Med anledning av att jag kikade på Oaktree Capital där Howard Marks är grundare och förvaltare var det även intressant att kika på hans bok The Most Important Thing
Howard Marks sägs ju förvalta pengar framgångsrikt genom att vara riskaversiv, genom att ta låga risker. Ändå investerar han stort mitt under brinnande finanskris. Hur hänger detta ihop kan en betraktare först undra?
För värdeinvesterare känns Marks argument igen och i nuvarande marknadsklimat känns det absolut aktuellt att påminna sig om det. I sin bok nämner han bl.a.
“Theory says high return is associated with high risk because the
former exists to compensate for the latter. But pragmatic value
investors feel just the opposite: they believe high return and low risk
can be achieved simultaneously by buying things for less than they’re
worth. In the same way, overpaying implies both low return and high
risk.”
Lägre priser ger alltså lägre risker och det omvända, ett högt pris i sig riskerar att göra en investering medioker eller sämre.
"The point is that even after an investment has been closed out, it’s
impossible to tell how much risk it entailed. Certainly the fact that
an investment worked doesn’t mean it wasn’t risky, and vice versa. With
regard to a successful investment, where do you look to learn whether
the favorable outcome was inescapable or just one of a hundred
possibilities (many of them unpleasant)? And ditto for a loser: how do
we ascertain whether it was a reasonable but ill-fated venture, or just a
wild stab that deserved to be punished?"
Marks skriver också:.
“No asset class or investment has the birthright of a high return. It’s only attractive if it’s priced right.”
Till skillnad från andra framgångsrika värdeinvesterare så investerar ju inte Marks främst i aktier utan i olika former av skuldförbindelse, konvertibler m.m. med någon form av underliggande säkerhet.
Trots att det enligt många är aktier som gäller för den långsiktige så har Marks lyckats väldigt bra i sina closed-end funds med 15-20% årlig genomsnittlig avkastning över tid.
En av anledningarna är antagligen att man, likt andra framgångsrika investerare, köper tillgångar i tider av allmän oro när ingen annan köper.
“Believe me, there is nothing better than buying from someone who
has to sell regardless of price during a crash. Many of the best buys
we’ve ever made occurred for that reason.”
“The safest and most potentially profitable thing is to buy something when no one likes it.”
Marks kommenterar även andra sidan av det "myntet".
“Since buying from a forced seller is the best thing in our world,
being a forced seller is the worst. That means it’s essential to arrange
your affairs so you’ll be able to hold on – and not sell – at the worst
of times. This requires both long-term capital and strong psychological
resources.”
Här i ligger många fondförvaltares akilleshäl. De kan vara hur duktiga som helst men utan tillgång till "long-term capital" så måste man sälja när sparare vill ta ut sina pengar. Fonder där man har "låst" sina pengar för en viss tid har då en fördel.
Riskberäkningar i form av matematiska formler är heller ingenting som ligger för Marks.
"Risk and the risk/return decision aren’t ‘machinable,’ or capable
of being turned over to a computer…Ben Graham and David Dodd put it this
way more than sixty years ago…‘the relation between different kinds of
investments and the risk of loss is entirely too indefinite, and too
variable with changing conditions, to permit of sound mathematical
formulations.’”
“The bottom line is that, looked at prospectively, much of risk is
subjective, hidden, and unquantifiable. Where does that leave us? If the
risk of loss can’t be measured, quantified or even observed – and if
it’s consigned to subjectivity – how can it be dealt with? Skillful
investors can get a sense for the risk present in a given
situation…There have been many efforts of late to make risk assessment
more scientific. Financial institutions routinely employ quantitative
“risk managers” separate from their asset management teams and have
adopted computer models such as “value at risk” to measure the risk in a
portfolio…In my opinion, they’ll never be as good as the best
investors’ subjective judgment.”
I slutändan handlar framgångsrikt investerande om i högsta grad subjektiva bedömningar.
Risk går minimera, men inte undkomma. Eller som Marks skriver:
“Investing consists of exactly one thing: dealing with the future.
And because none of us can know the future with certainty, risk is
inescapable.”
Relaterat till risk och inte minst kopplat till dagens börsklimat är också följande rader:
“In the investing world, one can live for years off one great coup
or one extreme but eventually accurate forecast. But what’s proved by
one success? When markets are booming, the best results often go to
those who take the most risk. Were they smart to anticipate good times
and bulk up on beta, or just congenitally aggressive types who were
bailed out by events? Most simply put, how often in our business are
people right for the wrong reasons? These are the people Nassim Nicholas
Taleb calls ‘lucky idiots,’ and in the short run it’s certainly hard to
tell them from skilled investors."
Det ligger en hel del i vad han säger. I en uppåtgående marknad kan man få riktigt bra avkastning genom att satsa på investeringar med högre risker, med högre hävstänger. En sådan investerare kan då hyllas för att vara duktig, men är man duktig och kallt beräknande eller är man enbart dumdristig eller ännu värre, har tur? I värsta fall så blandar man ihop korten och tror att den tur man haft är ett uttryck för skicklighet och så bränner man sig slutligen rejält när "turen" inte längre håller i sig.
Man kan göra allting rätt men det kan ändå gå fel. Samtidigt kan man göra fel, men det kan ändå bli rätt. Marks skriver bl.a.:
“‘There’s a big difference between probability and outcome. Probable
things fail to happen – and improbable things happen – all the time.’
That’s one of the most important things you can know about investment
risk.”
Vad är dina tankar kring något av ovanstående och/eller riskhantering i allmänhet?
tisdag 19 november 2013
Howard Marks syn på risk
tisdag 12 november 2013
Analys av Oaktree Capital
Ett innehav som fondförvaltningsbolaget Didner & Gerge valt att köpa/öka i två kvartal på rad är Oaktree Capital. Jag provar därför att ställa det mot mina s.k. ratingkriterier.
Oaktree
Capital är kapitalförvaltare. Man förvaltare helt enkelt andras pengar genom en en slags blandning
av att vara fondförvaltare och ett private equity bolag.
Man har med
stor framgång huvudsak investerat i diverse skuldförbindelser och konvertibler.
Man har också en förkärlek till att investera då ingen annan vill, t.ex. gick
man in väldigt stort under Finanskrisen. Kortfattat kan man beskriva investeringsstilen som en slags ”contrarian” stil, samtidigt som man har
fokus på att begränsa risker och eventuella nedsidor. En intressant artikel om hur man agerade under Finanskrisen finns här: Treasure Hunters of the Financial Crisis
En av grundarna och förgrundsfigur är Howard Marks, författare till bl.a. The Most Important Thing. Han skriver också många läsvärda brev till andelsägarna: Oaktree Memo Memos. Inte minst uppskattade bland värdeinvesterare och s.k. contrarians.
Oaktree
bildades 1995 och noterade A-units i april 2012 (Ledningen/förvaltarna äger B-units med rösträtt).
Oaktree har ca 80 miljarder usd under
förvaltning och ca 700 anställda fördelat på 13 städer i 10 länder. I genomsnitt har man ökat den förvaltade summan med 10% årligen under den senaste 15-årsperioden.
Intäkter får
man från tre håll. Dels förvaltningsavgifter. De uppgår i genomsnitt till ca
1,5% av förvaltat kapital. Förvaltningsavgifterna utgör den stora intäkten och
motsvarar ca 60% av intäkterna under den senaste 5-års perioden. Ca 30% av
intäkterna kommer från prestationsavgifter. I genomsnitt får man ca 20% av
vinsten. Den sista och minsta posten är inkomst från den egna ”förmögenheten”.
I t.ex. bolagets olika closed-end funds så bidrar bolaget självt med
grundplåten. Ca 2,5% av fondens startkapital.
Egentligen
så är de sista två posterna mest intressanta för en A-unit ägare. I regel så verkar
motsvarande vad man får in på förvaltningsavgifter också gå till utgifter för
förvaltningen vilket gör att det är eventuella vinster och överskott från
förvaltningen som man kan räkna med att som delägare få ta del av. Hittills har
dock den kakan varit fullt tillräckligt god för att man ska få en
direktavkastning om ca 5-10% på sina A-units.
Det
förvaltade kapitalet är uppdelat på tre fondtyper. Close-end
funds (ca 63% av kapitalet), Open-ends (ca 34% av kapitalet) och Evergreen funds (ca 3% av kapitalet). Den förstnämnda är den typen som Oaktree haft mest framgång
med över tid med ca 20% årlig avkastning över en 15-års period. Closed-end
betyder att kapitalet där ofta är bundet en viss tid (3,5,7 år?) d.v.s.
placerare i den fonden flyttar inte in och ut kapital i tid och otid. Open-ends
liknar de fonder vi småsparare är vana vid (här i regel 30 dagars upplåsningstid) och Evergreen är en slags hedge
fonder.
När det
gäller tillgångsslag så är ca 60% investerat i diverse skuldförbindelser och
konvertibler med ganska hög säkerhet s.k. ”secured” och ”senior” debt (man har
bolagens tillgångar som säkerhet). Ca 20% är s.k. ”controll investing” d.v.s.
man investerar i bolag i syfte att höja lönsamheten på dem för att sedan sälja
vidare (tänk Ratos). 4% är fastigheter och 1% aktier. När det gäller den lilla potten aktier så är det för närvarande Asien, främst Kina, som gäller i exponering där. Tydligen anser man att bäst möjligheter finns där då västvärldens alla börser rusat den senaste tiden medan det ser osäkrare ut där.
Nordisk large, midcap eller på NYSE.
Oaktree
finns på NYSE. Ticker OAK.
Ägare
Oaktree
Capital ägs i princip av dess management, dess egna förvaltare. Bolaget är organiserat som ett
partnerskap med s.k. A och B-units. Det är A-units som finns noterade. B-units
innehavs av ledningen och förvaltarna själva och det är även B-units som har
rösträtt. Som innehavare av A-units har man enbart rätt till del av vinsten, ej
till någon röst. Några A-units gavs ut 2007 till några institutionella ägare,
men 2011 gjorde Oaktree en IPO och noterade A-units på börsen. Sedan dess har
de varit möjligt att köpa andelar. Det är med andra ord inte aktier i ordets
egentliga betydelse utan likt en MPL partnerskapsandelar.
Såvitt jag förstått fanns det två anledningar till noteringen. Dels för att skapa en möjlighet för ledningspersoner och förvaltare att göra en exit om de så vill, dels för att skapa en ”institution”, ett kapitalförvaltarbolag, som ska överleva även efter eventuellt generationsskifte bland förvaltare.
Såvitt jag förstått fanns det två anledningar till noteringen. Dels för att skapa en möjlighet för ledningspersoner och förvaltare att göra en exit om de så vill, dels för att skapa en ”institution”, ett kapitalförvaltarbolag, som ska överleva även efter eventuellt generationsskifte bland förvaltare.
Ger bolaget och förväntas det ge
utdelningar?
Ja bolaget
ger utdelningar eller rättare sagt ”distributions” - vinstfördelningar. Den
hamnade för 2012 hamnade på 2,94 usd/andel. Utdelningar ges fyra gånger per år.
Som 12 månaders rullande är den nu på 4,71 usd/andel. Utdelningarna kan variera för varje kvartal eftersom de bygger på hur mycket man tjänar från kvartal till kvartal. 5-års medel landar på 1,86 usd/andel. 3-års medel på 2,37 usd/andel.
Finns betydande risk för att bolagets
verksamhet starkt påverkas av externa faktorer så som råvarupriser,
ränteändringar, politiska beslut och börssvängningar?
Ja, som
kapitalförvaltare så visst påverkar börssvängningar. Visserligen läggs grunden
för god utveckling under ”dåliga” år men det förtar inte det faktum att det kan
svänga en hel del.
Oaktree
Capital anses inte klara kriteriet.
Är bolaget beroende av innovativ
produktutveckling?
Nej.
Visad
förmåga att gå med vinst genom hög och lågkonjunktur, eller i alla fall visad
förmåga att ge utdelningar under dylika perioder
Ja. Visserligen i varierande grad, men även mitt under brinnande Finanskris attraherade man mer kapital för att förvalta och göra investeringar med.
Ja. Visserligen i varierande grad, men även mitt under brinnande Finanskris attraherade man mer kapital för att förvalta och göra investeringar med.
Värdeförändringar
kan påverka resultatet, men sett till s.k. "distributions” så ska man alltid ha
lyckats ge det så vitt jag kunnat se.
Räntebärande skulder lägre än eget
kapital
Man har i
princip inga egna tillgångar. Man förvaltar andras. Fördelen i ett
branschjämförelseperspektiv är att de inte tar upp massa lån för att skapa hävstång på
förvaltat kapital. Dock klarar inte balansräkningar av den här typen mitt krav.
Avkastnings-
och tillväxtskrav
Här får man inte luras av att deras fonder har en god historik. Som delägare så beror min avkastning i slutänden på hur mycket jag får i distributions från Oaktree själva. Någon uppbyggnad av eget kapital förekommer ju heller inte. Visserligen så kan man få högre avkastning om man attraherar mer kapital, men sådant är ju mycket mer flyktigt (potentiellt sett även om det inte visat sig vara så historiskt i Oaktrees fall).
Historiskt så har man lyckats växa det förvaltade kapitalet med ca 10% årligen. Bolaget har väldigt kort tid som noterat. Baserat på noteringskursen på ca 45 usd så motsvarar en utdelning på 1,86 usd (5-års medel) ca 4% direktavkastning. Nu har vinstfördelningarna under 2013 skjutit i höjden, men hur hållbara är de? Mycket av det kommer från investeringar som gjordes under Finanskrisen.
Tillsvidare så låter jag dock Oaktree klara kriteriet.
Historiskt så har man lyckats växa det förvaltade kapitalet med ca 10% årligen. Bolaget har väldigt kort tid som noterat. Baserat på noteringskursen på ca 45 usd så motsvarar en utdelning på 1,86 usd (5-års medel) ca 4% direktavkastning. Nu har vinstfördelningarna under 2013 skjutit i höjden, men hur hållbara är de? Mycket av det kommer från investeringar som gjordes under Finanskrisen.
Tillsvidare så låter jag dock Oaktree klara kriteriet.
Ledningen
Howard Marks är ordförande (se mer om honom i inledningen ovan). Bruce Karsh och John Frank kan också nämnas ur ledningen. Jag har
inte funnit någon anledning till att misstro ledningen.
Information
tillgängligt
Det är
tillfredsställande men ej optimalt eftersom innehaven och hur man agerar i alla lägen inte är fullt synligt. En del går dock följa via mediarapportering och i de stora dragen rapporterar man men långt ifrån allt (skulle troligen bli "information overload" då ändå iofs). Informationen bedöms i nuläget vara tillräcklig för att uppnå kriteriumet.
Marknadsmakt
och marknadssituation
Man är varken störst eller minst i branschen. Man har en "image" av att vara konservativa, försiktiga, men våga satsa i tider av turbulens och oro; "Be gready when others are fearfull".
Den stora exponeringen mot just s.k. "senior debt" är för att det anses säkrare än "equity" eller "junk bonds". Långivare står ju först i tur att få tillbaka sina pengar, före aktieägare. Senior debt är i sin tur de som står först i tur av långivarna. Ränteintäkterna må vara något lägre men så även riskerna.
I en lågräntemiljö finns det ju de kapitalförvaltare som lockats ta billiga lån för att sedan investera i riskfyllda högräntetillgångar. Detta skapar ju en fin hävstång. Detta är dock någonting som Oaktree undvikit. I jämförelse med branschkollegor och även andra liknande vinstfördelande partnerskap (MLPs, BDCs) så saknar man i stort sett lån.
Hur kan man ändå fått ca 20% årlig avkastning i sina closed-end funds om man inte tar större risker? Är inte avkastning kopplat till risk? Nej, inte enligt förvaltarna på Oaktree. Tvärtom. Lägre risk kan innebära högre avkastning. Det är bara det att man istället får se till att gå mot strömmen och investera när ingen annan vill. Closed-end funds är i sådana sammanhang en klar fördel och att man satsat på dylika är säkerligen en viktig delförklaring till att man fått bra avkastning över tid. Open-end funds utveckling kan vara mer svajigt då det påverkas mer av in- och utflöde av kapital. Hur skicklig man än är som förvaltare kan man ju inte styra om kunderna vill ta ut pengar mitt under brinnande Finanskris (såvida de inte är låsta). Oaktree lyckades dock dra in några miljarder usd under Finanskrisen för att göra investeringar. Tydligen hade de trots allt mångas förtroende av att kunna dra fördel av sådana situationer.
Marknaden för kapitalförvaltare lär finnas kvar även i fortsättningen, i vilken form det nu än kan vara, men jag har svårt att se att specifika kapitalförvaltare ska ha större marknadsmakt än andra.
Den stora exponeringen mot just s.k. "senior debt" är för att det anses säkrare än "equity" eller "junk bonds". Långivare står ju först i tur att få tillbaka sina pengar, före aktieägare. Senior debt är i sin tur de som står först i tur av långivarna. Ränteintäkterna må vara något lägre men så även riskerna.
I en lågräntemiljö finns det ju de kapitalförvaltare som lockats ta billiga lån för att sedan investera i riskfyllda högräntetillgångar. Detta skapar ju en fin hävstång. Detta är dock någonting som Oaktree undvikit. I jämförelse med branschkollegor och även andra liknande vinstfördelande partnerskap (MLPs, BDCs) så saknar man i stort sett lån.
Hur kan man ändå fått ca 20% årlig avkastning i sina closed-end funds om man inte tar större risker? Är inte avkastning kopplat till risk? Nej, inte enligt förvaltarna på Oaktree. Tvärtom. Lägre risk kan innebära högre avkastning. Det är bara det att man istället får se till att gå mot strömmen och investera när ingen annan vill. Closed-end funds är i sådana sammanhang en klar fördel och att man satsat på dylika är säkerligen en viktig delförklaring till att man fått bra avkastning över tid. Open-end funds utveckling kan vara mer svajigt då det påverkas mer av in- och utflöde av kapital. Hur skicklig man än är som förvaltare kan man ju inte styra om kunderna vill ta ut pengar mitt under brinnande Finanskris (såvida de inte är låsta). Oaktree lyckades dock dra in några miljarder usd under Finanskrisen för att göra investeringar. Tydligen hade de trots allt mångas förtroende av att kunna dra fördel av sådana situationer.
Marknaden för kapitalförvaltare lär finnas kvar även i fortsättningen, i vilken form det nu än kan vara, men jag har svårt att se att specifika kapitalförvaltare ska ha större marknadsmakt än andra.
Prissättningsmakten
i sig skiljer sig väl egentligen inte heller från andra. Jag tror man helt enkelt får följa branschpraxis och därför bedömer jag att man inte har någon.
Även om jag kan sympatisera med Oaktrees investeringsfilosofi så bedömer jag det som att man som kapitalförvaltare ej har någon speciell "moat" eller prissättningsmakt. Oaktree klarar därför ej kriteriumet.
För att ge någon annans syn på Oaktree citerar jag även Standard and Poors "Oaktrees focus is on risk-adjusted returns. As a result of its focus on downside protection, Oaktree tends to perform in difficult economic envronments but does not show the same spectacular returns compared with other industry participants during more favourable investment climates. The strategies of funds are set up wit a long-term focus and Oaktree anticipates it may experience significant short-term fluctuations in its portfolio values."
Även om jag kan sympatisera med Oaktrees investeringsfilosofi så bedömer jag det som att man som kapitalförvaltare ej har någon speciell "moat" eller prissättningsmakt. Oaktree klarar därför ej kriteriumet.
För att ge någon annans syn på Oaktree citerar jag även Standard and Poors "Oaktrees focus is on risk-adjusted returns. As a result of its focus on downside protection, Oaktree tends to perform in difficult economic envronments but does not show the same spectacular returns compared with other industry participants during more favourable investment climates. The strategies of funds are set up wit a long-term focus and Oaktree anticipates it may experience significant short-term fluctuations in its portfolio values."
Etiska
aspekter
Ok.
Brasklapp
Jag rör mig här på tämligen okända jaktmarker. Dessutom är historiken som noterat bolag väldigt kort. En brasklapp behövs.
Oaktree Capitals får godkänt på 9 kriterier av 12, men med en brasklapp. Detta leder då till ratingen: C.
Slutsats
Med ratingen C så är min syn på Oaktree Capital i grunden negativ. Det är inte min vanliga "cup of tea", samtidigt så imponerar vissa saker så jag kommer nog ändå fortsätta bevaka bolaget.
Noteringar
kring nuvarande värdering
OAK kurs
11/11 2013: 53 usd (Topp 3 år ca 60 usd, botten ca 40 usd)
Direktavkastning
baserat på TTM 9,1%
Direktavkastning baserat på 3-års medel 4,5%
Direktavkastning baserat på 5-års medel 3,5%
Direktavkastning baserat på 3-års medel 4,5%
Direktavkastning baserat på 5-års medel 3,5%
Vad är din
syn på Oaktree Capital
Etiketter:
Analyser,
Boktips,
Howard Marks,
Oaktree Capital,
Ratingkriterier
fredag 8 november 2013
Månadens MIILF
MIILF - Mature Investors I´d Like to Follow, eller m.a.o erfarna
investerare som jag både finner duktiga samt kan sympatisera med vad det
gäller deras investeringsstrategier. Sådana som jag helt enkelt tycker
kan vara värt att följa för att eventuellt finna nya investeringsideer.
Eller för att följa upp för att lära mig mer kring hur de eventuellt kan
tänka.
Denna MIILF-bevakning uppdateras fortlöpande och fokus ligger på vad de förvärvat och till vilka priser de ansåg det vara köpvärt.
Jag har valt ut några nordiska samt några amerikanska. I nuläget utgörs de av; Didner & Gerge (Aktie, Småbolags- och Globalfonderna), ODIN (Sverige- och Finlandsfonderna), Skagen (Global, Vekst- och Kon-Tikifonderna), Simon Blecher (Carnegie Sverige fond), Warren Buffett, Donald Yacktman, Meryl Witmer och Mohnish Pabrai.
Enbart de av ovanstående som annonserat nya köp sedan senaste MIILF uppdateringen inkluderas nedan.
Didner & Gerge
Q3 2013
Sandvik ca 90 kr
Nordea ca 75 kr
Indutrade ca 245 kr
Nibe ca 125 kr
Storebrand ca 35 nok
Sydbank ca 140 dkk
Fairfax ca 410 usd
Deere & Co ca 83 usd
Oaktree Capital ca 52 usd
ODIN
Sep. 2013
GL Beijer ca 125 kr
Hufvudstaden (A-aktien) ca 83 kr
Simon Blecher
Nov. 2013
Electrolux ca 165 kr
Donald Yacktman
Q3 2013
Coca Cola ca 39,50 usd
PepsiCo ca 82 usd
Exxon ca 90 usd
Oracle ca 32,50 usd
Denna MIILF-bevakning uppdateras fortlöpande och fokus ligger på vad de förvärvat och till vilka priser de ansåg det vara köpvärt.
Jag har valt ut några nordiska samt några amerikanska. I nuläget utgörs de av; Didner & Gerge (Aktie, Småbolags- och Globalfonderna), ODIN (Sverige- och Finlandsfonderna), Skagen (Global, Vekst- och Kon-Tikifonderna), Simon Blecher (Carnegie Sverige fond), Warren Buffett, Donald Yacktman, Meryl Witmer och Mohnish Pabrai.
Enbart de av ovanstående som annonserat nya köp sedan senaste MIILF uppdateringen inkluderas nedan.
Didner & Gerge
Q3 2013
Sandvik ca 90 kr
Nordea ca 75 kr
Indutrade ca 245 kr
Nibe ca 125 kr
Storebrand ca 35 nok
Sydbank ca 140 dkk
Fairfax ca 410 usd
Deere & Co ca 83 usd
Oaktree Capital ca 52 usd
ODIN
Sep. 2013
GL Beijer ca 125 kr
Hufvudstaden (A-aktien) ca 83 kr
Simon Blecher
Nov. 2013
Electrolux ca 165 kr
Donald Yacktman
Q3 2013
Coca Cola ca 39,50 usd
PepsiCo ca 82 usd
Exxon ca 90 usd
Oracle ca 32,50 usd
Månadens MIILF: Donald Yacktman
torsdag 7 november 2013
Sålt Wilhelm Wilhelmsen
Wilhelm Wilhelmsen lämnade Q3 rapport här om dagen och i samband med det sålde jag även de aktier jag hade i bolaget.
Försäljningen var orsakad av flera saker. Dels är bolaget
det av mina innehav med lägst kvaliteer i portföljen, utifrån mina kriterier. Det
betyder inte att Wilhelm Wilhelmsen är dåligt. Bolaget har många kvaliteer. Nej utan med det menas att bolaget med sin ranking
och med sin affärsverksamhet som är beroende av belåningär ett av mina innehåll med minst antal uppvisade
kvaliteer. Som sådant är det då lättare att det kan ”tippa över” från bedömningen
”neutral” till ”negativ”.
Samtidigt har värderingen stigit och det i ett läge då jag
tror mig kunna se bättre värden i bolag av högre kvaliteer. Med andra ord
uppfyller situationen en av mina säljkriterier. Priset
överstiger det bedömda "värdet" samtidigt som det finns andra
attraktiva placeringsalternativ. Vilka är då de andra attraktiva
placeringsalternativen? Enligt min bevakningslista så finns några bolag med ok
värdering som också är av högre kvaliteer. Dock inga REA-priser, men ok.
En annan anledning är den påannonserade utdelningssänkningen
för november. Wilhelm Wilhelmsen var vid investeringstillfället en s.k. Magic Sixes och avkastningen har varit
god från köptillfället för drygt ett år sedan. Både kursmässigt och
utdelningsmässigt, men när utdelningen sänks så att den på årsbasis motsvarar
en knappt 3% direktavkastning (Efter utdelningssänkningen ca 4% baserat på
inköpspriset). Ja då uppfyller bolaget ej heller egentligen ett annat av mina
krav. Wilhelm Wilhelmsen är ju inget tillväxtscase. Ett bolag utan egentlig
tillväxt ska, enligt mig, leverera stora och stabila utdelningar för att
motivera innehav. Det uppfyller då ett
annat av mina andra säljkriterier. Bolaget
levererar inte längre det som jag förväntar mig av ett bolag av den här typen.
Söker jag 3-4% direktavkastning utan någon egentlig tillväxt
finns det en mängd andra alternativ.
Kursmässigt vet jag ej vart Wilhelm Wilhelmsen kommer ta
vägen. Om konjunkturen förbättras så lär kursen fortsätta gå upp. Just nu handlas aktien
till kursen 182 nok vilket ger en förväntad direktavkastning på 3% på årsbasis
(bolaget ger utdelning två gånger per år) och en PE TTM på 7.
Överlag är jag relativt nöjd med hur köpet och innehavet föll
ut. Vid köpetillfället ansåg jag nedsidan var väldigt begränsad samtidigt har
det givit en bra avkastning. Jag är dock lite besviken på att det inte blev ett
mer långvarigt innehav. Min ambition är ju att egentligen att enbart ha innehav
som jag aldrig ska behöva/vilja sälja.
Avkastningen omräknat på årsbasis (inkl utdelningar men ej medräknat skatteeffeker) blev +45%.
Avkastningen omräknat på årsbasis (inkl utdelningar men ej medräknat skatteeffeker) blev +45%.
Vad tycker du? Har jag agerat rätt eller fel?
tisdag 5 november 2013
Fler rapporter - BRK, Kongsberg, Nokian Tyres m.m.
Berkshire har avgett sin Q3 rapport. Mellan
tummen och pekfingret så drar Berkshire in ca 2 usd/B-aktie per kvartal. En
tydlig utveckling är att de mer kapitaltunga verksamheterna som MidAmerican och
Burlington allt sedan förvärven 1999 och 2010 fått allt större betydelse för
vinsterna. Book value har klättrat lite uppåt (84,50 usd/ B aktie)och jag
justerar därmed mitt bevakningspris för Berkshire eftersom det baseras på det.
Den största
investeringen Buffett gjort hittills i år har varit köpet av Heinz (tillsammans
med en partner) då man fick halva aktiestocken samt preferensaktier som ger 9% i
utdelning. Priset för själva stamaktierna kanske inte signalerade rea precis,
men vem är jag att veta bättre kring Heinz värdering. Mitt förtroende för Berkshire är fortsatt
mycket stort och när vi ändå är inne på ämnet värderingar så anser jag inte Berkshire
vara övervärderat just nu, till skillnad från så mycket annat som finns noterat
på inte minst svenska börsen.
Berkshires
B-kurs just nu på ca 115 usd vilket ger en nuvarande värdering på ca x 1,36 av
s.k. book value.
Tittar vi på
norska Kongsberg så har jag inte så
mycket att kommentera kring den rapporten egentligen. Kongsberg Maritime
fortsätter visa tillväxt. Defence System har tecknat kontrakt på att leverera
delar till F-35-programmet. Protech fortsätter leverera men till lägre
marginaler. Vinsten ligger på 12 månaders rullande på 9,59 nok/aktie. Både
orderingång som omsättning liknar föregående års. Jag ser varken någon större upp- eller nedsida
i nuläget. Det man tappar på försvarssidan vinner man på den civila. Utdelningen
förväntar jag mig kunna bibehållas.
Kongsbergs
kurs just nu på ca 130 nok ger en PE TTM värdering på 13,6.
Jag har även
sneglat på två andra norska bolag. Aker
Solutions och Kvaerner. Senast
jag tittade till dem (Kvaerner var tills ganska nyligen en del av Aker) var i
samband med att jag kikade på oljeservicesektorn. Som bekant gick ju Ratos in i
oljeservicebolaget Aibel för ett år sedan.
