söndag 20 mars 2011

Krig är Big Business

På relativ kort tid, natten till idag, avfyrades minst 112 Tomahawk-missiler mot mål i Libyen. Enbart missilerna i sig kostade ca 500 miljoner kr. När USA inledde invasionen av Irak 2003 inleddes det med avfyrandet av Tomahawk missiler motsvarande ett värde av 3,5 miljarder kr. Krig är "Big business".




Tomahawk missiler är en s.k. kryssingsrobot med lång räckvidd och hög träffsäkerhet som kan avfyras från fartyg eller ubåtar. Industrin bakom den är typisk för försvarsindustrin där det ena går in i det andra. Samarbete, joint-venture et.c. är, tvärt emot vad man kan tro, väldigt vanliga inom denna branch. En aktör kan utveckla ett system tillsammans med andra, en annan tillverkar och en tredje kanske står för uppgraderingar.

I detta fallet är de första generationens Tomahawk-missiler främst utvecklade av bolaget General Dynamic. I dag är det dock Raytheon som står för tillverkningen och som kommer få order från USA och Storbritannien på ersättningsmissiler. Båda är noterade på NYSE.

Krig är, om man vill vara cynisk, lite som klädindustrins modevisningar, som en "Cat-walk". Det gäller att synas.

Detta gäller framförallt för det franska stridsflygplanet Rafael. Frankrike har försökt sälja Rafael under flera år nu, men utan resultat. Man har gjort försök till Marocko, Schweiz, Oman, Förenade Arab Emiraten och även Gaddafis Libyen. Upphandling pågår med bl.a. Indien och Brasilien. Med hundratals plan i eventuell orderstock och styckpriser på ca 600 miljoner kr så är det inte bara nationell prestige utan också stora pengar på spel. det är m.a.o. ingen slump att Rafael är det stridsflyg som först får synas över Libyen.

Rafael utvecklades, tillverkas och säljs av Dassault, ett bolag till hälften ägt av Franska staten och Europas ledande försvars- och rymdindustri EADS (European Aeronautic Defence and Space Company), med säte i Nederländerna och noterat på sex europeiska börser.

På liknande sätt lär vi få se framförallt britterna skicka och använda stridsflygplanet Eurofighter Typhoon, utvecklat och byggt av ett konsortium sammansatt av koncernen EADS, brittiska BAE Systems och italienska Finmeccanica. Italienska Finmeccanica är förresten det bolag som ger högst direktavkastning just nu inom försvarsindustribranchen, men mer om det senare.

Liksom Rafael så marknadsförs Typhoon, men det har varit mer framgångsrikt och faktiskt sålts till tredje part bl.a. till Saudi-Arabien.

Dessa två flygplanstyper, tillsammans med lämpliga amerikanska motkandidater, är ofta huvudkonkurrenterna till SAABs JAS 39 Gripen då det ska upphandlas. Inte minst är detta situationen i Brasilien. Sarkozy har tidigare besökt Brasilien och diskuterat affärer. Obama är där just nu. Amerikanska Boeings F/A-18 ligger nämligen också med i potten där.

Det är som sagt inte bara nationell prestige som driver försvarsindustrin. En hel del pengar står på spel. En hel del av dessa bolag är också noterade. Många är delvis ägda av stater vilket gör att de ofta är lite av speciella skötebarn. Kortfattat så omges försvarsindustrin av väldigt speciella omständigheter, som gör det till ganska unik i jämförelse med andra brancher. Den verkar på en marknad, men en väldigt speciell sådan.

Jag har för avsikt att framöver presentera några av de noterade försvarsindustribolagen som står öppna för investerare att köpa aktier i. Om det är rätt och riktigt att göra så, det får du själv avgöra.

1 kommentar:

  1. I den inte alldeles okända husbibeln "Jane's Defense Weekly" är det främsta säljargumentet i alla annonser "Proven in combat"
    Säger det mesta om industrin..

    SvaraRadera