torsdag 31 oktober 2013

Master Limited Partnerships

Farhågor kring Master Limited Partnerships (MLPs) behandlade jag här: MLPs och räntan. Med den utgångspunkten så har jag fortsatt att läsa på om denna bolagskonstruktion, eller rättare sagt partnerskap.

Det verkar som sagt finnas en korrelation mellan räntan och hur andelarna i en MLP prissätts (motsvarande aktiekursen), men det verkar inte påverka de s.k. distributions - vinstfördelningarna, som ges till andelsägarna. Vinstfördelningarna verkar vara tämligen stabila över tid, t.o.m. ökande även i kristider. Ta t.ex. Finanskrisen. En majoritet av MLPs ökade sina vinstfördelningar även då.

Men låt oss backa lite och gå igenom Master Limited Partnerships (MLPs) lite grundligare. Vad är det som gör dem så fördelaktiga?

MLPs är inte vanliga aktiebolag. Nej de är en form av partnerskap. Partnerskap vars ägarandelar kan köpas och säljas över t.ex. börsen. Eftersom de inte är bolag i egentlig mening så beskattas de heller inte som bolag. Istället kan de fördela hela vinsten, t.o.m. hela det positiva kassaflödet, till alla som äger andelar i partnerskapet. Detta gör att de ofta får en direktavkastning motsvarande 6-7% eller mer.

Eftersom MLPs inte behåller vinstmedel så växer inte tillgångarna på "egna meriter". Nej, för att växa behöver man ta in mer pengar - ge ut fler andelar. En form av utspädning, men så länge man förräntar de medlen tillräckligt bra så påverkar det inte andelsägarna negativt. MLPs tenderar att kunna bibehålla, tillika höja, vinstfördelningarna ändå. Kanske man ska sträcka sig till att säga att de kan höja TACK VARE kontinuerlig kapitalanskaffning.

För en amerikansk (USA) investerare så har MLPs ytterligare fördelar. De får pengar från MLPs i stort sett skattefritt. Anledningen är att det räknas som "return on capital", ej utdelningar. De får nämligen först och främst tillbaka en del av sitt satsade kapital. Exempelvis om de köpt sin andel för 100 usd och sedan får tillbaka 7 usd så räknas det som om återbetalning. Inte vinst. Det bokförda inköpspriset sänks dock med motsvarande summa då den amerikanska investeraren nu enbart lagt ut 97 usd för sin andel (netto).

Detta skatteförhållande går att en amerikansk investerare kan räkna med ca 15-20 år skattefria vinstfördelningar/utdelningar från en verksamhet som ej heller erlägger någon egentlig skatt. Visserligen så måste man skatta senare vid en eventuellt försäljning, men ränta på ränta effekten här är inte att förringa. Eller tänk själv scenariot om du som nybliven pensionär skulle kunna placerar dina sparade medel i en bolagskonstruktion där du kan se fram emot höga och skattefria utdelningar i 15-20 år...

För svenska investerare så kommer MLPs inte med denna förmån. Så vitt jag förstått så dras 15% källskatt på alla vinstfördelningar av USA, om du är icke bosatt i USA. Någon som är mer insatt som kan upplysa mer kring detta? (Edit: Se kommentarsfältet nedan)

Till sin inre struktur så brukar MLPs skilja på General partnerns (GP) och Limited partners (LP). General partners är de som ansvarar för själva driften. Limited partners är de som skjutit till kapital - äger vanliga andelar d.v.s. vanliga investerare. GPs har rätt till kassaflödet före de andra. Ibland upp till 50%. Detta genom IDRs Incentive Distributions Rights. De äger också vanliga s.k. common units. LPs äger enbart vanliga andelar (Common units) och äger rätt till vinstfördelningen i proportion till andelarna man äger..

Så förutom de uppenbara fördelarna med hög utdelning och (för amerikanare) mycket fördelaktiga skattesituation vad finns det mer? Jo, MLPs förefaller vara väldigt stabila. Många av dem har klarat av att betala ut och höja vinstfördelningarna år efter år oavsett ränteläge, råvarurpriserfluktationer eller finanskrasch.

Nu är i och för sig MLPs som konstruktion inte sekelgammal. Första MLPn, MLP Apache Oil Co, tillkom 1981 och det dröjde innan de blev populära. År 2000 fanns det enbart 16 stycken i USA. Idag, 2013, finns hundratals. I jämförelse med andra bolag så är MLPs m.a.o. ganska oprövade. Det går heller inte säga annat än att förekomsten av dem har fullkomligt exploderat tack vare shale gasen i USA. För ett par år sedan täckte gas ca 1/10 av USAs energibehov. Idag närmar sig siffran 1/3. Stora mängder, tillika billig, gas har verkligen varit mumma för de som har och bygger gas pipelines de senaste åren.

Frågan är hur det ser ut framöver, men att USAs energibehov ska sjunka ses ju inte som särskilt troligt. Dock är väl det det främsta hotet mot MLPs som lever på att frakta "energi" i olika former.

Vad är din syn på MLPs?

tisdag 29 oktober 2013

Ett axplock konjunkturkänsliga bolag

Jag letar gärna intressanta bolag i branscher som genomlever tillfälliga nedgångstider. Det kan vara allt från försvarsindustri, rederier till möbeltillverkare. Tyvärr så har värderingarna ökat i många branscher redan. Försvarsindustrin har repat sig. Rederierna i mångt och mycket likaså (om man undantar tankersegmentet) och i en del branscher har jag redan en tillräcklig stor exponering för tillfället.

Vart finns tillfällena just nu?

Råvaror kan vara en sådan nisch. Tittar man på t.ex. kol och uran så har priset fullkomligt kraschat där. Nu är råvaruspekulation inte min starka sida, men vänder man blicken mot bolag med mycket exponering mot gruvbranschen så kanske man kan finna några intressanta bolag?

Vilka har vi då? Jo vi har t.ex. några amerikanska Caterpillar och Joy Global. Vi kan nämna japanska Komatsu, finska Metso samt tre svenska bolag Atlas Copco, Sandvik och Volvo.

De brottas i stort sett med liknande problem, minskad orderingång. När priserna på råvaror sjunker så sänks efterfrågan på deras produkter. Många av dem har dock en stor andel av sina intäkter från service. Även om den efterfrågan också sjunker så är den inte alls lika känslig som nyförsäljningen.

Tar vi nu en titt på värderingen i PE-tal räknat så framträder en i mitt tycke intressant bild. Värderingen är baserad på 5-års medelvinst, men jag har varit extra snäll mot Volvo och Sandvik som uppvisat var sitt förlust år och istället för att låta förlusten påverka i negativa tal satt intjäningen till 0 det året. Annars skulle PE-talet skjuta än mer i höjden för dem.


Man skulle kunna utläsa det som om att (föga förvånande då japanska börsen gått som den gjort) japanska Komatsu med sitt PE5 19,4 är ganska högt värderat nu baserat på historiska vinster.

Därefter har vi svenska storbolag så som Sandvik PE5 19,3, Atlas Copco PE5 18,6 och Volvo PE5 17,2. Även de ganska högt, men ej heller föga förvånande. Vi känner ju till hur kurserna rört sig överlag på den svenska börsen i år. För en del kanske det kan vara ok att köpa de svenska bolagen på nuvarande nivåer, men för den som vill ha lite mer "margin of safety"eller i alla fall få bättre utväxling på sina pengar så är det nog bättre att vänta.

Sedan blir det lite mer intressantare. Caterpillar på PE5 15,6 har en mer relevant värdering kan tyckas. Det är ju inte en krisvärdering a la Finanskris för Caterpillar, men mig veterligen fullt rimligt pris för den långsiktige för ett tämligen stort och starkt kvalitetsbolag. Tittar man på finska Metso PE5 13,5 och amerikanska Joy Global PE5 11,7 så börjar det t.o.m. se ganska intressant ut.

Värderingen för bolag med en relativ lika branschexponering skiljer sig med andra ord ganska kraftigt åt. Vi har de "dyrare" japanska och svenska bolagen kontra de "billigare" amerikanska och finska. Är det kanske dags att intressera sig mer för det amerikanska och finska?

Vad är din syn på det hela?

fredag 25 oktober 2013

Beijer Alma och Nolato Q3 2013



Vi börjar med en minnesnotering kring Beijer Almas Q3 rapport.

