Bloggstatistik

Det här har ju ingenting med investeringar i sak att göra, men då jag upptäckt något relativt udda så får det bli ett inlägg kring det.

Var tredje läsare verkar enligt bloggens statistikverktyg komma från öster.

Hela 57% av läsarna kommer enligt statistikverktyget från Sverige. Föga förvånande.

32% kommer från Ryssland och Ukraina! Det har enligt statistiken skett en markant ökning av läsare från öster på senare tid. Varför vet jag ej och något speciellt fokus på just ryska eller ukrainska bolag har jag ju ej heller.

9% kommer från USA. En hel del inspiration (Buffett, Graham m.fl.) dras ju därifrån så att det blir en del tillbaka därifrån känns heller inte konstigt.

2% är övriga länder så som Tyskland, Finland, Norge m.fl.


Flest besökare kommer via:

40procent20år 

Google

och

Lundaluppen

Så tack för det!


De flesta besökare använder Firefox, 31%, som webbläsare. Därefter kommer Chrome 22%, Safari 19%, Internet Explorer 16%. Jag vet inte vilka webbläsare som är populära generellt, men så ser det ut för besökare till denna blogg i alla fall.

Tittar man på statistiken för sidvyer per operativsystem så hamnar Windows i topp, 66%. Därefter kommer MacIntosh 11%, iPad 8%, iPhone 7%, Android 4%.

Ser m.a.o. ut som om bloggen är relativt populär bland Apple-användare. Eller så springer det runt många fler med Apple-produkter än Androida läsplattor/telefoner. Lite udda tycker jag dock det är. Jag trodde Androida modeller hade en större andel av marknaden. Eller så är det bara Apple användare som har intresse av aktier och investeringar...


Är denna blogg en anomali eller hur ser det ut för er andra som bloggar?

H&M H1 2014 och lite blandat

Hennes & Mauritz H1 rapport finns här.

Jag kommer inte skriva något nämnvärt om den. Den har redan redovisats av bl.a.

Lundaluppen: Rapport från H&M 2014 Q2

och

Långsiktig investering: Hennes & Mauritz rapport från det andra kvartalet

Jag gör dock en notering kring nuvarande kurs, 289 kr. För dyrt i min smak, men H&M är ju i princip alltid dyr. Därav behöver man ju ha både en bevakningslista samt någon form av prioritetsordning mellan innehaven. Vilka man vill öka i om/när något börsras inträffar.

Vid större börsfall faller ju i princip allt och det finns ofta makroekonomiska orsaker bakom som gör att det finns anledning till att börja tvivla på om världen verkligen blir detsamma efteråt. Det är ju därför det är bra att vara välbekant med de innehav man redan har eller är intresserad av innan paniken sätter in.

Det är ju därför man gör krisplaner innan något händer, för när saker och ting händer ska man kunna agera efter en plan som tagits fram då man hunnit tänka rationellt.

Samma sak bör ju gälla omvänt. Huruvida man ska sälja eller inte ska ju avgöras långt innan man måste fatta det slutgiltiga beslutet, baserat på kriterier uppsatta då man hunnit tänka igenom saken.

Tillbaka till H&M.

Det ser ut som om H&M snart kan vända omsättningstillväxt även till en vinsttillväxt. De nya butikerna och satsningen på e-handel kan till slut börja ge resultat. I alla fall är det väl det som värderingen "speglar" just nu. Tyvärr verkar det krävas någon form av pessimism kring detta för att värderingen ska sjunka. Det är svårt att sia kring huruvida det kommer komma en "dipp" snart eller om  H&Ms verksamhet kommer hinna växa in i nuvarande värdering innan vi får se något större börsras igen.

Den som försöker spå i makro brukar ju säga att så länge räntorna är låga kommer pengar fortsätta leta sig in på aktiemarknaden och i det korta perspektivet är det ju efterfrågan och utbud som styr kurserna (något som kan skönjas i kursutvecklingen på alla dessa nya, mediokra och tämligen skuldsatta bolag som noteras stup i kvarten). ECB sänkte nyligen och Fed räknar inte med att höja än på ett tag.

Centerns kandidat Aktiestinsen har sagt att under socialdemokraterna så brukar aktier dra iväg Sälj inte. Nu vet jag inte vilka som vinner valet i höst, men val är det i alla fall.

