onsdag 30 januari 2013

Säljkriterier

Jag har tidigare varit inne på att försöka "bena ut" tydligare kriterier för när jag bör sälja en aktie. Detta inlägg är ett steg mot att utforma dylika kriterier.

Jag kan redan från början påtala att TA (teknisk analys) är någonting jag inte alls är bekväm i så sådana köp/säljsignaler har jag svårt att ta till mig. Jag får därför rikta blickarna mot andra inspirationskällor. Jag tycker Seth Klarman skriver en del bra om just när ett säljbeslut är befogat: "When the underlying value changes, when management reveals itself to be incompetent or corrupt or when the price appreciates to more fully reflect the value."

Det handlar därmed om tre saker. Antingen när:

Priset stiger till ett mer rättvist pris i relation till just "värdet".
Ledningen inte håller måttet.
"Värdet" på bolaget ändras.

Dessutom har jag gjort erfarenheten fler än en gång att när ett bolag ställer in utdelningen eller sänker med mer än en tredjedel så väntar en tid av problem. Både affärsmässigt som kursfall för aktien. Även om man får realisera en kursförlust så är det värt att sälja.

Angående priset så bör det påpekas att det har att göra med att Klarman säljer innehav då det inte längre verkar finnas någon "margin of safety". Då pris och värde sammanfaller. Personligen kan jag tycka att det säjkriteriet kan justeras till då priset ÖVERSTIGER det bedömda "värdet". Samt att man kombinerar det med någonting annat som Klarman lyft fram: "By contrast, you would not want to sell a stock at a gain (and pay taxes on it) if it were still significantly undervalued and if there were no better bargains available."

Även i de fall Warren Buffett uttalat sig om försäljningar som t.ex. vid försäljningen av PetroChina (Warren Buffet Interview PetroChina) poängterar han att beslutet togs baserat på priset på bolaget. I PetroChinas fall gjorde han bedömningen vid köptillfället att bolaget var värt ca 100 miljarder usd. Värderingen/priset på bolaget steg sedan kraftigt så att aktierna avyttrades då priset passerat det s.k. "intrinsic value" med viss råge.

M.a.o. att priset överstiger det bedömda "värdet" samtidigt som det finns andra attraktiva placeringsalternativ

Att sälja enbart för att det är för dyrt på nuvarande meriter kan straffa sig då bolaget dels kan växa in i den nya värderingen, dels har man kanske underskattat värdet i sin bedömning, dels så kan man aldrig veta hur länge det tar innan någonting annat attraktiv passerar revy. Det kan bli en lång, lång väntan. En väntan som betyder förlorade utdelningar et.c.

När vi kommer till säljbeslut baserat på ledningsbiten så har jag inget direkt att tillägga. Man ska inte äga aktier i bolag med en ledning man inte har förtroende för.

Detta är som synes en kanske ännu svårare bedömningsfråga än priset kontra "värde". Här får man helt enkelt gå mycket på magkänsla. En del ledtrådar kanske man kan få. Uttalar ledningen sig om något i ena stunden för att sedan tvärvända i nästa i sin beskrivning? Verkar man se på sina aktieägare som affärskompanjoner eller som konsumenter/köpare av aktier? Sitter man i ledningen som ett led i sin egen karriär eller är det ett långsiktigt engagemang i bolaget? Byts det ofta ut ledningspersoner eller verkar det vara konflikter inom ledningen där några kanske tvingas lämna, tystas ned?

Sist men inte minst. Om "värdet" ändrasMitt upplevda/bedömda "värde" av bolaget.

"Värdet" kan ändras på två sätt. Det ena handlar om den egna slutsatsen.

Har jag själv gjort en annan bedömning kring bolaget eller passar det helt enkelt ej längre in på mina kriterier?

M.a.o. har anledningen till att jag köpt aktier i bolaget förändrats?

Det andra sättet handlar om bolaget självt och om dess förmåga att bibehålla och bygga "värden".