VD sammanfattar på ett bra sätt:”Den återhämtning som inleddes under andra kvartalet fortsatte och förstärktes under tredje kvartalet. Förbättringen är speciellt tydlig i Lesjöfors som framför allt gynnas av en stark efterfrågan inom Chassifjädrar. Även Habia visar tillväxt medan Beijer Tech har haft en något svagare försäljning än föregående år. Koncernens totala fakturering uppgick till 753 Mkr, vilket var 15 procent högre än föregående år. I jämförbara enheter ökade faktureringen med 8 procent. Den högre faktureringsvolymen har bidragit till en stark resultat- och marginalutveckling. Resultat efter finansnetto uppgick till 100 Mkr, vilket var 32 procent högre än motsvarande period föregående år. Rörelsemarginalen ökade från 12,2 till 13,7 procent. Både Lesjöfors och Habia har bidragit till den positiva marginalutvecklingen. Kassaflödet är fortsatt starkt och uppgick i kvartalet till 80 Mkr, vilket innebär att nettoskulden sjunkit till 178 Mkr. Balansräkningsstyrkan ger goda möjligheter att växa koncernen såväl organiskt som via förvärv.” 

Det verkar m.a.o. överlag peka uppåt för denna, i mitt tycke, pärla. Orderstockarna ökar och faktureringen växer. Vinsten för perioden januari – september landade  på 7,36 kr/aktie (6,46) vilket ger en vinst på 12 månaders rullande om 9,77 kr/aktie.

Balansräkningen är stark, kassan består av motsvarande 5,70 kr/aktie. Värderingsmässigt så handlas aktien till 171 kr vilket ger ett PE TTM på 17,5 och en direktavkastning, baserat på 7 kr, på 4,1%. Inget köpläge nu med andra ord.

Nolatos rapport finns här: Nolato Q3 2013

Även den rapporten var helt ok. Väldigt bra faktiskt. Man uppvisade omsättningsökningar i alla tre affärssegmenten i jämförelse med förra året men även marginalförättringar. Summa summarum högre vinst. På 12 månaders rullande ligger vinsten nu på rekordmässiga 11,25 kr/aktie. Kassan är tillika välfylld (ca 9,70 kr/aktie) och belåningen låg.

Kursen är i skrivande stund 124 kr. PE TTM 11 och direktavkastningen (baserad på sist givna utdelningen om 6 kr) på 4,8%.

PE TTM 11 låter lågt, men bolaget har hittills legat på ca 6-7 kr/vinst per år tidigare. Är det en ny "normalnivå" på vinster vi ser nu eller är detta en kortare abnormitet? Jag betvivlar i alla fall inte att utdelningen kan bibehålla för verksamhetsåret 2013.

Nolato imponerar mer och mer.

Vad är din syn på Beijer Alma och Nolato?

torsdag 24 oktober 2013

Fortum Q3 2013


Minnesnotering kring Fortums rapport: Fortum Q3 2013.

Vinsten för tredje kvartalet sjönk kraftigt i jämförelse med förra årets tredje kvartal. Det berodde på lägre vinster i affärssegmentet Power.

Kvartalet bjöd också på rekordlåg vattenkraftsproduktion bl.a. beroende av lågt vattenstånd . En nedskrivning av kolkraftverket i Inkoo bokfördes till 4/5 under kvartalet också. Nedstängningen är känd sedan tidigare och det är 80-talet arbetstillfällen som försvinner: Stänger ned Inkoo.

Kärnkraftverks produktionen är som förut, men det är klart Oskarshamn krånglade ju förut också... Storbritannien har ju annars ett nybyggnationsprogram på kärnkraft på gång och Fortum har inlett samarbete med bl.a. Rolls Royce Plc.


På 12 månaders basis är vinsten nu 1,52 euro/aktie. Fortums utdelningspolicy är att 50-80% av vinsten ska delas ut. Detta gör att jag förväntar mig 1 euro i utdelning även för pågående verksamhetsår.

Vi får se var elpriset tar vägen i vinter. 2012 erbjöd ju riktigt låga genomsnittliga elpriser på Nord Pool. 2013 ser ut att bli högre. Nu hedgar ju Fortum en hel del. Något som både kan slå emot som vara till fördel. Över tid tänker jag mig dock att det jämnar ut sig.

Rysslandsegmentet har inte rört på sig nämvärt vad det gäller omsättning och resultat. Man har invigt ett nytt biomasseldat kraftverk i Lettland och ett nytt kraftverk i Ryssland. Man nämner också att elkonsumtionen varit något lägre i Norden än föregående år och bara växt lite i Ryssland.

Man har ju ett effektiviseringsprogram som löper på. Tanken är att minska underhållskostnaderna (capex) och på så sätt frigöra kassaflöde. Man gör detta genom att avyttra vad man menar på inte hör till s.k. "non core assets". Non core assets till ett värde av 500 miljoner euro planerar att avyttras. Man har hittills gjort sig av med 200 miljoner euro.Om saker går enligt plan ska man spara in motsvarande 0,25-0,30 euro/aktie när effektiviseringsprogrammet är färdigt.

Värderingsmässigt då Fortum i skrivande stund handlas för 16,30 euro så är den PE TTM 10,7 och med en förväntad direktavkastning om 6,1%.

onsdag 23 oktober 2013

Kinnevik Q3 2013

Kinnevik har lämnat sin Q3 rapport idag.

Jag tycker VD orden sammanfattar ganska bra vad Kinnevik lägger fokus på just nu.

"Vi är bara i början av den digitala revolutionen och Kinnevik är unikt positionerat för att dra nytta av denna utveckling. Både Millicom och Tele2 positionerar sig för att ta del av tillväxten inom mobil data och internet. I Colombia till exempel, innebär fusionen med UNE att Millicom bygger en ledande aktör som kombinerar mobil, TV, bredband och telefoni. I Tele2 innebär utbyggnaden av ett 4G-nät i Nederländerna att Tele2 kommer att ha ett starkt kunderbjudande på den holländska marknaden med egen fibertillgång och 4G.

I augusti överfördes samtliga Kinneviks aktier i Zalando till direkt ägande och Kinnevik är nu största ägare i bolaget med 36%. I och med detta stärkte vi den direkta kontrollen över Zalando. Bolaget har nu tre stora lager i drift i egen regi, och efter den lyckade utbyggnaden är Zalando väl positionerat för att fortsätta växa på sina nuvarande 14 marknader. Våra e-handelsföretag i tillväxtmarknader, inklusive Dafiti och Lamoda, noterade också fortsatt stark försäljningsökning. Den ökade tillgången på billiga smartphones på tillväxtmarknader är en viktig drivkraft för växande e-handel.I en digital värld där kunderna vill kunna titta på vad de vill, när de vill, och där det finns många olika distributionskanaler, är unikt innehåll en viktig konkurrensfördel.

Under det tredje kvartalet fortsatte MTG att investera i innehåll genom fortsatta förvärv av sporträttigheter samt lokal egenproduktion som ett steg i strategin att utveckla MTGStudios till en stor internationell aktör inom egenproduktion och distribution. 

Kinnevik har genomgått en snabb omvandling under de senaste åren och med den framgångsrika omställningen av vår portfölj är jag övertygad om att vår strategi och marknadsposition inom tillväxtbranscher och tillväxtmarknader kommer att fortsätta leverera värde till våra aktieägare."

Substansvärdet uppges nu vara 220,44 kr/aktie. 30% av substansen kommer från onlineverksamheterna och jag har aldrig varit beredd att betala för dem. Jag säger inte att de är värdelösa. Bara att jag inte vill betala för dem. Kursen just nu är 240 kr.

En hel del har investerats i onlineverksamheter. De växer försäljningsmässigt, men vinsterna har inte kommit än. Kikar man på kassaflödena så har Kinnevik under niomånadersperioden januari-september tagit i mot motsvarande 21 kr/aktie i utdelningar från sina innehav. Detta har man sedan fördelat så drygt 1/3 gått till utdelningar till Kinneviksägare (6,50 kr/aktie), 1/3 till onlineinvesteringar (6,70 kr/aktie) och 1/3 till att betala skulder (7 kr/aktie).

Just den sista delen är lite extra intressant. Efter att ha betat av en hel del så är moderbolaget nästan skuldfritt nu, nettoskulden ligger på bara ca 800 milj kr.  Det motsvarar 2,90 kr per Kinnevik-aktie. Jag kan inte spå den framtida utvecklingen för onlineverksamheter men gillar jag utvecklingen med den stärkta balansräkningen. Huruvida de 6,70 kr/aktie gör sig bäst investerad i Kinneviks onlineverksamheter eller i min kassa (att dela ut dem istället kunde ju varit alternativet för Kinnevik) vet jag ej, men överlag är jag nöjd med kapitalallokeringen ändå över året. En del till mig, en del återinvesterade de själva och en del har de spenderat för att bli av med skulderna.

