torsdag 1 september 2011

Antonia Ax:son Johnson

Antonia Ax:son Johnson har tidigare av Forbes korats som en av världens 100 mest mäktigaste kvinnor. Enda svensk kvinna kan tilläggas. Därutöver är hon också blivit utsedd till Sveriges 4:e rikaste person. Hur har Antonia lyckats så bra?

För att vara en så pass inflytelserik person har det varit svårt att hitta mycket information och intervjuer kring och med henne men jag har gjort ett försök.


Låt oss börja från början.

Det var Antonias farfarsfar Axel Johnson som år 1873 startade A. Johnson & Co. Johnson-gruppen har i stort sett lika gamla anor som Wallenbergs-gruppen. Antonia är således fjärde generationens företagare.

När Antonia, tog över gruppen var det redan då en av Sveriges största företagsgrupper. Det var då ganska ovanligt med kvinnor i så pass ledande positioner i näringslivet. Att Antonia känt sig som en "out-sider" och fått kämpa för att få erkännande är något som lyser igenom i de intervjuer med henne som jag lyckats hitta och läst.

"Jag var omgiven av väldigt många äldre män och det fanns en inbyggd skepsis mot mig. Det väckte min revanschlystnad och jag ville visa dem."

För att förklara exakt hur dagens företagsimperium är uppbyggd idag, med alla hel- och delägda bolag, så krävs ganska många spaltmetrar men kortfattat så består gruppen av de tre fristående koncernerna Axel Johnson AB, Axel Johnson Inc och Axfast.

Axel Johnson AB äger företag inom handel och handelsrelaterade tjänster i Europa, främst i Norden. Exempel på helägda dotterbolag är Servera, Svensk Bevakningstjänst, Åhlens och riskkapitalistbolaget Novax.Exempel på delägda börsnoterade bolag är Axfood och Mekonomen

Axel Johnson Inc är moderbolag för de amerikanska bolagen. Som ett exempel kan nämnas Kinetico.

Axfast är fastighetskoncernen som i huvudsak handhar hyresgäster med anknytning till gruppen.

Därutöver finns ägarintressen, direkt eller indirekt, i bolag så som RNB, NCC, Ramirent m.fl.

Antonia själv föddes 1943 i USA. Svenska började hon lära sig då familjen flyttade till Sverige 1953 eftersom hennes far Axel Johnson skulle ta över familjeföretaget. Till företagsgruppen har hon själv varit knuten sedan 1971.

Antonia har ett stort hästintresse, framförallt dressyr, samt är även politisk aktiv inom Folkpartiet.

Antonia sägs också utstråla en stor dos auktoritet, närmast drottninglik samt ha ett stort kontrollbehov. Likaså sägs hon ha ett hett temperament och har även liknats vid en tigrinna. Speciellt vid tillfällen då familjen eller hennes bolag varit satta under någon form av press eller hot. Det var tydligen en del skriverier om Antonia i tidningen Hänt I Veckan då Antonia genomgick sin skilsmässa från sin f.d. man, men det satte hon tydligen effektivt stopp för.

"Då röt jag till. Mina barn skulle inte behöva läsa om sina föräldrars skilsmässa på löpsedlarna på väg till skolan. Jag ringde Hänt i Veckans chefredaktör som bodde i samma kvarter och frågade om han förstod vad han höll på med. Då blev det slut på skriverierna."

Även om Antonia ärvt företagsimperiet och jag inte lyckats få någon klar bild över om totalavkastningen varit något utöver det normala så är det i alla fall klart att hon satt sin egen prägel på företagsgruppen.

"Jag har alltid drivits av en lust att skapa och förändra. Även om det är familjeföretag sätter varje generation sin egen prägel på det."

Tidigare var gruppen mer inriktad på industri, men under Antonias ledning har fokus ändrats mot handel. Krisåren i början av 90-talet då hela företagsgruppen var nära att gå under fungerade som en slags katalysator för omstruktureringen. Även om den nya riktningen redan var utstakad 1988 då Sabaguppen köptes.

"I samma veva förstod jag att vi inte längre skulle hålla på med något så kapitalintensivt som industriverksamhet, utan det som jag var bekväm med, handel. Att helt enkelt hitta en ny profil, mot konsumentvaror, och bli den nya generationen Axel Johnson AB."

