För ett litet tag sedan lanserade den holländske nätmäklaren Degiro sin svenska nätmäklarsajt. Själv är jag notorisk otrogen när det gäller banktjänster så därför är alla olika aktörer av intresse.
Degiro är dock ingen bank och någon insättningsgaranti finns därför inte likt den som t.ex. Avanza har för sina depåer. Kundernas depåer ska dock inte vara i fara om Degiro gör konkurs då de hålls i en egen juridisk enhet, men det finstilta kring sådant vid eventuella kriser kan jag för lite om för att egentligen göra en rimlig bedömning av.
En annan skillnad är också att pengar som överförs till Degiro-depån placeras i en s.k. "cashfund". Man får m.a.o. andelar där, inte likvider. I praktiken kanske det kvittar för pengar som förs över till en depå är ju i regel till för att användas till köp av någon form av tillgång.
Kommer vi då slutligen till courtage-nivåerna så ser vi här anledningen till att Degiro tagit en stor del av den holländska marknaden. De är i regel låga. Inte bara på large cap aktier i Stockholm utan även för aktier noterade på mer exotiska ställen.
För en dryg hundralapp kan man handla aktier i Australien, Hong Kong, Japan, Turkiet, Ungern, Grekland, Polen m.fl. Klart konkurrenskraftigt.
För handel i länder som Storbritannien, Portugal, Schweitz mf.l. är de ännu lägre, ca 40 kr.
Helt klart öppnar sig möjligheter till billigare handel på fler börser via Degiro, men man ska också fråga sig om det egentligen gör det lättare att tjäna pengar?
Om man inte klarar av att göra bra investeringar på hemmaplan varför skulle man vara bättre på det på någon exotisk marknad? Om man gör bra investeringar på hemmaplan varför lägga fokus på att försöka göra det någon annanstans?
Människor kommer dock alltid vara nyfikna på att utforska det okända. Jag är i det sammanhanget inget undantag. Därav kommer vi säkerligen få se fler blogginlägg om utländska bolag runt om i bloggosfären, kanske även här.
Tankar, noteringar och funderingar om aktier och investeringar
fredag 30 januari 2015
onsdag 21 januari 2015
Alliant Techsystems, Caterpillar och United Technologies Corporation
Alliant Techsystems närmar sig tidpunkten för spin-off av ammunitions-delen och samgåendet med Orbital Science.
"Board of Directors has established February 2, 2015 as the record date for the previously announced spin-off of its Sporting Group business to ATK stockholders as a newly formed company named Vista Outdoor Inc. ("Vista Outdoor"). As previously announced, ATK and Orbital Sciences Corporation have entered into a transaction agreement, whereby ATK's Aerospace and Defense Groups will merge with Orbital immediately following the spin-off of ATK's Sporting Group business."
Kursen just nu är ca 124 usd så aktien har blivit ca 10% dyrare i usd räknat sedan inköp. Vilket motsvarar en PE TTM om 11,4.
Maskintillverkaren Caterpillar har dock blivit billigare på senaste tiden. Kurs just nu 85 usd/aktie vilket motsvaarar ett PE TTM om 13,7. Sämre konjunkturläge på tillväxtmarknader och sämre läge för gruvindustrin har lett till reviderad uppfattning av CATs framtidsutsikter. Vinsten för 2014 förväntas vara sämre än för 2013 och 2015 förväntas heller ej bli någon "hit" direkt. Direktavkastningen är just nu 3,3%. En bra bit över 5-års medlet som är på 2,4%.
Den 27:e januari får vi veta mer kring Caterpillar.
Industrikonglomeratet United Technologies Corporation har blivit dyrare. Drygt 20% dyrare sedan inköpstillfället. Kurs just nu 119 usd/aktie vilket motsvarar en PE TTM om 17,6. Just nu är man med i budprocessen kring helikoptrar till Polen (Sikorsky ägs av UTX). Polen satsar ju en hel del på att förstärka försvaret efter att ha sett sig nödd och tvungna till det efter utvecklingen i östra Europa. Nu är UTX visserligen mycket mer än helikoptrar men flygrelaterade produkter står för en stor del av omsättningen.
Det har även varit en del ändringar på ledningspersoner under sista tiden i UTX. Undrar vad som ska komma av det?
"Board of Directors has established February 2, 2015 as the record date for the previously announced spin-off of its Sporting Group business to ATK stockholders as a newly formed company named Vista Outdoor Inc. ("Vista Outdoor"). As previously announced, ATK and Orbital Sciences Corporation have entered into a transaction agreement, whereby ATK's Aerospace and Defense Groups will merge with Orbital immediately following the spin-off of ATK's Sporting Group business."
Kursen just nu är ca 124 usd så aktien har blivit ca 10% dyrare i usd räknat sedan inköp. Vilket motsvarar en PE TTM om 11,4.
Maskintillverkaren Caterpillar har dock blivit billigare på senaste tiden. Kurs just nu 85 usd/aktie vilket motsvaarar ett PE TTM om 13,7. Sämre konjunkturläge på tillväxtmarknader och sämre läge för gruvindustrin har lett till reviderad uppfattning av CATs framtidsutsikter. Vinsten för 2014 förväntas vara sämre än för 2013 och 2015 förväntas heller ej bli någon "hit" direkt. Direktavkastningen är just nu 3,3%. En bra bit över 5-års medlet som är på 2,4%.
Den 27:e januari får vi veta mer kring Caterpillar.
Industrikonglomeratet United Technologies Corporation har blivit dyrare. Drygt 20% dyrare sedan inköpstillfället. Kurs just nu 119 usd/aktie vilket motsvarar en PE TTM om 17,6. Just nu är man med i budprocessen kring helikoptrar till Polen (Sikorsky ägs av UTX). Polen satsar ju en hel del på att förstärka försvaret efter att ha sett sig nödd och tvungna till det efter utvecklingen i östra Europa. Nu är UTX visserligen mycket mer än helikoptrar men flygrelaterade produkter står för en stor del av omsättningen.
Det har även varit en del ändringar på ledningspersoner under sista tiden i UTX. Undrar vad som ska komma av det?
söndag 11 januari 2015
Det glada 80-talet
Efter 70-talets oljekris och internationella lågkonjunktur tog det glada 80-talet vid. Det var dock inte brist på oroshärdar då heller.
Kalla kriget var riktigt kallt. Domedagböcker kring den nukleärt skapade efterkrigsvintern fanns att köpa som sci-fi. Sovjetunionen invaderade Afghanistan. Olof Palme mördades. Reaktorolycka i Tjernobyl vars nedfall även drabbade oss här i norr. Aids drog som en farsot över världen och synthesizern terroriserade familjefriden.
Det fanns dock ljus i detta "mörker". Skenet från den nyinköpta microvågsugnen. Mamma Ewings varma leende i TV-rutan. Madonnas röst på CD-skivan i "Like i Virgin", Gyllene Tiders "Sommartider". Lena Philipson "dansade i neon". Vi fick följa intrigerna i "Varuhuset" och applådera åt Davis Cup segrar. På bio kunde man gå på "Tillbaka till Framtiden" och förundras över tidsresor.
Och det här härliga gänget gjorde succe med låten "I wanna rock".
Något annat som rockade var börsen.
80-talet var, liksom det kommande 90-talet, en gyllene tidsålder. Tillsammans erbjöd de en genomsnittlig uppgång på ca 16% årligen! Bara genom att sitta och rulla på tummarna.
Det är nästan omöjligt att förlora pengar under tidsperioder som sådana. Man kan dock tjäna mer, om man är villig att ta lite mer risk, utan att det för den skull straffar sig så länge "festen pågår".