Vad är din syn på Kinnevik och deras underliggande innehav?

tisdag 22 oktober 2013

GL Beijer Q3 2013

Ett av de absolut minsta innehaven i portföljen, kylgrossisten GL Beijer har avlämnat Q3 rapport.

Kursen gick iväg uppåt, som det verkar baserat på försäljningsökningen under det tredje kvartalet samt en kraftig ökning av rörelsevinsten. Efter fem kvartal av nedgång så verkar det nu vända (Dock som alltid är detta redan inprisat i kursen kan jag tycka) Vinsten för de nio första månaderna hamnade på 4,72 kr/ aktie (5,34). Vilket ger vid handen en 12 månaders rullande vinst om 6,46 kr/aktie.

Man lyfter fram att det nu verkar ha stabiliserats i Europa. I Norden, på de brittiska öarna och Central Europa verkar det t.o.m. visa på tillväxt.

Sett till en kurs om 131,25 kr i skrivande stund handlas aktien därmed nu på en PE TTM 20,3.

5-års medelvinst (2008-2012) ligger på 7 kr/aktie. Baserat på ett medel av både riktigt bra år som dåliga så handlas aktien därmed på PE 18,7.

2012 gav aktien 4,75 kr i utdelning. Jag anser det som troligt att vi landar på samma summa även i år. Det ger då en nuvarande direktavkastning om 3,6%.

Värderingen av GL Beijer är inget som jag anser attraktivt. Jag ser just nu ingen anledning till att betala mer än 100-lappen. Tyvärr så blev det efter mitt initiala inköp för drygt ett år sedan inga fler bra tillfällen att öka därav är positionen bland de minsta i aktiedepån. Hittills har jag inte i mina sälj-kriterier att sälja av små positioner baserat på deras låga betydelse, men kanske bör det inkluderas? Finns både för och nackdelar. En del menar på att det skapar större fokus på de viktigare delarna i portföljen. En del menar på att om man "jobbar" med för många sälj-kriterier så hamnar fokus mer på att försöka "tima marknaden" än att försöka bedöma vilka bolag som är långsiktigt bra köp.

Hur tänker du?

söndag 20 oktober 2013

För tio år sedan

För tio år sedan var det 2003. Eurovision Song Contest hölls i Riga och vinnare blev turkiska sångerskan Sertab Erener med låten "Everyway That I Can". 




För den som inte är intresserad av Eurovision Song Contest utan istället intresserar sig för börsen så visade sig 2003 vara ett väldigt starkt börsår. Till höger och vänster var det guld och gröna skogar. Oavsett vad du köpte så kunde du känna dig duktig. Du hade ju plockat en eller flera vinnare! Det gick att sjunga "Everyway That I Can" hela vägen till banken. Vilka risker man tog i processen tänkte nog inte många på. Några kanske tänkte att finns det ens risker att beakta när (nästan) allt stiger?

S&P 500 (inkl. utdelningar) steg med ca 29%. Ett bolag som Investmentbolaget Öresund kunde växa sitt substanvärde med ca 33%. Allt steg. Alla var "market wizards". Eller nästan alla. Warren Buffett och Berkshire Hathaway presterade "bara" ca 21% d.v.s. underpresterade gentemot index och många andra. Sist Berkshire hade underpresterat var 1999 mitt under IT-yran då Buffett vägrade köpa det som så många andra köpte under denna tid, hypade IT-aktier.

Under 2013 har DJI Index stigit med ca 18% hittills i år. Motsvarande för OMXS30 är ca 16%. Känns situationen bekant? Kommer åren efter 2013 likna åren efter 2003? Vet ej, men det kan vara av intresse vilka tankar en av världens mest erkände investerare, Warren Buffett, hade om 2003 när det begav sig. Som tur är finns de i pränt. Så låt oss ta en titt. Vad diskuterade Buffett i 2003 års brev? Tyvärr inte jättemånga investeringsuppslag. Istället lades fokus på två andra saker:

Skatter - Buffett menar på att de skatter som bolagen i USA betalar är relativt låga sett ur ett historiskt perpektiv. Eller som han uttrycker det "If class warfare is being waged in America, my class is clearly winning. Today, many large corporations pay nothing close to the stated federal tax rate of 35%"

Ledningen och ersättningen till dem - Ledningen bör sitta i samma "sits" som aktieägarna. Ersättningarna står ofta inte i proportion till deras arbete. Det behövs oberoende tänkande ledamöter som tänker som ägare. En ledningsperson som belönas med gratis aktieoptioner räknas inte. Det ger inte samma incitament.  "After all, who ever washes a rental car?". Det finns tre egenskaper som man bör finna hos en ledningsperson; kunnighet om affärsverksamheten, aktieägarvänlighet och genuint intresse av bolaget. Det finns många vältalande och karismatiska personer, men det är inte alltid de har någon egentlig förståelse för affärerna. Utan det kvittar det om de har de där andra attributen.

Det förvärv som dock gjordes 2003 var Clayton Homes Inc. Det kan kanske tjäna som en intressant studie?

Förvärvet gjordes efter att Buffett fått och läst en biografi, First a Dream, av Jim Clayton, grundaren. Vilket visar på att investeringsuppslag kan komma från alla möjliga håll.

Clayton Homes var/är en tillverkare av prefabricerade hus. Hus som snabbt kan sättas ihop och upp på plats. Köpesumman var 1,7 miljarder usd. 2002 omsatte Clayton Homes ca 1,2 miljarder usd. Branschen som helhet stod också inför en del problem. Clayton Homes aktie hade sjunkit från 19 usd/aktie till 11 usd/aktie på drygt ett år. Vinsten hade sjunkit ca 10%. I en miljö där alla andras aktier steg så sjönk husbyggarnas aktier.

Buffett erbjöd sig att betala 12,50 usd/aktie. Ett bud som accepterades. Förvärvet gjorde att familjen Clayton kunde "casha" in en del eftersom om de skulle vilja sälja sina aktier över börsen skulle tvinga ned börskursen.

Inte långt efteråt vände konjunkturläget för husbyggare uppåt. Lönsamheten för Clayton Homes förbättrades och är, liksom andra förvärv, än idag en del av Berkshire Hathaway.

Så kan vi lära oss någonting av historien, vad som hände för tio år sedan? Kanske, kanske inte. Vad tycker du?

lördag 19 oktober 2013

Business Development Companies

Business Development Companies (BDC) är en konstruktion mycket likt REITs eller MLPs.

BDCs är en form av amerikanska riskkapitalistbolag som förser små och mellanstora bolag med antingen riskkapital och/eller finansiering. De kan undvika att betala mycket av skatterna om de delar ut minst 90% av resultatet. Anledningen är att man vill uppmuntra investeringar i just onoterade små och medelstora bolag. Misslyckas man med att dela ut minst 90% så riskerar man förlora sin gynnade status och istället betala 35% i skatt.

En annan regel säger också att minst 98,2% behöver delas ut för att undgå skatt helt och hållet. Allt över 90% beskattas annars med 4%. Ingen jättestor summa men en del BDCs väljer ändå att beskatta en del. Anledningen är att BDCs behöver ta in nytt kapital från tid till annan för att kunna växa (nästan alla vinstmedlen delas ju i princip alltid ut). Sådana här kapitalanskaffningar kan vara dyrbart. Då kan det vara bättre att behålla en del vinstmedel och skatta för dem.

En annan anledning är att om man har en historik av hyfsat stabila utdelningar och vill bibehålla en del vinstmedel så att man kan använda dem under eventuellt sämre tider.

Generellt sett så delas i princip allt ut. Det gör att BDCs inte växer självmant. Vill man utöka affärerna behöver man ta in mer kapital utifrån. Detta syns i antalet ökade aktier hos en BDC. Eftersom bolagen själva inte kan bygga upp allt för stora reserver (utan att förlora sin status som BDCs) så riskerar de vara känsliga i tider av finansiell oro. Nu finns det visserligen regler som säger att en BDCs inte får använda sig av för stor finansiell hävstång, men ibland hjälper inte detta.

Många BDCs har väldigt hög direktavkastning. Allt delas ju i princip ut. Det är ju också tanken med dem. Direktavkastningar på 7-12% är ej ovanliga. På amerikanskt maner delar de flesta ut kvartalsvis, men en del delar även ut månadsvis. Är man intresserad av BDCs så är det ju också utdelningarna som troligen lockar. Någon större kurspotential finns sällan (förutom de vanliga kortsiktiga variationerna som finns på börsen) då man inte "bygger värde" internt på samma sätt som i vanliga bolag. Ökade tillgångar fås ju i regel via IPO:s inte genom att behålla vinstmedel.

