måndag 10 november 2014

Private Equity och avkastningen

Riskkapitalbranschen, eller Private Equity som det också ibland kallas, brukar inte vara lätt att få insyn i. Det handlar ju om satsningar i onoterade bolag (private) till skillnad från noterade (public).

Det drar dock till sig pengar och investerares intresse. En anledning är dess ofta höga historiska avkastning. Ofta har bolagen ett avkastningsmål om 20-30% eller högre IRR (internal rate of return) men har periodvis gjort 100% eller mer på enskilda investeringar. Detta överstiger den avkastning som man historiskt kan få på börsen, via noterade bolag.

Tittar man på en sammanställning för private equity fonder från 1969-2005 så syns en genomsnittlig avkastning på ca 15% för venture (uppstartssatsningar- i ett tidigt skede) och buy-out (i ett senare skede).



Det går också läsa ut att det kan skilja sig kraftigt från år till år.

Var kommer avkastningen ifrån då? I princip kan man säga att värde skapas i tre led. Dels "fångar man" värde vid köpet (jämför med att köpa billigt), dels skapar man värde genom "aktivt ägande" (jämför med att renovera upp en villa), sedan "realiserar man" värde vid exit (jämför sälja aktier). Allra bäst lyckas man alltså om man prickar rätt i alla tre leden.

Att riskkapitalet är duktiga på att "fånga värde" d.v.s. köpa rätt objekt anses utgöra en av grunderna till att private equity överavkastar börsen på sikt. Att analysera potentiella affärer utgör en väldigt stor del av arbetet inom ett private equity bolag. Hos Ratos tittar man på ca 200-250 affärsmöjligheter om året. Enbart ca 3-6 av dem leder till någon affär i medel. Hos EQT tittar man på 500-600 affärsmöjligheter per år. Även där är det enbart någon procentenhet som blir en aktuell affär. Procuritas gör en affär av ca 1 av 100 affärsmöjligheter som man tittat på. Nogrann due diligence sägs utgöra en väldigt viktig grundstomme i all private equity. Det här får den vanlige aktiebloggaren (mig inkluderat) att se ut som den värsta day-tradern i relation mellan analyser och köp-aktivitet.

Det aktiva ägandet och skapandet av värde genomförs ofta genom operativa förändringar, ökade marginaler, lägre kapitalbindning m.m. eller strategiska förändringar, förvärv, omstruktureringar m.m.

Exit kan ske på flera sätt antingen avyttring till någon privat aktör eller IPO. Refinansiering är också ett sätt att få loss "värde" från bolaget. Även exit-möjligheterna anses utgöra en stor del av förklaringen till private equity branschens överavkastning gentemot börsen. Man har väldigt stora möjligheter att välja exit-strategi och tidpunkt. Man är t.ex. inte som ett fondbolag hänvisad till att sälja aktier på börsen utan har en mängd andra "verktyg" att ta till. Dessutom så brukar man kunna ha sittfläsk nog i sina innehav så man inte gör exit förrän man bedömer det som  optimalt (eller i värsta fall minst dåligt i fall man vill bli av med ett "sänke"). Detta är troligen en av förklaringarna till att det är relativt ovanligt att boka förluster inom private equity. Avkastningen kan skilja sig väldigt mycket från ensiffrigt till tresiffrigt, men rena förluster är väldigt sällsynta.

Det finns mycket att säga om private equity, men de stora riskkapitalbolagen är säkerligen här för att stanna. Även om det för en del just nu verkar vara tider av lägre avkastningsmöjligheter. Enligt SCVA så omsätter private equity bolagen i Sverige motsvarande 9% av BNP. Portföljbolagen har ca 200.000 anställda bara i Sverige varav drygt en fjärdedel av dem är anställda inom vård och omsorg.


Edit:

Lästips: Finansnovis - Buyout fonder och private equity

Resultat av andra studier kring private equity och avkastning:

10,7 + 26,5 + 17,5 + 13,4 / 4 = 17% IRR i medel




8 kommentarer:

  1. Läs gärna mitt inlägg om saken också :) Finns vissa problem med de där siffrorna, efter som de är inrapporterade anonymt av PE-bolagen, men jag vet inte exakt hur det ser ut i Sverige - vet att flera studier jag läste påpekade att nordiska PE-aktörer avkastade lite bättre än snittet.