Det går egentligen inte säga vem som är skicklig och vem som bara tar på sig högre risk för att nå högre avkastning i en sådan här miljö. För den som tar högre risk belönas ju år efter år efter år i en sådan här miljö. På segrar som görs under en sådan här miljö kan man leva på länge, länge. För överavkastning under 80 och 90 talen ger ju vid långsiktiga jämförelser även positiva effekter 20-30 år senare.
Ja 80-talet var en glad period på många sätt. Jag väljer att avsluta inlägget med en liten bildkavalkad på 8 bilder så kan man underhålla sig att gissa/minnas vad som visas på bilderna.
Kalla kriget var riktigt kallt. Domedagböcker kring den nukleärt skapade efterkrigsvintern fanns att köpa som sci-fi. Sovjetunionen invaderade Afghanistan. Olof Palme mördades. Reaktorolycka i Tjernobyl vars nedfall även drabbade oss här i norr. Aids drog som en farsot över världen och synthesizern terroriserade familjefriden.
Det fanns dock ljus i detta "mörker". Skenet från den nyinköpta microvågsugnen. Mamma Ewings varma leende i TV-rutan. Madonnas röst på CD-skivan i "Like i Virgin", Gyllene Tiders "Sommartider". Lena Philipson "dansade i neon". Vi fick följa intrigerna i "Varuhuset" och applådera åt Davis Cup segrar. På bio kunde man gå på "Tillbaka till Framtiden" och förundras över tidsresor.
Och det här härliga gänget gjorde succe med låten "I wanna rock".
Något annat som rockade var börsen.
80-talet var, liksom det kommande 90-talet, en gyllene tidsålder. Tillsammans erbjöd de en genomsnittlig uppgång på ca 16% årligen! Bara genom att sitta och rulla på tummarna.
Det är nästan omöjligt att förlora pengar under tidsperioder som sådana. Man kan dock tjäna mer, om man är villig att ta lite mer risk, utan att det för den skull straffar sig så länge "festen pågår".
Det går egentligen inte säga vem som är skicklig och vem som bara tar på sig högre risk för att nå högre avkastning i en sådan här miljö. För den som tar högre risk belönas ju år efter år efter år i en sådan här miljö. På segrar som görs under en sådan här miljö kan man leva på länge, länge. För överavkastning under 80 och 90 talen ger ju vid långsiktiga jämförelser även positiva effekter 20-30 år senare.
Ja 80-talet var en glad period på många sätt. Jag väljer att avsluta inlägget med en liten bildkavalkad på 8 bilder så kan man underhålla sig att gissa/minnas vad som visas på bilderna.
lördag 10 januari 2015
Har Skagen tappat stinget?
Norska fondförvaltaren Skagen får ofta mycket beröm. På långsikt har de ofta överpresterat sitt jämförelseindex. Mantrat sägs vara värdeinvestering, men ibland undrar jag. Visserligen kan värdeinvestering betyda hundra olika saker. Det finns en mängd inriktningar och epitetet värdeinvestering är egentligen ganska dåligt. Alla är ju värdeinvesterare eftersom alla köper aktier baserat på förhoppningen om att man ska få något av "värde".
I Skagens fall så har en del tämligen udda saker skett i närtid. Ett exempel är när det för inte alls länge sedan slogs på stora trumman att nu var det köpläge i Ryssland (Minns ni i början av Ukraina-Ryssland konflikten?). Ryska bolag var billiga och det var köpläge.
Nu har de egentligen blivit ännu billigare, men man har tvärvänt och gör bedömningen att det är alldelses för riskfyllt och säljer av bolag så som Gazprom och VTB Bank.
Hallå!
De där bolagen har varit riskfyllda så länge jag kan minnas. Det är många, många år sedan några marknadsvänliga reformer genomförts i Ryssland. Den politiska utvecklingen har ju i åratal gått i motsatt riktning. Det krävs ju ingen akademisk statsvetarutbildning för att ha sett det.
Har Skagen historiskt överpresterat tack vare att man tagit sig an högre risk? Köper man i regel billiga riskfyllda tillgångar och hoppas på det bästa? Det är ju inte riktigt samma sak som att minimera risk och öka avkastningen genom att vänta på goda tillfällen i bra bolag. Visst, det är en investeringsstrategi, men bör ju då också framgå tydligare att så är fallet än vad jag anser det gör i fondbeskrivningarna.
En annan sak är köp av bulkfraktsbolag baserat på bedömningen att järnmalmsfrakterna kommer stiga under 2015.
"We think the dry bulk shipping market should improve during 2015 with substantial additional iron ore supply coming to the market in Brazil and Australia."
Hallå!
Är inte det makrospekulation på hög nivå, eller vad? Dessutom på tämligen kort sikt.
Om det inte blir så ska man sälja av det också och säga. "Vi hade fel. Oops! Gör inget vi kanske har rätt på någon av de andra dussinet av makrospekulationerna vi gjorde inför 2015."
Jag blir helt klart konfunderad. Vad är investeringsstrategin EGENTLIGEN?
I Skagens fall så har en del tämligen udda saker skett i närtid. Ett exempel är när det för inte alls länge sedan slogs på stora trumman att nu var det köpläge i Ryssland (Minns ni i början av Ukraina-Ryssland konflikten?). Ryska bolag var billiga och det var köpläge.
Nu har de egentligen blivit ännu billigare, men man har tvärvänt och gör bedömningen att det är alldelses för riskfyllt och säljer av bolag så som Gazprom och VTB Bank.
Hallå!
De där bolagen har varit riskfyllda så länge jag kan minnas. Det är många, många år sedan några marknadsvänliga reformer genomförts i Ryssland. Den politiska utvecklingen har ju i åratal gått i motsatt riktning. Det krävs ju ingen akademisk statsvetarutbildning för att ha sett det.
Har Skagen historiskt överpresterat tack vare att man tagit sig an högre risk? Köper man i regel billiga riskfyllda tillgångar och hoppas på det bästa? Det är ju inte riktigt samma sak som att minimera risk och öka avkastningen genom att vänta på goda tillfällen i bra bolag. Visst, det är en investeringsstrategi, men bör ju då också framgå tydligare att så är fallet än vad jag anser det gör i fondbeskrivningarna.
En annan sak är köp av bulkfraktsbolag baserat på bedömningen att järnmalmsfrakterna kommer stiga under 2015.
"We think the dry bulk shipping market should improve during 2015 with substantial additional iron ore supply coming to the market in Brazil and Australia."
Hallå!
Är inte det makrospekulation på hög nivå, eller vad? Dessutom på tämligen kort sikt.
Om det inte blir så ska man sälja av det också och säga. "Vi hade fel. Oops! Gör inget vi kanske har rätt på någon av de andra dussinet av makrospekulationerna vi gjorde inför 2015."
Jag blir helt klart konfunderad. Vad är investeringsstrategin EGENTLIGEN?
Ljusare tongångar kring Yara
Medan en del branscher kämpar på i motvind så ser det ljusare ut för andra.
Yara, den norska konstgödselproducenten, är ett bolag som omges av ljusare tongångar just nu.
En svagare norsk krona gynnar bolaget då mycket av försäljningen prissätts i dollar, men kostnader har man främst i nok/eur.
Sjunkande energipriser, inte minst i Europa, gynnar bolaget då naturgas är bland de viktigaste komponenterna för Yaras produktion.
Priset på majs verkar ha bottnat (i alla fall tillfälligt) under sensommaren och verkar nu vara i en stigande trend. Högre majspriser uppmuntrar till mer odling av majs och majs kräver mycket kvävetillförsel. Generellt mycket mer än många andra grödor. Detta gynnar försäljningen för bolag som Yara.
