Telefonica är ett bra exempel på varför jag tycker om att titta på andelen räntebärande skulder. I Telefonicas fall så har jag en notering om att de uppgick till det dubbla det egna kapitalet! (ÅR 2010).
Andelen räntebärande skulder kontra eget kapital är en av de indikatorer jag tycker är dels väldigt enkelt men också i sin enkelhet säger väldigt mycket. Nedan följer några punkter om varför.
Förr eller senare så råkar ett bolag i bekymmer vilket betyder att om man är långsiktig i sitt innehav så kommer man äga aktien under sådana förhållanden. Ett bolag med få räntebärande skulder har mycket bättre förutsättningar att klara sig igenom tuffa tider utan att det ska behövas nyemissioner (utspädning), neddragningar på utdelningarna m.m.
Ett bolag med hög andel räntebärande skulder är känslig för ränteändringar. Räntan förändras över tid, men oavsett hur höga de blir så ska de betalas. Långivare står först i kö till pengakranen, t.o.m. före aktieägarna.
Ett bolag som ackumulerat en stor andel räntebärande skulder kommer troligtvis sitta kvar med dem och blir därmed till slut utsatt för påfrestningar som nämnts ovan. Anledningen är att det har ju gått bra "hittills" med den graden av skuldsättning och dessutom så är det ju mer "populärt" att omfinansiera sig när det är dags och använda pengarna till förvärv eller dylikt. Att betala av lån är inte kul. Det syns ju bara i balansräkningen...
Ett kännetecken för många framgångsrika bolag är just avsaknaden av räntebärande lån. De har helt enkelt inga behov av det eftersom de tjänar så pass mycket pengar ändå så någon högre grad av lånefinansiering behövs inte.
När du köper en aktie, köper du en andel i ett bolag. En andel i bolagets tillgångar och intjäningsförmåga men också dess skulder. Enkelt sagt, om det bolaget har skulder köper du med andra ord en andel av de skulderna. Du är inte direkt ansvarig för dem, men likväl kan du drabbas av konsekvenserna från dem. När annars köper du dig en andel av någons skuld och ser det som en bra affär?
En del affärsverksamheter kräver stora investeringar. Det kostar en del att bygga kraftverk... men samma sak där. I regel behöver inte ens kapitaltunga verksamheter så pass mycket så att andelen räntebärande lån bör vara mer än eget kapital.
En del affärsverksamheter är helt beroende av lån. I de fallen så brukar man se på belåningsgrad eller "netto". Man tänker sig då att eftersom min fastighet är värd si och så mycket så är min belåningsgrad enbart si. Det är enligt mig ett tanke fel. Eller i alla fall inte riktigt så som jag tänker. Det är alltid intressant med "brutto". Tillgångar kan variera väldigt i värde och ibland är värdet av dem enbart uppbyggda av luft och påhittade fantasisiffror. Skulderna finns där, består och ska betalas. En liten skuld är lättare att hantera än en stor. Det som nettovis inte ser så mycket ut kan över en natt förvandlas till en helt annan siffra när tillgångssidan halveras. Därför är det viktigt att också hålla ett öga på vad tillgångssidan egentligen består av. Personligen är jag mer bekväm med fasta, reala, tillgångar än goodwill eller värdepapperstillgångar. Goodwill efter misslyckade förvärv kan över en natt skrivas ned. Värdepapperstillgångar... ja de vet vi ju alla hur snabbt det kan ändras.
Det finns många olika sätt att se på belåning och vilka nyckeltal man bör titta på. Själv tycker jag att se på andelen räntebärande skulder är en väldigt enkel, men ändock överlag effektiv metod.
Hur ser du på räntebärande skulder? Vad tittar du på när du ska bedöma ett bolags finansiella ställning?
Bra skrivet! Jag resonerade ungefär likadant när jag sålde av mitt innehav av Tele2. Förutom att telekombolag är kapitalintensiva och att priserna hela tiden pressas nedåt så hade Tele2 ändå ett helt okej bokslut för 10 månader sedan och en soliditet på runt 70%, en nivå som H&M ligger på i dagens läge. Sedan fick man för sig att sälja ut företagsobligationer värda runt 12-13 miljarder kronor. Jag kollade lite närmare i deras bokslut VARFÖR man kände ett behov av att låna in dessa miljarder, skulle man investera mer etc. Men jag fick inga direkt svar på varför men när jag läste i deras kassaflödeanalys så handlade det mer om, i mitt tycke, att man belånade sig själva för att kunna betala ut den ofantligt höga direktavkastningen som ändå Tele2 har.
SvaraRaderaNär ett företag måste belåna sig själva för att bibehålla en ohållbar utdelningspolitik så är det dags att sälja.
Tele2 har ju en tradition av att göra lite extra utdelningar, men nu senast ville nog huvudägarna Kinnevik få ut en rejäl slant och därmed togs det på balansräkningen. De satsar ju kraftigt mot online verksamhet nu. Jag tror affären Billerud-Korsnäs ska ses i det perspektivet också. Kinnevik ser, eller tro sig se, en "windows of oppertunity" nu att satsa på inte minst onlineverksamheten och få kraftig utväxling på pengarna där i ett lite längre perspektiv.
