En historisk utblick mot öst, våra egna gator och vårens ankomst

Låt oss börja blicka mot öst och dess historia. Två aktuella städer Kyiv och Moskva.

Kyiv ligger vid floden Dnepr och är känd från vår egen vikingatid som Könugård och staden hade redan då långväga kontakter. Bland annat gifte vår Olof Skötkonung bort sin dotter till Kyivs storfurste. Norska kungar från vikingatiden så som Olof Haraldsson och Harald Sigurdsson lär också spenderat tid i Kyiv. En del menar på att det skulle varit vikingar som grundade staden, men det är mycket mer troligt att staden är äldre än så. Redan på 400-talet kan det varit en etablerad mötesplats för handeln mellan Skandinavien och Konstantinopel. På 800-talet fick det av allt att döma i alla fall status som huvudstad i storfurstendömet där.

Moskva ligger likaledes vid en flod, Moskvafloden, och är ursprungligen ett fort som etablerades där år 1147. Fortet låg på samma plats som dagens Kreml. Runt fortet etablerades över tid en stad som under 1300-talet blev huvudort för storfurstendömet där. 

I slutet av 1400-talet besegrades det konkurrerande storfurstendömet Novgorod, även en av Rysslands äldsta städer. Hansan tvingades stänga i Novgorod och avrättningar, deportationer och konfiskeringar de närmsta decennierna gjorde att Moskva seglade upp som storstaden nummer ett. När Novgorod försökte sig på frigörelse och närmande till Polen-Litauen på 1500-talet resulterade det i en flera veckor lång massaker av novgorod-borna. Det brukar markeras som det definitiva slutet på glansperioden för staden. 

Mellan tummen och pekfingret så har Kyiv alltså minst en ca 600 år äldre historia än det mycket yngre Moskva. Den Moskva-ledda tanken att Kyiv och Ukraina inte skulle ha en egen historia är befängd. Kyiv har en väldigt lång historia. Då även som viktig knutpunkt mellan öst och väst och mellan norr och söder.

Till Moskva tillföll Kyiv först 1687. Den som kommer ihåg sin skolhistoria minns säkerligen 1600-talet som en krigiskt och turbulent period i Europa. 1658 var t.ex. årtalet då bl.a. norska Trondheim tillföll Sverige under en period.

Först under ryska revolutionen fick Kyiv sedan chansen att förklara sig självständigt, men än en gång hamnade efter en kort period under Moskva´s styre. Dröjde sedan till 1991 innan självständigheten kom igen.

För att ta upp tråden med Norge igen. 1905 d.v.s bara några decennier innan så upplöses Sverige-Norge. En ”union” som tvingats på Norge efter Sveriges krig mot Danmark under Napoleon-krigen.

Det är ju knappast så att Sverige driver en revisionistisk politik gentemot Norge och önskar införliva landet? Trots historien och att landgränser förr ändrats genom krig. Vare sig vi delar en delvis likartad historia, kultur och språk eller inte. Det är inte så ett modernt Europa fungerar. Det är inte så ett modernt Europa ska fungera.

I öst ter sig dock tankegångarna annorlunda. Invasion, avrättningar, plundring och deportationer verkar fortfarande vara norm. Det är en fruktansvärd tragedi som utspelar sig och det finns bara ett sätt att stoppa det. Att inte låta dessa metoder få vinna.  När man vinner på avskyvärda dåd så eskalerar det över tid och det fortplantas. I tid och rum. Som en snöboll i rullning. Men ingen bra snöboll, som i investerarsammanhang. Mer likt en mörkt glödande lavaboll som förintar allt i sin väg.

I liten skala ser vi samma sak i en del av våra orter.

Vi har en av världens bästa länder att växa upp i. Utbyggt bidragssystem (i mina ögon allt för utbyggt för det gynnar i vissa fall passivitet och tid och ork för annat än konstruktivt arbete) Mat för dagen och husrum är nästan garanterade, gratis skolgång genom hela grundskola och till och med vidare. Man har alla möjligheter att utifrån en basplattform av trygghet och gratis-saker skaffa sig utbildning och göra något av sitt liv. Dessutom skriks det efter arbetskraft så det finns i nuläget dessutom möjligheter att få jobb.

Ändå jobbar inte många. Ändå orkar många med att springa på gator och torg och förstöra. Tjäna snabba pengar genom maffia-metoder, utpressning och våldsverkningar tas hellre än bygga något konstruktivt.

När man kan använda våld och förstöra utan konsekvenser så eskalerar det.

I stort som i litet.

Det handlar inte om huruvida skattenivån eller bidragsnivån är den procenten eller den procenten. För vi har redan bland de högsta skatte- och bidragsnivåer som går att se i världen. Ett av de mest ”inbäddade” välfärdssamhällena som finns. Det handlar om att våld och destruktiva beteenden inte beivras.

Rättigheten att yttra sig liksom demonstrera är central i en demokrati. Det är det som bidrar till de fria ideerna och i förlängningen välståndet så om det vore på den nivån vore allt väl. Utan det förlorar vi en viktig grundbult i det demokratiska systemet. Tyvärr är det inte på den nivån. Det är stenkastning, eldning av bilar, attacker på blåljus-personal och annat som heller inte borde tillhöra ett modernt Sverige.

När nu många firar Påsk så finns det stora utmaningar i vår värld. Traditionsenligt ska våren föra med sig nytt hopp, nytt liv.

 

 Jag hoppas verkligen det.

Det har varit mörkt veckorna innan, men kanske, kanske, förhoppningsvis ser vi en ljusning snart. Både i och runt Ukraina som liksom på våra egna gator. 

Det kommer dock inte komma av sig självt. 

 

För övrigt anser jag att Sverige ska gå med i NATO samt att gränsen för vad för vansinne ett demokratisk land, i Europa, 2022, ska få utstå för aggressioner är nådd. Det är val 2022 i Sverige. Själv är jag inte partibunden utan har röstat olika under olika år beroende på vad för frågor jag tyckt varit viktigast. I år är det en fråga jag kommer börja sortera efter. Det är om man är för NATO-medlemskap eller svamlar om annat.