Har affärsmodellen ändrats så att risken blivit högre? Detta kan t.ex. ske genom högre belåning eller genom riskfyllda förvärv/investeringar. Har någonting hänt vilket tyder på att bolagets konkurrensfördelar är på väg att försvinna? Tillhandahåller konkurrenter bättre varor/tjänster? Ändras konsumenternas beteende? Är hela branschen på väg att försvinna?Uppvisar man sjunkande omsättning och/eller vinstmarginaler? Är det temporärt eller en långsiktig trend?

M.a.o. har bolagets fundamenta ändrats?


Några ytterligare kontrollfrågor kan jag tycka också är på plats. Väl värda att ta en funderare på innan man agerar.

Har jag beaktat transaktionskostnader/skattesituationen vid en eventuell försäljning?

Ska jag sälja hela innehavet på en gång eller i omgångar?


Ovanstående säljkriterier betyder också att för att vara användbara måste jag ha några saker klart för mig, för vart och ett av mina nuvarande och framtida innehav.

Vad är min bedömning av vad bolaget är "värt".
Vad är min syn på ledningen.
Av vilken anledning har jag innehavet.
Hur ser bolagets affärsmodell ut, nyckeltal et.c.

Kan jag inte besvara de frågorna kan jag ej heller ta säljbeslut. Vilket leder till cirkelresonemanget om att kan jag inte besvara de frågorna ska jag inte köpa aktier i bolaget från första början.

I nuläget anser jag att mina s.k. ratingkriterier gör ett hyfsat jobb åt mig att bedöma bolaget och dess ledning. Jag har också en del schablonmässiga metoder i verktygslådan för att värdera vissa bolag. Dock passar de inte alla bolag. Slutsatsen får då helt enkelt bli att försöka disciplinera mig så pass att jag klarar av att hålla mig borta från bolag som jag fattas verktyg att förstå och värdera. Att inte lockas av sirenerna...

När anser du det är berättigat att sälja?

6 kommentarer:

  1. Jag sålde mitt absolut största innehav, september 2012, efter att jag först blev lite missnöjd med Q1 rapporten och när sedan Q2, gjorde mig ännu mer tveksam, fick dom gå iväg efter ett tag. Hade visserligen en intressant möjlighet att placera likviden i men ändå. Mitt tidigare största innehav var Swedbank!

    Det är inte utan att man blir ödmjuk av att syssla med aktier.
    Kalle56

    SvaraRadera
  2. Bara att instämma i dina orsaker!

    Det jag skulle vilja lägga till är det kan bli obekvämt att en aktie utgör en för stor del av portföljen. Säg att man köper ett bolag som är för lågt värderat för säg 20 % av portföljen och aktien sedan stiger kraftigt i värde så att den utgör säg 40-70 % av portföljen. Det skulle kännas mycket obekvämt och jag skulle nog sälja delar av innehavet då även om det inte är uppenbart övervärderat.

    Om detta händer i praktiken utan att man tar enorma risker så kan man känna sig nöjd, men annars kanske det är en önsketanke ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmm kan ju vara en strategi för att skydda sig mot s.k. "black swan" händelser i sitt största innehav.

      Radera
  3. Jag skulle vilja lägga till att jag anser att värdet i praktiken aldrig kan sättas till ett värde, utan snarare ringas in i ett intervall. För mig blir det intervallet ofta ganska brett, säg 300-360 för Handelsbanken, och om jag i övrigt är nöjd med bolaget är det först när det stiger över det övre värdet jag överväger att sälja.

    Jag missar hellre några extra säljtillfällen för att behålla bolag som passerat nålsögat och för att inte råka ut för klassikern - att bolaget inte sjunker i pris utan att värdet klättrar ikapp priset varpå man efter lite svordomar köper in sig igen, dyrare än man lämnat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett intervall låter som mest optimalt. Exakta värden är luriga som du säger. De kan ju lätt bli till ankare, ankare som man sedan skjuter på för att passa den "nya situationen". Bredare intervall kanske leder till större "tröghet" i omvärderingsprocessen.

      Radera