RaderaJag tror inte vi kommer få se sådana stora extra utdelningar igen från Tele2. Utrymmet i balansräkningen finns inte kvar. Däremot så bibehålls säkerligen de ordinarie på 6,50 samt, som brukligt är, någon eller några kronor extra i extra utdelning.
I så fall är det synd att koncernen fick ta smällen då detta skapade enorma räntebärande skulder. Något jag tycker intressant med kinnevik är att man satsar väldigt mycket på growth eftersom ROE är väldigt lågt men jag är ändå osäker på att man riktar in sig på förvärv av online. Groupon hade man tur att kunna köpa lågt och sälja dyrt men om vi ser t.ex. CDON och nu senast Amazon, Zynga, FB m.m så är det ändå en väldigt skakig bransch. I mitt tycke hade kinnevik varit en bättre affär om man i så fall minskat kostnadsandelen på förvärv i online, som är runt 5 miljarder, och istället delat ut 2,5 miljarder till aktieägarna då man kan hitta bättre ROE-bolag att generera mer pengar. Det är just av dessa skäl, låg ROE och utdelning, som jag avstår från att investera i Kinnevik.
RaderaTele2 hade iofs en starkt balansräkning från början så nu är de mer som de andra branschkollegorna, men det blir ju en begränsning för dem trots allt.
RaderaKinnevik är lite speciellt ja. Det verkar stå inför ganska stora förändringar och vi får se hur det slår ut. Min bedömning är dock att till dagens pris betalar du egentligen enbart för Kinneviks stabila, kassagenererande, delar. Allt "det andra" följer med på köpet. Jag vet inte om investeringarna slår väl ut eller inte men om de tvingas till nedskrivningar på sitt onlinesegment så lär nog ingen reagera speciellt mycket. Kassaflödet från kärninnehaven och utdelningarna kommer ju fortsätta rinna in och utdelningarna (dir.avk 3,9% just nu) till aktieägarna kommer likaså kunna bestå. Kommer några av online projekten bli lyckade och avknoppade som egna bolag om några år. Ja då blir det en riktigt bra avkastning. Historiskt sett så har ju Kinnevik lyckats ganska bra. Återstår att se om det fortsätter så.
Det får mig att fundera lite. Om man tar hänsyn till alla skulder (även icke räntebärande) så är ju skuldsättningsgrad (debt/equity) och soliditet samma sak fast uttryckta på olika sätt. Om man däremot bara ser till de räntebärande skulderna så säger skuldsättningsgraden något annat än soliditeten. Har du några tankar kring detta? Hur ser räntebärande skulder jämfört med ej räntebärande skulder ut för olika företag? Och är inte de ej räntebärande skulderna värda att beakta på något vis? (via soliditet?)
SvaraRaderaJag brukar också använda mig av Debt/Equity. Då tittar jag på de totala skulderna. Anledningen är att se vilken hävstång man använder sig av i sina affärer, samt att sätta det i relation till sina branschkollegor och inte minst vilken avkastning man får på eget kapital (ROE). Låg D/E men relativt hög ROE är ju i det perspektivet eftertraktat.
RaderaD/E är också ett bra första nyckeltal som är enkelt att följa över tid. Ofta har bolag med låg D/E knappt heller några räntebärande skulder.
Sorterar man ut bolag med parametern att de ska ha en D/E under 1 så hittar man en hel del intressanta bolag där, eller som Graham sa någon gång på 70-talet, enklast sättet att få 15% avkastning är att köpa bolag med D/E under 1 när de handlas under P/E 10.
D/E passar nog bra som kvalitativt mått i de flesta fall. Själv har jag inte den disciplinen så jag kan vänta på enbart de bolagen och tillfällena som Graham föreslår men sorterar man bort bolagen i varje bransch med högst D/E (relativt till kollegor eller relativt till historiskt branschgenomsnitt) så minskar förhoppningsvis risken. Jag blir bekymrad när ett innehavs D/E stiger kraftigare än vad som kan anses "normalt".
Jag har blivit väldigt skeptiskt till värdet i balansräkningar så jag brukar främst titta på kapitaltäckningsgraden över tiden eftersom den ger en indikation på hur stor säkerhetsmarginal som finns innan företaget kan få problem att betala sina skulder.
SvaraRaderaMen efter Kenneths genomgång så har jag börjat se soliditet+räntetäckningsgrad som en väldigt bra kombination. Soliditeten är lättillgänglig i de flesta företags flerårssammanfattningar och att räkna ut kapitaltäckningsgraden ger en bra inblick i hur exponerat företaget är för räntehöjningar.
Soliditet i kombination med räntetäckningsgrad säger ju också en hel del om den finansiella ställningen. Jag kan tänka mig att det är lämpligt i t.ex. fastighetsbolag att ha extra koll på räntetäckningsgraden.
RaderaAtt åtminstone titta på två saker är nog bra när man bedömer den finansiella ställningen, sen kan man säkerligen välja det som passar en själv bäst och bolagstyp.