Industrivärdens kärna

Det går spendera tid på att studera nya bolag, men det går också lägga ned tid på att få fördjupad förståelse i bolag som redan är bekanta. Här har jag gjort det sistnämnda och valt att titta närmare på Industrivärden. När det gäller Industrivärden så är det lätt att fokusera på de underliggande innehaven, men jag har istället försökt komma närmare själva kärnan i moderbolaget. Låt oss dock ta det från början.

Industrivärden brukar klassificeras som ett nordiskt investment- och maktbolag. Ett investmentbolag är ett bolag som har som affärside att äga aktier i andra bolag. Maktbolag är ett bolag som avser att kontrollera andra bolag. 

Industrivärden har som mål att skapa ekonomisk avkastning genom att äga aktier i andra bolag och vara en s.k. aktiv ägare och ha en ägarandel i sina innehav som ger ett betydande inflytande. 

Industrivärden bildades 1944 genom en avknoppning från Handelsbanken. Syftet var att dela ut de aktier som banken erhöll efter 30-tals kraschen. 1945 noterades bolaget på Stockholmsbörsen. En av storägarna än idag är Handelsbankens pensionsstiftelser.  

Under årens lopp har vilka bolag man äger aktier i varierat. De äldsta innehaven är Ericsson och SCA. Idag består innehavet av andelar i Handelsbanken, Sandvik, Volvo, SCA, Ericsson, SSAB, Skanska, ICA Gruppen och Kone. 

Industrivärden har ett antal kriterier man utgår ifrån när det kommer till att välja vilka innehav som är lämpliga att investera i. De är t.ex. att det ska vara medelstora och stora nordiska bolag och bolag med affärsmodeller som kan tillämpas på flera marknader. Många av bolagen är därför multinationella storbolag.

Industrivärdens affärsmodell går främst ut på att vara aktiva och långsiktiga ägare för att på så sätt kunna bidra till en värdeökning i innehavsbolagen. Det innebär att man försöker vara med och påverka bolagens utveckling genom att skaffa sig styrelseplatser i bolagen. Där av ser man sig inte som passiva placerare utan som aktiva ägare som är med i processen i att skapa värde i bolagen.

Kärnan i Industrivärdens arbete är de s.k. investeringsteamen som ansvarar för varje innehav.

Investeringsteamet ansvarar för att analysera bolaget och kontinuerligt uppdatera en handlingsplan.

Denna handlingsplan utgör grunden för utformningen, genomförandet och utvärderingen av Industrivärdens aktiva ägande. Handlingsplanerna presenteras kontinuerligt för de ledamöter i innehavsbolagen som har anknytning till Industrivärden.  På detta sätt har styrelseledamöterna underlag för sitt styrelsearbete.

Investeringsteamen består av en teamansvarig, analytiker, eventuella externa resurser som bedöms användbara samt en investeringskommitte, med representanter från Industrivärdens ledningsgrupp, vilket har ett övergripande ansvar.

  
Varje innehavsbolag kan sägas vara ett ”projekt” som ska utvärderas och utvecklas. Där till knyter man de personer som man anser gör ett sådant arbete bäst. En sådan organisering bör innebära att man skapar flexibilitet. Eventuellt kan man ju byta ut personer i investeringsteamet om/när innehavsbolaget når en ny fas och nya former av expertis krävs för att utveckla det vidare.

VD och Industrivärdens ledningsgrupp ansvarar för strategi, organisations- och finansieringsfrågor samt kontroll och uppföljning. Representanter ur ledningsgruppen utgör även den investeringskommitte som deltar i investeringsteamen med ett övergripande ansvar.

Styrelserepresentationen är där arbetet sker för att försöka genomföra de handlingsplaner som investeringsteamen satt upp för varje innehav. Då man inte alltid har full kontroll krävs ofta samverkan med andra stora aktieägare för att påverka utvecklingen för innehavsbolaget i en viss riktning. Det är vanligt att personer i Industrivärdens ledningsgrupp även har platser som styrelseledamöter i innehavsbolagen. 

Eftersom Industrivärdensledningen också sitter med via investeringskommitteer i investeringsteamen samt också utgör den egentliga "operativa delen" ute  i innehavsbolagens styrelser (där man påverkar innehavsbolagen) så verkar Industrivärden vara tämligen toppstyrt. 

Industrivärdensledningen är ju de facto både beställare av handlingsplanerna, delaktig i utformandet av dem samt verkställer dem. 

En risk med detta är att det utvecklas ett s.k. group think och brist på nyskapande ideer. Vem vågar föreslå en handlingsplan till chefen (som både är ens chef, medutformare och kund) om man misstänker att chefen inte gillar den? Trots att det kanske skulle vara bra förändringar för bolaget i fråga? Ens chef kanske har varit drivande med vissa frågor i flera år som styrelserepresentant i bolaget via en handlingsplan denne tidigare varit med att ta fram. Att då bli ombedd att byta riktning är kanske inte så lätt att framföra under dylika omständigheter. 

Denna organisation kan också göra organisationen väldigt känslig för vilka personer som sitter i ledningen för Industrivärden. Det finns m.a.o. några nyckelpersoner och de får VÄLDIGT stort inflytande över arbetsprocesserna.