BDCs är en typ av bolag som snabbt dragit till sig investerares uppmärksamhet. För ett par år sedan fanns det bara en handfull. Nu är de väl i alla fall ett 30-tal. En del ganska nystartade. En del hyllar dem för deras höga utdelningar. En del höjer ett varningens finger eftersom de ofta lever på spreaden mellan articifiellt billiga lån (in) och dyrare lån (ut) till små och medelstora bolag som storbankerna ofta ratat att finansiera. Positionerna är ofta i små och medelstora bolag som i princip är illikvida. I en ekonomi på uppåtgående är det troligen inga bekymmer, men det kan bli värre om något ruskigt väntar runt hörnet.

Trots det starka tillflödet av pengar i närtid så är det långt mer som investerats i REITs och MLPs vilket kan tala för att tillströmningen kan fortsätta länge än, om lågräntemiljön består.

Det är dock inte helt lätt att utvärdera BDCs. Tillströmningen av nytt kapital och regelbundet nya IPOs gör att det är svårt att säga om utdelningarna i nutid täcks av egentliga vinstmedel eller om de kommer från nya investerare. Riskerar man att gå med i ett Ponzi-lurendrejeri? Så länge det hela tiden strömmar in nya friska pengar så är det klart att det kommer gå runt, men vad händer om BDCs popularitet börjar falna och investerare hittar attraktivare alternativ?

Informationsbiten kan också vara ett problem. Vad är det egentligen för någonting som bolagen investerat i? Hur hög är risken?

BDCs kan antagligen utgöra ett komplement till portföljen om man söker hög direktavkastning just nu samt är beredd att ta sig an en högre risk än att äga "tråkaktier". Dock bör man vara beredd att lägga ned en viss tid på efterforskningar. Utbudet av BDCs har blivit ganska stort och de kan både likna som inte likna varandra när det kommer till tillgångsslag i portföljen.

Exempel på BDCs och deras direktavkastning är

Ares Capital 8,7%
Fift Street Finance 10,6%
KCAP Financial 12,1%
Medley Capital 10,8%
New Mountain Finance 9,6%
Prospect Capital 11,9%
TICC Capital 11,7%

Vad är din syn på BDCs?

fredag 18 oktober 2013

Yara Q3 2013

Yaras Q3 2013 rapport.



Omsättningen stiger något tillika produktionsvolymerna  men marginalerna pressas. Förvärvet av Bunge i Brasilien har gjort sitt till för att öka försäljningen.

Vad det gäller de sjunkande marginalerna så är det inte kostnadssidan som är "boven", för gaspriset ligger på i stort sett samma nivå som för ett år sedan. Nej det är på prissidan för främst urea som utvecklingen gått emot bolaget. Utbudet har ökat och priset har sjunkit.

Kina har släppt på exportrestriktioner och Yara nämner i rapporten att " Urea production in China is gaining year on year, helped by lower production costs". Kineserna använder främst kol istället för gas. Priset på kol har sjunkit rejält vilket inte minst märks på värderingen av maskinleverantörer till kolindustrin så som Joy Global. Visst är det härligt hur allt hänger ihop när det gäller råvaror.

Enligt vad man vet nu ska kinesiska exporttullar upp igen i november för då beräknas man blivit av med överskottslagren i Kina.

Förvärvet av Bunge är väl den största satsningen just nu, men balansräkningen är fortsatt stark med en Debt/Equity på 0,57. Kassan motsvarar nästan 25 nok/aktie.

Vinsten för 9-månaders perioden hamnade på 20,38 nok (29,62) vilket ger en vinst TTM på 28,25 nok/aktie.En gissning från min sida är att vinsten för 2013 kommer hamna runt intervallet 23-27 nok/aktie samt att utdelningen på 13 nok/aktie kommer kunna bibehållas.

Värderingsmässigt är kursen just nu på 247 nok. Det motsvarar en PE TTM på 8,7 och en direktavkastning om 5,3%. Skulle vi hamna på en tämligen låg intjäning i år så ligger vi ändock på en prognostiserad PE på ca 11. Detta hos ett bolag som är i princip skuldfritt och verkar i en bransch som, visserligen påverkas av råvarupriser, men förmodas kunna leverera länge än. Skulle vi dessutom få en utdelningssänkning (mot min förmodan men jag har iofs inte alltid rätt) så tvivlar jag på att den sänks så pass att aktien ger lägre än drygt en tia, men man vet ju aldrig. Rätt som det är annonserar man kanske ett storförvärv som kräver pengar (likt Ratos innan deras utdelningssänkning 2012)

Yara är det som verkat mest attraktivt på min bevakningslista i år och jag har agerat därefter.

Vad är din syn på Yara?

Axfood och SCA Q3 2013

Ännu en kort minnesnotis. "Tråkbolaget" Axfood lämnade en stabil kvartalsrapport: Axfood Q3 2013

För Q3 blev vinsten 5,58 kr/aktie (5,08). Sett till hela 9-månaders perioden landade vinsten på 14,01 kr/aktie (12,83). Det ger en TTM vinst på 18,24 kr/aktie.

Rörelsen fortsätter att se stabil ut. 2013-års rörelseresultat förväntas bli MINST lika bra som 2012. Jag förväntar mig att utdelningen kan behållas på 12 kr/aktie.

Kursen just nu är 332,40 kr vilket ger ett PE TTM om 18,2 och en direktavkastning på 3,6%. Inget köpläge m.a.o. Appropå kursen så har den väl för Axfoods del stigit med ca 33% bara sedan årsskiftet. Det behöver inte vara exotiskt eller i en snabbföränderlig bransch för att ändå ge relativt starka kast i värderingen.

Även SCA  levererade idag en trevlig rapport: SCA Q3 2013

Omsättning liksom rörelseresultatet har ökat med 7 respektive 11% för 9 månaders perioden och resultatet landade på 5,28 kr/aktie (4,09). Rörelsemarginalen landade på 10,3% (10). Vinst TTM 8,25 kr/aktie.

Man har beslutat att satsa mer på Indien bl.a. med lokal produktion där.

Värderingsmässigt ligger kursen just nu på 172 kr. Vilket motsvarar en PE TTM på 20,8 och räknat på 2012 års utdelning om 4,50 kr blir direktavkastningen 2,6%.

Även SCA har sett sin aktiekurs kraftigt stiga. Med ca 45% på drygt ett år.

Vad är din syn på Axfood och SCA?


torsdag 17 oktober 2013

TeliaSonera Q3 2013

TeliaSonera släppte nyligen sin Q3 2013 rapport. Jag köpte på mig en del aktier när Uzbekistan skandalen var på agendan och gör därför en minnesnotering kring rapporten och utvecklingen samt aktuell värdering.

Omsättningen sjönk något för Q3 2013 jämfört med förra årets Q3, men resultatet förbättrades kraftigt. Av allt att döma p.g.a. neddragningar i personalen. Folk har sagts upp och fler ska det bli. Totalt ska 2000 anställda sägas upp och till dags datum har 1460 fått gå.

Tittar man på 9 månaders perioden var omsättningen i princip stillastående och resultatförbättringen för Q3 var inte så märkbar. Rörelseresultatet steg t.ex. med bara nästan 2%.

Telias andel i ryska Megafon ( ca 1/4) har också bidragit till att ha givit resultatet en skjuts uppåt då de uppvisar bättre siffror där i år än förra året.

Johan Dennelind utsågs till ny VD i juni (tillträdde i september) efter Lars Nyberg. Det brukar lyftas fram att han har s.k. operatörserfarenhet m.a.o. mer handfast branscherfarenhet.Med ca 20 års erfarenhet från bl.a. Telenor och Vodacom anses han av många vara den som ska sätta fart på tillväxten hos bolaget. Vi får se vad som händer framöver.

Kursen just nu är i alla fall 52,50 kr/aktie. Vinst TTM 4,54 kr/aktie. Det motsvarar PE TTM 11,6. Utdelning 2,85 kr/aktie (2012) motsvarar en direktavkastning om 5,4%.

söndag 13 oktober 2013

Aktier

Det här är det femte inlägget i en serie inlägg som går under rubriken Investeringstips

Om man är beredd och har intresse för att lägga ned en smula tid så kan direktägande av aktier vara både en lönande som givande form att förvalta sitt överskottskapital på.

Det man i princip gör när man köper en aktie är att köpa en andel av en affärsrörelse. Man köper en andel i någonting som förhoppningsvis skapar välstånd, produkter, tjänster, arbeten, skatteinkomster m.m. En del av produktionsapparaten som gör det möjligt för vårt samhälle att leverera allt det där som får "hjulen att snurra".

