Geoff Gannon är inte helt okänd i bloggosfären och omnämns av en och annan då och då. Själv har jag också läst en hel del av hans alster.
Som alltid dock får man ändock vara lite kritiskt. Jag har ingen aning om hur han egentligen presterar när det kommer till investeringar. Han skriver bra om dem ja, men bara för att man kan sätta ord på saker och ting på ett bra sätt betyder inte nödvändigtvis att man har rätt i sak.
Hur som helst. Jag tycker ändå det kan vara intressant vad Gannon omnämnt vad det gäller s.k. value traps. En hel del har han ju tagit från värdeinvesteringens fader Benjamin Graham.
"Even though Graham was a value investor who bought a lot of cheap stocks
- he didn’t think the big risk for investors way paying too much for a
good company. He thought the big risk was buying a bad company during a
stock market boom."
Mycket riktigt är det under tider då börsen är optimistisk som man löper störst risk att köpa de sämsta bolagen. Det är ju inte allt för sällan de som ser billigast ut. Mycket av det andra har ju stuckit iväg allt för mycket i pris.
Hur undviker man då de dåliga bolagen? Hur undviker man s.k. value traps?
"Let’s start with
the things you can put into numbers. Ben Graham was big on using
averages. He never wanted to know just what a stock’s earnings were for
the last year or two. He wanted to know what the stock’s average
earnings were for 5 years or 7 years.
And he wanted to see the
past year’s numbers - not just the average - so he could see how those
numbers fell around the average. Graham’s textbook Security Analysis
talks about this topic. He compares two different stocks and shows that
in one case the average earnings look a lot like each year’s earnings.
In the other case he shows that the average is an average in name only.
Yes, it’s the mean number. But there’s no pattern to the way numbers
fall around it. They don’t all land close to the average. Instead
they’re spread far apart. Some years the earnings are positive. Other
years they’re negative. That’s not the kind of average Graham was
looking for. He wanted a representative average. Something that gave
you a real idea of a stock’s normal earnings."
Man måste med andra ord med hyfsad säkerhet kunna försöka avgöra vad som är normal intjäningsförmåga för bolaget i fråga. Medel räcker inte alltid, om det svänger för mycket. Ska man köpa något så måste man kunna göra en bedömning av "värdet". Utan det så finns inte förutsättningar till en investering. Allt är då enbart spekulation. Gannon föreslår också att man kan med fördel göra detsamma med det fria kassaflödet. På Grahams tid var det mer svåruppnåelig information. Idag redovisas det öppnare. I många fall är det bättre att utgå från det fria kassaflödet istället för att "se igenom" resultaträkningen.
"That’s why I like to use 10 year free cash flow numbers. Now, obviously,
you’re not going to get many stocks where the 10-year average free cash
flow divided by the current stock price is more than 10 percent. That’s
not going to happen, because that would be an absurdly low price. Also,
most businesses are growing, so their 3-year average free cash flow is
higher than their 10-year average free cash flow. That means the free
cash flow yield, when you use 10 years of data is going to be lower. Fine.
But I still like to look at the last 10 years. I want 10 straight years
of free cash flow. And I want the average to be high compared to the
price I’m paying. I also want the yield to be as much as triple A
corporate bonds.
Let me say that again: I want the 10-year
average free cash flow divided by the current stock price to be more
than the yield on triple A corporate bonds. Right now, triple A
corporate bonds yield 5.34%. So the stock price has to be less than 20
times the stock’s 10-year average free cash flow or I’m not interested."
Han inför dock tre brasklapper angående vilka som inte passar sig för att utvärdera på detta sätt.
"Retailers have a hard time making the cut. Most growing retailers don’t
throw off free cash flow every year. And those that do are slowing down
and getting old. Sometimes they’re losing sales to new competitors.
It’s
hard to find retailers with this approach. You can’t find financial
companies with it either. Cash flow data for financial companies is not
as important as cash flow data for other businesses. It doesn’t mean the
same thing. If you want to know how to value a financial company,
listen to the two episodes I did about banks and insurance companies.
And
finally, it’s hard to value utilities on 10-year free cash flow.
Utilities tend to be inconsistent free cash flow generators because of
their capital spending."
Gannon nämner också i förbigåendet att när det blir svårare att hitta köpvärda aktier så är det också lättare att tumma på sina regler och släppa igenom vissa egentligen halvbra ideer som godkända. Försök att inte göra detta. Att använda en någorlunda mekanisk utvärderingsstrategi kan då hjälpa en att hålla standarden. Använd exempelvis F-score.
"You can use something called the F-Score. The F-Score was created by an
accounting professor at the University of Chicago. He wanted to use a
simple checklist to separate troubled companies from companies that were
going to pull through."
