hade DJ klättrat 24% och mao återhämtat sig. Lyckades man köpa på botten så kunde man göra sig en hacka. Lyckades man köpa en del på vägen ned och en del på vägen upp. Ja då gick man plus även då.
Det är svårt att veta var botten är. Många råder till att köpa då börserna är på väg upp igen p.g.a. detta. Problemet är att det kan rekylera en del både upp och ned i enskilda aktier, så det är svårt att veta när den egentliga vändningen har varit. En strategi då är, om man är övertygad om att en mindre kris är under uppsegling, att sprida ut sina köp. Använd en bestämd summa varje gång så får du fler antal aktier i ett bolag då kursen är billigare och färre om den råkar vara dyrare (Det som på engelska ofta kallas DCA - Dollar Cost Average). På så sätt får du ett bra GAV i sista änden i alla fall.
ENI ned 7%
Idag stängde ENI kranen i den s.k. Greenstream-pipelinen (F-37 på kartan. Från Tripoli till Sicilien) som Italien får ca 10% av sin gas via.
ENI är det oljebolag med störst betydelse i Libyen. Bolaget har varit verksamt där sedan 1959. För ENI å andra sidan så står deras produktion i Libyen för ca 13% av deras totala produktion. Liksom många andra utländska bolag flyger ENI nu ut stora delar av sin personal.
Bolagets kurs faller på bl.a. NYSE idag. Det är långt ifrån läge att köpa aktier i ENI nu, men det kan vara värt att hålla ett öga på utvecklingen om det visar sig bli något liknande panik. Hittils har nedgången varit måttlig. Kurs i skrivande stund på NYSE är 46,66 USD. En nedgång från 50,33 USD.
ENI är det oljebolag med störst betydelse i Libyen. Bolaget har varit verksamt där sedan 1959. För ENI å andra sidan så står deras produktion i Libyen för ca 13% av deras totala produktion. Liksom många andra utländska bolag flyger ENI nu ut stora delar av sin personal.
Bolagets kurs faller på bl.a. NYSE idag. Det är långt ifrån läge att köpa aktier i ENI nu, men det kan vara värt att hålla ett öga på utvecklingen om det visar sig bli något liknande panik. Hittils har nedgången varit måttlig. Kurs i skrivande stund på NYSE är 46,66 USD. En nedgång från 50,33 USD.
måndag 21 februari 2011
Libyen, Italien och det italienska oljebolaget
Situationen i det oljeexporterande landet Libyen får förmodas vara allmänt känt. Därtill Italiens, som f.d. kolonialmakt, nära kontakter med landet. Flera bloggare, nyhetsportaler m.fl. har tagit upp detta också.
Förmodat beroende på situationen i Libyen så sjönk den italienska börsen märkbart idag. Jag tänkte därför presentera ett av italiens största bolag som kanske kan vara intressant i sammanhanget. Oljebolaget ENI. Namnet är en akronym för Ente Nazionale Idrocarburi.
ENI är ett multinationellt integrerat olje- och energibolag med verksamhet i 77 länder. Det ägs delvis av den italienska staten. Det är den tredje största aktören gällande oljeraffinaderier i Europa. Sin olja utvinner man främst i Libyen, Kongo, Nordsjön och Angola m.fl..
ENI finns listat både i Milano och på NYSE och ger i nuläget en direktavkastning på ca 4%. Värderas till ca P/E 10 (rullande 12 månaders).
I NY var börsen stängd idag p.g.a. helgdag. I Milano sjönk aktien idag med 5%.
I ett pressmedelande gick bolaget nyligen ut med följande:
"With reference to its activities in Libya, Eni informs that the repatriation of its employees' family members from Libya, as already scheduled following the early closure of the schools in the country, and of non essential personnel is underway. At the moment no problems at plants and operational facilities have been reported. The company's production continues as normal with no effects on operation. However, Eni is further reinforcing the security measures for its people and plants."
Förmodat beroende på situationen i Libyen så sjönk den italienska börsen märkbart idag. Jag tänkte därför presentera ett av italiens största bolag som kanske kan vara intressant i sammanhanget. Oljebolaget ENI. Namnet är en akronym för Ente Nazionale Idrocarburi.
ENI är ett multinationellt integrerat olje- och energibolag med verksamhet i 77 länder. Det ägs delvis av den italienska staten. Det är den tredje största aktören gällande oljeraffinaderier i Europa. Sin olja utvinner man främst i Libyen, Kongo, Nordsjön och Angola m.fl..
ENI finns listat både i Milano och på NYSE och ger i nuläget en direktavkastning på ca 4%. Värderas till ca P/E 10 (rullande 12 månaders).
I NY var börsen stängd idag p.g.a. helgdag. I Milano sjönk aktien idag med 5%.
I ett pressmedelande gick bolaget nyligen ut med följande:
"With reference to its activities in Libya, Eni informs that the repatriation of its employees' family members from Libya, as already scheduled following the early closure of the schools in the country, and of non essential personnel is underway. At the moment no problems at plants and operational facilities have been reported. The company's production continues as normal with no effects on operation. However, Eni is further reinforcing the security measures for its people and plants."
Havsfruns Bokslutsrapport
Havsfrun Investment presenterade sitt bokslut idag.
Den 31 december 2010 var substansvärdet 29,71 kr per aktie
Resultatet för år 2010 blev 4,8 MSEK, motsvarande 0,39 kr per aktie
Styrelsen föreslår att utdelning lämnas med 1,50 kr per aktie.
Kassan motsvarar ca 7 kr per aktie. Investeringsgraden har mao ökat något (ca 75%). Andelen s.k. illikvida fonder/fordringar motsvarar ca 5 kr per aktie.
Om utdelningspolicy och prognos kan man läsa. "Styrelsens policy är att framöver försöka hålla en rimligt jämn och stabil utdelning som långsiktigt och genomsnittligt följer substansutvecklingen. Havsfrun lämnar inte någon resultatprognos för 2011, men har som mål att lämna utdelning i enlighet med utdelningspolicyn."
Jag hade kallt räknat med minst 1,50 kr i utdelning. Senaste kurs nu är 19,30 vilket ger en direktavkastning på 7,8%. Dock hade jag hoppats på en något högre utdelning eftersom kassan var så pass välfylld. Detta är därmed en smärre besvikelse.
Den 31 december 2010 var substansvärdet 29,71 kr per aktie
Resultatet för år 2010 blev 4,8 MSEK, motsvarande 0,39 kr per aktie
Styrelsen föreslår att utdelning lämnas med 1,50 kr per aktie.
Kassan motsvarar ca 7 kr per aktie. Investeringsgraden har mao ökat något (ca 75%). Andelen s.k. illikvida fonder/fordringar motsvarar ca 5 kr per aktie.
Om utdelningspolicy och prognos kan man läsa. "Styrelsens policy är att framöver försöka hålla en rimligt jämn och stabil utdelning som långsiktigt och genomsnittligt följer substansutvecklingen. Havsfrun lämnar inte någon resultatprognos för 2011, men har som mål att lämna utdelning i enlighet med utdelningspolicyn."
Jag hade kallt räknat med minst 1,50 kr i utdelning. Senaste kurs nu är 19,30 vilket ger en direktavkastning på 7,8%. Dock hade jag hoppats på en något högre utdelning eftersom kassan var så pass välfylld. Detta är därmed en smärre besvikelse.
söndag 20 februari 2011
Cornucopia = Lars Wilderäng
Bloggaren Cornucopia, vars blogg jag liksom många andra från tid till tid läser, har nu avslöjat sin identitet i samband med lanseringen av sin bok Midvintermörker.
Det visar sig att (om man nu inte är konspiratorisk och tänker sig att detta är ett annat alias... ;) Cornucopia är 41-åriga Lars Wilderäng. När Lars inte bloggar så säljer han bl.a. ved och julgranar från sin gård Ängsjödals gård: http://www.angsjodal.se/ utanför Sätila (Marks kommun, ca 40 min från Göteborg)
Mer om boken kan ni läsa på hans blogg, bl.a. här: http://cornucopia.cornubot.se/2011/02/omslag-till-boken-midvintermorker.html#comments
Eftersom Cornucopia/Lars skriver många tankvärda inlägg( även om jag inte håller med om allt) samt håller i min mening en hög kvalitet på sitt skrivande (ljusår ifrån mina egna enkla inlägg) hoppas jag att jag här kan bidra med lite reklam för honom och hans bok. Boken är säkerligen en läsuplevelse.
Lycka till med lanseringen Lars.
Det visar sig att (om man nu inte är konspiratorisk och tänker sig att detta är ett annat alias... ;) Cornucopia är 41-åriga Lars Wilderäng. När Lars inte bloggar så säljer han bl.a. ved och julgranar från sin gård Ängsjödals gård: http://www.angsjodal.se/ utanför Sätila (Marks kommun, ca 40 min från Göteborg)
Mer om boken kan ni läsa på hans blogg, bl.a. här: http://cornucopia.cornubot.se/2011/02/omslag-till-boken-midvintermorker.html#comments
Eftersom Cornucopia/Lars skriver många tankvärda inlägg( även om jag inte håller med om allt) samt håller i min mening en hög kvalitet på sitt skrivande (ljusår ifrån mina egna enkla inlägg) hoppas jag att jag här kan bidra med lite reklam för honom och hans bok. Boken är säkerligen en läsuplevelse.
Lycka till med lanseringen Lars.
lördag 19 februari 2011
Dignitana 2011
Efter en kraftig kursstegring, enligt min uppfattning driven av förväntningar från andra ej substans eller p.g.a. egentliga nyheter förmedlade av bolaget självt, så sålde jag mina Dignitana aktier för ett tag sedan. Jag prickade inte in ATH, men sånt är ju nästan omöjligt. Jag har i alla fall fortsatt att bevaka bolaget och de har släppt lite mer info nu.
Viktigast i den informationen för mig var att bolaget vidhåller sina tidigare prognoser för 2011. Vilket skulle innebära att de kan göra ett break-even resultat. Tar de sedan den prognostiserade omsättningen under 2011 och tredubblar den till 2012 så bedöms bolaget då kunna ge en VPA på ca 1,50 kr/aktie.
Mao ord till dagens kurs på 22,60 är det ingen ide för mig att gå in igen. Inte när det finns bolag i tillväxt som troligen handlas till ca P/E 14 baserat på 2011 prognosticerade vinst... Mer om det den 25:e februari förhoppningvis.
Viktigast i den informationen för mig var att bolaget vidhåller sina tidigare prognoser för 2011. Vilket skulle innebära att de kan göra ett break-even resultat. Tar de sedan den prognostiserade omsättningen under 2011 och tredubblar den till 2012 så bedöms bolaget då kunna ge en VPA på ca 1,50 kr/aktie.
Mao ord till dagens kurs på 22,60 är det ingen ide för mig att gå in igen. Inte när det finns bolag i tillväxt som troligen handlas till ca P/E 14 baserat på 2011 prognosticerade vinst... Mer om det den 25:e februari förhoppningvis.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)