Den digitala utvecklingen med molnbaserat, AI, 5G, IoT m.m. är en megatrend som gjort att ”basen” i en ekonomi numera är beroende av halvledarteknik och produktionen därav. Halvledare är i dagligt tal de små datachipen som sitter i nästan all elektronik vi använder idag. Konsekvenserna av att ha eller inte ha halvledare kan bli stora och därför har de hamnat högt upp på den politiska agendan. Eftersom det är en av de sektorer där USA, Sydkorea, Japan och Taiwan är ledande så kan det bl.a. användas politiskt. Inte minst för att kontra Kinas manövrer. Skulle Kina någon gång införliva Taiwan så skulle en rad viktiga patent och fabriker falla i deras händer och ställa saker över ända. Även om Kina har en del stora tech-bolag så är de fortfarande beroende av amerikansk/japansk/ taiwanesisk/koreansk teknik. Enligt branschkännare ligger Kina forfarande ganska lång efter. Det är inte bara att kasta pengar på ”problemet”. Halvledar-sektorn är en av de sektorer där man inte låtit kinesiska intressen köpa upp bolag. I många andra branscher är det ju annars så att man låtit dem göra det vilket resulterat i att patent och know-how överförts vilket accelererat den kinesiska utvecklingen.
Nu kan man väl säga att halvledar-branschen är tämligen bred. Beroende på hur man definerar den, men i den bredare definitionen så har vi allt ifrån de mycket omtyckta Nvidia med sina grafikkort och AMD med sina processorer. Dessa aktörer äger dock inga fabriker utan out-sourcar tillverkningen till TSM eller Samsung.
I andra änden har vi aktörer så som Samsung, SK Hynix och Micron som är de som driver fabrikerna för t.ex. DRAM. Minnena som är själva grunden till datachipen.
I Europa har vi ett prominent bolag, nederländska ASML, som tillverkar maskinerna för att tillverka minnen och logikkretsar. ASML dominerar med ca 80 % på den tillverkningsteknik som är nyast, EUV. ”Old school-mässigt” finns det fler som kan göra maskiner enligt den äldre tillverkningstekniken, DUV. Kortfattat så kan EUV-maskiner tillverka mindre men snabbare kretsar. Nog om detta.
Till Samsung, SK Hynix och Micron igen. Som är de tre med näst intill oligopol-ställning på t.ex. DRAM. Dessa aktörer äger sina fabriker och som alla vet medför det en hög andel fasta kostnader. Likt bilbranschen finns konjunkturcykler. I mångt och mycket mer likt gruvbranschen för ”råvaran” DRAM är väldigt priskänslig. Det har att göra med att dessa minnen inte kan ligga på hyllan särskilt länge. Gamla minnen blir snart obsoleta då alla vill ha de nyare, snabbare. Det fungerar alltså inte som det stora lager av vita T-hsirts som New Wave har. Det betyder också att när efterfrågan är stor så vill alla köpa och man är beredd att betala mycket för att få det man behöver.
Så marginalerna stiger kraftigt i tider av prisuppgång och faller kraftigt i tider av nedgång.
Så vad händer med en minnestillverkare som Micron när både konjunkturen börjar vika liksom att handelskrig startar mellan USA och Kina som gör att Micron inte får sälja till t.ex. Huwaeii som fallet var 2018. Ja rörelsemarginaler faller som en sten från ca 50 % på toppnivåer till ca 11 % de sämsta kvartalen. Det fantastiska egentligen var att det inte gick till förlust, som det brukligen brukar göra i större svackor. En tes dock är att tack vare en oligopol-ställning har kommit till, efter utslagning av de svagaste aktörerna tidigare svackor, så finns nu en viss förmåga att parera. Återstår dock att se tills vi möter nästa svacka. En svala gör ju ingen sommar.
2018 toppade vinsten på ca 11,50 usd/aktie. Jag räknar inte med att denna topp kommer ge lika högre marginaler. Jag tror att boomen 2016-2018 var lite av en engångshändelse p.g.a. hur marknaden såg ut då, men marginalerna behöver inte bli lika höga för att ändå komma upp i den vinsten igen. Anledningen är ökad försäljning kombinerat med de aktieåterköp som skett och sker. Försäljningsökning av DRAM beräknas till ca 20 % per år. Det svåra är dock att veta när ”cykeln” vänder för då kan den tillväxten snabbt svikta och raderas. Min huvudtes är som sagt sedan tidigare att vi kommer inte se någon konjunkturavmattning än, men jag kan ju ha väldigt, väldigt fel i detta.
Du som läsare känner till att jag helst investerar i bolag med starka balansräkningar. Undantag finns, men de är få och ofta lite special case. Så stark balansräkning har även Micron. Sista rapporten visade på nettokassa. Trots trevlig intjäning och stark balansräkning är man dock ingen utdelningsaktie. Man lägger hellre pengarna på återköp. Vilket är bra så länge aktiekursen bedöms låg.
Eftersom Micron är som ett digitalt ”gruvbolag” reagerar aktiepriset ganska fort på prisförändringar på den underliggande ”råvaran”. Idag handlas Micron till TTM PE 16 efter att värderingen har skjutit upp en hel del de senaste veckorna. Från Oktober ”low” på ca 67 usd till dagens 83 usd. Toppen i somras låg på 95 usd. Jag kan inte så mycket om det tekniska men det svänger som alltid fort på kort tid. På några veckor kan ett bolag tappa 33 % av sitt börsvärde och sedan upp igen baserat på… bara vad folk tror om framtiden. Så fungerar det.
Någon input kring Micron Technology från någon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar