Howard Marks sägs ju förvalta pengar framgångsrikt genom att vara riskaversiv, genom att ta låga risker. Ändå investerar han stort mitt under brinnande finanskris. Hur hänger detta ihop kan en betraktare först undra?
För värdeinvesterare känns Marks argument igen och i nuvarande marknadsklimat känns det absolut aktuellt att påminna sig om det. I sin bok nämner han bl.a.
“Theory says high return is associated with high risk because the former exists to compensate for the latter. But pragmatic value investors feel just the opposite: they believe high return and low risk can be achieved simultaneously by buying things for less than they’re worth. In the same way, overpaying implies both low return and high risk.”
Lägre priser ger alltså lägre risker och det omvända, ett högt pris i sig riskerar att göra en investering medioker eller sämre.
"The point is that even after an investment has been closed out, it’s impossible to tell how much risk it entailed. Certainly the fact that an investment worked doesn’t mean it wasn’t risky, and vice versa. With regard to a successful investment, where do you look to learn whether the favorable outcome was inescapable or just one of a hundred possibilities (many of them unpleasant)? And ditto for a loser: how do we ascertain whether it was a reasonable but ill-fated venture, or just a wild stab that deserved to be punished?"
Marks skriver också:.
“No asset class or investment has the birthright of a high return. It’s only attractive if it’s priced right.”
Till skillnad från andra framgångsrika värdeinvesterare så investerar ju inte Marks främst i aktier utan i olika former av skuldförbindelse, konvertibler m.m. med någon form av underliggande säkerhet.
Trots att det enligt många är aktier som gäller för den långsiktige så har Marks lyckats väldigt bra i sina closed-end funds med 15-20% årlig genomsnittlig avkastning över tid.
En av anledningarna är antagligen att man, likt andra framgångsrika investerare, köper tillgångar i tider av allmän oro när ingen annan köper.
“Believe me, there is nothing better than buying from someone who has to sell regardless of price during a crash. Many of the best buys we’ve ever made occurred for that reason.”
“The safest and most potentially profitable thing is to buy something when no one likes it.”
Marks kommenterar även andra sidan av det "myntet".
“Since buying from a forced seller is the best thing in our world, being a forced seller is the worst. That means it’s essential to arrange your affairs so you’ll be able to hold on – and not sell – at the worst of times. This requires both long-term capital and strong psychological resources.”
Här i ligger många fondförvaltares akilleshäl. De kan vara hur duktiga som helst men utan tillgång till "long-term capital" så måste man sälja när sparare vill ta ut sina pengar. Fonder där man har "låst" sina pengar för en viss tid har då en fördel.
Riskberäkningar i form av matematiska formler är heller ingenting som ligger för Marks.
"Risk and the risk/return decision aren’t ‘machinable,’ or capable of being turned over to a computer…Ben Graham and David Dodd put it this way more than sixty years ago…‘the relation between different kinds of investments and the risk of loss is entirely too indefinite, and too variable with changing conditions, to permit of sound mathematical formulations.’”
“The bottom line is that, looked at prospectively, much of risk is subjective, hidden, and unquantifiable. Where does that leave us? If the risk of loss can’t be measured, quantified or even observed – and if it’s consigned to subjectivity – how can it be dealt with? Skillful investors can get a sense for the risk present in a given situation…There have been many efforts of late to make risk assessment more scientific. Financial institutions routinely employ quantitative “risk managers” separate from their asset management teams and have adopted computer models such as “value at risk” to measure the risk in a portfolio…In my opinion, they’ll never be as good as the best investors’ subjective judgment.”
I slutändan handlar framgångsrikt investerande om i högsta grad subjektiva bedömningar.
Risk går minimera, men inte undkomma. Eller som Marks skriver:
“Investing consists of exactly one thing: dealing with the future. And because none of us can know the future with certainty, risk is inescapable.”
Relaterat till risk och inte minst kopplat till dagens börsklimat är också följande rader:
“In the investing world, one can live for years off one great coup or one extreme but eventually accurate forecast. But what’s proved by one success? When markets are booming, the best results often go to those who take the most risk. Were they smart to anticipate good times and bulk up on beta, or just congenitally aggressive types who were bailed out by events? Most simply put, how often in our business are people right for the wrong reasons? These are the people Nassim Nicholas Taleb calls ‘lucky idiots,’ and in the short run it’s certainly hard to tell them from skilled investors."
Det ligger en hel del i vad han säger. I en uppåtgående marknad kan man få riktigt bra avkastning genom att satsa på investeringar med högre risker, med högre hävstänger. En sådan investerare kan då hyllas för att vara duktig, men är man duktig och kallt beräknande eller är man enbart dumdristig eller ännu värre, har tur? I värsta fall så blandar man ihop korten och tror att den tur man haft är ett uttryck för skicklighet och så bränner man sig slutligen rejält när "turen" inte längre håller i sig.
Man kan göra allting rätt men det kan ändå gå fel. Samtidigt kan man göra fel, men det kan ändå bli rätt. Marks skriver bl.a.:
“‘There’s a big difference between probability and outcome. Probable things fail to happen – and improbable things happen – all the time.’ That’s one of the most important things you can know about investment risk.”
Vad är dina tankar kring något av ovanstående och/eller riskhantering i allmänhet?