Om vi får se fortsatt låga räntor i kombination med högre inflation. Vad händer då? Kommer en ny börskrasch komma snart eller om fem år?

Det är jättesvårt att säga om vi kommer få se en utveckling som liknar de senaste åren med kraftiga rörelser (2011, Finanskrisen, IT-kraschen) eller om vi kommer få se ett nytt 80-tal (+32% per år inkl utdelningar i medel). Hur ska vi veta? Ska man ens försöka gissa?

Är vi i en bubbla? Riskfaktorn beror på vilka faktorer man mäter utifrån. Damodaran har ett intressant inlägg kring det: Bubble bubble.

Läs det gärna och återkoppla här.

Clas Ohlsons Bokslut 2013/2014

Clas Ohlsons bokslut finns här.

Gör några korta noteringar.

Försäljningen ökade, både i sek som i lokala valutor. Vinsten landade på 6,42 kr/aktie (5,23).

Utdelningen föreslås bli 4,75 kr/aktie (4,25).

Med nuvarande kurs på 132 kr ger det ett PE på 20,6 och en direktavkastning på 3,6%.

Fjärde kvartalet gav en försäljningsökning om 10%. I Maj (efter rapportperioden) var den plus 12%. Det ser m.a.o. ut som om efterfrågan börjat ta fart igen. Ökningen i jämförbara butiker var + 5%. En förbättrad rörelsemarginal ger också hjälp till förbättring på sista raden. RR landade på 7,8% (6,6).

Under året har 11 nya butiker öppnats. Distanshandeln ökade med över 40% (dock utgör det ingen stor del av försäljningen). Man arbetar för att samverka mer och mer mellan butik och distanshandel och från och med nästa år kommer man inte längre särredovisa dessa säljkanaler. Man har satsat extra mycket på marknadsföring i Storbritannien och öppnat upp i Dubai via en franschise butik. Konceptet Clas Office beräknas starta under 2014 i Sverige och Norge. 2015 planerar Clas Ohlson öppna upp i Tyskland.

Allt sammantaget verkar det gått åt rätt håll för Clas Ohlson. Detta har också visat sig i Clas Ohlsons kursutveckling under senare tid.

Några tankar kring Clas Ohlson?

Månadens MIILF

Dags att syna några utvalda förvaltare, dags för månadens MIILF genomgång. MIILF´s - Mature Investors I´d Like to Follow.

Bakgrunden till bevakningen är att om det går att hitta någonting lämpligt att själv kika närmare på. Kursnoteringen är på vilken ungefärlig nivå förvaltarna kan ha tänkts köpt på.

Så vad står att finna?

Skagen

Maj
Gap ca 41 usd
Lenovo ca 23 usd (om via OTC)
Carlsberg ca 560 dkk
Oriflame ca 165 sek
Philips NV ca 32 usd
Nokian Tyres ca 30 eur
Vale ca 13 usd
Yingli ca 3 usd
Empresas Ica ca 7,50 usd


Simon Blecher

Juni
Atrium Ljungberg ca 105 kr
Handelsbanken ca 315 kr


Odin

April
Latour ca 195 kr
MTG ca 295 kr
Amer Sports ca 15 eur



Mohnish Pabrai

Q1
Berkshire Hathaway B ca 117 usd
General Motors ca 37 usd


Warren Buffett

Q1
Walmart ca 75 usd
Verizon ca 47 usd
Liberty Global ca 41 usd


Kommentar

Åtminstone två av mina innehav dyker upp på MIILF:arnas inköpslista Walmart och Berkshire. Där är jag således i gott sällskap. Jag vill minnas att Pabrai uttryckt sig om att Berkshire går lika bra att hålla som pengar, så när han ökar i Berkshire så hittar han troligen inget annat direkt som intresserar honom.

Blecher gillar Handelsbanken samt tycker det finns dolda värden i Atrium Ljungberg. Skagen har via sina fonder en blandad kompott av inköp. Kanske något av dem är värt att titta närmre på.

Hur är det för dig. Väcker listan någon nyfikenhet på något bolag?

Behöver man tajma marknaden?

Jag snubblade på en intressant undersökning, Does Market Timing Work, där Mark W. Riepe testade några olika strategier relaterade till s.k. tajming av marknaden.