Jeremy Siegel har visat att aktier avkastar ca 6,6% i medel sett över 100 år. Många använder detta mått som den förväntade "normala" avkastning man kan få över tid när det gäller aktier. 6-7% slår det mesta. Speciellt när det gäller längre tidsperioder. Andra tillgångsslag kan avkasta bättre från tid till annan, men få kan mäta sig i det längre perspektivet.

Aktier är m.a.o. ett tillgångsslag som man över tid kan förvänta sig (om man tar historiken som en indikator) ca 6-7% årligen i avkastning. Dock kan enskilda år variera väldigt mycket. Det har inte så mycket att göra med att värdet av affärsrörelserna ändras så pass dramatiskt från år till år, nej det är priserna på dem som ändras drastiskt. Allt beroende på hur uppfattningarna om framtiden rör sig fram och tillbaka. Ibland är man allt för optimistisk. Ibland allt för pessimistisk. Ett bolag kan i princip tjäna lika mycket pengar från ett år till ett annat men priset på en av dess aktier (kursen) kan röra sig 50% upp eller ned.

Det här faktumet att priset kan variera väldig, samt att en affärsrörelse oftast adderar värde över tid gör att man ofta försöker utnyttja detta till sin fördel som köpare/säljare av aktier.

Det finns en mängd olika strategier hur man kan/ska/bör gå tillväga när det gäller aktier. Även om jag personligen har mina preferenser så betyder det inte att de passar alla. Nej istället tycker jag du ska ställa dig två frågor.

Vad har fungerat för andra? Läs på om olika strategier och om personer som lyckats. Hur har de agerat för att vara långsiktigt framgångsrika? Vilka metoder har de använt? Det finns en mängd böcker om ämnet. Se gärna Bokhyllan för lästips.

Vad skulle kunna fungera för dig? Vi har alla olika förutsättningar, både vad det gäller privat ekonomiska som personliga egenskaper. Det någon annan kan göra med framgång är inte säkert går lika lätt för dig. Det kan handla om skillnader i vad det gäller personliga intressen och kunskaper. Någon är insatt i banker, någon annan tycker om att läsa årsredovisningar, en tredje gillar företagsbesök o.s.v. Det handlar också om personlighetsdrag. Vilken form av strategi har du lättast att anamma, att hålla fast vid över tid?

M.a.o. oavsett val av strategi när det kommer till aktier så bör den, enligt mig, både vara grundad i ett teoretiskt resonemang, ett beprövat sätt, liksom i en kännedom om sig själv, förutsättningar och personlighetsdrag.

När du kommit någorlunda  nära att formulera ett svar på de ovanstående frågorna så är det dags att börja botanisera bland alla bolag/aktier. Du har antagligen inte ett perfekt svar färdigt (Vem har någonsin det?), men förhoppningsvis har du i alla fall en grund att stå på. En grund som gör direktägande i aktier både lönande som givande. För oavsett hur du "spelar spelet" så är "spelet" över tid riggat till din fördel. Om man tror på Siegel...

lördag 12 oktober 2013

Investmentbolag

Det här är det fjärde inlägget i en serie inlägg som går under rubriken Investeringstips

Vill man ta steget längre än att enbart månadsspara i fonder och istället direktäga aktier så är investmentbolag en bra början. Investmentbolag är bolag som investerar i diverse olika bolag. På så sätt får man en naturlig diversifiering. Många investmentbolag har också varit väldigt duktiga på att ge avkastning till sina aktieägare. Därtill så slipper man årlig förvaltningsavgift (även om man i.o.f.s. har kostnader för sin förvaltning inom investmentbolaget men de kommer man inte ifrån om man investerar via fonder som köper investmentbolag ändå) och ofta kan investmentbolag handlas till "rabatt" d.v.s. att priset på investmentbolagets aktie understiger substansvärdet på dess tillgångar.

Så, investmentbolag passar ofta nybörjaren som vill direktäga aktier. Vad bör man tänka på då?

Dels så gäller fortfarande devisen att tänka långsiktigt och sprida ut inköpen. Att veta när det är absolut bäst att köpa en aktie är saker som man kan ägna en livstid åt att fundera på. Ingen kan pricka toppar och bottnar konsekvent över tid. Att sprida ut sina inköp är därför en bra medelväg som över tid skapar ett helt ok genomsnittligt pris för aktierna. Längre fram, när man blir lite mer "varm i kläderna" och känner sig mer bekväm med att värdera aktier, så kan man även främst försöka köpa då priset ser lite mer förmånligt ut.

Dels så gäller det nu att skapa sig en egen bild över investmentbolaget. Hur har bolaget lyckats historiskt? Vilken typ av bolag har investmentbolaget i sin portfölj? Vilken affärsstrategi har man? Är det bolag och affärsstrategier som man känner man kan känna sig bekväm med? Det kan skilja ganska mycket från investmentbolag till investmentbolag. En del s.k. investmentbolag är inte ens renodlade investmentbolag. En del har en lång historia. En del är snabbt ihopsatta för att locka småsparares pengar till investeringar i österled. Det finns alla möjliga sorter, men det gör också att man kan få en snabb överblick över olika affärsrörelser genom att just läsa på om olika investmentbolag.

Gör en egen analys av investmentbolagen och välj ut en handfull. Investmentbolag finns både i Sverige och utomlands. De största svenska är Investor och Industrivärden, men svenska börsen innehåller många fler. En av de största utomlands är Berkshire Hathaway. Direktägande av aktier kräver därmed lite mer tid och intresse. Det passar därför inte riktigt alla, men för en del så kan någorlunda regelbundna köp i en handfull investmentbolagen vara en bra start, eller som ett komplement till vanligt fondsparande.

En annan fördel med att börja i denna ände är att du ganska snabbt kommer få erfara huruvida att läsa och lära sig om olika bolag och affärsrörelser är någonting du finner stimulerande. Om svaret blir nej, så är direktägande av aktier troligtvis ingenting för dig. Då gäller istället att "har du inte tid och intresse så passar månadssparande i en indexfond bättre."alternativt att man också då har en del av sitt sparande i en aktivt förvaltade aktiefond om man känner att man vill vara något mer aktiv i sina val (se föregående inlägg i serien: Aktiefonder). Om svaret blir ja, så är det bara att fortsätta att förkovra sig.

Vid direktägande av aktier krävs ofta något större belopp än vid fondsparande. Anledningen är courtage. Det kan nu vara värt att kolla upp var man till bästa pris kan handla aktier. Det går vända sig till sin vanliga bank eller ansöka om konto hos en nätmäklare. Frågan huruvida man ska ha depå, investeringssparkonto eller kapitalförsäkring kommer också upp. Det beror på men detta ligger utanför detta inläggets ramar.

onsdag 9 oktober 2013

Aktiefonder

Det här är det tredje inlägget i en serie inlägg som går under rubriken Investeringstips

Det påtalades i det andra inlägget att "Har du inte tid och intresse så passar månadssparande i en indexfond bättre."

Med en indexfond avses en fond som följer något index. Fördelen med indexfonder är de låga förvaltningsavgifterna. Man får också en automatisk diversifiering och även om börsen i sig tenderar vara volatil så går de underliggande affärsrörelserna allt som ofta bra över tid. Index utgörs ju ofta av de största, hittills mest framgångsrika, bolagen. Vinnare fortsätter ofta vinna.

Med ett månadssparande så överbringar man också svårigheterna med att försöka "tima" marknaden. Extremt få lyckas med detta konsttycke någon längre tidsperiod. Ett fast månadssparande gör istället att du per automatik kommer få fler fondandelar vid tider av låga priser och färre då priserna är högre. Det ger ett genomsnittligt bra pris. Nyckeln här är alltså att spara regelbundet, OAVSETT tidningsrubriker. Det är i alla lägen alltid bättre att vara en sparare än inte spara alls.


Ska man helt utesluta aktivt förvaltade aktiefonder då? Nej, det behöver man ej.

Indexfonder räcker långt. Väldigt långt, men visst kan man ta ett steg längre och själv försöka välja en aktivt förvaltad fond att placera i. Rådet där är dock detsamma; att månadsspara är dels ett bra sätt att se till man får en ok genomsnittlig kostnad för sina fondandelar och dels för att se till att man alltid är en sparare.

Fallgroparna nu är dock flera. Dels så är avgifterna mycket högre för aktivt förvaltade fonder.  Många fonder är också enbart förklädda indexfonder. De följer i princip ett index men tar ut en saftig avgift för det. Fonder lider också av s.k. "survivorship bias". Det är de fonder som gått bra ett par år som bankerna behåller och visar upp för potentiella kunder. De dåliga läggs ned eller slås ihop med framgångsrika fonder. Vilka som kommer gå bra i framtiden är svårt att förutse.