"När man ärver ett företag arbetar man ett antal år med arvet och dess inneboende förväntningar. Vid någon tidpunkt blir det ens egen skapelse och man får en frihetskänsla. Det blir en serie möjligheter. Vi har ingen verksamhet inom Axel Johnson-gruppen som vi hade för femton år sedan, allt är nytt. Det är klart att den ena kompetensen och tillgången har lett till den andra, det finns en affärslogik, men det är en kreativ process som man som företagare får kontroll över."

Det som gör gruppen som helhet så svåröverskådlig är det faktum att det är mer uppbyggt som ett nätverk utan egentligt centrum. Det finns inget enskilt stort investmentbolag som står som ägare till gruppens alla förgreningar.

"Vi tror inte stora huvudkontor. Vi tror i stället på starka dotterbolag."

"Vi har väldigt korta beslutsvägar. Vi kan fatta beslut oerhört snabbt. Vi har en stor kropp och ett litet huvud men vi hoppas att huvudet är smart. Man behöver både analys och strategi. Det är därför jag inte bara sitter i styrelsen i moderbolaget utan även i dotterbolag."

Att leva i förändring är ingenting Antonia skyr. Tvärtom något hon omhuldar.

"Om ett företag, eller en organisation, inte utvecklas och förändras så tappar du hela tiden dina bästa människor. De vill inte arbeta där längre. Och allt går i stå helt enkelt. Det krävs därför en ständig förnyelse. Om vi ska locka till oss de bästa medarbetarna så måste vi hela tiden förändras och förändras och förändras."

Hon är också tämligen aktiv i vad det gäller göra affärer. Det kan handla om allt ifrån att medverka i lanseringen av ett nytt vodkamärke i USA till att köpa in sig i e-handelsföretag eller en lyxrestaurang.

Gruppen är som sagt ett familjeföretag och Antonias man som också är involverad i företagsgruppen och redan var det på Antonias fars tid, Göran Ennerfelt, utrycker sig bl.a. så här: "I familjen skojar vi om att jag är optimisten och Antonia pessimisten. Hon ser alltid mer på faror och risker i nya affärer och jag ser mer på möjligheterna. När vi har olika uppfattning slutar det ofta med att vi inte gör någon affär."

Antonia själv uttrycker bl.a.: "Jag har varit gift med Göran i snart 30 år. Vi är ett oslagbart team. Vi ger våra chefer stor frihet och självständighet. Vi ser till att de inte känner att besluten har fattats vid köksbordet. Vi har varit oense på styrelsemöten där vi har haft helt motsatt uppfattning. Vi försöker vara noga med att vara professionella i styrelsen och med de ledande befattningshavarna."

Antonia poängterar också ofta att gruppen just är ett familjeföretag och fäster vikt vid just den benämningen.

"För ett familjeföretag är det så mycket som står på spel. Det är ansvaret mot tidigare generationer, mot traditionen, mot familjen, mot varumärket som man byggt upp under lång tid."

Kännetecknande för Antonias investeringsfilosofi får nog sägas vara det långa perspektivet. Det är inte vinsten på kort sikt som räknas, utan att bygga upp verksamheter. Under Antonias ledning har familjen omvandlats till köpmän, från att ha varit industrialister. Det finns en stabil bas som genererar kassaflöde som återinvesteras i en mängd olika nya projekt. Det är tydligt att Antonia inte räds att anta nya utmaningar. Samtidigt är det svårt att säga hur pass framgångsrik strategin överlag är då affärsverksamheterna är så pass diversifierade och omfattande, stora som små. Det märks också att Antonia gillar att vara med och påverka. Företagandet ska inte enbart vara en källa till inkomst utan också en möjlighet till att skapa förändring.

"Vi har en miljon kunder i våra verksamheter varje dag, de handlar hos oss och går hem med sina kassar, vi påverkar deras vardag. Företagen är en förändringskraft långt större än politiken, universiteten, kyrkan."

"Det är inte fult att vara företagare längre. När jag växte upp var det skarpa gränser mellan fack, politiker, företagare. Man kände bara sin egen lilla sfär. I dag finns en samsyn om att vi behöver företag för vårt välstånd. Företag är förändringsagenter och till och med hjältar. Det känns inte längre pinsamt att säga att man är företagare."


Antonia imponerar. Dock har jag svårt att dra några enkla slutsatser kring själva investeringsfilosofin förutom det ovan nämnda, det långa perspektivet, som ofta lyfts fram. Antonia ser sig själv antagligen mindre som en investerare och mer som en entreprenör.

2 kommentarer:

  1. Bra inlägg, knappt läst om henne förut.

    SvaraRadera
  2. Tack defensiven! Inte jag heller förrän "researchen" till inlägget. :)

    SvaraRadera