Ofta sägs det, och min grundinställning är också, att priset man betalar avgör väldigt mycket hur stor avkastning man i slutändan får. Detta går, allt annat lika, naturligtvis inte komma ifrån, men HUR STOR betydelse kan det få på 20 år (1993-2012) om man som småsparare har en mindre summa, säg ca 2000 dollar, att investera årligen?

Det är detta Mark W. Riepes undersökning tagit reda på.

Han ställde fem investeringsstrategier mot varandra. Utgångspunkten var att det tillfördes 2000 usd till portföljen varje år och att man köpte in sig i "marknaden" dvs någon indexfond. De fem olika strategierna var:

Perfekt tajming - man köpte för de 2000 tillförda usd då det var som billigast under året.
Omedelbart köp - man köpte för de 2000 tillförda usd direkt då man fick dem dvs i början av året.
Månadsköp - man köpte för 1/12 av summan en gång i månaden dvs ett slags månadssparande.
Dålig tajming - man köpte för de 2000 tillförda usd då det var som dyrast under året.
Räntesparande - man sparade i s.k. treasury bills.

Resultatet blev naturligtvis att den perfekte marknadstajmaren fick mest för pengarna. Hela 87 004 usd efter 20 år.

Räntespararen fick minst. 51 291 usd.

Nu kommer dock det intressanta

Den dåliga marknadstajmaren fick (den som köpte för hela den årligt avsatta pengapotten då det var som dyrast) klådde i alla fall räntespararen med stor marginal. 72 487 usd blev slutsumman på hans depå. Dock så gav ju som synes Mr Perfects portfölj 20% mer i avkastning.

Slutsats?

Över längre tid presterar aktier bättre än räntesparande. Även om du köper "dyrt". Räntesparande kan ha sin funktion, men det troliga är då att man inte tänker sig sitta med det i 20 år utan vill använda de medlem för att köpa aktier igen, någon gång (d.v.s. någon form av marknadstajming).

De andra då?

De är också intressanta.

Månadsspararen fick ihop 79 510 usd. D.v.s. bättre än den dålige marknadstajmaren, men naturligtvis inte lika bra som Mr Perfect som fick drygt 9% bättre resultat tack vare att han kunde gå in då det var som absolut billigast.

Han som gjorde ett omedelbart köp i början av året, d.v.s. vare sig spred ut köpen eller köpte på högsta eller lägsta, slutade med summan 81 650 usd. Inte alls så dåligt som man kunde befara. Han köpte helt enkelt då han fick medel tillgängligt och fick ändå en mycket hyfsad avkastning, på 20 år.

Slutsats? Det är två förhållandevis enkla metoder som eliminerar en hel del tankearbete, men ändå presterar de över tid helt ok avkastning. Det är kanske inte perfekt marknadstajming för gemena man utan tiden man ligger i aktiemarknaden som ger de stora utslagen över tid...

För den som inte eftersträvar att bli Mr Perfect med de där extra procentenheterna och extra tankearbetet så kan dessa simpla metoder; Ha en hög andel aktier/aktiefonder, håll dem länge samt investera antingen regelbundet eller när du får extra kapital över, ge fullt tillräckligt.

Något som kanske är värt att tänka på.

Industrivärdens kärna

Det går spendera tid på att studera nya bolag, men det går också lägga ned tid på att få fördjupad förståelse i bolag som redan är bekanta. Här har jag gjort det sistnämnda och valt att titta närmare på Industrivärden. När det gäller Industrivärden så är det lätt att fokusera på de underliggande innehaven, men jag har istället försökt komma närmare själva kärnan i moderbolaget. Låt oss dock ta det från början.

Industrivärden brukar klassificeras som ett nordiskt investment- och maktbolag. Ett investmentbolag är ett bolag som har som affärside att äga aktier i andra bolag. Maktbolag är ett bolag som avser att kontrollera andra bolag. 

Industrivärden har som mål att skapa ekonomisk avkastning genom att äga aktier i andra bolag och vara en s.k. aktiv ägare och ha en ägarandel i sina innehav som ger ett betydande inflytande. 

Industrivärden bildades 1944 genom en avknoppning från Handelsbanken. Syftet var att dela ut de aktier som banken erhöll efter 30-tals kraschen. 1945 noterades bolaget på Stockholmsbörsen. En av storägarna än idag är Handelsbankens pensionsstiftelser.  

Under årens lopp har vilka bolag man äger aktier i varierat. De äldsta innehaven är Ericsson och SCA. Idag består innehavet av andelar i Handelsbanken, Sandvik, Volvo, SCA, Ericsson, SSAB, Skanska, ICA Gruppen och Kone. 

Industrivärden har ett antal kriterier man utgår ifrån när det kommer till att välja vilka innehav som är lämpliga att investera i. De är t.ex. att det ska vara medelstora och stora nordiska bolag och bolag med affärsmodeller som kan tillämpas på flera marknader. Många av bolagen är därför multinationella storbolag.

Industrivärdens affärsmodell går främst ut på att vara aktiva och långsiktiga ägare för att på så sätt kunna bidra till en värdeökning i innehavsbolagen. Det innebär att man försöker vara med och påverka bolagens utveckling genom att skaffa sig styrelseplatser i bolagen. Där av ser man sig inte som passiva placerare utan som aktiva ägare som är med i processen i att skapa värde i bolagen.

Kärnan i Industrivärdens arbete är de s.k. investeringsteamen som ansvarar för varje innehav.

Investeringsteamet ansvarar för att analysera bolaget och kontinuerligt uppdatera en handlingsplan.

Denna handlingsplan utgör grunden för utformningen, genomförandet och utvärderingen av Industrivärdens aktiva ägande. Handlingsplanerna presenteras kontinuerligt för de ledamöter i innehavsbolagen som har anknytning till Industrivärden.  På detta sätt har styrelseledamöterna underlag för sitt styrelsearbete.

Investeringsteamen består av en teamansvarig, analytiker, eventuella externa resurser som bedöms användbara samt en investeringskommitte, med representanter från Industrivärdens ledningsgrupp, vilket har ett övergripande ansvar.

  
Varje innehavsbolag kan sägas vara ett ”projekt” som ska utvärderas och utvecklas. Där till knyter man de personer som man anser gör ett sådant arbete bäst. En sådan organisering bör innebära att man skapar flexibilitet. Eventuellt kan man ju byta ut personer i investeringsteamet om/när innehavsbolaget når en ny fas och nya former av expertis krävs för att utveckla det vidare.

VD och Industrivärdens ledningsgrupp ansvarar för strategi, organisations- och finansieringsfrågor samt kontroll och uppföljning. Representanter ur ledningsgruppen utgör även den investeringskommitte som deltar i investeringsteamen med ett övergripande ansvar.

Styrelserepresentationen är där arbetet sker för att försöka genomföra de handlingsplaner som investeringsteamen satt upp för varje innehav. Då man inte alltid har full kontroll krävs ofta samverkan med andra stora aktieägare för att påverka utvecklingen för innehavsbolaget i en viss riktning. Det är vanligt att personer i Industrivärdens ledningsgrupp även har platser som styrelseledamöter i innehavsbolagen. 

Eftersom Industrivärdensledningen också sitter med via investeringskommitteer i investeringsteamen samt också utgör den egentliga "operativa delen" ute  i innehavsbolagens styrelser (där man påverkar innehavsbolagen) så verkar Industrivärden vara tämligen toppstyrt. 

Industrivärdensledningen är ju de facto både beställare av handlingsplanerna, delaktig i utformandet av dem samt verkställer dem. 

En risk med detta är att det utvecklas ett s.k. group think och brist på nyskapande ideer. Vem vågar föreslå en handlingsplan till chefen (som både är ens chef, medutformare och kund) om man misstänker att chefen inte gillar den? Trots att det kanske skulle vara bra förändringar för bolaget i fråga? Ens chef kanske har varit drivande med vissa frågor i flera år som styrelserepresentant i bolaget via en handlingsplan denne tidigare varit med att ta fram. Att då bli ombedd att byta riktning är kanske inte så lätt att framföra under dylika omständigheter. 

Denna organisation kan också göra organisationen väldigt känslig för vilka personer som sitter i ledningen för Industrivärden. Det finns m.a.o. några nyckelpersoner och de får VÄLDIGT stort inflytande över arbetsprocesserna.

Sämsta och bästa Sverigefonderna

Glad Nationaldag på Er!

