Kinesiskt nyår, gyllene andelar och minoritetsägande

Det kinesiska nyåret har inletts. Igår kväll satt troligen många uppe. Idag på nyårsdagen brukar det traditionellt delas ut gåvor. Det kinesiska nyåret är årets största helg och varar i flera dagar. Var dag har enligt tradition sina sysslor.  21:e till 27:e är lediga helgdagar, men firandet kan fortsätta till den 5:e februari då det brukar avslutas med lyktfestival.

I år sammanfaller det också med att Kina inför festligheterna släppt på de tre år långa covid-restriktionerna. Kina höll länge i sin nolltolerans och hårda lock-down policy. Tvärt emot egentligen vad vi gjorde i Sverige som troligen var bland de mest öppna länderna.

Något annat som man i Kina slagit ned hårt på är bl.a. de stora tech-giganternas inflytande. Drygt två år av tumskrivande och ökad kontroll. Vilket lett till att utländska investerare tagit sitt pick och pack och lämnat kinesisk börs.

Kinesisk börs överlag har inte rosat någon. Räcker att kolla på SSE50 (de 50 största på Shanghai-börsen). Från toppen precis i början av 2021 då SSE 50 stod i ca 4000 till bottenivån i höstas 2022 på ca 2300.

Sedan positivare tongångar börjat inledas står SSE50 idag på ca 2800. D.v.s en klättring uppåt igen, liksom på övriga världens börser, verkar ha inträffat.

Återgår vi till tech-giganter så kan vi ta Alibaba som exempel. Toppnivåer på ca 305 usd via NYSE till botten i höstas på ca 64 usd.

Tencent toppade på 73 eur via Frankfurt-börsen. Botten i höstas på 27 eur.

Idag står de i 120 usd respektive 46 eur.

Kursrörelserna exemplifierar volaliteten man kan uppleva tämligen väl.

Ett sätt som man i Kina nyttjat för att stärka kontrollen över tech- och mediabolag är att 1 % ägs av staten. De aktierna kommer med särskilda rättigheter att kontrollera innehållet. S.k. ”gyllene andelar”. Rent formellt sker det genom att andelarna ger rätt till en styrelsepost vars ledamot har veto-rätt. Än så länge inte i något moderbolag så vitt jag vet, men man har börjat med det i några av alla de dotterbolag som de stora koncernerna består utav. Då dotterbolag verksamma i specifika affärsområden som t.ex video-strömningsplattformar (Youku som exempel).

Bolag inom media, finans och energi verkar vara de tre affärsområdena som i nuläget får dessa ”gyllene andelar”.

Kinas taktik att äga minoritetsandelar för att få insyn och inflytande är inget som enbart sker i Kina. Mer och mer har det också uppmärksammats att så sker i andra delar av världen också. Då gärna i kritisk infrastruktur.

Vi har t.ex. exempel på köp av andelar i Tysklands, liksom Europas, bland de största och viktigaste hamnar, Hamburgs hamn.

I Sverige har vi ett för aktieintresserade intressant exempel. Euroclear. Sveriges enda värdepapperscentral som hanterar aktieböckerna för alla svenska börsbolag. Hjärtat av själva infrastrukturen för aktieägande och handel. Tredje största ägaren är ett bolag kopplat till just Kina.

I mitt förra inlägg så gick jag igenom politisk risk som en sak i checklistan att stämma av. Just de politiska riskerna är ganska tydliga och man kan anpassa risktagandet med dem i åtanke. Men det finns också mer diffusa politiska risker. Risker som kan påverka oss på mer indirekta sätt.

Hur som helst. Tigerns år lämnar vi nu bakom oss och vi kliver in i kaninens år.

 

 

Checklista - politisk risk

I den fjärde punkten i den enkla checklista på jag använder mig av kommer politisk risk.

 

Politisk risk är uppenbar i länder med auktoritära regimer, marknadsfientliga eller helt enkelt opålitliga. Risken för att styrande i dessa länder ställer till det för bolag är uppenbar.

 

Jag räknar dock även reglerade verksamheter som extra riskfylld. Verksamheter vars intjäningsförmåga baseras direkt eller indirekt på politiska beslut, som t.ex. kraftproduktion. Även verksamheter som är beroende av offentliga medel räknas in så som t.ex. försvarsindustri. När politiken är synbart påtaglig är det en riskfaktor.

 

För att problematisera lite. Det finns de som gärna ger sig in i marknader med, enligt min definition, högre politisk risk. Skagen fonder är en sådan förvaltare som gärna givit sig in i dylikt för att leta "bargains" och Lundin-sfären är ett annat exempel. Kan de få bra avkastning? Ja naturligtvis. Men enligt mig genom att ta högre risker. Rätt eller fel?