    Men konklusionen jag drog var att PE endast är attraktivt om man lyckas plocka russinen ur kakan - de 25% eller ännu bättre 10% av förvaltarna som är bäst. Då får man en saftig avkastning. Klarar man inte detta blir medianavkastningen lik eller sämre än börsen. Detta var dock inte baserat på nordiska/svenska PE-bolag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Andra problem med siffrorna är förresten att olika aktörer kan använda olika sätt att räkna ut IRR - samt att siffrorna sällan (aldrig?) tar hänsyn till kontantandelen.
      Kan också nämna att NAXS är ett svenskt alternativ för småsparare som vill göra en renodlad Private Equity investering till ca 1% förvaltningskostnad.

      Radera
    2. Ja jag har läst en del kritik mot IRR och hur det redovisas. Inte minst att de ibland "förvrängs" och överdrivs. Jag ska redigera och inkluderar en länk till ditt inlägg eftersom de i sak behandlar samma sak... historisk avkastning för PE.

      Radera
    3. Om jag förstår ditt inlägg rätt (och för att sammanfatta i relation till ovanstående inlägg) så visar det att för 80-90 talen en period då börsen gick väldigt starkt (14,2%/årligen) så underpresterade PE (9,5%/årligen). Perioden därefter (-97 och framåt inkl krascher) överpresterade PE gentemot börsen. För nordiska PE de senaste 20 åren anger du ca 14% avkastning (m.a.o. ganska nära ovan redovisade 15%). Om man ej beaktar problematiken med hur IRR ska redovisas, anser du att ca 14-15% är ett rimligt antagande om långsiktigt hållbar IRR för PE-bolag/fonder i medel?

      Radera
    4. Hmm. Problemet blir att även om det är långsiktigt hållbart, så tror jag man bör räkna med runt 10-20% kassa i genomsnitt, och då sjunker den faktiska avkastningen en investerare får. Utöver detta är det en svåråtkomlig bransch - kan man investera i ett snitt av flera förvaltare så tror jag man kan förvänta en avkastning i linje med eller någon procentenhet över index - om vi bara drar ifrån PE-bolagens kostnader. Studierna jag läste visade att:

      -Belåning bidrog negativt till fondernas avkastning (detta var dock genom två krasher/kriser - över lång tid bör bidraget vara minst neutralt) med -2.9 procentenheter IRR
      -Val av bransch bidrog ganska kraftigt positivt
      -Innehavsstorlek bidrog positivt till avkastningen (jämfört med börsen)

      Ärligt talat hade jag inte räknat med mer än runt 10% faktisk avkastning från PE-bolag, om man bortser från följande faktorer:

      -Att man evt. kan välja bättre förvaltare än snittet (kan man det blir PE-investeringar attraktivt till mycket attraktivt)
      -Att man kan köpa buyoutfonder med stor exponering mot en krissektor eller som kan göra sina förvärv billigt i en kris (t.ex. finanskrisen där många av NAXS underliggande innehav blev förvärvade under eller i kölvattnet av), eller någon annan extra gynnsam faktor - ränteläget och börsvärderingarna idag utgör till exempel en mycket attraktiv exit-marknad för de bolag som blev förvärvade i kölvattnet av finanskrisen

      Men det är kanske överdrivet konservativt.
      Hittar man duktiga förvaltare - över snittet - som redovisar relativt pålitlig långsiktig avkastning som är attraktiv - absolut sett - så tror jag dessa investeringarna kan vara mycket, mycket attraktiva. I norden kanske det räcker med att pricka in en av de 50% bästa för att slå börsen med en bred marginal, vad vet jag.
      Jag håller mig undan iallafall, även om NAXS säkert kan ge en attraktiv avkastning ett par år till, på grund av ovanstående faktorer. Men jag anser att bristen på transparens är för problematisk för en liten investerare :)

      Radera
  2. Man kan också köra i diket somt töntbolaget Ratos har gjort....

    SvaraRadera
  3. Bra inlägg, men inget om vad som sker i bakgrunden? När enda syftet är att sälja bolaget så dyrt som möjligt inom en femårsperiod utan några som helst mål att faktiskt skapa värde för någon annan än ägaren på kort sikt har man ju en helt annan verktygslåda. Några exempel,

    1) skatteeliminering genom internlån
    2) maximal skuldsättning för snabb tillväxt
    3) undvik långsiktiga investeringar från det egna kassaflödet
    4) överdriv potentialen maximalt inför nästa köpare, t ex ipo mot småsparare
    5) minska personalstyrkan, högre vinst direkt
    6) skippa proaktivt underhåll och så vidare

    Allt ovanstående är så klart helt ohållbart i längden, det som förvånar mig mest är dock att det verkar funka varenda gång ;-)

    SvaraRadera
  4. Se även boken Finansfurstarna. Investerare tar ofta merparten av risken och riskkapitalbolaget tar liten risk.

    SvaraRadera