Dock ska man komma ihåg att Piotroski själv (upphovsmannen till F-score) nämnt att om man använder F-score i ett försök att få bättre avkastning så passar F-score bäst till mindre och medium stora bolag som inte har så god täckning från analytikerkåren. Här kan det oftare ske fundamentala förbättringar i bolagen före det prisas in ordentligt. M.a.o. Grahams Mr Market är mer effektiv i större bolag.
Gannon nämner också Z-score som en mekanisk strategi för att se om bolaget har en stor statistisk risk för konkurs inom de närmsta två åren.
"The Z-score was created the opposite way from the F-score. And it’s not
meant to pick good stocks. It’s just meant to warn you about a possible
bankruptcy."
Undik helt enkelt bolag som inte klarar av Z-score.
Något annat tänkvärt som Gannon nämner är:
"One of my favorite ways to avoid value traps is a thought exercise. When
you research any stock, promise yourself you won’t sell it for at least
5 years. Then, whenever you figure what kind of returns you can get in
that stock, limit yourself to only looking at possible 5 and 10 year
annual returns.
This is a great way to avoid value traps. Bad
businesses can only give you good returns over 5 or 10 years if you buy
them super cheap. Most bad businesses won’t give you good returns unless
you manage to flip them in 1, 2, or maybe 3 years. Good businesses can
work out well if you own them for the long haul. Making yourself act
like selling isn’t an option for at least 5 years is a good way of
keeping yourself far away from any value traps."
M.a.o. om du tänker att du ska sälja av aktierna du köper nu inom en snar framtid för att på så sätt generera vinst, så ta det som en varningsignal.
Slutligen:
"It’s hard to be honest with yourself. But you have to. Separating the
business from the stock price is a good first step. Is this a good
business? Or just a good stock? Sometimes bad businesses make good
stocks. But they have to be cheap enough and safe enough. Be careful.
Bad businesses are often dangerous stocks. Even at low prices.
Look at the stock for what it is. Don’t try to go against the crowd.
Instead, try to look at the stock like there’s no crowd at all. Too many
value investors think being contrary means being right.
No. The
market is right most of the time. It’s not hard being right. What’s hard
is being right when the market is wrong. You don’t want to be so humble
that you trust the market. But you don’t want to be so proud that you
automatically think the opposite.
You need an independent mind. You need to be rational. And you need to be honest with yourself.
One
more thing. Don’t look for catalysts. Looking for events that will
drive up a stock’s price is a dangerous game. It makes you
overconfident. You think you know something other people don’t. You
think you know a stock will get bought out. Or you know natural gas
prices have nowhere to go but up. Investors loves catalysts, because
they don’t just tell you how much money you’ll make, they tell you when
you’ll make it and why you’ll make it.
Value is its own catalyst.
Cheap stocks go up because they’re cheap. You don’t need another
reason. Looking for one is dangerous. More investors fall into value
traps looking for catalysts than doing anything else."
Tankar, kommentarer eller funderingar kring detta?
Tankar, noteringar och funderingar om aktier och investeringar
tisdag 25 mars 2014
Analys av Tesco
Brittiska Tesco är en av värdlens största dagligvarukedjor och har dragit till sig en del intresse då kursen sjunkit till 10-års lägsta. Dags att ställa bolaget mot ratingkriterierna för att få en sammanfattande överblick.
Jag hoppar över brödtexten och hänvisar istället till t.ex. Tesco på Wikipedia
Bolagets egna sida: Tesco
Eller senaste årsredovisningen: Tesco 2013
Nämnas kan i alla fall att man omsätter ca 65 miljarder pund och hemmamarknaden Storbritannien är viktigast för bolaget och står för drygt 2/3 av omsättningen.
Large eller midcap på någon av de nordiska börserna alternativt på NYSE/NASDAQ.
ADS (1 ADS = 3 aktier) är noterade på NYSE (Ticker: TSCDY). Själva aktierna finns på London-börsen. För sakens skull kommer jag nedan bara hänvisa till aktierna/per de riktiga aktierna, ej ADS:erna, även om eventuellt handel antagligen görs billigast via NYSE.
Tesco bedöms klara kriteriet.
Ägare
Ingen större ägare i sikte, Berkshire Hathaway har ägt drygt 5%, men ligger nog nu på ca 3,7%. Norge (Norska Oljefonden?) äger ca 5% samt så har även BlackRock ca 5%.
Tesco bedöms ej klara kriteriet.
Ger bolaget och förväntas det ge utdelningar?
Ja bolaget ger utdelningar, två gånger per år. 2013 hamnade de på 14,76 pence. Samma som för 2012 och utdelningen har därmed varit stillastående från dess. Över en 7-års period har utdelningarna dock ökat med drygt 67%. På 10 år har den fördubblats. Vi tittar därmed här på en utdelningstillväxt om ca 5-7%. Dock har detta inte varit trenden de senaste 2 åren.
5-års genomsnitliga utdelning ligger på ca 13,4 pence. Att jämföra med bedömt fritt kassaflöde om ca 13,8 pence under samma period. Tesco bör klara av att ge fortsatta utdelningar, men huruvida vi kan få se någon utdelningstillväxt framöver är svårare att bedömma. Just nu brottas man med en del problem. De tar sig inte uttryck enbart i resultatet i form av eventuella nedskrivingar utan kan också slå på kassaflödet. Av historiken att döma dock så...
Tesco bedöms klara kriteriet.
Finns betydande risk för att bolagets verksamhet starkt påverkas av externa faktorer så som råvarupriser, ränteändringar, politiska beslut och börssvängningar?
Nej inte i den omfattningen som åsyftas med kriteriet.
Tesco bedöms klara kriteriet.
Är bolaget beroende av innovativ produktutveckling?
Nej.
Tesco bedöms klara kriteriet.
Visad förmåga att gå med vinst genom hög och lågkonjunktur, eller i alla fall visad förmåga att ge utdelningar under dylika perioder
Ja man går med vinst år efter år, men 2013 var inget kul år för Tesco då vinsten sjönk ned mot noll och nästan inget. 5-års medel ligger på 25,2 pence.
Vinsten 2013 landade på 0,2 pence/aktie. 3-års medel 23,3 pence/aktie. Når man tidigare lönsamhetsnivå så bör 30 pence/aktie inte vara en orimlig vinstnivå. 35 pence nådde man 2012. Utdelningar har bibehållts hela tiden. 5-års ebit ligger på ca 44,5 pence/aktie.
Tesco bedöms klara kriteriet.
Räntebärande skulder lägre än eget kapital
Eget kapital på 16,7 miljarder pund. Long Term Debt på 10,1 miljarder pund. Totalt sett är Debt/Equity på 2,0 (2013) då man har en del kortfristiga skulder i balansräkningen. Goodwill-posten utgör ca 6% av totala andelen tillgångar d.v.s. 3 miljarder pund.Debt/Equity är på gränsen för acceptabelt men fungerar som det ser ut nu.
Tesco bedöms klara kriteriet.
Avkastnings- och tillväxtskrav
ROE 5-års medel ligger på ca 14%. Eget kapital är på ca 2 pund/aktie (2013). Undantar man 2013 ligger ROE mer runt ca 17% i medel.
Rörelsemarginalen ligger i snitt på ca 6% men 2013 landade den på 3,4%. Bruttomarginalen brukar snitta på ca 8% men landade 2013 på ca 6%. Det egna kapitalet har fördubblats på en 10-års period.
Direktavkastningen är just nu på ca 5% men medel för de fem åren har legat på 3,6%. Utdelningen är därför just nu historiskt hög. Omsättningen har ökat med ca 2% årligen sett till de senaste åren.
Tesco bedöms klara kriteriet.
Ledningen
Styrelseordförande sedan 2011 är Richard Broadbent. Jag tycker det ser ut som om de flesta i styrelsen tillkommit under åren efter Finanskrisen. Antalet sidor som behandlar corporate governance inkl. hur bonusprogrammen är utformade är många i årsredovisningen. Jag får inte riktigt den här varma känslan, men i likhet med andra stora bolag så som Coca Cola mf.l. så domineras den här "världen" av styrelseproffs och optionsprogram. Det är inga familjeägda entreprenörsbolag direkt utan mer eller mindre tjänstemannastyrt. Hur som helst. Jag har inget specifikt negativt i sak så...
Tesco bedöms klara kriteriet.
Information tillgängligt
Tescos huvudmarknad är i Storbritannien. Inte helt omöjligt att göra besök alltså för att skaffa sig en egen uppfattning kring rörelsen. Informationsgivningen från bolagets håll anses också vara tillräcklig. Det är heller ingen direkt "exotisk" bransch med mycket "brus" runt omkring.
Tesco bedöms klara kriteriet.
Marknadsmakt och marknadssituation
Tesco är en av världens största aktörer inom sin bransch. Störst är man på sin hemmamarknad, Storbritannien (ca 30% marknadsandel) som för övrigt är ganska fragmenterad. På sista tiden har man dock varit utsatt för marginalpress. Hårdnande konkurrens har gjort att man varit tvungen att sänka priserna för att behålla marknadsandel. Det säger också något om branschen i sig. Det är via låga priser man konkurrerar först och främst. Marginalpressen indikerar att man inte egentligen har någon "edge". Man är istället en potentiell value trap.