Sammantaget verkar detta gjort att Mr Market är bra mycket mer positiv till Yara i dagsläget.
Kurs just nu ca 394 nok (PE TTM 18,8. Direktavkastning 2,5%) vilket gör att fast den norska kronan försvagats gentemot den svenska sitter jag med ca 50%+ i kursuppgång i detta mitt absolut största norska innehav. Det har även gjort att Yara klivit upp och hamnat bland de största innehaven i portföljen. Det är ju alltid lite extra spännande när det rör sig i toppen p.g.a. den anledningen.
Om jag hinner ska jag försöka titta lite närmre på utvecklingen kring bolaget under helgen. Nuvarande pris ligger av förklarliga skäl över mitt tidigare bevakningspris/motiverade värde. Har kursen stigit för mycket, mer än motiverat? Är bolaget på rätt väg? Är balansräkningen fortfarande urstark? Vad är det som egentligen gror där nere i myllan?
Yara, den norska konstgödselproducenten, är ett bolag som omges av ljusare tongångar just nu.
En svagare norsk krona gynnar bolaget då mycket av försäljningen prissätts i dollar, men kostnader har man främst i nok/eur.
Sjunkande energipriser, inte minst i Europa, gynnar bolaget då naturgas är bland de viktigaste komponenterna för Yaras produktion.
Priset på majs verkar ha bottnat (i alla fall tillfälligt) under sensommaren och verkar nu vara i en stigande trend. Högre majspriser uppmuntrar till mer odling av majs och majs kräver mycket kvävetillförsel. Generellt mycket mer än många andra grödor. Detta gynnar försäljningen för bolag som Yara.
Sammantaget verkar detta gjort att Mr Market är bra mycket mer positiv till Yara i dagsläget.
Kurs just nu ca 394 nok (PE TTM 18,8. Direktavkastning 2,5%) vilket gör att fast den norska kronan försvagats gentemot den svenska sitter jag med ca 50%+ i kursuppgång i detta mitt absolut största norska innehav. Det har även gjort att Yara klivit upp och hamnat bland de största innehaven i portföljen. Det är ju alltid lite extra spännande när det rör sig i toppen p.g.a. den anledningen.
Om jag hinner ska jag försöka titta lite närmre på utvecklingen kring bolaget under helgen. Nuvarande pris ligger av förklarliga skäl över mitt tidigare bevakningspris/motiverade värde. Har kursen stigit för mycket, mer än motiverat? Är bolaget på rätt väg? Är balansräkningen fortfarande urstark? Vad är det som egentligen gror där nere i myllan?
måndag 5 januari 2015
Vad är effektivt i den effektiva marknadsteorin?
Den effektiva marknadsteorin utgår ifrån att:
Marknaden är full av hårt arbetande, kunniga analytiker som har tillgång till en mångsidig och bred information.
Den kollektiva massan agerar utifrån informationen blixtsnabbt (eller så snabbt som börserna tillåter).
Eftersom information processas blixtsnabbt korrigeras priset lika snabbt till vad som kan anses rimligt baserat på den information som finns.
Det är dessa tre teorier som gör att marknaden bedöms "effektiv". Därtill finns en fjärde hypotes som brukar höra ihop med den effektiva marknadsteorin. Den att:
Investerare ogillar risk och därför prissätts mindre riskfyllda tillgångar högre vilket sänker avkastningen och vice versa.
Enligt den så kan man nå högre avkastning om man tar sig an högre risk. Högre risk kan många gånger löna sig i det korta perspektivet, men som många har erfarenheter av så finns inga fria luncher och förr eller senare så kan det straffa sig.
Med den bakgrundsbeskrivningen så vill jag återgå till de första tre punkterna.
Förespråkare för den effektiva marknadsteorin brukar mena på att eftersom marknaden är effektiv så är priset alltid rätt. Det menar jag på är en feltolkning. Priset är inte alltid rätt.
Vad som är effektivt är att marknaden sätter priset "effektivt" d.v.s. relativt snabbt korrigerar priset efter den konsensussyn som råder kring en tillgång baserad på den information som finns.
Konsensussynen baseras också på tidsperspektiv. Den mest rådande synen på vilken tidshorisont man ska investera för präglar konsensussynen mest.
Detta syns mest i t.ex. konjunkturberoende branscher. Om bolagen ger ut information där de närmsta åren förväntas vara sämre så korrigerar marknaden för detta. Om de närmsta månaderna förväntas vara riktigt dåliga så korrigerar marknaden snabbt för detta. Marknaden är tämligen närsynt d.v.s. bryr sig inte jättemycket om vad som kommer ske om säg 3-4-5 år. Det är nämligen svårt att spå långt in i framtiden. Bolagen gör sällan prognoser eller lämnar information om det.
Detta ger två öppningar om man ska komma fram till något annat än marknadens prissättning på en tillgång.
Antingen måste man ha en annan uppfattning om en tillgångs värde än vad marknaden har, baserat på att man t.ex. värdesätter högre andra faktorer i den information som finns tillgänglig.
Eller så måste man ha ett tidsperspektiv som är längre än vad den genomsnittlige marknadsaktören har.
Inget av det är lätt. Det ena baseras på att man har en "edge" i sin analytiska förmåga. Den andra att man har en "edge" i sin förmåga till långsiktighet. Det mest troliga är att vi, liksom alla andra, är ungefär som alla andra d.vs. medelmåttiga bilförare.
Det är därför nyttigt med en hälsosam skopa respekt för vad andra tycker, men samtidigt så finns det en mängd olika exempel på att det också är lönsamt att gå sin egen väg.
Det är ju heller inte alltid säkert att du värdesätter samma sak som konsensus på marknaden, eller har samma tidshorisont. Vilket per definition gör att du ser lite annorlunda på sakers beskaffenhet. På samma sätt som den som sparar till ett husköp om 10 år inte ser på samma sätt hur pengar ska placeras som den som bygger vidare på en familjeportfölj, som gått, och ska gå i arv.
Den effektiva marknadsteorin bygger m.a.o. på effektivitet i att komma fram till en konsensussyn och att snabbt och effektivt kunna korrigera priset, inte på att alltid ha rätt eller vara allvetande.
Marknaden är full av hårt arbetande, kunniga analytiker som har tillgång till en mångsidig och bred information.
Den kollektiva massan agerar utifrån informationen blixtsnabbt (eller så snabbt som börserna tillåter).
Eftersom information processas blixtsnabbt korrigeras priset lika snabbt till vad som kan anses rimligt baserat på den information som finns.
Det är dessa tre teorier som gör att marknaden bedöms "effektiv". Därtill finns en fjärde hypotes som brukar höra ihop med den effektiva marknadsteorin. Den att:
Investerare ogillar risk och därför prissätts mindre riskfyllda tillgångar högre vilket sänker avkastningen och vice versa.
Enligt den så kan man nå högre avkastning om man tar sig an högre risk. Högre risk kan många gånger löna sig i det korta perspektivet, men som många har erfarenheter av så finns inga fria luncher och förr eller senare så kan det straffa sig.
Med den bakgrundsbeskrivningen så vill jag återgå till de första tre punkterna.
Förespråkare för den effektiva marknadsteorin brukar mena på att eftersom marknaden är effektiv så är priset alltid rätt. Det menar jag på är en feltolkning. Priset är inte alltid rätt.
Vad som är effektivt är att marknaden sätter priset "effektivt" d.v.s. relativt snabbt korrigerar priset efter den konsensussyn som råder kring en tillgång baserad på den information som finns.