En sådan här dag tänkte jag göra en återblick och kika på några av de sämsta och bästa Sverigefonderna. Tidsintervallet är 10 år. Vilka har varit relativa surdegar på 10 års sikt men ändå tagit ut höga avgifter? Vilka har de facto levererat en relativ god avkastning? Fonder med kortare historik än 10 år är naturligtvis exkluderade. Även fonder som bara fokuserar på small- och midcap är borttagna.

Bland de sämsta hittar vi:

Alfred Berg Sverige Plus - 1,75% förvaltningsavgift, 144% i avkastning på 10 år.
Nordea Sverigefond - 1,42% förvaltningsavgift, 158% i avkastning på 10 år.
Enter Sverige - 1,70% förvaltningsavgift, 172% i avkastning på 10 år.
Swedbank Robur Sverigefond - 1,42% förvaltningsavgift, 188% i avkastning på 10 år.

Alla fem har också avkastat sämre på 5 års sikt än gratisfonden Avanza Zero (AZ har ej funnits i 10 år än därav jämförelsen).


Bland de bästa hittar vi:

Didner & Gerge Aktiefond - 1,22% i förvaltningsavgift, 268% i avkastning på 10 år.
Odin Sverige - 2% i förvaltningsavgift, 246% i avkastning på 10 år.
Carnegie Sverigefond - 1,40% i förvaltningsavgift, 238% i avkastning på 10 år.
Spiltan Aktiefond Stabil - 1,50% i förvaltningsavgift, 233% i avkastning på 10 år.

Fyra av dem (ej Spiltan Aktiefond Stabil) också avkastat bättre på 5 års sikt än gratisfonden Avanza Zero.

Didner & Gerge Aktiefond, Odin Sverige, och Carnegie Sverigefond framstår därför som intressantast och är anledningen till att jag valt att följa just de fondförvaltarna via mina MIILF inlägg.

Har du tips på andra fonder med liknande historik?

Edit: Claes Hemberg gör en liknande jämförelse dagen efter mig på sin Avanza-blogg: De bästa och sämsta fonderna vilket kan vara intressant för den intresserade fondspararen.

Skatteåterbäring

Många förväntas få sin skatteåterbäring nu i veckan.

För en del kanske pengarna kan förgylla vardagen, för andra kanske det fyller upp ett annars tomt hål.

Liksom förra gången det var dags för skatteåterbäring så vill jag slå ett slag för att se till att det finns en sparbuffert. Vad som är en lämplig storlek på sparbuffert skiljer sig från person till person, beroende på situation, men oavsett så vill man säkert ha en så bra ränta som möjligt. Därtill så ska en sparbuffert (om den ska både vara säker samt kunna användas vid oförutsägbara behov) ha både statlig insättningsgaranti som vara obunden. I alla fall anser jag det. Ett exempel på ett sådant sparkonto har HoistSpar. Sparkontot Flex ger där nu ca 2,05% i ränta. En bra ränta i jämförelse med många andra men bara 2/3 av vad som gavs för drygt ett år sedan.  Räntan har alltså sjunkit under denna period. Något som både märkts på sparkonton som aktiekurser. Med sådana låga räntor är det inte konstigt att mycket kapital sökt sig till mer högavkastande tillgångar. Gott så. Se bara till att bufferten finns på plats innan du laborerar allt för friskt med andra tillgångsslag.

Jag vill också passa på och slå ett slag för att skapa incitament för att öka sparandet. För den som vill låna finns redan gott om incitament, låga räntor samt ränteavdrag, men för den som vill skaffa sig en sparbuffert då?

Varför kan man inte få avdrag för sådant?

Jag tror att ett schablonavdrag på kapitalintäkter skulle befrämja sparandet. Låt oss säga på ca 5000 kr. Låt personer få tjäna de första 5000 kr i kapitalinkomst skattefritt.

Ett sådant avdrag fungerar oavsett sparform. Ett sådant avdrag skänker en tydlig signal. Ett sådant avdrag sänker förhoppningsvis beroendet av korta, dyra, småkrediter. Jag förstår dock att det inte ligger i bankers och kreditgivares intressen som hellre vill premiera lånande, men jag vill ändå slå ett slag för ett ökat sparande istället för ökat kreditgivande.