Det finns dock en huvudregel man kan förhålla sig till. Ska man ändå betala dyra avgifter årligen så gäller det att man säkerställer så gott det går att man får valuta för pengarna. Leta efter fonder som INTE är förklädda indexfonder (de ger ju inget mervärde, tvärtom) utan har en aktiv investeringsstrategi. En investeringsstrategi som visat sig hålla över tid. Enskilda år kan svänga väldigt mycket. 5 år är också väldigt ofta en väldigt kort tidsperiod när det gäller aktier. Titta på så lång sikt som möjligt. Har de lyckats? En annan fråga man bör ställa sig är om de under denna tid haft tur eller har varit framgångsrika på riktigt? Faktum är att bland alla de tusentals fondförvaltare som finns så kan ett par av dem lyckas på ren tur i 15 år i rad. D.v.s. det är fullt statistiskt möjligt att några får 15 klave i rad efter att ha singlat slant om tillräckligt många är med och försöker. Hur vet man om de är framgångsrika på riktigt? Det vet man inte, men en ledning kan vara att läsa på om den investeringsstrategi de använder sig utav. Låter det som en logisk strategi? Finns det andra som lyckats med den valda strategin också?

Så även om grundtipset är månadssparande i indexfonder för väldigt många människor så kan det vara en lagom utmaning att för en del, med en del av sitt sparande välja en aktivt förvaltad aktiefond.

MIILF

MIILF - Mature Investors I´d Like to Follow, eller m.a.o erfarna investerare som jag både finner duktiga samt kan sympatisera med vad det gäller deras investeringsstrategier. Sådana som jag helt enkelt tycker kan vara värt att följa för att eventuellt finna nya investeringsideer. Eller för att följa upp för att lära mig mer kring hur de eventuellt kan tänka.

Denna MIILF-bevakning uppdateras fortlöpande och fokus ligger på vad de förvärvat och till vilka priser de ansåg det vara köpvärt.

Jag har valt ut några nordiska samt några amerikanska. I nuläget utgörs de av; Didner & Gerge (Aktie, Småbolags- och Globalfonderna), ODIN (Sverige- och Finlandsfonderna), Skagen (Global, Vekst- och Kon-Tikifonderna), Simon Blecher (Carnegie Sverige fond), Warren Buffett, Donald Yacktman, Meryl Witmer och Mohnish Pabrai.


Didner & Gerge

Q2 2013
Nordea ca 77 kr
ABB ca 145 kr
Electrolux ca 175 kr
Indutrade ca 220 kr
Atea ca 60 nok
Deere & Co ca 83 usd
Oaktree Capital ca 52 usd

ODIN

Aug. 2013
Sandvik ca 85 kr
Atlas Copco  ca 160 kr (B-aktien)


Skagen

Sep. 2013
Nordea ca 78 kr
Ensco ca 54 usd
Marfrig ca 2,70 usd (om via OTC NYSE)
Norweigan Air ca 220 nok
ABB ca 150 kr


Simon Blecher

Sep. 2013
Nordea ca 78 kr


Warren Buffett

Q2 2013
U.S. Bancorp ca 34 usd
Suncor Energy ca 30 usd
General motors ca 32 usd
Wells Fargo ca 39 usd
Chicago Bridge & Iron Co ca 58 usd

Donald Yacktman

Q2 2013
Oracle Corp ca 33 usd
Exxon ca 90 usd
C.R. Bard ca 104 usd
Coca Cola ca 41 usd
Wells Fargo ca 39 usd

Meryl Witmer

Q2 2013
DISH Network ca 39 usd
Oracle Corp ca 33 usd
Microsoft ca 33 usd
Noble Energy ca 58 usd
Berkshire Hathaway ca 110 usd

Mohnish Pabra

Q2 2013
Horsehead Holding ca 11 usd
Chesepeake Energy ca 20 usd


Månadens MIILF: Kristoffer Stensrud. En av grundarna till Skagen fonder och en av förvaltarna i Skagen Kon-Tiki.

söndag 6 oktober 2013

Kolproduktion och kolkonsumtion

Med anledning av publiceringen av Joy Global gentemot ratingkriterierna slänger jag in ytterligare ett kortare inlägg idag som handlar om den underliggande näring som är av stor betydelse för bolaget. Nämligen kolproduktion och kolkonsumtion.

När det gäller kol så är det viktigaste landet (som i så många andra fall kopplat till råvaror) Kina.


Kolutvinning i Kina på 1600-talet


Kolfyndigheter finns visserligen i många länder samt utvinns i nuläget i ett 50-tal, men den dominerande aktören är Kina.

Kina står för ca 40% av världskonsumtionen av kol och nästan lika mycket av produktionen. Mellanskillnaden löses genom import bl.a. från Australien. Drygt 2/3 av elproduktionen i Kina kommer från kolkraftverk.

Vad det gäller produktion som enskilt land så framträder Kinas betydelse med all tydlighet. Över 3 miljarder ton kol ton per år produceras. USA (näst största producenten) producerar under 1 miljarder följt av Indien och Australien på ca 0,5 miljarder ton/år.

Kinas kolgruvsnäring sysselsätter lika många som hela Sveriges arbetsföra befolkning och får ofta kritik för att vara allt för farlig med många dödsfall årligen. Kolkonsumtionen har vuxit med ca 10%/år under en viss tid nu och förväntas fortsätta växa i den takten då Kina har stort behov av energiutbyggnad. Dock är kinesiska kolkraftverk i nuläget långt ifrån miljövänliga. Nuvarande kolkraftverk beräknas stå för 1/8 av hela världens koldioxidutsläpp. Många fler planeras att byggas. Inhemskt så börjar en del kritik riktas mot detta, men då främst p.g.a. att man upplever smogproblem. Lösningen i nuläget är att fler inte får byggas i anslutning till storstäder utan ska placeras på mindre tätbefolkade ställen.

Nu är inte horisonten helt natt-svart. Steg har delvis tagits till förmån för mer miljövänliga kolkraftverk.Kolanvändning kommerhur som helst, på ett eller annat sätt, fortsätta vara viktigt för Kina. Då man av allt att döma inte vill bli för beroende av oljeimport. USA, Ryssland och Kina sitter gemensamt på hälften av de bevisade kolreserverna i världen. Medan USA har sin nyfunna gas, Ryssland sin gas- och olja så har Kina (än så länge) mest sitt kol.

Vad är din syn på kolgruvsnäringen? Kolkraftverks vara eller icke vara samt Kinas energibehov?

Analys av Joy Global

Tänkte presentera, och samtidigt ställa upp mot ratingkriterierna, ett av de bolag inom sin nisch som jag tycker prismässigt ser mest intressant ut i nuläget; Joy Global.

Joy Global tillverkar, säljer och servar tunga maskiner som används inom gruvnäringen. Både ovan som under jord. Fokus ligger på gruvutrustning som arbetar med mjuka bergarter.

Bolagets ursprung är en konkurs och rekonstruktion av bolaget Harnischfeger 2001. Efter denna "omstart" har bolaget vuxit snabbt.

Man säljer främst genom två varumärken.

Joy, som är förknippat med utrustning under mark. I princip så levererar man allt till kolgruvsindustrin.

P&H, som är förknippad med utrustning ovan mark.


2011 gjorde man ett större förvärv. Le Tourneau samt halva Internationell Mining Machinery. Le Tourneau är ett gammalt anrikt företag med utrustning ovan jord. IMM är en av de största i Kina inom kolgruvsutrustning. Under 2012 köptes resterande del av IMM som nu är helägt av Joy Global. Affärerna har satt sina spår i balansräkningen (goodwill) samt syns i kassaflödena ( utdelningarna har varit stillastående och kassaflöden har gått till förvärv istället). Tidigare förvärv har gjorts 2008 av CCC vilket också framgår av kassaflöden. Dock hade den inte så stor total påverkan på bolaget.



Ungefär två tredjedelar av all försäljning är relaterad till kolgruvsnäringen på ett eller annat sätt. Totalt sett så utgör försäljning av utrustning ungefär hälften av omsättningen och service-delen andra hälften.


Large, mid eller motsvarande på någon av de nordiska börserna alternativt på NYSE.

Joy Global är noterad på NYSE. Ticker är JOY



Ägare

Institutionellt ägande i varierande storleksgrader.


Ger bolaget och förväntas det ge utdelningar?