Konsensussynen baseras också på tidsperspektiv. Den mest rådande synen på vilken tidshorisont man ska investera för präglar konsensussynen mest.
Detta syns mest i t.ex. konjunkturberoende branscher. Om bolagen ger ut information där de närmsta åren förväntas vara sämre så korrigerar marknaden för detta. Om de närmsta månaderna förväntas vara riktigt dåliga så korrigerar marknaden snabbt för detta. Marknaden är tämligen närsynt d.v.s. bryr sig inte jättemycket om vad som kommer ske om säg 3-4-5 år. Det är nämligen svårt att spå långt in i framtiden. Bolagen gör sällan prognoser eller lämnar information om det.
Detta ger två öppningar om man ska komma fram till något annat än marknadens prissättning på en tillgång.
Antingen måste man ha en annan uppfattning om en tillgångs värde än vad marknaden har, baserat på att man t.ex. värdesätter högre andra faktorer i den information som finns tillgänglig.
Eller så måste man ha ett tidsperspektiv som är längre än vad den genomsnittlige marknadsaktören har.
Inget av det är lätt. Det ena baseras på att man har en "edge" i sin analytiska förmåga. Den andra att man har en "edge" i sin förmåga till långsiktighet. Det mest troliga är att vi, liksom alla andra, är ungefär som alla andra d.vs. medelmåttiga bilförare.
Det är därför nyttigt med en hälsosam skopa respekt för vad andra tycker, men samtidigt så finns det en mängd olika exempel på att det också är lönsamt att gå sin egen väg.
Det är ju heller inte alltid säkert att du värdesätter samma sak som konsensus på marknaden, eller har samma tidshorisont. Vilket per definition gör att du ser lite annorlunda på sakers beskaffenhet. På samma sätt som den som sparar till ett husköp om 10 år inte ser på samma sätt hur pengar ska placeras som den som bygger vidare på en familjeportfölj, som gått, och ska gå i arv.
Den effektiva marknadsteorin bygger m.a.o. på effektivitet i att komma fram till en konsensussyn och att snabbt och effektivt kunna korrigera priset, inte på att alltid ha rätt eller vara allvetande.
söndag 4 januari 2015
Utvärdering av de s.k. ratingkriterierna
När jag tittar på bolag så försöker jag i första hand bedöma vilken "kvalite" bolaget håller d.v.s. vilka risker som finns. Lägre risk = högre betyg.
På samma sätt använder jag de s.k. ratingkriterierna när jag köper på mig en position. Högre betyg betyder att jag är bekväm med en större exponering (givet att det går köpa till vettigt pris). Lågt betyg att jag, om köp görs, enbart vill ha en lägre exponering.
Nu så här vid årsskiftet har jag fått tummen ur för att göra en utvärdering av mina s.k. ratingkriterier. Gör de någon skillnad? Lyckas jag undvika de riskfyllda bolagen?
Jag har sonika tittar på 3 års utveckling. Utdelningar och valutaeffekter har jag bortsett ifrån. I och med att de flesta bolag som jag tittar på också ger utdelningar så är kursutvecklingen därför en underskattning, men det kvittar. Som jämförelsemått duger det gott.
Jag har ställt bolag med de högsta kvalitetsbetygen AA och A mot de som betygsattes som B och C. (AAA har inget bolag uppnått sedan jag snävade till kriterierna 2011).
Bolag som var "märkta" AA och A har fått se en genomsnittlig kursutveckling på +59%. Av de 24 bolagen så har enbart 1 fått se en negativ kursutveckling på ett fåtal procent (=ca 4% av antalen). Räknar man med utdelningar bolaget gett under de tre åren så hade det dock kompenserat för det.
Bolag som var märkta" B och C har fått se en genomsnittlig kursutveckling på +39%. Av de 32 bolagen har 8 gett negativ kursutveckling (=25% av antalen). Det är m.a.o. fler "fallgropar" samt då även sämre avkastning hos de bolag som bedömdes hålla sämre kvalitet/högre risk.
Antingen är det en slump eller så kan det tolkas som att ratingkriterierna fungerar som en fingervisning på hur hög risk bolagen medför. En annan slutsats, vilket i och för sig inte är ny för då hade jag inte lagt upp det som jag har gjort men kul i alla fall att få bekräftelse, är att kvalite både lönar sig som minskar risken.
Mina ratingkriterier verkar m.a.o. fungera hyfsat i att visa på riskerna och peka ut de mest riskfyllda bolagen.
En stor brasklapp är dock priset. Vare sig denna eller föregående utvärdering av fiktiva portföljer tar ju prislappen i beaktning. Utan utgår helt från en bestämd tidpunkt och period.
Bolagen i den föregående utvärdering (fiktiva portföljer) hade ju heller ej genomgått någon faktiskt granskning men en uppskattning är att bolag som Wells Fargo, Skanska, Handelsbanken, Hufvudstaden m.fl. inte hade klassats som av låg kvalite utan hyfsat god. De var ju inte helt slumpmässigt valda. Vilket kan vara en delförklaring till att de också gick hyfsat bra och inte allt långt ifrån min riktiga portfölj som har relativ stor viktning på bolag som också har bedömt hyfsad god kvalite.
Om man tänker sig investering-strategi som en linje. En linje som går från köp-och-sälj till köp-och behåll, så är prislappen viktigare ju mer köp-och-sälj inriktad du är. En del investeringar måste t.o.m. säljas i rätt tid för att rendera något av värde. Kvalitet är viktigare ju mer köp-och-behåll inriktad du är. Kvalitet, även om det är något dyrt, fortsätter leverera år efter år.
Det bästa är naturligtvis om man kan kombinera kvalitet med lågt pris, men det är långt ifrån lätt i alla lägen.
På samma sätt använder jag de s.k. ratingkriterierna när jag köper på mig en position. Högre betyg betyder att jag är bekväm med en större exponering (givet att det går köpa till vettigt pris). Lågt betyg att jag, om köp görs, enbart vill ha en lägre exponering.
Nu så här vid årsskiftet har jag fått tummen ur för att göra en utvärdering av mina s.k. ratingkriterier. Gör de någon skillnad? Lyckas jag undvika de riskfyllda bolagen?
Jag har sonika tittar på 3 års utveckling. Utdelningar och valutaeffekter har jag bortsett ifrån. I och med att de flesta bolag som jag tittar på också ger utdelningar så är kursutvecklingen därför en underskattning, men det kvittar. Som jämförelsemått duger det gott.
Jag har ställt bolag med de högsta kvalitetsbetygen AA och A mot de som betygsattes som B och C. (AAA har inget bolag uppnått sedan jag snävade till kriterierna 2011).
Bolag som var "märkta" AA och A har fått se en genomsnittlig kursutveckling på +59%. Av de 24 bolagen så har enbart 1 fått se en negativ kursutveckling på ett fåtal procent (=ca 4% av antalen). Räknar man med utdelningar bolaget gett under de tre åren så hade det dock kompenserat för det.
Bolag som var märkta" B och C har fått se en genomsnittlig kursutveckling på +39%. Av de 32 bolagen har 8 gett negativ kursutveckling (=25% av antalen). Det är m.a.o. fler "fallgropar" samt då även sämre avkastning hos de bolag som bedömdes hålla sämre kvalitet/högre risk.
Antingen är det en slump eller så kan det tolkas som att ratingkriterierna fungerar som en fingervisning på hur hög risk bolagen medför. En annan slutsats, vilket i och för sig inte är ny för då hade jag inte lagt upp det som jag har gjort men kul i alla fall att få bekräftelse, är att kvalite både lönar sig som minskar risken.