Oljeservicebranschen
beräknas ju enligt många bedömare växa med ca 8% årligen framöver. I och med
att oljebolagens tillgångar av lättåtkommen olja blir allt mindre och mindre så
anses behovet av oljeservicebranschen öka för att komma åt och underhålla
utvinning från mer svåråtkomliga ställen. Ur ett sådant makroperspektiv så är
en investering i branschen ”i tiden”. Ratos betalade också ett helt ok pris för
Aibel i relation till vad Aibels branschkollegor prissattes för då. Nu har dock
inte minst Aker Solutions värdering fallit efter en vinstvarning i våras och
bolaget ser mer attraktivt ut, värderingsmässigt. Även Kvaerner ser inte helt
ointressant ut. Det är dock två stora frågetecken kring dem.
Kvaerner har
hittills inte egentligen dragit in några pengar. Vid spin-offen fick Kvarner en
stor kassa, ca 2/3 av kassan som fanns i dåvarande bolaget. Utdelningarna har
varit höga i Kvaerner, men det har tagits från, och urholkat, kassan. Själva
har bolaget inte tjänat, kassaflödesmässigt, ihop pengarna. Visserligen var
kassan relativt stor från start, men såvida man inte får till ett positiv
kassaflöde kommer ju inte utdelningarna kunna behållas över tid.
När det
gäller Aker Solutions så är det skuldsättningen som skenar. Nettoskulden har
ökat ordentligt och många av skulderna ska betalas tillbaka under 2014-1016
(eller förhandlas om). Hade balansräkningen varit mer attraktiv så hade jag
varit väldigt intresserad av Aker Solutions i nuläget. Värderingsmässigt så
tycker jag det är helt ok. Nedsidan i verksamheten känns också begränsad. Om
det som sagt inte vore för skulderna. Aker Solutions har ju som målsättning att
växa och växa ganska stort. Fördubblad omsättning på fem år är målet och Aker
Solutions är också i farten och nyanställer folk och gör förvärv. Om bolaget lyckas med den tillväxten (ca 15% omsättningstillväxt
med bibehållen eller ökade marginaler per år) så är bolaget billigt idag.
Frågetecknet som sagt är skuldsättningen. Tillväxtsambitionerna, samt
skuldsättningen, gör också att jag inte tror på någon större utdelningstillväxt
än på ett tag för bolaget.
Kvaerner
handlas i skrivande stund till kursen 9,60 nok. och Aker Solutions 83,50 nok.
Aker släpper sin Q3 rapport snart så får se om jag får anledning att återkomma
till det bolaget.
Vänder vi
blickarna österut så var finska Nokian
Tyres ett bolag jag tog en närmre titt på för ett tag sedan också. Nokian
Tyres var däcktillverkaren som både klarat sig bättre liksom värderades högre
än sina branschkollegor. Förklaringen verkade vara exponeringen mot t.ex. Ryssland.
I oktober kom man dock med sänkta prognoser. Tidigare förväntade man sig ett år
i nivå eller bättre än 2012, men man räknar nu efter en sämre försäljning i
just Ryssland med att 2013 ska bli något sämre än 2012. Jag är inte helt
överraskad. Ökad och hårdnande konkurrens i just Ryssland var en av de farhågor
jag hade då många fler däckbolag än Nokian ser på Ryssland med mycket stort
intresse samt etablerar sig där.
” Ryssland som marknad
då? Ja Ryssland har uppvisat och verkar fortfarande uppvisa en tillväxt högre
än genomsnittet. Det är ju en viktig marknad för inte minst Nokian Tyres. Dock
så är fler aktörer på väg in. Både Pirelli som Yokohama nämner Ryssland som en
viktig marknad att expandera i. Yokohama har redan en fabrik i Moskva och är
enligt egen utsago redan nu den främste däckimportören till Ryssland just nu.”
” Sammantaget så blir min
slutsats efter att ha tittat igenom några årsredovisningar att en brask-lapp
införs i min Analys av Nokian Tyres. Den är baserad på en, för branschen i
stort, stor konjunkturkänslighet i kombination med att Nokians stora exponering
mot Ryssland. En marknad som visserligen gjort att Nokian kommit igenom
finanskrisen bättre än andra aktörer men som också tilldragit sig andras stora
intresse. Jag gör bedömningen att en hårdnande konkurrens kommer börja råda
där. I alla fall finns det stor risk för det.”
Kurs just nu
ca 37,50 euro vilket är för högt för att jag ska vara intresserad, men bolaget
behåller sin plats i bevakningslistan.
Har du
åsikter, tankar eller funderingar kring något av ovanstående bolag?
Etiketter:
Aker Solutions,
Berkshire Hathaway,
Bevakning,
Kongsberg,
Kvaerner,
Nokian Tyres
fredag 1 november 2013
Analys av Kinder Morgan Energy Partners
Jag provar att ställa mina ratingkriterier mot Kinder Morgan Energy Partners som är en del av Kinder Morgan koncernen. Kinder Morgan Energy Partners är ett MLP (Master Limited Partnership) och en av de största operatörerna i USA med ca 75.000 mil pipelines och 180 terminaler.
Bolagets ursprung är från när Kinder Morgan köpte upp Enrons pipelines 1997. Namnet kommer från grundarna Richard Kinder och William Morgan.
Affärsverksamheten består av att frakta "energi" i form av t.ex. naturgas och olja via pipelines. För denna "tjänst" får man betalt och eftersom Kinder Morgan EP inte klassas som ett vanligt bolag utan som ett MLP kan det mesta av kassaflödet som inte går åt till underhållsinvesteringar slussas vidare till andelsägarna. För mer info om MLPs se t.ex. Master Limited Partnerships ,
Nordisk large, midcap eller på NYSE.
Kinder Morgan Energy Partners finns på NYSE. Ticker KMP.
Ägare
Kinder Morgan Inc är General partner (GP). KMI har därmed rätt till upp t.o.m. halva kassaflödet via sina IDRs (Incentive Distributions Rights). Därutöver äger man också 10% av "vanliga" andelar (Totalt strömmar alltså ca 60% av "vinsten" till KMI). Majoritetsägare i KMI är i sin tur Richard Kinder. med ca 25% ägarandel.
Ger bolaget och förväntas det ge utdelningar?
