tisdag 3 september 2013

När livet inte blir så långt som man tror

Tyvärr har jag detta året erfarenheten av tre tunga förluster i den nära släkt- och bekantsskapskretsen.  Ett försök till att leva sig in i hur man själv som familjefar skulle ta ett obotligt cancerbesked eller försöka sätta sig in i hur det vore att själv förlora ett barn i denna sjukdom går inte. Inte ens som släkting och/eller bekant klarar jag av att klä känslan av saknad i ord. Jag kommer inte ens försöka...

Jag kan här enbart konstatera att cancer är en fruktansvärd sjukdom som drabbar gammal som ung.

Som del av sorgearbetet, eller som en chockreaktion, jag vet inte, så börjar dock tankarna vandra på hur skyddet för den egna familjen ser ut. Om detsamma skulle inträffa även här.

Eftersom jag sett hur en förlust kan helt och hållet splittra tillvaron för en familj så inser jag också, hur lite tröst det än är i sorgen, att kanske kan en livförsäkring hjälpa. Hjälpa familjen en bit på vägen. För summan av ca 500-1.000 kr om året så kan man försäkra sitt eget liv för i alla fall ca 1.000.000 kr. Premien skiljer sig lite mellan olika försäkringsbolag och vilken ålder man är i, men om olyckan är framme så kanske, kanske kan det hjälpa den egna familjen att ta sig igenom den svåraste tiden.

Att tro att man ska fungera som människa, kunna arbeta, efter en svår personlig förlust är inte realisistiskt. Jag har nu på kort tid sett tre tragedier och inte i en enda av fallen så "normaliseras" situationen efteråt. Tvärt om. De verkar så här några månader i efterhand bara förvärras.

Jag har hört att sorg ibland kan förena människor. Jag har tyvärr sett exempel på motsatsen, skilsmässa. Jag har sett personer som planerar gå i pension tillsammans, få lägga dessa planer åt sidan då den ena partnern endast har veckor kvar. Det går inte beskriva den smärta och ångest som de fått och får genomgå.

Kanske, kanske, KANSKE kan en livförsäkring göra det lättare om det även skulle drabba min familj. Kanske.

11 kommentarer:

  1. Har inga försäkringar alls faktiskt, sparar och tar smällen då den kommer istället.

    SvaraRadera
  2. Livförsäkring hjälper enbart om man drabbas ekonomiskt, exempelvis för att den ena partnern kanske ska ha råd att bo kvar i en högt belånad fastighet. Annars ser jag inte hur en livförsäkring ska hjälpa till. Men du har rätt i att cancer är en hemsk sjukdom och drabbar ung som gammal. Det är viktigt att se till att njuta av nuet också, det får man aldrig glömma bort. Sjukvården i Sverige fungerar väldigt bra och själv kan man hjälpa forskningen med bidrag också, utvecklingen går snabbt framåt.

    SvaraRadera
  3. Bra idé med livförsäkring. Jag har upplevt döden på nära håll (mina föräldrar dog i cancer med en månads mellanrum - de var på hospice samtidigt) och kan intyga att man är ett vrak. Under mer än ett år - snarare 2 år - var jag i en slags depression. Som småföretagare är det ingen höjdare: omsättningen mer än halverades och jag kunde knappt plocka ut lön under denna tid - jag var glad om de fasta kostnaderna kunde täckas.

    Man blir apatisk, ledsen, förtvivlad, ensam, utlämnad och varken kan eller vill tänka klart. Pengarna tar slut och man går in i en negativ spiral. Visst hade det i en sådan situation varit bra att få ett ekonomiskt stöd!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har mina föräldrar i livet och vid god vigör. Något jag naturligtvis är tacksam för. Även om jag inte är ung själv tillika försörjer mig själv och mina egna barn och inte är i ekonomisk beroendeställning så kan jag leva mig in i att man kan drabbas ekonomiskt via apati och förtvivlan när ens föräldrar går bort.

      Mina upplevelser är baserade på att jag har släkt och bekanta vars livskamrat eller barn gått bort. Pengar är ju ingen ersättning, men tankarna går ju runt hur man ska bespara sin egen familj så många bekymmer som möjligt om man själv skulle gå bort.