Mina ratingkriterier verkar m.a.o. fungera hyfsat i att visa på riskerna och peka ut de mest riskfyllda bolagen.
En stor brasklapp är dock priset. Vare sig denna eller föregående utvärdering av fiktiva portföljer tar ju prislappen i beaktning. Utan utgår helt från en bestämd tidpunkt och period.
Bolagen i den föregående utvärdering (fiktiva portföljer) hade ju heller ej genomgått någon faktiskt granskning men en uppskattning är att bolag som Wells Fargo, Skanska, Handelsbanken, Hufvudstaden m.fl. inte hade klassats som av låg kvalite utan hyfsat god. De var ju inte helt slumpmässigt valda. Vilket kan vara en delförklaring till att de också gick hyfsat bra och inte allt långt ifrån min riktiga portfölj som har relativ stor viktning på bolag som också har bedömt hyfsad god kvalite.
Om man tänker sig investering-strategi som en linje. En linje som går från köp-och-sälj till köp-och behåll, så är prislappen viktigare ju mer köp-och-sälj inriktad du är. En del investeringar måste t.o.m. säljas i rätt tid för att rendera något av värde. Kvalitet är viktigare ju mer köp-och-behåll inriktad du är. Kvalitet, även om det är något dyrt, fortsätter leverera år efter år.
Det bästa är naturligtvis om man kan kombinera kvalitet med lågt pris, men det är långt ifrån lätt i alla lägen.
onsdag 31 december 2014
Utvärdering av fiktiva portföljer
Som kanske bekant så experimenterar jag en del med fiktiva portföljer. Inte minst för att prova på strategier som jag egentligen inte är helt bekväm med.
En sådan var den s.k. Novemberportföljen (2010-2013) som i 2 av 3 delar blev slagen av indexfonden Avanza Zero. Jag noterade t.ex. att småbolag var ingenting jag hade någon edge i att välja rätt bland. Att felsatsningar kan ge stora förluster. Att man inte enbart ska satsa på höga utdelningar. Att ha fokus på indexfonder och blanda där in en del investmentbolag så ger det troligen bäst resultat på sikt.
Två andra fiktiv portfölj som egentligen startades upp på Shareville innan de lade ned den gamla tjänsten var två väldigt passiva fondportföljer. Det förutsattes att inga transaktioner gjordes efter den 1 januari 2012 fram till idag.
En portfölj, 50-50 portföljen, innehöll 50% Avanza Zero och 50% Spiltan Räntefond Sverige.
På 3 år har den portföljen avkastat 37,5% d.v.s. ca 11% årligen. Det innebär att man kan dubbla pengarna på 7 år förutsatt att det fortsätter så som det gjort hittills (långt ifrån säkert). 50-50 portföljen får anses vara tämligen defensiv, men har ändå presterat helt ok. I alla fall om man jämför med vad den genomsnittliga spararen kan få ut på ett sparkonto. Den här portföljen kan liknas nästan med bloggerskan Finanskvinnans sammansättning som har ca 50-50 i fördelning på sitt sparande.
Den andra portföljen, 33-33-33 portföljen, innehöll 33,3% Avanza Zero, 33,3% Danske Invest Global Index och 33,3% Spiltan Räntefond Sverige. En något mer aktietung portfölj. Dessutom lite mer diversifierad då man via Danske Invest Global får en bred global exponering. Portföljen har på tre år avkastat 50,2% vilket ger ca 15% årligen. Det är riktigt bra. Även denna sammansättning får anses vara relativt defensiv. Låga avgifter, bred diversifiering och en relativt stor dos räntesparande.
Lärdomarna från de s.k. Novemberportföljerna håller i sig. Billiga indexfonder är inte alls dumt som bas.
Min egen riktiga portfölj har under 3-årsperioden 2012-2014 gett 59,3% i avkastning. Det vill säga ca 16,5% årligen. Den följer med andra ord den generella börstrenden. Den något högre avkastningen kan naturligtvis förklaras av att andelen räntesparande är lägre i min depåer än 33,3%. Inte på någon "edge" i "stockpicking".
Nu till det senaste experimentet, Crassus och Cicero portföljerna. Två portföljer med fokus på branscher jag i normalfallet håller mig ifrån, fastigheter och finans. Försöket har enbart hållit på ett år. Det intressanta här är inte att slå en indexfond utan för att se hur min riktiga portfölj presterar i relation till dessa. Är det så att jag lika gärna kan välja och vraka bland bolag i branscher jag känner mig mindre bekväm med?
Crassus-portföljen var riktad mot fastighetssektorn. 2014 erbjöd de en kursuppgång på sammanlagt +17,3%. Detta då jag t.ex. inte tagit hänsyn till dollarförstärkningen. Avkastningen ska egentligen vara något högre, men som ett jämförsvärde duger det. Då hälften var noterat i usd skulle jag troligen ha tjänat något mer på att ha denna portföljen på åtta innehav (Skanska, Castellum, Hufvudstaden, Wallenstam, VNQ, VNQI, IFEU, XHB) än min egen.Crassus 1 - Spartacus 0.
Cicero-portföljen var riktad mot finanssektorn. 2014 erbjöd de en kursuppgång på +10.1%. Samma sak här men ännu något mer underskattat då fem av 8 innehav är usd-noterade, men totalt sett bör det inte ha slagit min egen portfölj trots det. Portföljen innehåller Wells Fargo, Handelsbanken, AIG, Sampo, Oaktree Capital, Goldman Sachs, IYF, KIE. Cicero 0 - Spartacus 1.
Av de 16 innehaven så har 14 stigit och 2 sjunkit. Det har m.a.o. varit ett gott år för de flesta.
Totalt sett så skiljer sig inte dessa fiktiva portföljer nämnvärt från min egen. Den lilla skillnaden är egentligen insignifikant. Jag kan med rätta ställa mig frågan om jag egentligen tillför något till avkastningen med mina lite djupare funderingar kring bolag och branscher?
Även en ytligare "stock-picking" i branscher jag egentligen ej är så bekväm med avkastar ju ungefär lika mycket.
Även en investering i en blandning av billiga indexfonder avkastar ungefär lika mycket. I alla fall när vi mäter under en period då börsen generellt går upp.
Så under den tidsperiod som mäts ovan kan jag konstatera att jag i alla fall ej lyckats förstöra värden, men jag tillför heller ingenting i avkastning, än så länge. Frågan är hur det ser ut då det vänder nedåt. 2011 var ju t.ex. för mig ett mycket bättre år än för t.ex. Avanza Zero, men det var ju då det...
Kära läsare, om du söker överavkastning i tider av allmän börsuppgång så är troligen inte denna blogg den du bör söka tips ifrån. Jag har ingenting att komma med där.
Istället får jag bjuda på lite fyrverkerier, sedan ska jag gå ut och tända grillen för sista gången i år.
En sådan var den s.k. Novemberportföljen (2010-2013) som i 2 av 3 delar blev slagen av indexfonden Avanza Zero. Jag noterade t.ex. att småbolag var ingenting jag hade någon edge i att välja rätt bland. Att felsatsningar kan ge stora förluster. Att man inte enbart ska satsa på höga utdelningar. Att ha fokus på indexfonder och blanda där in en del investmentbolag så ger det troligen bäst resultat på sikt.
Två andra fiktiv portfölj som egentligen startades upp på Shareville innan de lade ned den gamla tjänsten var två väldigt passiva fondportföljer. Det förutsattes att inga transaktioner gjordes efter den 1 januari 2012 fram till idag.