Ja bolaget ger utdelningar eller rättare sagt vinstfördelning. Den hamnade för 2012 hamnade på 4,85 usd/aktie. Utdelningarna har ökat över tid med (i närtid) ca 5% årligen. Utdelningar ges fyra gånger per år.
Finns betydande risk för att bolagets verksamhet starkt påverkas av externa faktorer så som råvarupriser, ränteändringar, politiska beslut och börssvängningar?
Ja, ränteändringar kan påverka eftersom det dels är en relativ kapitalkrävande verksamhet och dels så påverkar ränteläget prissättningen på ägarandelar samt möjlighet till ny finansiering. Även förekomsten och priset på råvaror riskerar att påverka. Många pipelinesföretag har fördubblat sina marginaler de senaste åren i jämförelse med tidigare tack vare t.ex. shale gasen. Det har varit en stor efterfrågan på deras tjänster samtidigt som utbyggnad av ny infrastruktur tar tid. Som MLPs är man också i högsta grad utsatt för politiska beslut. Mardrömsläget kanske är om USA likt Kanada år 2006 ändrar lagstiftningen. I Kanada fick många tidigare MLPs då sluta med utdelningar, i bästa fall halvera dem, då skatt började krävas in.
Bolaget anses inte klara kriteriet.
Är bolaget beroende av innovativ produktutveckling?
Nej. En av anledningarna till att pipelines kan fungera i MLPs är för att de i regel är långlivade, kräver väldigt lite underhåll samt inte några egentliga nya tekniska landvinningar stup i kvarten.
Visad förmåga att gå med vinst genom hög och lågkonjunktur, eller i alla fall visad förmåga att ge utdelningar under dylika perioder
Ja. Man pratar inte om vinst på samma sätt i en MLP utan om "distributable cash flow", men mig veterligen har KMP gett vinstfördelning/utdelning varje år, samt alltid stigande sådana. Så ja, oavsett ränteläge, råvarububblor eller börskrascher så har man trots allt "levererat" år efter år.
Räntebärande skulder lägre än eget kapital
Balansräkningar i verksamheter som kräver en hel del räntebärande lån är inget som i regel tilltalar mig. Bolaget klarar ej kriteriumet. Tumregeln verkar vara att när man expanderar och ger ut nya ägarandelar tar på sig lika mycket i banklån som man får in av sina "partners".
Avkastnings- och tillväxtskrav
I fallet med energi MLPs så är det framförallt utdelningarna man vill komma åt och bolaget får därmed bedömas utifrån dem. MLPs växer ju inte av "egen kraft" genom att öka sitt egna kapital utan fungerar som s.k. "pass through vehicles". Skattefördelar som tillkommer amerikanare går ju inte tillräkna sig som svensk (vilket hade gjort dem än mer fördelaktiga utifrån ett utdelningsperspektiv) men utdelningarna brukar i alla fall i medel ligga på ca 6,5% i KMPs fall. Lägg därtill en tillväxtstakt på ca 5% årligen så anses KMP klara kriteriumet.
Ledningen
Ok. Jag har hur som helst inte funnit någon anledning att misstro ledningen.
Information tillgängligt
Det är tillfredsställande via deras IR-sidor, amerikansk media bevakning et.c. även om det inte är optimalt. Det är ju inte varje dag man kan besöka "verksamheten" och syna den med egna ögon.
Marknadsmakt och marknadssituation
Man är en av USAs största aktörer inom sitt segment därtill så har ju pipelines verksamhet till sin natur en form av "vallgrav". Man bygger ju inte gärna en ny pipelines bredvid en existerande bara för att försöka konkurrera ut en gammal aktör.
Prissättningsmakten i sig är lite lurigare, men man tar ju i princip en "tull" för att frakta energi i olika former. Över tid så verkar denna "tull" i alla fall vara stor nog för att både kunna driva vidare verksamheten samt få till vinstfördelningar till andelsägarna. Billigare energi kan leda till att man får frakta mer, medan dyrare energi kan få effekten att man får frakta mindre men däremot ta mer betalt. Jag räknar med att dessa prissättningsmekanismer över tid trots allt tar ut varandra.
Tillsvidare så anser jag därmed att KMP klarar kriteriumet.
Etiska aspekter
Ja det är ok.
Brasklapp
MLP:er är något nytt för mig. Jag känner mig inte helt komfortabel. En brasklapp behövs .
Kinder Morgan Energy Partners får godkänt på 10 kriterier av 12, men med en brasklapp. Detta leder då till ratingen: B.
Slutsats
Med ratingen B så är min syn på Kinder Morgan Energy Partners neutral. Det finns aspekter man bör beakta, inte minst makroekonomiska och politiska, men verksamheten i sig tenderar att var tämligen "defensiv" samtidigt som det verkar klara av att leverera höga och stigande utdelningar genom alla "marknadsklimat".
Man kan också ta sig en funderare på om det bästa är att (vid intresse) köpa KMI (som är General partner till KMP), KMP eller KMR. KMR ger inte utdelningar i pengar utan istället så ges ägarandelar ut i motsvarande grad. Detta gör att det inte blir samma skattekonsekvenser. KMI, som sköter MLPn KMP, har två MLP:er under sig KMP och EPB samt då även KMI. Utdelningarna är lägre men den förväntade utdelningstillväxten förväntas vara större i KMI.
Noteringar kring nuvarande värdering
KMP kurs 1/11 2013: 81 usd (Topp 3 år ca 90 usd, botten ca 70 usd)
Direktavkastning 6,4%
Vad är din syn på Kinder Morgan Energy Partner?
Bolagets ursprung är från när Kinder Morgan köpte upp Enrons pipelines 1997. Namnet kommer från grundarna Richard Kinder och William Morgan.
Affärsverksamheten består av att frakta "energi" i form av t.ex. naturgas och olja via pipelines. För denna "tjänst" får man betalt och eftersom Kinder Morgan EP inte klassas som ett vanligt bolag utan som ett MLP kan det mesta av kassaflödet som inte går åt till underhållsinvesteringar slussas vidare till andelsägarna. För mer info om MLPs se t.ex. Master Limited Partnerships ,
Nordisk large, midcap eller på NYSE.
Kinder Morgan Energy Partners finns på NYSE. Ticker KMP.
