söndag 30 december 2012

Långt ner i djup-pi-di-pi-di-et, olja jag såg!

Ifall det enbart är jag som minns låten så syftar rubriken på en barnsång vars original går något i stil med "...och vart jag såg-a-de, såg-a-de, såg, På havets våg-a-di, våg-a-di, våg. Långt ner i djup-pi-di-pi-di-et, En fisk jag såg och det var DU!"

Av någon anledning kom jag tänka på den när jag suttit och läste in mig på oljeservicebranschen, främst riggoperatörerna. De som äger själva riggarna och arbetar med, mot ersättning från de stora oljebolagen, att få upp oljan, provborra m.m..

Fram till 1980-talet så var bolag av denna sorten ganska små och oansenliga. Det var på 80-talet som de stora integrerade oljebolagen började "outsourca". Det var mer lönsamt för dem att lägga ut denna kapitalintensiva affär med låga marginaler än att göra det själva. Olja borrade man också vid denna tid efter på rätt så lättillgängliga ställen. 

90-talet var ett tillväxtsdecennium för oljeservicebolag. Mycket på grund av att man var tvungen att lägga ned en hel del resurser på forskning och utveckling. Det krävdes att man borrade på allt mer svårtillgängliga ställen. Tekniker så som 3d seismik och riktad borrning kom bl.a.  till. Smakade det så kostade det dock. Det var en kostnad som de stora oljegiganterna gärna lät oljeservicebolagen ta. "Outsourcingen" fortsatte med ökad takt.

Idag sitter oljeservicebolag med långt fler patent än de stora oljebolagen vilket har gjort att beroendet av dem ökat. Om man lite förenklat liknar det med att det förr var en underentreprenör som tackade och bockade för jobbet som gavs av oljebolaget så är det idag oljebolaget som får tacka och bocka för att underentreprenören ställer sina resurser till förfogande. 

Förr var det de stora oljebolagen som dominerade oljemarknaden. Ville något land utvinna olja så fick man vända sig till någon av de stora för assistans. Idag finns det mesta oljan under statlig kontroll via statligt ägda bolag. De behöver idag inte vända sig till någon av "de stora" utan kan direkt gå till någon av oljeservicebolagen. Expertis finns att köpa/ingå avtal med där.

Oljeservicebranschen är, som jag tidigare skriv om, väldigt bred (Oljeservicebranschen). Även om man enbart riktar in sig mot riggoperatörer så är många av dem väldigt nischade. Därför är det svårt att jämföra bolag A med bolag B. Nyckeltal säger inte så mycket.

Ett typiskt exempel är Fred Olsen Energy och Seadrill. Vid första anblicken kan man tycka att de båda är ganska lika. Hög direktavkastning, ok p/e tal o.s.v. Seadrill har vid en jämförelse en högre belåning samt lägger mycket på nyinvesteringar. Tittar man närmare så visar sig dock stora skillnader. Det mycket mindre Fred Olsen Energy med gamla riggar från i huvudsak 70-talet som borrar på förhållandevis grunt vatten (norska kontinentalsockeln) medan det större Seadrill använder sig av moderna djuphavsborrande riggar. Många av dem enbart några få år gamla och fler är under nybyggnation.

Man kan också skilja på fixerade riggar s.k. jack up riggar. Riggar som används på grundare vatten så som kontinentalsocklar och står på botten där (upp till 400 feet) och den andra kategorin som är s.k. deepwater. Ett segment man också kan dela in i midwater (400-5000 feet), deepwater (5000-7500 feet) och ultradeepwater.(>7500 feet). Dessa "står" naturligtvis inte på botten. 



Branschen uppvisar likheter med t.ex. rederibranschen. Branschen är kapitalintensiv. En modern djuphavsrigg kostar runt 600 milj usd. Det krävs därmed lånefinansiering. Det är heller ingen snabbförändrad bransch. Det tar ca 3 år att bygga en rigg och om dagsraterna är som idag så krävs det i alla fall ca 4-5 år innan den betalt sig själv.  