En portfölj, 50-50 portföljen, innehöll 50% Avanza Zero och 50% Spiltan Räntefond Sverige.
På 3 år har den portföljen avkastat 37,5% d.v.s. ca 11% årligen. Det innebär att man kan dubbla pengarna på 7 år förutsatt att det fortsätter så som det gjort hittills (långt ifrån säkert). 50-50 portföljen får anses vara tämligen defensiv, men har ändå presterat helt ok. I alla fall om man jämför med vad den genomsnittliga spararen kan få ut på ett sparkonto. Den här portföljen kan liknas nästan med bloggerskan Finanskvinnans sammansättning som har ca 50-50 i fördelning på sitt sparande.
Den andra portföljen, 33-33-33 portföljen, innehöll 33,3% Avanza Zero, 33,3% Danske Invest Global Index och 33,3% Spiltan Räntefond Sverige. En något mer aktietung portfölj. Dessutom lite mer diversifierad då man via Danske Invest Global får en bred global exponering. Portföljen har på tre år avkastat 50,2% vilket ger ca 15% årligen. Det är riktigt bra. Även denna sammansättning får anses vara relativt defensiv. Låga avgifter, bred diversifiering och en relativt stor dos räntesparande.
Lärdomarna från de s.k. Novemberportföljerna håller i sig. Billiga indexfonder är inte alls dumt som bas.
Min egen riktiga portfölj har under 3-årsperioden 2012-2014 gett 59,3% i avkastning. Det vill säga ca 16,5% årligen. Den följer med andra ord den generella börstrenden. Den något högre avkastningen kan naturligtvis förklaras av att andelen räntesparande är lägre i min depåer än 33,3%. Inte på någon "edge" i "stockpicking".
Nu till det senaste experimentet, Crassus och Cicero portföljerna. Två portföljer med fokus på branscher jag i normalfallet håller mig ifrån, fastigheter och finans. Försöket har enbart hållit på ett år. Det intressanta här är inte att slå en indexfond utan för att se hur min riktiga portfölj presterar i relation till dessa. Är det så att jag lika gärna kan välja och vraka bland bolag i branscher jag känner mig mindre bekväm med?
Crassus-portföljen var riktad mot fastighetssektorn. 2014 erbjöd de en kursuppgång på sammanlagt +17,3%. Detta då jag t.ex. inte tagit hänsyn till dollarförstärkningen. Avkastningen ska egentligen vara något högre, men som ett jämförsvärde duger det. Då hälften var noterat i usd skulle jag troligen ha tjänat något mer på att ha denna portföljen på åtta innehav (Skanska, Castellum, Hufvudstaden, Wallenstam, VNQ, VNQI, IFEU, XHB) än min egen.Crassus 1 - Spartacus 0.
Cicero-portföljen var riktad mot finanssektorn. 2014 erbjöd de en kursuppgång på +10.1%. Samma sak här men ännu något mer underskattat då fem av 8 innehav är usd-noterade, men totalt sett bör det inte ha slagit min egen portfölj trots det. Portföljen innehåller Wells Fargo, Handelsbanken, AIG, Sampo, Oaktree Capital, Goldman Sachs, IYF, KIE. Cicero 0 - Spartacus 1.
Av de 16 innehaven så har 14 stigit och 2 sjunkit. Det har m.a.o. varit ett gott år för de flesta.
Totalt sett så skiljer sig inte dessa fiktiva portföljer nämnvärt från min egen. Den lilla skillnaden är egentligen insignifikant. Jag kan med rätta ställa mig frågan om jag egentligen tillför något till avkastningen med mina lite djupare funderingar kring bolag och branscher?
Även en ytligare "stock-picking" i branscher jag egentligen ej är så bekväm med avkastar ju ungefär lika mycket.
Även en investering i en blandning av billiga indexfonder avkastar ungefär lika mycket. I alla fall när vi mäter under en period då börsen generellt går upp.
Så under den tidsperiod som mäts ovan kan jag konstatera att jag i alla fall ej lyckats förstöra värden, men jag tillför heller ingenting i avkastning, än så länge. Frågan är hur det ser ut då det vänder nedåt. 2011 var ju t.ex. för mig ett mycket bättre år än för t.ex. Avanza Zero, men det var ju då det...
Kära läsare, om du söker överavkastning i tider av allmän börsuppgång så är troligen inte denna blogg den du bör söka tips ifrån. Jag har ingenting att komma med där.
Istället får jag bjuda på lite fyrverkerier, sedan ska jag gå ut och tända grillen för sista gången i år.
tisdag 30 december 2014
Användbara länkar
Screeners och analysverktyg
Den magiska tabellen
Börsdata
Företagskalendern
Global Equity Screener
Morningstar
Nyckeltal för aktier
Stock Analysis
Yahoo Finance
Strategier
Förvaltare
Didner & Gerge
Longleaf
Oakmark
Odin fonder
Skagenfonder
Spiltanfonder
Stockzoa
Index
Global Stockmarket Valuation
S&P 500 PE Valuation
Forum
Bogleheads
Corner of B and F
Seeking Alpha
Stockchase
Sentiment-indikatorer
NAAIM
Fear & Greed Index
fredag 26 december 2014
Midvinterbörsen
Nu har vi gått in i midvintern. Ordet kan ha olika betydelse i olika sammanhang, beroende på om man menar den mörkaste tiden på året eller den kallaste.
Den mörkaste har ju precis peakat (22-23 december) och den kallaste brukar ju inträffa januari-februari, därefter går vi mot varmare tider. Så på sätt och viss kan man nu säga att vi är mitt i midvintern. I fornordiska tider var 14:e januari troligen ansedd som midvinterdagen. Sedan har vi ju lärt oss fira mässa för Kristus - "kristmäss" eller christmas som engelsmännen kallar det. Jolablot har ersatts av lite andra traditioner. Traditionen att äta mycket och gott har vi dock kvar.
I alla fall här ligger det en tunt täcke av snö och minusgraderna har bitit sig fast. Julstöket är avklarat och det blir ett par lugnare dagar fram till nyår.
På aktiefronten har det varit lika lugnt. Lite "triggad" blev man när det såg ut för ett tag sedan att fler aktier skulle falla nedåt i pris. Då ökade aktiviteten på både aktieintresset som bloggandet. Dock så vände det strax uppåt igen och enbart oljepriset samt några relaterade bolag ser "billiga" ut. Eftersom jag inte har för avsikt att gå stort in i något råvarubetonat så föll intresset åter något igen.
Bolag som Aker, Ganger Rolf, Ratos, Alfa Laval och Kongsberg har alla en mindre eller större exponering mot t.ex. oljeservice. Det räcker. Jag är inte intresserad av "renodlade" oljebolag.
Kongsberg fick förresten en hyfsad stor order från Polen nyligen. Missilsystem till deras kustförsvar. Lite udda är det att det land som har längs kust i Östersjön, Sverige, lagt ned sitt kustförsvar. Tidigare var det väl drygt 50.000 man som kunde mobiliseras till enbart kustförsvaret för att bemanna fasta och rörliga batterier, lägga minspärrar o.s.v.. Idag är så vitt jag vet allt det ersatt av en stycken amfibiebataljon.
Kongsberg har också tappat en del i kurs och börjar närma sig mer acceptabla nivåer. Till det kan också en svagare norsk krona räknas. Tvärt emot den amerikanska dollarn som stärkts har ju den norska kronan försvagats.
