Jag har tittat närmre på försvarsindustrin generellt, främst
den amerikanska (USA står för drygt halva världens försvarskostnader), Saab,
BAE och framförallt Kongsberg mer specifikt. Resultatet blev att jag köpte på
mig en liten inledande post i Kongsberg. Tänket är inte så olikt det tänk jag
använde mig av då jag t.ex. först köpte en post i norska möbelföretaget
Ekornes. Finansiellt starkt bolag som handlas till just nu låga multiplar och
som sysslar med en verksamhet som det troligen kommer finnas fortsatt
efterfrågan efter i många, många år till.
Skillnaden dem i mellan investeringsmässigt är att Ekornes
inte uppvisar någon egentlig tillväxt men har en hög direktavkastning istället och
delar ut i princip allt de tjänar medan Kongsberg har tillväxten både sett till
utvecklingen av eget kapital, vinster och utdelningar men nöjer sig med en lägre
utdelningsandel.
Mina slutsatser kring försvarsindustrin mer generellt
förtjänar ett eget inlägg, men kortfattat så befaras ju den sektorns lönsamhet
sjunka kraftigt i och med Västvärldens förväntade budgetneddragningar. Istället
för de mer historiskt brukliga ca PE 15 värderas därför många bolag mer i linje
med PE 10. Några undantag finns då de antingen har även en stor civilandel i
sin verksamhet alternativt sysslar med saker mer inriktade mot t.ex. cybersäkerhet.
De värderas fortfarande mer runt de historiska multiplarna.
Historiskt sett har PE multipeln för försvarsindustrin
pendlat mellan 10-20 beroende på hur framtidsförutsättningarna ansetts vara.
Kongsberg får man just nu för ca PE 9,5 och då tillhör
Kongsberg INTE de bolag som bara förlitar sig på försvarsprodukter, tvärtom.
Nästan halva omsättningen kommer från den civila sidan. Det är det som jag
tycker gör Kongsberg extra intressant. Nu är PE naturligtvis inte allt, men
värderingen är även acceptabelt sett till t.ex. P/S.
Planen är att som brukligt utvärdera om ca två år huruvida
detta verkar vara en vettig investering eller inte. I första hand väntar jag nu
på Q2 rapporten. Eventuellt kan jag tänka mig köpa mer om värderingen blir än mer
attraktiv men man ska inte ha för bråttom heller. Försvarsindustrin generellt
har varit värderad till låga multiplar i drygt två år nu. Det är ingen brådska.
Utdelningen på (för 2011 3,75 nok/aktie)
bör i alla fall komma oavsett, vilket i dagsläget motsvarar vad man kan få på
ett hyfsat sparkonto utan bindningstid.
Det norska bolaget Yara tog jag en närmre titt på tidigare i år. Jag tyckte mig se många finna kvaliteer men jag var ändå avvaktande. Det är ju det här med vilket pris man ska betala. Det går inte förneka att konstgödselproducenter täljt guld den senaste tiden. Den stora frågan är hur det ser ut framöver. Långsiktigt bedömer jag det ser bra ut för Yara. Min tvekan har berott på en förhoppning på att vi skulle få se sjunkande värderingar, med torkan i USA så blev det tvärtom denna sommar.
Kursen har gått upp till runt 280 nok/aktie. Jag blev därför
ganska förvånad när en köporder på 263,30 nok gick igenom den sista minuten
innan börsen stängde en dag i veckan som var. Dagen efter var kursen ”normal”
igen. Jag kan för lite om själva börshandeln för att kunna spekulera i varför
sådant händer. Ibland går kurser upp, ibland går de ner…
När det gäller kväveproduktion så är det naturgaspriset som
står för den stora kostnadsposten. Naturgas finns lite varstans även om
produktionen gärna hamnar på ställen där det finns gott om det, och därmed är
billigast där.
Den andra stora kostnaden är transporterna. Det är därför
branschen är så fragmenterad med många små lokala och regionala aktörer. Gödsel
är gödsel och man köper den där det är billigast och det är, pga av
transportkostnaderna, ofta allt annat
lika den lokalt eller regionalt producerade. Man kan på så sätt få lokala eller
regionala monopolliknande marknadssituationer.
Det är en förklaring till Yaras marknadsledande position här i Norden.
Det är också en förklaring till varför Yaras tillväxtsstrategi ser ut som den
gör, att med sitt genererade kassaflöde köpa upp mindre lokala och regionala
aktörer. Det finns helt enkelt gott om dem och ofta har de ganska starka
ställning på sina respektive marknader.
Sen är det det här med vinster och marginaler. De kommer med
all säkerhet fluktuera ganska kraftigt i framtiden för Yara. Yara är dock
finansiellt mycket starkt och sitter på en rejäl kassa. Pengarna går till
förvärv, återköp och utdelningar. Lån är i stort sett obefintliga. Återköpen
motsvarar årligen ca 2% av de utstående aktierna. Direktavkastningen är i dagsläget ca 2,5%. I
min tankevärld kommer kombinationen av återköp och förvärv, gjorda inte med
hjälp av belåning som många andra bolag väljer för att växa , utan med sitt
eget genererade kassaflöde, leda till en god långsiktig avkastning även om vinstmarginalerna
kan komma gå upp och ned på vägen.
Än en gång, ett finansiellt starkt bolag som över tid
uppvisat en imponerande tillväxt samt som har en måttlig värdering ( TTM PE = 6,2
eller som den kanske mer lämpliga måttstocken PE5 = 10,4 och t.ex. ett P/S tal
under sitt historiska genomsnitt). Yara verkar också inom en bransch som
antagligen kommer finnas efterfrågan efter i många, många år till. Redan idag
beräknas hälften av all livsmedelsproduktion vara beroende av konstgödsel.
Noteras bör att P/S tal som omnämns ovan är användbart då bolagen är konjunkturkänsliga och/eller
deras resultat varierar kraftigt. PE talen kan i sådana bolag vara väldigt
missledande om man enbart tittar på enskilda år.
Jag vill också nämna att jag efter min, lite mer noggrann
granskning av Yara nedgraderat bolaget från AAA till AA. (Även Höganäs nedgraderades p.g.a. stark
konjunkturkänslighet) Anledningen var att jag reviderade min syn på hur kraftig
påverkan råvarupriserna hade på intjäningsförmågan. Visserligen har inte Yara
gjort några förluster när priset går emot dem utan kan behålla hyffsade
marginaler men det får ändå en ganska stor påverkan på vinsterna. Man ser det inte
minst nu då allt ”går deras väg”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar