Alibaba är en e-handelsjätte
som också förgrenat sig ut i mängd olika verksamheter. Inte minst
fintech via Alipay. E-handel är redan stort i Kina idag, men trots det så växer
ehandeln fortsatt med ca 20 % per år.
Av denna kaka har Alibaba en stor del via sina olika
plattformar. Har sett siffror på uppemot 75 % av Kinas e-handel går via någon av
dem. Dominansen är m.a.o. mångt större än Amazons i USA. Därtill är Alibabas
affärsverksamhet bra mycket mer kapital-lätt. De tillhandahåller själva inga varor eller lager. De bara förmedlar ”annonserna”.
Den stora intäktskällan är en slags revenueshare.
Importerar du t.ex. maskindelar från Kina via någon som
annonserar på Alibaba betalar du i regel ca 3 % av köpesumman till Alibaba för
förmedlingen. Tänk dig att du kan skära i mellan med ca 3 % på alla köp och
sälj som görs på majoriteten av all e-handel! Detta utan att du behöver
tillhandahålla mycket mer än själva ”plattformen”. Då inser man vilken
affärsmodell det hela är.
Nu är Alibaba mer än bara en annonsplats/mässplats, men grundprincipen
är egentligen inte mer avancerad.
Själva affärskonceptet som sådant är genialiskt. Speciellt
om du är marknadsdominerande så att alla ”måste” vara på dina plattformar.
Alibabas affärer är en ”dröm”, men det är också det som ställt till det för
dem.
Alibaba är med sin dominans också som en stat i staten. De
har sitt finger med i nästan varje transaktion både vad det gäller inrikes som
utrikesaffärer. De utgör en livsviktigt nerv i det kinesiska livet.
I Kina får det dock bara finnas en viktig nerv. En väg, en Tao.
Det röda partiets tao.
Partiet vill ha kontroll.
Vi hade en liknande situation 2018 då tumskruvarna sattes på
bl.a. Tencent. Då var det om spel. Det tog nästan ett år innan det ”löste sig”
och i efterhand kan man tycka att det borde väl inte ha varit så svårt, men
egentligen handlade det kanske om saker som skedde bakom kulisserna. Inte på
löpsedlarna.
Tencent tappade då ca 40 % av sitt börsvärde i en process
som drog ut ett tag. Omsättningsmässigt ökade man hela tiden samtidigt som kursen
bara fortsatte sjunka och sjunka ju längre
”konflikten” höll på. Omsättningsmässigt så snittar Tencent på 25 %
tillväxt.2018 eller 2019 var inget undantag.
Nu 2020 så är det Alibaba som det dras åt tumskruvar på. Vi
är ca 3 månader in i den ”konflikten” och Alibaba har tappat ca 25 % av sitt
börsvärde hittills. Låter i och för sig värre än det är för Alibaba är tillbaka
på samma kursnivå som aktien höll i början av året, men många tech-aktier gick
ju bananas när pengar flödade in i år. Vad som däremot hänt under de senaste 12
månaderna är att Alibaba fortsatt växa. sin omsättning med ca 30 %.
Låt de 30 %:en sjunka in.
Alibaba är enormt. Den underliggandemarknaden de gör pengar på
växer med ca 20 % per år. De växer med 30 %! Kollar man balansräkningen så har
man heller inte bara fokus på ”digitala” verksamheter längre. En hel del har allt
sedan 2016 plöjts ned i fastighetsköp. Något som inte egentligen uppmärksammats
något nämnvärt. 10 % av tillgångsmassan är nu diverse fastigheter.
Tyvärr har man som utländsk investerare ingen rätt till
tillgångar i Kina. Det har partiet bestämt. Man behöver veta om det. Det man
har rätt till som utländsk investerare är intäktströmmarna, men Alibaba delar
inte ut något i nuläget utan återinvesterar allt.Trots sin fantastiska
affärsmodell behöver man alltså vara medveten om att det finns en hel del här
som inte är vad man är van vid. Risker man utsätter sig för.
Tillbaka till ämnet med tillväxten. Ackumulerar det på den
nivån och med den storleken och utifrån den dominansen så är det lätt att inse att monopol-partiet i Kina kan
utmanas i sitt monopol av kontroll så därför
vill de inte ge någon annan möjligheten till det. Det är väl mer där
konflikten ligger. Alibaba har varit marknadsdominerande i mer än 10 år och haft
näst intill monopol-ställning länge. Hela det kinesiska ekonomiska systemet har
ju gått ut på att motverka konkurrens, men det är först nu då något växer sig
för stort och kan hota just Partiets monopol som det ska motverkas.
Alibaba ska tuktas av den röda Tao-mten. I alla fall är det
så jag ser på det. I likhet med situationen 2018 så tror jag dock att när så
har gjorts så visade det sig att det var ett gyllene köptillfälle.
I sak så är det heller inte så kontroversiella saker regulatorerna pekar på. I ANT Groups fall handlade det om risken som kan bli i att förmedla finansiella tjänster då man själv inte riskerade något kapital och nu senast verkar fokus vara att komma åt att handlare kan bli "straffade" om man annonserar på konkurrerande plattformar.
Tittar man bara rent krasst på affärerna så värderas Alibab
idag till ca PE 20-25 framåtblickande. PE-tal som det för ett bolag med den dominansen
och tillväxten ser man inte ofta.
Risken man tar är främst politisk. Tao-mten kan helt enkelt bestämma
sig för att stycka hela bygget samt ta över delar själv. Därför ska all exponering
mot bolaget vara på en sådan nivå att man kan leva med att man kan tappa hela
stycket. Idag utgör Alibaba ofta ca 1 % i en globalfond. För många kan den exponeringen
räcka.
Finns också en risk att tillväxten kommer ned, men då får man komma ihåg att det är från en väldigt hög nivå.
På min bevakningslista blippar Alibaba i alla fall som en av få köpvärda
aktier som finns just nu så jag kommer addera i mellandagarna.
Jag kommer också addera Berkshire Hathaway. Det kan väl dock
få vara ett annat inlägg, men jag kan ju kort nämna att bara värdet av deras aktieportfölj
motsvarar halva börsvärdet på Berkshire just nu. Man har dock inte samma underliggande
tillväxt där i närtid, men jag är optimistisk över amerikansk tillväxt överlag
framöver. Berkshire är som en USA-fond. Tar basindustrin oc h finanssektorn
fart i USA så kommer det inte missgynna Berkshire, tvärt om. Halva Berskhires aktieportfölj
består förresten av Apple. Vem hade trott det för ett par år sedan...
Tankar om Alibaba, Berkshire eller Tao-mten?