Intjäningen är också beroende av oljepriset som i sin tur hänger ihop med konjunkturutvecklingen. Ofta skriver man kontrakt för sina riggar som löper under ett antal år. Man har därför oftast en någorlunda förutsägbar intäktsström under närtid.

Nu är inte all borrning produktionsborrning. Oljeservicebolagen tjänar ju även pengar då man borrar på prov åt de stora oljebolagen men även här så gör ett högre oljepris att intresset för dylika borrningar ökar.

Den största kostnadsbiten hänförs generellt till själva driften av riggarna (ca 60%) men andra stora bitar är avskrivningar/amorteringar (ca 20%) och räntebetalningar (ca 10%). Det är med andra ord en ganska stor del fasta kostnader. Som med all sådan verksamhet så, när det går bra så brukar det gå tjäna riktigt bra med pengar medan tvärtom naturligtvis gäller också. Lägg därtill att låga räntekostnader gör mycket till för att hålla nere kostnadsbiten. 

En siffra jag sett nämnas är att offshore bolag (d.v.s. att borra ute till sjöss) kräver ett oljepris på minst 70 usd/fat för att nå break-even. Jag är osäker på vilket djup man syftar på här och om det är för enbart äldre riggar på grundare vatten eller också syftar på de som nu är i s.k. ultradeepwater.

Generellt så verkar det som om fler och fler satsar på deepwater segmentet. Det är också det segment som spås störst tillväxt. Om jag förstått det rätt så förväntas en rigg ha ca 25-30 års tid som funktionsduglig. Vid slutet av en sådan period krävs ofta att man satsar kapital och moderniserar den för att hålla den vid liv ytterligare en tid. 


Vad är din syn på branschen? Kan du komplettera med infallsvinklar som jag missat?

9 kommentarer:

  1. "En siffra jag sett nämnas är att offshore bolag (d.v.s. att borra ute till sjöss) kräver ett oljepris på minst 70 usd/fat för att nå break-even."

    Borrföretaget behöver inte 70 usd/fat pris för att gå breakeven, deras dagrate är ju skrivet på kontrakt. Men oljebolaget för exempel statoil behöver 70 usd/fat för att det ska löna sig att leta, borra och utveckla nya oljefält till havs.
    Men samtidigt skulle ett oljepris på 70 dollar troligen förstöra mye av den kommande (nybyggen på väg) marknaden.

    Mitt absolut största innehav är seadrill, där jag har varit med sen 80 nok. John Fredriksen var snabb att se var marknaden var på väg och beställde massa avancerade riggar. Han är en stenhård affärsman, följer man inte kontrakten stämmar han företagen, samtidigt som han är väldigt aktieonär vänlig.

    Har dock på senare tid haft svårt att följa företaget, börjar bli lite för många grenar enligt mitt tycke. Av världens riggar är endast noen % av riggarna konsruerade för tuffa klimat, barenhav mm.
    Avknoppningen Nort Atlantic Drilling har denna typ av riggar och ifall jag inte minns fel har seadrill en 74% ägarandel.


    I november kom det nyheter att seadrill ville sälja sin tender rigg verksamhet till SapuraKencana. Seadrill skulle då ha en ägardel på 13%? i SapuraKencana samt erhålla 6.9-8 miljader nkr.

    http://www.hegnar.no/bors/energi/article710017.ece

    Seadrill har sakt att dessa pengarna inte ska gå till utdelning utan växt inom djuphavsborrning. Tänk med dagens låga räntor samt den pengen i plånboken,hur mycke man skulle kunna låna! Men först måste ju försäljningen bli genomförd.

    Frågan ifall det blir nybygg eller uppköp. Men som du skriver det tar många år att få en rigg på vattnet, så uppköp är ett väldigt möjligt senario.

    Detta är min helt personliga mening, men jag tycker pacific drilling skulle passa som hand i handske för seadrill. De sittter snart med 7 hypermoderna drillships i flottan.