Ägare
Kinder Morgan Inc är General partner (GP). KMI har därmed rätt till upp t.o.m. halva kassaflödet via sina IDRs (Incentive Distributions Rights). Därutöver äger man också 10% av "vanliga" andelar (Totalt strömmar alltså ca 60% av "vinsten" till KMI). Majoritetsägare i KMI är i sin tur Richard Kinder. med ca 25% ägarandel.
Ger bolaget och förväntas det ge utdelningar?
Ja bolaget ger utdelningar eller rättare sagt vinstfördelning. Den hamnade för 2012 hamnade på 4,85 usd/aktie. Utdelningarna har ökat över tid med (i närtid) ca 5% årligen. Utdelningar ges fyra gånger per år.
Finns betydande risk för att bolagets verksamhet starkt påverkas av externa faktorer så som råvarupriser, ränteändringar, politiska beslut och börssvängningar?
Ja, ränteändringar kan påverka eftersom det dels är en relativ kapitalkrävande verksamhet och dels så påverkar ränteläget prissättningen på ägarandelar samt möjlighet till ny finansiering. Även förekomsten och priset på råvaror riskerar att påverka. Många pipelinesföretag har fördubblat sina marginaler de senaste åren i jämförelse med tidigare tack vare t.ex. shale gasen. Det har varit en stor efterfrågan på deras tjänster samtidigt som utbyggnad av ny infrastruktur tar tid. Som MLPs är man också i högsta grad utsatt för politiska beslut. Mardrömsläget kanske är om USA likt Kanada år 2006 ändrar lagstiftningen. I Kanada fick många tidigare MLPs då sluta med utdelningar, i bästa fall halvera dem, då skatt började krävas in.
Bolaget anses inte klara kriteriet.
Är bolaget beroende av innovativ produktutveckling?
Nej. En av anledningarna till att pipelines kan fungera i MLPs är för att de i regel är långlivade, kräver väldigt lite underhåll samt inte några egentliga nya tekniska landvinningar stup i kvarten.
Visad förmåga att gå med vinst genom hög och lågkonjunktur, eller i alla fall visad förmåga att ge utdelningar under dylika perioder
Ja. Man pratar inte om vinst på samma sätt i en MLP utan om "distributable cash flow", men mig veterligen har KMP gett vinstfördelning/utdelning varje år, samt alltid stigande sådana. Så ja, oavsett ränteläge, råvarububblor eller börskrascher så har man trots allt "levererat" år efter år.
Räntebärande skulder lägre än eget kapital
Balansräkningar i verksamheter som kräver en hel del räntebärande lån är inget som i regel tilltalar mig. Bolaget klarar ej kriteriumet. Tumregeln verkar vara att när man expanderar och ger ut nya ägarandelar tar på sig lika mycket i banklån som man får in av sina "partners".
Avkastnings- och tillväxtskrav
I fallet med energi MLPs så är det framförallt utdelningarna man vill komma åt och bolaget får därmed bedömas utifrån dem. MLPs växer ju inte av "egen kraft" genom att öka sitt egna kapital utan fungerar som s.k. "pass through vehicles". Skattefördelar som tillkommer amerikanare går ju inte tillräkna sig som svensk (vilket hade gjort dem än mer fördelaktiga utifrån ett utdelningsperspektiv) men utdelningarna brukar i alla fall i medel ligga på ca 6,5% i KMPs fall. Lägg därtill en tillväxtstakt på ca 5% årligen så anses KMP klara kriteriumet.
Ledningen
Ok. Jag har hur som helst inte funnit någon anledning att misstro ledningen.
Information tillgängligt
Det är tillfredsställande via deras IR-sidor, amerikansk media bevakning et.c. även om det inte är optimalt. Det är ju inte varje dag man kan besöka "verksamheten" och syna den med egna ögon.
Marknadsmakt och marknadssituation
Man är en av USAs största aktörer inom sitt segment därtill så har ju pipelines verksamhet till sin natur en form av "vallgrav". Man bygger ju inte gärna en ny pipelines bredvid en existerande bara för att försöka konkurrera ut en gammal aktör.
Prissättningsmakten i sig är lite lurigare, men man tar ju i princip en "tull" för att frakta energi i olika former. Över tid så verkar denna "tull" i alla fall vara stor nog för att både kunna driva vidare verksamheten samt få till vinstfördelningar till andelsägarna. Billigare energi kan leda till att man får frakta mer, medan dyrare energi kan få effekten att man får frakta mindre men däremot ta mer betalt. Jag räknar med att dessa prissättningsmekanismer över tid trots allt tar ut varandra.
Tillsvidare så anser jag därmed att KMP klarar kriteriumet.
Etiska aspekter
Ja det är ok.
Brasklapp
MLP:er är något nytt för mig. Jag känner mig inte helt komfortabel. En brasklapp behövs .
Kinder Morgan Energy Partners får godkänt på 10 kriterier av 12, men med en brasklapp. Detta leder då till ratingen: B.
Slutsats
Med ratingen B så är min syn på Kinder Morgan Energy Partners neutral. Det finns aspekter man bör beakta, inte minst makroekonomiska och politiska, men verksamheten i sig tenderar att var tämligen "defensiv" samtidigt som det verkar klara av att leverera höga och stigande utdelningar genom alla "marknadsklimat".
Man kan också ta sig en funderare på om det bästa är att (vid intresse) köpa KMI (som är General partner till KMP), KMP eller KMR. KMR ger inte utdelningar i pengar utan istället så ges ägarandelar ut i motsvarande grad. Detta gör att det inte blir samma skattekonsekvenser. KMI, som sköter MLPn KMP, har två MLP:er under sig KMP och EPB samt då även KMI. Utdelningarna är lägre men den förväntade utdelningstillväxten förväntas vara större i KMI.
Noteringar kring nuvarande värdering
KMP kurs 1/11 2013: 81 usd (Topp 3 år ca 90 usd, botten ca 70 usd)
Direktavkastning 6,4%
Vad är din syn på Kinder Morgan Energy Partner?
Etiketter:
Analyser,
Kinder Morgan Energy Partner,
MLPs,
Ratingkriterier
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



