Kinas 20:e partikongress

Idag startade 20:e partikongressen i Kina. Där förväntas 69 åriga Xi Jinping (mitten på bilden nedan) få mandatet för en tredje period. Xi Jinping valdes första gången 2012 och har redan suttit två mandatperioder. En tredje period är inte det vanliga, men Xi Jinping har tydligen stärkt sin kontroll på så sätt att han troligen är den mäktigaste personen i Kina på länge. Sitter man en tredje kan det bli att man sitter livet ut… 

 

Företrädaren (till vänster) Hu Jintao satt mellan 2002-2012. Det var då Kina växte till och blev världens nästa största ekonomi. Tillväxttakten var hög och att den lågkonjunktur vi i Väst kände av 2008-2009 blev så kort kan man troligen tacka Kinas tillväxt för.

Hu Jintaos företrädare (till höger) Jiang Zemin kom till makten efter Tianment-protesterna 1989. Han ersatte Zhiang Zao som satt fram till protesterna. Zhiang ansågs helt enkelt vara för liberal då det utbröt och blev utbytt i och med den interna maktkamp som troligen förekom då. Zhiang Zao var väl dock den som genomdrev mycket av transformationen mot mer marknadsekonomi i Kina. Även om det påbörjades så smått under Deng Xiaoping som också anses som arkitekten av den nya kinesiska modellen. Tillväxten och ökad levnadsstandard gillades och därav kunde större frihet tolereras. Däremot var det inte lika populärt i kommunist-partiet att detsamma skulle gälla politiska fri- och rättigheter.   

Tillbaka till Xi Jinping. Hans senaste mandatperiod har präglats av bl.a. coronakrisen. Här har man valt en annan väg än Väst och hållit i de hårda åtgärderna mycket längre med lock downs av städer m.m. Man har också gått hårt fram med diverse regleringar av näringslivet under den senaste mandatperioden. Inte minst i de sektorer med stort utländskt ägande. En effekt av detta ser ut att vara att Väst plockar hem mer och mer produktion. Eller flyttar till andra länder t.ex. Indien. Den produktion som ser ut att bli kvar är den som är till för den kinesiska marknaden. Produktion för export ser ut att minska.

På den geopolitiska arenan har retoriken ibland varit hård. För en utomstående så ser det ut som man mer och mer anspelar på nationalistiska ideer. De hårdare tongångarna mellan Kina och USA har även lett till en rad olika sanktioner och åtgärder. I sitt senaste tal nämnde även Xi att social stabilitet är grunden för nationell säkerhet.  Social kontroll har varit ett kinesiskt tema länge och bäddas ofta in i just den kontexten.

Ekonomiskt så ser det mer bekymmersamt ut för Kina än på länge då tillväxt-takten fallit fort. Även landets livsnerv, Yangtze-floden har det lägsta vattennivån på 150 år och det kan ses som ett omen. 

 

Dock inte bara det. Den låga vattenivån lär påverka elproduktionen i vinter också så det är inte bara vi i Europa som sitter och räknar på elen. Det som kan försvåra en eventuell global lågkonjunktur är att Kina inte längre verkar kunna agera samma startmotor denna gången. Vi har inte en lika globaliserad värld kvar heller för den delen utan där har gränslinjerna tvärt om ritats i hårdare. Både regleringsmässigt som mentalt då man drar sig för att bygga upp beroenden av andra i detta nu hårdare geo-poliska klimatet.

Vi lever som alltid i intressanta tider.