    John Fredriksen är en mästare att lura som gäddan i vassen och när någon får problem så hugger han. Får hoppas pacific drilling kan betala räkningarna :)


    Seadrills sorgebarn är Archer där de äger 39,9%
    Skulle de sälja sig ut där skulle seadrill kännas mycke bättre.

    Ta er en tur in på seadrills fleet list och titta på hur många nya rigg som är på väg och snegla sedan på kontrekten som skrivs om dagen.
    Och med John Fredriksen vid rodret händer det alltid något :)


    Jimmie H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för all respons Jimmie. Du har haft en trevlig utveckling i ditt Seadrill innehav ser jag då. :) Ja Fredriksen verkar kunna sina saker. Det är väl densamme som "dumpade" Frontline?

      Radera
    2. Han var nog tvungen att "dumpa" det gamla frontline så det inte konkade. Nu sitter de med väldigt lite lån och en upptur i raterna kan snabbt driva upp kursen. Frontline är nog den aksjen som gjort mest igenom åren att jag börjar få en liten förmögenhet.
      Har än idag kvar samma antal aksjer trots att det enligt alla ekonomiska tankegångar är idiotiskt.

      Men man ger inte upp en gammal vän som har problem.
      Och här bröt vi regel nummer ett : förälska dig inte i en aktie :)

      Ifall du inte har gjort det, ta en titt på Frontline2012 (frnt). Här satte jf de nyaste shipen och byggkontrakten. Han har uttalat sig att detta bolaget ska växa snabbt och jag har tro på han.

      Igår började det gå rykten att JF hade beställt upptill 14 capsize bulkship. Ingen vet ifall de ska gå till Golden Ocean (avknoppat från frontline) eller frnt. Jag tror frnt och började köpa aktier i fredags, men vi får vell se.

      Bulkshipping marknaden kanske har nått botten och ryktet att JF hadde beställt ship drog bulkaktierna i usa 15-35% upp igår.


      Jimmie H

      Radera
    3. Tack för tipset. Jag snuddade vid bolaget då jag tittade på rederier. :)

      Radera
  2. Då du lockat mig titta mer på branchen noterar jag att de bolag jag senast tittat på gör förvärv vilket jag tolkar som de tror på framtiden och rustar för den.

    senaste jag spanade in http://finviz.com/quote.ashx?t=pten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får ta en titt på North Atlantic Drilling. De sitter med riggar som klarar av "tuffa" förhållanden tex Barenshav och Alaska. Inte många riggar klarar det.
      En av nybyggerna West Rigel kan få kontrakt när som hellst. Flera av deras riggar ska skriva kontrakt de närmsta 2 åren. West Rigel kommer på sjön 2015, men kommer säkert få ett 5 - års kontrakt med option.

      Kan inte så mycket om amerikanska landbaserade riggar, men är inte boomen över där?

      Med en yield på bara lite över 1% (pten)så går jag hellre för North Atlantic drilling som yieldar över 9%


      Men sen har jag en liten förälskelse i John Fredriksen :)


      Jimmie H

      Radera
  3. Området är outforskat av mig har visserligen haft seadrill tidigare.

    Att jag råkade titta på denne var efter denne artikeln jag fick i mailboxen http://www.streetauthority.com/energy-commodities/dont-miss-one-greatest-investment-opportunities-generation-460241

    Kunde inte upptäcka något som gjorde mig lika lyrisk som killen i artikeln och noterade utdelningssänkning samtidigt som de tydlig delat ut aktier till ledande personer? Jag inväntar bokslutet ser om mina siffror blir bättre men vill även veta mer om aktierna som gått till ledande personer är det billig utspädning på övriga aktieägares bekostnad etc..

    Får jag tid skall jag titta på några av era förslag låter som en spännande bransch .

    SvaraRadera
  4. Och här är en av grunderna att det kan vara stora risker inom rigg operatörerna



    http://e24.no/olje-og-raavarer/oljerigg-paa-grunn-utenfor-alaska/20318223


    Jimmie H

    SvaraRadera