En starkare amerikansk dollar har ju gjort underverk för portföljen då innehav som t.ex. Berkshire och Walmart inte bara stigit i kurs utan ännu mer räknat i sek p.g.a. en starkare dollar. Dock är det ju inte lika roligt att öka i dem då. Även om det inte går förutspå valutakurser så är jag ju ändock medveten om att jag omedvetet låter det spela in i min bedömning över vad som är dyrt eller billigt. Det är en psykologiskt fälla. Dollarn kan ju fortsätta stiga i 10 år till, vad vet jag. Men man (eller i alla fall jag) har en tendens till att titta mest på det som ligger närmast i backspegeln. Det är en svår sak att överkomma, mentalt.
Håller man sig enbart till sek noterade bolag kommer man delvis ifrån det, men inte helt. Många av våra svenska börsbolag är ju multinationella. Valutaförändringar påverkar dem och deras vinster också.Kanske blir det lite tuffare för våra exportbolag framöver, kanske inte.
Ja det finns många frågetecken här i vår värld, inte minst på aktiemarknaden. Frågan är om det går mot mörkare tider eller ljusare? Och även om det blir ljusare kan det ju ändå bli kallare innan det blir varmare. Hur som helst. I brist på några egentliga råd, från mig till eder alla, en midvinterdikt.
Den mörkaste har ju precis peakat (22-23 december) och den kallaste brukar ju inträffa januari-februari, därefter går vi mot varmare tider. Så på sätt och viss kan man nu säga att vi är mitt i midvintern. I fornordiska tider var 14:e januari troligen ansedd som midvinterdagen. Sedan har vi ju lärt oss fira mässa för Kristus - "kristmäss" eller christmas som engelsmännen kallar det. Jolablot har ersatts av lite andra traditioner. Traditionen att äta mycket och gott har vi dock kvar.
I alla fall här ligger det en tunt täcke av snö och minusgraderna har bitit sig fast. Julstöket är avklarat och det blir ett par lugnare dagar fram till nyår.
På aktiefronten har det varit lika lugnt. Lite "triggad" blev man när det såg ut för ett tag sedan att fler aktier skulle falla nedåt i pris. Då ökade aktiviteten på både aktieintresset som bloggandet. Dock så vände det strax uppåt igen och enbart oljepriset samt några relaterade bolag ser "billiga" ut. Eftersom jag inte har för avsikt att gå stort in i något råvarubetonat så föll intresset åter något igen.
Bolag som Aker, Ganger Rolf, Ratos, Alfa Laval och Kongsberg har alla en mindre eller större exponering mot t.ex. oljeservice. Det räcker. Jag är inte intresserad av "renodlade" oljebolag.
Kongsberg fick förresten en hyfsad stor order från Polen nyligen. Missilsystem till deras kustförsvar. Lite udda är det att det land som har längs kust i Östersjön, Sverige, lagt ned sitt kustförsvar. Tidigare var det väl drygt 50.000 man som kunde mobiliseras till enbart kustförsvaret för att bemanna fasta och rörliga batterier, lägga minspärrar o.s.v.. Idag är så vitt jag vet allt det ersatt av en stycken amfibiebataljon.
Kongsberg har också tappat en del i kurs och börjar närma sig mer acceptabla nivåer. Till det kan också en svagare norsk krona räknas. Tvärt emot den amerikanska dollarn som stärkts har ju den norska kronan försvagats.
En starkare amerikansk dollar har ju gjort underverk för portföljen då innehav som t.ex. Berkshire och Walmart inte bara stigit i kurs utan ännu mer räknat i sek p.g.a. en starkare dollar. Dock är det ju inte lika roligt att öka i dem då. Även om det inte går förutspå valutakurser så är jag ju ändock medveten om att jag omedvetet låter det spela in i min bedömning över vad som är dyrt eller billigt. Det är en psykologiskt fälla. Dollarn kan ju fortsätta stiga i 10 år till, vad vet jag. Men man (eller i alla fall jag) har en tendens till att titta mest på det som ligger närmast i backspegeln. Det är en svår sak att överkomma, mentalt.
Håller man sig enbart till sek noterade bolag kommer man delvis ifrån det, men inte helt. Många av våra svenska börsbolag är ju multinationella. Valutaförändringar påverkar dem och deras vinster också.Kanske blir det lite tuffare för våra exportbolag framöver, kanske inte.
Ja det finns många frågetecken här i vår värld, inte minst på aktiemarknaden. Frågan är om det går mot mörkare tider eller ljusare? Och även om det blir ljusare kan det ju ändå bli kallare innan det blir varmare. Hur som helst. I brist på några egentliga råd, från mig till eder alla, en midvinterdikt.
Midvinterbörsens köld kan vara rå.
Kurser stiga och falla.
Alla titta ängsligt på
Ska man verkligen palla?
Spararen traskar runt i en bana
Undrar om aktiebörsen snart ska åka utförskana?
Snön lyser fortfarande vit på taken
Och Spartacus badar bastu naken
God fortsättning!
söndag 7 december 2014
Skattestatistiskt årsbok för 2014
Skattestatistiskt årsbok. Visst låter det lockande att läsa...
2014 års version har i alla fall kommit ut nu.
I den kan man läsa saker som att:
1% av de mest förmögna äger 1/4 av all förmögenhet.
Nettoförmögenhetens medianvärde är 65.000 kr
Nettoförmögenheten består nästan uteslutande av fastigheter. Banksparandet enbart 11%. Det är m.a.o. i bostaden som svensken har sin "förmögenhet".
Skattekvoten (skatternas andel av BNP) i Sverige ligger på 45,4%. Att jämföra med genomsnittet i EU15 på 38,4%
Ett annat sätt att mäta skattetrycket är den disponibla inkomstens andel av inkomsten. Alltså lön minus skatt plus transfereringar. Skatten som betalas går ju trots allt i många fall tillbaka till den genomsnittlige svensken på något sätt barnbidrag m.m.) så "trycket" mätt i Skattekvot är inte alltid rättvisande. I Sverige är den disponibla inkomsten för en ensamstående i genomsnitt 75,1% av lönen (EU 70,5%) och en gift med två barn i genomsnitt 82,1% (EU 82,2%).
För den som vill fördjupa sig mer så finns hela rapporten till beskådan här.
Trevlig andra advent!
2014 års version har i alla fall kommit ut nu.
I den kan man läsa saker som att:
1% av de mest förmögna äger 1/4 av all förmögenhet.
Nettoförmögenhetens medianvärde är 65.000 kr
Nettoförmögenheten består nästan uteslutande av fastigheter. Banksparandet enbart 11%. Det är m.a.o. i bostaden som svensken har sin "förmögenhet".
Skattekvoten (skatternas andel av BNP) i Sverige ligger på 45,4%. Att jämföra med genomsnittet i EU15 på 38,4%
Ett annat sätt att mäta skattetrycket är den disponibla inkomstens andel av inkomsten. Alltså lön minus skatt plus transfereringar. Skatten som betalas går ju trots allt i många fall tillbaka till den genomsnittlige svensken på något sätt barnbidrag m.m.) så "trycket" mätt i Skattekvot är inte alltid rättvisande. I Sverige är den disponibla inkomsten för en ensamstående i genomsnitt 75,1% av lönen (EU 70,5%) och en gift med två barn i genomsnitt 82,1% (EU 82,2%).
För den som vill fördjupa sig mer så finns hela rapporten till beskådan här.
Trevlig andra advent!
måndag 1 december 2014
Oljesektorn, Black Friday och preferensaktier
Oljepriset fortsätter falla. WTI i skrivande stund på 66 usd. Riggoperatören Seadrill ställde in utdelningarna på obestämd tid. Kanske inte jätteförvånande att de är först ut då det var det riggbolag med sämst balansräkning när jag gjorde en sammanställning i våras. Eller som Placera.nu skriver "Seadrill motiverar beslutet med att det nuvarande försämrade
marknadsläget gör att bolaget i stället ska fokusera på skuldreducering"
Vi får se om fler riggoperatörer följer Seadrills exempel. Det mesta inom olja, inte bara oljan självt, har i alla fall sjunkit i pris.