      Radera
  4. Min bästa väns mor gick bort i kolon-cancer för ca två år sedan. Jag har själv lyckats skada mina tarmar under många år med laktos och gluten vilka jag numera är intollerant mot. Det tog alldeles för lång tid innan jag förstod vad som orsakade problemet (läkarna skrev bara ut läkemedel som förvärrade problemet ytterligare utan att ta reda på vad som orsakar skadan som vanligt, dvs skit i orsaken och ge bara ett piller mot symptomen). Jag har fortfarande kraftiga inflammationer i lederna pga autoimmuniteten som förvärras ORDENTLIGT när jag äter minsta lilla mängd mat från animalier. Mina vita blodkroppar som sköter immunförsvaret var nästan lika låga som hos cancer-patienter under cellgiftsbehandling när jag lämnade blodprov första gången för knappt ett år sedan. Jag gick då direkt över till en vegan-kost, det fanns ingen tid att förlora, och dessa blodvärden har förbättrats rejält sedan dess. Sammanfattningsvis gäller alltså att utan en fungerande tarm och dess immunförsvar blir man garanterat sjuk och det går fortare än man kan tro! Resultatet kan bli cancer, reumatism, MS med mera, kärt barn har många namn, grundorsaken är dock alltid ett immunförsvar som slutat fungera normalt. Läs mer om tarm samt dess mikroflora: http://tarmochpsykologi.wordpress.com/vad-ar-gaps/

    Läs mer om sjukdomsförebyggande kosthållning: "Starch solution" av John McDougall

    Mvh Jacke

    SvaraRadera
  5. Jag ser ofta döden i mitt nya yrke. Och de familjer som klarar sig bäst efteråt är de som slipper ta en tung ekonomisk börda på allting. Man behöver lugn och ro för att sörja. Det är svårt om man har ekonomiska bekymmer. Man kanske blir långtidssjukskriven. Och med det följer oftast alltid ekonomiska trubbel. En bra försäkring ger trygghet, köper tid så att man kan sörja klart, men även ger en rätten att själv bestämma när man orkar träda in i jobb och samhälle igen. Sen får man inte glömma bort att en begravning kostar mycket pengar. Det sista man behöver känna vid ett dödsfall är ännu mer otrygghet! Att då kunna köpa det för en fjuttig tusenlapp är nog ingen dålig ide.

    SvaraRadera
  6. Trams att en begravning kostar mkt pengar. Rent av billigt så tänk inte på det utan lev utan bekymmer för det . Lev som en död - sannerligen död och allt blir frid och fröjd !

    SvaraRadera
  7. En begravning är inte så dyr och även om man ser döden ofta i sitt yrke är det långt ifrån hur det upplevs om man är mitt uppe i det. Men obotlig cancer ger en ändå massa tid att sörja innan döden inträffar, medicinerna som finns idag är mer eller mindre effektiva men ger ändå förlängt liv till den som drabbas. Förmodligen är det individuellt hur man tar saker och ting men ta dagen som den kommer istället och precis som Spartacus skrev går det inte att sätta sig in i hur det upplevs när en nära anhörig drabbas av detta.

    SvaraRadera
  8. Jag tycker att en begravning är dyr. När min fästman begravdes kostade begravningen 45,000 kr. Jag har tyvärr sett döden väldigt nära,för många gånger. Förutom min fästman har jag även förlorat min egen bror=( . För att inte nämna farfar och morfar. Tyvärr finns det inte mirakelmedicin mot allting. I måndags hade jag en patient som fick diagnosen cancer. Idag somnade han in. Det gick jätte fort... Och oavsett, om dödsprocessen är lång, kommer den ofta ändå som en chock....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har en form av livförsäkring som skyddar mina efterlevande, lånen på bostaden betalas av vilket är en bra variant tycker jag. Japp det är hemskt att behöva uppleva att nära anhöriga, vänner går bort eller råkar ut för någon sjukdom. Tyvärr kommer vi alla få uppleva detta på ett eller annat sätt.

      Radera
  9. Tänkte bara säga att livförsäkring via arbetsgivare eller eventuellt fackförbund kan vara värd att undersöka. Kan vara enklare och framförallt billigare än att teckna direkt med en bank/försäkringsbolag.

    Finns mycket att säga om ämnet... men stannar just nu vid detta praktiska tips.

    SvaraRadera