Bolaget har gett utdelningar allt sedan 2004 (3 år efter rekonstruktionen) och har sedan dess aldrig sänkt utdelningen. Dock har den varit stilla stående fyra år i rad nu. Istället har pengar gått till förvärv. Bedömningen är dock att man kommer kunna fortsätta ge utdelningar minst i nivå med nu. 2012 var utdelningen på 0,70 usd/aktie. 5-års medel (2008-2012) är på 0,69 usdr/aktie att jämföra med vinsten under samma period på i medel 5 usd/aktie. Det ger en utdelningsnivå motsvarande ca 14%. Det fria kassaflödet bedöms till ca 3,50 usd/aktie under samma tid.




Finns betydande risk för att bolagets verksamhet starkt påverkas av externa faktorer så som råvarupriser, ränteändringar, politiska beslut och börssvängningar?

Ja. Som leverantör till gruvnäringen samt dessutom extra beroende av kolgruvenäringen så bedöms Joy Global vara extra utsatt för råvaruprisers svängningar. Uppköp av ett stort kinesiskt bolag utsätter bolaget också för en (enligt mig) högre politisk risk. Beroendet (liksom möjligheterna) av kinesisk kolindustri har därmed kraftigt ökat.




Är bolaget beroende av innovativ produktutveckling?

Nej inte i så hög grad som menas med kriteriet.



Visad förmåga att gå med vinst genom hög och lågkonjunktur, eller i alla fall visad förmåga att ge utdelningar under dylika perioder


Vad säger man om ett bolag vars ursprung är en konkurs? Ja i nuvarande form har det fungerat i alla fall. Man har lyckats öka vinsterna år för år även om vissa år varit lite mer tuffa än andra utan egentlig vinstökning. Några förluster uppvisar man i alla fall inte sedan 2001 och det har hittills inte varit tal om någon utdelningssänking. 

2012 var vinsten 7,13 usd/aktie. Vinsten som 3-års medel (2010-12) är 5,75 usd/aktie. Nuvarande 12 månaders rullande vinst är på 6,72 usd/aktie (Juli 2013).


De historiska rörelsemarginalerna ligger på ca 20%. 2005 och tidigare var de lägre (ca 15%). 20% är mycket bra och en delförklaring kan vara den höga service andelen. Gruvmaskiner slits. De slits oerhört mycket vilket generar intäkter för den som säljer reservdelar och ger service.

Vinsttillväxten ligger på ca 10% per år i genomsnitt (Totalt och per aktie. Bolaget återköper i princip inga aktier)



Räntebärande skulder lägre än eget kapital

Eget kapital är på 2,6 miljarder usd. Long Term Debt är på 1,3 miljarder usd och andelen totala skulder på 3,6 miljarder usd. Debt/Equity 1,38 (ÅR 2012) och tillsynes stark. Det är samma hävstång som t.ex. Atlas Copco använder sig utav. Goodwill och immateriella tillgångar utgör drygt 1/3 av tillgångarna vilket är en tämligen hög andel. Anledningen är de stora förvärven som nyss skett. Ska de betala sig? De räntebärande skulderna har ökat med nästan 1 miljard usd de senaste åren p.g.a. förvärven å andra sidan har man inte, totalt sett, ökat den finansiella hävstången. Tvärt om. Den har minskat. Bollen rullar dock tillbaka på om goodwill-posterna är rimliga. Justerar man för goodwillen så har ändå den finansiella ställningen stärkts över tid.

Balansräkningen klarar kriteriet.





Avkastnings- och tillväxtskrav


Tillväxten ligger på ca 10% per år, men utdelningarna har inte hängt med. Pengarna går som sagt till förvärv istället.

Avkastningen på det egna kapitalet är relativt högt och tenderar de  senaste åren ligga på ca 30%. Rörelsemarginalerna är på ca 20%.


Bolaget får tillsvidare i huvudsak bedömas klara kriteriet, men jag återkommer längre ned till detta.





Ledningen

Michael W. Sutherlin är CEO. Jag har ingen anledning att misstro någon i ledningen.




Information tillgängligt

Informationen är acceptabel men inte optimal.Det är svårt att som privatperson få en egen uppfattning om kolgruvenäringen även om IR informationen får anses som ok. Så vitt jag vet finns heller inga anknytningar till Sverige så man får basera allt på andrahandsuppgifter. Det här är ett gränsfall. Jag justerar för det nedan.



Marknadsmakt och marknadssituation

Efterfrågan på bolagets produkter beräknas finnas länge än. 

Marginalerna är relativt väldigt höga. Någon marginalpress verkar (än så länge) inte förekomma. En stor andel service verkar borga för relativt stabila vinster. På samma sätt som en del är patenterat hos Atlas Copco verkar samma förhållande gälla Joy Global. Reservdelar lär gå åt som smör i solsken. Speciellt då det råder högkonjunktur. Lägre efterfrågan kan förväntas i tider av lägre ekonomisk aktivitet.

Frågan är vilken prissättningsmakt man bedöms ha, men av marginalerna att döma finns det något där som bolaget gör rätt. Krisen 2009 syns inte på bolagets resultaträkning. Jag tycker det verkar tyda på att man har någon form av marknadsmakt. Bedömningen blir att man klarar kriteriet.





Etiska aspekter

Kina är tydligen på gång att bygga 130 nya kolkraftverk. Vart och ett ska släppa ut lika mycket som hela Sveriges fordonspark. Det säger lite om storleken på Kinas satsning på energiproduktion. Kina är också den som satsar mest på förnyelsebara energiformer så det är inte så att jag vill måla ut landet som en miljöbov. Det är bara det att man satsar stort över hela brädet. Joy Global, kan man säga, bidrar till att utvinna kol som i sin tur bidrar till klimatförändringar. Är utvinning av fossila bränslen etiskt försvarbart? Mitt svar är än så länge ja.



Brasklapp

En brasklapp införs eftersom det finns en del faktorer som sammantaget gör att tveksamheten ökar. Dels är informationsläget inte optimalt. Dels är utdelningarna (än så länge) i lägsta laget. Jag som investerare måste förlita mig på att förvärven blir lyckosamma. Förvärv som i mångt och mycket är avhängiga makrofaktorer så som Kinas kolkonsumtion. Sedan är förvärv och stora goodwill-poster alltid luriga. Historiken som välmående bolag är också i kortaste laget.

Joy Global får godkänt på 10 kriterier av 12, men med en brasklapp. Detta leder då till ratingen: B.


Slutsats

Med ratingen B så är min inställning till Joy Global neutral. Det finns vissa frågetecken samtidigt kan det lämpa sig som en investering under vissa omständigheter. Frågan är om omständigheterna är sådana nu? Det som kanske lockar hugade investerare är att konjunkturläget ska vända uppåt och därmed kolkonsumtionen öka samt att bolagets kassaflöden ska börja börja delas ut snart istället för att gå till nya förvärv.




Noteringar kring nuvarande värdering

Joy Globals kurs 4/10 2013: 51,90 usd (Topp 3 år ca 100 usd botten ca 52 usd)


PE TTM (Juli 2013) 7,7
PE (2012) 7,3
PE3 9

Direktavkastning 1,3% 



Vad är din syn på Joy Global?

lördag 5 oktober 2013

Analys av Atlas Copco

Det är nu lite över två år sedan jag senast tittade på Atlas Copco utifrån de kriterier jag då använde mig utav. De skiljer sig något från nuvarande men lyfter i stora drag fortfarande fram samma saker. Jag kände nu att det var dags att ställa Atlas Copco mot "måttstocken" igen.

Atlas Copco är ett globalt industriföretag med fokus på industriteknik så som kompressorer, bygg- och gruvteknik m.m.

Historiken går tillbaka till företaget Atlas som 1873 bildades av Andre Oscar Wallenberg. Produkterna var främst material för järnvägen; räls, växlar personvagnar m.m. På 1900-talet blev tryckluftsprodukter allt viktigare och man började även med dieselmotorer. 1956 bytte man namn till nuvarande Atlas Copco. Copco härstämmar från ett förvärv av ett belgisk tryckluftsbolag.

Atlas Copco delar upp sig i fyra affärsområden. 

Kompressorteknik  Tillverkar, säljer och servar kompressorer och kunderna utgörs av tillverkningsindustrin, olje- och gas industrin m.fl. Kompressorer och tryckluft har ju stora användningsområden från allt från sjukhusmiljöer till monteringar av bildelar. När det gäller många kompressorer är energiförbrukning en viktig parameter. En stor del av en kompressors kostnad under dess levnadslängd utgörs nämligen av energikostnaden (70%), medan inköpskostnaden enbart utgör en mindre del (30%). Energieffektiva kompressorer är därför viktigt. Ingersoll-Rand är den närmsta konkurrenten inom detta segment men Atlas Copco säljer för tre gånger så mer.