Bolag så som Ganger Rolf handlas nu till 72 nok, Aker 153 nok, Det norske oljeselskap 37 nok, TGS Nopec 156 nok, Statoil 133 nok, Transocean 21 usd, Diamond Offshore 29 usd, Ensco 34 usd, Fred Olsen 73 nok, Exxon 91 usd, Lundin Petroleum 105 kr och BP 39 usd.
Det kan vara intressant att se tillbaka om något år eller två för att se vad som hänt då.
Hur ser du på oljesektorn?
Något annat som har en fallande trend är järn, koppar och andra metaller. Järn har nu kommit ned till 80 usd vilket är i nivå med 2009 års nivåer.
Följdaktligen prissätts bolag så som Vale till 9 usd, BHP Billiton 52 usd och Rio Tinto på 47 usd.
Järnpriset toppade februari 2011 på 187 usd och har sedan dess varit i fallande trend (med lite gupp i mellan). Kanske man sagt många gånger under resans gång att "nu vänder det snart". Dock går ju inte sådant direkt förutsäga.
Det krävs att man har sin egen uppfattning och investeringstes klar för sig när man går in i råvarusektorn. Det kan bli brutalare än en Black Friday på Walmart.
Appropå Black Friday. Konceptet verkar ha spridit sig till bl.a. Storbritannien. Black Friday är ju dagen efter Thanksgiving. En stor shopping- och readag då julhandeln traditionellt inleds för amerikanarna. Det brukar också vara en ledig dag, en klämdag.
Även här i Sverige har jag sett lite försök från handelns sida att få oss att anamma detta "fenomen". Ja det är någonting speciellt med oss människor och när vi tror oss se någonting på REA. Oavsett om det gäller aktier i bolag, storbilds-tv eller barnleksaker. Man köper gärna, mer och mer oavsett om man behöver det eller ej.
Motsatsen till Black Friday torde vara Buy Nothing Day, en köpfri dag, som traditionellt här "firas" sista lördagen i November. En dag då man inte shoppar någonting samt lämpar sig för manifestationer i syfte att ifrågasätta konsumtionssamhället
Hur ser du på Black Friday och Buy Nothing Day?
Wal-Mart förresten verkar ha kommit ur "rean" då aktien nu prissätts till 88 usd. Även om aktien blivit populärare hos Mr Market är kedjan dock inte det hos alla andra.
Protester förekommer bl.a. för att ge arbetare på Walmart bättre arbetsförhållanden. Walmart är så vitt jag vet en av USAs största arbetsgivare med ca 1,3 miljoner anställda och hamnar därför ofta i fokus. En del av kritiken handlar om sjukvårdsförsäkring. Där Walmart tydligen inte betalar alla sina anställdas sjukvårdsförsäkring. I Sverige har vi ju ett annat system med bl.a. allmän sjukförsäkring och sjukvård som bekostas via skattesedeln.
Hur ser du på sjukvårdsförsäkringssystemet och dess finansiering?
Medan råvaror gått ned i polularitet under 2014 så har något annat växt i popularitet, preferensaktier. Får bara några få år sedan var de nästan exotiska undantag på den svenska börsen. Nu finns de i en allt större mängd. De verkar vara ett allt mer populärt inslag i finansieringen för olika bolag. I och med sjunkande sparräntor så ser nog många dem som ett bättre alternativ. De lockar ju med hög direktavkastning. Finns det dock fallgropar även här? Preferensaktier ger företräde framför stamaktier, men det är ändå skatteverk och långivare som står först i kön om det skulle krisa på riktigt.
Hur ser du på preferensaktier?
Vi får se om fler riggoperatörer följer Seadrills exempel. Det mesta inom olja, inte bara oljan självt, har i alla fall sjunkit i pris.
Bolag så som Ganger Rolf handlas nu till 72 nok, Aker 153 nok, Det norske oljeselskap 37 nok, TGS Nopec 156 nok, Statoil 133 nok, Transocean 21 usd, Diamond Offshore 29 usd, Ensco 34 usd, Fred Olsen 73 nok, Exxon 91 usd, Lundin Petroleum 105 kr och BP 39 usd.
Det kan vara intressant att se tillbaka om något år eller två för att se vad som hänt då.
Hur ser du på oljesektorn?
Något annat som har en fallande trend är järn, koppar och andra metaller. Järn har nu kommit ned till 80 usd vilket är i nivå med 2009 års nivåer.
Följdaktligen prissätts bolag så som Vale till 9 usd, BHP Billiton 52 usd och Rio Tinto på 47 usd.
Järnpriset toppade februari 2011 på 187 usd och har sedan dess varit i fallande trend (med lite gupp i mellan). Kanske man sagt många gånger under resans gång att "nu vänder det snart". Dock går ju inte sådant direkt förutsäga.
Det krävs att man har sin egen uppfattning och investeringstes klar för sig när man går in i råvarusektorn. Det kan bli brutalare än en Black Friday på Walmart.
Appropå Black Friday. Konceptet verkar ha spridit sig till bl.a. Storbritannien. Black Friday är ju dagen efter Thanksgiving. En stor shopping- och readag då julhandeln traditionellt inleds för amerikanarna. Det brukar också vara en ledig dag, en klämdag.
Även här i Sverige har jag sett lite försök från handelns sida att få oss att anamma detta "fenomen". Ja det är någonting speciellt med oss människor och när vi tror oss se någonting på REA. Oavsett om det gäller aktier i bolag, storbilds-tv eller barnleksaker. Man köper gärna, mer och mer oavsett om man behöver det eller ej.
Motsatsen till Black Friday torde vara Buy Nothing Day, en köpfri dag, som traditionellt här "firas" sista lördagen i November. En dag då man inte shoppar någonting samt lämpar sig för manifestationer i syfte att ifrågasätta konsumtionssamhället
Hur ser du på Black Friday och Buy Nothing Day?
Wal-Mart förresten verkar ha kommit ur "rean" då aktien nu prissätts till 88 usd. Även om aktien blivit populärare hos Mr Market är kedjan dock inte det hos alla andra.
Protester förekommer bl.a. för att ge arbetare på Walmart bättre arbetsförhållanden. Walmart är så vitt jag vet en av USAs största arbetsgivare med ca 1,3 miljoner anställda och hamnar därför ofta i fokus. En del av kritiken handlar om sjukvårdsförsäkring. Där Walmart tydligen inte betalar alla sina anställdas sjukvårdsförsäkring. I Sverige har vi ju ett annat system med bl.a. allmän sjukförsäkring och sjukvård som bekostas via skattesedeln.
Hur ser du på sjukvårdsförsäkringssystemet och dess finansiering?
Medan råvaror gått ned i polularitet under 2014 så har något annat växt i popularitet, preferensaktier. Får bara några få år sedan var de nästan exotiska undantag på den svenska börsen. Nu finns de i en allt större mängd. De verkar vara ett allt mer populärt inslag i finansieringen för olika bolag. I och med sjunkande sparräntor så ser nog många dem som ett bättre alternativ. De lockar ju med hög direktavkastning. Finns det dock fallgropar även här? Preferensaktier ger företräde framför stamaktier, men det är ändå skatteverk och långivare som står först i kön om det skulle krisa på riktigt.
Hur ser du på preferensaktier?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)