 

Som vanligt så innebär det inte att ett bolag som inte just klarar av det här kriteriet diskvalificeras. Kan äga bolag som innefattar politisk risk, men varje extra risk som identifieras gör att exponeringen jag eventuellt tillåter mig ha minskar.

Landar det i att ett bolag bär för många riskfaktorer sållas det helt bort. Blir ointressant att fortsätta gräva runt.

Amerikanska banker, överlag positiv, fortsatta utmaningar

De amerikanska storbankerna brukar alltid tilldra sig intresset vid starten av en rapportperiod. JP Morgan, Bank of America, Citigroup och Wells Fargo kom nyligen med sina Q4-rapporter.

Högre ränta har gynnat delar av verksamheten som förväntat, medan den missgynnar investment banking-sidan. Lånevolymerna i sig var i mångt och mycket upp för dem. Överlag verkar rapporterna kommit in bättre än förväntat. Det som verkar modelleras som troligast av bankerna också är inte ett ättestup-konjunktur-scenario utan en tämligen mild konjunktursvacka.

Det är heller ingen krisvärdering på amerikanska banker. De ligger, som sig bör. På ca PE 11 och erbjuder en direktavkastning på mellan 3-4 %. Det tuffar på.

Jag tänker mig samma scenario även för våra banker här hemma. Det kommer tuffa på. Man vet aldrig, men min uppfattning är att de generellt har varit bättre denna gång på att inte trassla in sig i knepig kreditgivning. Istället har det skötts på annat håll denna eufori-fas. Jag tror därmed inte kreditförlusterna blir nämnvärda framöver. Tvärt om så kommer de gynnas av ett mer normalt ränteklimat.

Såvida inte politiker klåpar sig så bör de kunna vara goda utdelare framöver. För den sakens skull anser jag inte det är köpläge. Nej, jag köper bara dylik verksamhet då alla skriker sälj.

För att exemplifiera den senaste tidens kursuppgångar kan jag notera ned P/B-värderingen igen på våra banker, samt höstens inom parentes.

Handelsbanken 1,1 (1)

Swedbank 1,3 (1)

Nordea 1,3 (1,1)

SEB 1,4 (1,2)

Direktavkastningarna ligger på 5-6 %.

Äger man inte bank så kan man ändå glädjas att en hel del utdelningar kommer troligen sippra in i diverse investmentbolag. Bankerna själva kan inte omsätta vinsterna till meningsfulla investeringar. Därav saftiga utdelningar. Meningsfulla investeringar  kan dock förhoppningsvis ägarna göra.

Den udda fågeln i ”korgen” är nederländska ING. Värdering P/B 0,9.

Summa summarum. Vi är alltså tillbaka på värderingarna som gällde innan årsskiftet 21/22 vad det gäller bank.

Jag har inte köpt på mig bank den här nedgången i höstas-somras. De blev aldrig så billiga denna gång som jag ville ha dem. Det var annat som blev.

När jag ändå är inne på nedgångar, uppgångar och marknadsprat så kan även noteras att de här de första dagarna i januari har varit ganska kraftiga kursrörelser uppåt.

På bevakningslistan är nu 4 av 10 ”grönt”.

Allokeringsmässigt så innebär ”dyrare” att lite mindre reserveras till aktiesparande. D.v.s. summan som sipprar in veckovis minskas. Är alltid nettoköpare men man minskar risken för att göra massiva fel om man stryper åt sakta när det blir dyrare och så ökar man sparandet när det blir billigare (samt eventuellt kastar in extrapengar). Det är när det är som billigast man får mest för pengarna och vice versa.

Sedan är det naturligtvis bolagens utveckling som styr den långsiktiga avkastningen, men det lilla man kan påverka själv vill man ju gärna göra det bästa av.

Hur som helst. Jag är överlag positiv. Det är en mycket sundare miljö vi är i nu. Värderingsmässigt och förutsättningsmässigt. Mer lagom och sunda värderingar, i en mer normal räntemiljö, med en ekonomi som taktar på (inte gasar för fullt på steroider). Det borgar för långsiktighet på annat sätt. 2023 var kanske lite av ett uppvaknande för vissa på många sätt. Men det behövs ibland en klapp på kinden för att folk ska vakna till.

Det enda som oroar mig egentligen är det politiska. Att man fortsätter med meningslösa stimulanser. Saker som bara botar symptom och skapar tillfälliga glädjeyttringar hos hushåll och företag istället för att använda tid och resurser på att göra långsiktiga förändringar.

Det ska inte behövas skickas ut en massa bidrag. Ett samhälle ska inte ha hög arbetslöshet samtidigt som det skriks efter arbetskraft. Det behövs ett långsiktigt förändrat sätt att tänka kring hur man bygger en resilient ekonomi bland hushållen. Där sparande gynnas. Inte leva till max genom maximal belåning. Ja, det finns saker att jobba med. Men som sagt. Överlag är jag ändå positiv över att ett litet uppvaknande skett i alla fall.