Industriteknik Olika verktyg och monteringssystem. Många kunder inom fordons- och flygindustrin. 50% av försäljningen sker just till motorindustrin. Ungefär var tredje producerad bil i världen har satts ihop med verktyg från Atlas Copco. Även här är Ingersoll-Rand en av konkurrenterna.

Gruv- och bergbrytningsteknik Gruvutrustning för hårda bergarter. Det här är en bransch där maskiner i princip "äter upp sig självt". Beräknad levnadstid är ca 10-15 år för en gruvmaskin. Under denna tid kommer den förnya sig i genomsnitt fem gånger d.v.s. kunden lägger fem gånger mer på service och reservdelar än vad kunden gör på det initiala inköpet. Sandvik utgör den främsta konkurrenten men även Caterpillar och Joy Gloal är några av konkurrenterna.

Bygg- och anläggningsteknik Entreprenadverktyg så som portabla kompressorer, pumpar, generatorer m.m.  Det här segmentet har en hel del Europa exponering.


Atlas Copco har en förhållandevis decentraliserad organisation. Affärsmodellen bygger på att så långt som möjligt ha kontakt med slutkunden. 80% av försäljningen går direkt till slutkund. Det möjliggör också snabb feed-back från kunder och att det är Atlas Copco kunderna (är det tänkt) ska vända sig till även när det gäller service, reservdelar m.m.. 

Atlas Copco outsourcar också mycket av sin tillverkning, till skillnad från t.ex. Sandvik. 75% av produktkostnaderna hänvisas till inköp från underleverantörer. I tuffa tider finns då möjligheten att pressa underleverantörerna lite extra.

60% av försäljningen kommer från tillverkning. 40% från service. Service uppvisar både högre lönsamhet som stabilitet. 


Large, mid eller motsvarande på någon av de nordiska börserna alternativt på NYSE.

Atlas Copco är noterat på large cap i Stockholm.



Ägare

Investor kontrollerar 22% av rösterna och 17% av kapitalet. En Wallenbergare grundade företaget en gång i tiden och Atlas Copco är lite av Investors kronjuvel så ägandet får anses vara långsiktigt. Innehavet är precis så stort att det klarar gränsen för betydelse. Näst största ägare är diverse fondbolag så några ägarstrider verkar inte torna upp sig i framtiden heller.


Ger bolaget och förväntas det ge utdelningar?


Ja fast konjunkturen svänger så ger man och har gett utdelningar, stigande, över tid. Atlas Copco ger utdelningar och har gett, samt över tid höjda sådana, under lång tid. Utdelningstillväxten har under de senaste 10 åren varit ca 10% i genomsnitt. 2012 var utdelningen på 5,50 kr/aktie. 5-års medel (2008-2012) är på 4,10 kr/aktie att jämföra med vinsten under samma period på i medel 8,73 kr/aktie. Det ger en utdelningsnivå motsvarande ca 47%.








Finns betydande risk för att bolagets verksamhet starkt påverkas av externa faktorer så som råvarupriser, ränteändringar, politiska beslut och börssvängningar?

Atlas Copco fungerar ju som leverantör till konjunkturberoende industrier, men i jämförelse med många andra liknande bolag så är vinsterna överlag tämligen stabila eftersom service utgör en relativt stor del av intjäningen.Det finns dock en koppling man bör vara medveten om. Därav låter jag inte bolaget klara kriteriet.




Är bolaget beroende av innovativ produktutveckling?

R&D behövs för att behålla sin ställning men det är inte riktigt så avgörande som menas med kriteriet R&D utgörs av ca 2,5% av omsättningen men därtill så har ju underleverantörerna sin R&D vilket på så sätt ger viss "hävstång" och gör att R&Dn för Atlas Copcos del minskar. Man har ju möjligheten att beställa från den underleverantör med bäst produkter.

För den uppmärksamme läsaren så gör jag därmed här en annan bedömning än för två år sedan. Anledningen är för att jag (tror mig) fått en bättre förståelse för Atlas Copcos affärsmodell med underleverantörer och styrkorna med det.



Visad förmåga att gå med vinst genom hög och lågkonjunktur, eller i alla fall visad förmåga att ge utdelningar under dylika perioder


Ja. Resultatet kan variera men utdelningar ges och man gör inga förluster. Under krisåret 2009 föll visserligen vinsten, men andelen vinstkronor från servicedelen kvarstod som innan. Det var på ny-försäljningssidan vinsten sjönk. 2012 var vinsten 11,43 kr/aktie. Vinsten som 3-års medel (2010-12) är 10 kr/aktie. Nuvarande 12 månaders rullande vinst är på 10,71 kr/aktie (Q2 2013).




De historiska rörelsemarginalerna tenderar ligga på ca 20% vilket är oerhört bra för ett bolag i Atlas Copcos bransch.



Räntebärande skulder lägre än eget kapital

Eget kapital är på 35,1 miljarder kr. Räntebärande skulder är på 21,1 miljarder kr och andelen totala skulder på 46 miljarder kr. Debt/Equity 1,31 (ÅR 2012). Goodwill och immateriella tillgångar utgör drygt 1/5 av tillgångarna. Man genomför som så många andra stora globala aktörer en del förvärv samt har patent.

Balansräkningen klarar kriteriet.





Avkastnings- och tillväxtskrav


Bolagets egna mål är att växa med i genomsnitt 8% per år. Vilket man också gjort de senaste 10 åren. Redovisade vinster, rörelseresultat och utdelningar hänger av allt att döma också med.

Avkastningen på det egna kapitalet är högt och tenderar ligga på ca 40%. 

Bolaget bedöms klara kriteriet.





Ledningen

Sune Carlsson är styrelseordförande. Ronnie Leten är VD. Många styrelseledamöter har också säten i andra bolag inom Wallenberg-sfären. I styrelsen sitter naturligtvis även Peter Wallenberg Jr, men också Peter Wallenberg d.ä. som hedersordförande. Det går diskutera ledningens incitament kontra andra aktieägares. Hur saker sköts i vissa bolag, t.ex. Stora Enso, ersättningsfrågor et.c, men i nuläget får ledningen godkänt. Atlas Copco verkar överlag vara ett välskött bolag. Dock kanske det främst beror på att bolaget är decentraliserat till sin struktur och inte topp-styrt... Liksom i Handelsbank/Industrivärden-sfären så finns också fördelar med att tillhöra en större sfär och ha sin egen husbank. I detta fallet SEB.




Information tillgängligt

Informationen som finns tillgänglig är acceptabel. Det sker även tillverkning i Sverige så man kan skaffa sig en egen uppfattning dels kring produkterna och produktionsanläggningar, arbetsförhållanden, personalfrågor. Det är också möjligt att träffa IR-ansvariga, få information på begriplig svenska o.s.v.

Branschen är inte "exotisk" eller "het" så man översvämmas inte av medias rapportering av nya produktnyheter.



Marknadsmakt och marknadssituation

Efterfrågan på bolagets produkter beräknas finnas länge än. 

Marginalerna är bland de högsta i branschen och affärsmodellen uppvisar många fördelar. Därtill är man globalt ledande inom många av sina produktområden.Tittar man på service-delen specifikt så utgörs konkurrenterna i många fall av kunderna själva, som vill serva sina egna maskiner. Dock är många reservdelar patenterade och det krävs därmed köp av reservdelar från Atlas Copco.

Marknadsställningen bedöms överlag vara stark. Lägg även till förhållandet till underleverantörer så blir min bedömning att man klarar kriteriet.





Etiska aspekter

Ok.




Atlas Copco får godkänt på 11 kriterier av 12. Detta leder då till ratingen: AA.


Slutsats

Med ratingen AA så är min inställning till Atlas Copco positiv. Det ter sig vara ett av de finaste industribolagen vi har i Sverige. Tyvärr sitter det också ofta i värderingen, men man får tålmodigt bida sin tid.

Eftersom det var två år sedan jag senast försökt mig på att värdera Atlas Copco så har jag nu i samband med denna nya rating genomgång även reviderat "värdet" på min bevakningslista. Jag har nu också lyckats uppdatera andra bolag så det inte längre finns några värderingsförsök gjorda så sent som 2011 kvar (vilket var fallet med bl.a. Atlas Copco tills nu).




Noteringar kring nuvarande värdering

Atlas Copco B kurs 4/10 2013: 167 kr (Topp 3 år ca 175 kr, botten ca 115 kr)


PE TTM (Q2 2013) 15,6
PE (2012) 14,6
PE3 16,7

Direktavkastning 3,3% 



Vad är din syn på Atlas Copco?