Tesco har gjort mindre lyckade satsningar i bl.a. USA som slagit på resultatet. Någon lönsamhet fick man aldrig till där och man gick (lite oturligt) in i den amerikanska marknaden strax innan finanskrisen. Denna del, samt Japan, har avvecklats.
Behovet av bolagets produkter- och tjänster bedöms dock finnas i många, många år till så branschen i sig är inte utdöende. Dock är det svårt att förutsäga vilka aktörer som klarar av konkurrensen bäst.
Tesco bedöms ej klara kriteriet.
Etiska aspekter
Helt ok.
Tesco bedöms klara kriteriet.
Brasklapp
Tesco uppvisar kännetecken på att vara en eventuell value trap. Dessutom är balansräkningen ett gränsfall. Inte minst om man tittar på räntetäckning. Kassaflödet täcker precis utdelningarna som det är. Känns som man redan innan marginalpressen startade "optimerat" sin balansräkning så att nu då en stark sådan skulle behövas så finns det inte riktigt där som en "kudde". Man har m.a.o. inte samma situation där som en del av sina branschkollegor så som t.ex. WMT. WMT är ett kvalitativt bättre bolag.
Man kan kanske säga att Tesco satsat lite för aggressivt att försöka växa utomlands. Detta har inte alltid betalat sig (tvärtom om ibland) samtidigt som man fått det svårare på hemmaplan (Storbritannien har iofs också haft en svacka vilket pressat alla aktörer där).
Tesco får godkänt på 10 kriterier av 12, men med en braklapp. Detta leder då till ratingen: B.
Slutsats
Med ratingen B så är min syn på Tesco neutral. Förutsättningar för att det ska bli bra finns där, men man får beakta bolagets situation också för det är inget klockrent case. Om man tror att bolaget ska vända på trenden och återfö lönsamhet liksom tillväxt är detta ett ypperligt tillfälle. Om inte, så är det en value trap.
Det finns ingenting som än tyder på att man lyckats vända skutan. För den som vill mäta utvecklingen i affärerna på ett någorlunda objektivt sätt, via F-score, så ger det heller ingen direkt ledning. Tesco får 5 F-Score vilket är varken bra eller dåligt. Risken för totalt haveri är dock heller inte stor, än. Z-score är 1,97 vilket är i grå-zonen.M.a.o. det finns inget än som tyder på en vändning. Ej heller så pekar det käpprätt nedåt heller.
Kan man se till att få bättre lönsamhet vilket kan hjälpas av en något bättre konjunktur på hemmamarknaden så kan Tesco vara väldigt intressant nu då bolaget handlas på 10-års lägsta. Risken är dock att Tesco´s resa blir ganska lång och mödosam. Sammanfattningsvis kan Tesco, som i i nuvarande sits är ett slags turn around case, utgöra en mycket fin investering eller bli en "value trap". Fundamentalt står vågskålarna och väger ganska mitt på just nu då det varken pekar uppåt eller nedåt. Hittills har jag enbart vågat mig på turn around liknande case då vågskålen varit lutad (så som jag ser det) till förmån för goda förutsättningar (t.ex. i form av låg skuldsättning, vara en s.k. magic sixes, höga F-score et.c.).
.
Noteringar kring nuvarande värdering
Tesco kurs 25/3 2014: 295 pence (Topp 3 år ca 445 pence, botten ca 295 pence)
PE 1475 vilket beror på den rekordlåga vinsten 2013 så i praktiken -
PE3 12,7
PE5 11,7
Direktavkastning 5,0%
Vad är din syn på Tesco?
Jag hoppar över brödtexten och hänvisar istället till t.ex. Tesco på Wikipedia
Bolagets egna sida: Tesco
Eller senaste årsredovisningen: Tesco 2013
Nämnas kan i alla fall att man omsätter ca 65 miljarder pund och hemmamarknaden Storbritannien är viktigast för bolaget och står för drygt 2/3 av omsättningen.
Large eller midcap på någon av de nordiska börserna alternativt på NYSE/NASDAQ.
ADS (1 ADS = 3 aktier) är noterade på NYSE (Ticker: TSCDY). Själva aktierna finns på London-börsen. För sakens skull kommer jag nedan bara hänvisa till aktierna/per de riktiga aktierna, ej ADS:erna, även om eventuellt handel antagligen görs billigast via NYSE.
Tesco bedöms klara kriteriet.
Ägare
Ingen större ägare i sikte, Berkshire Hathaway har ägt drygt 5%, men ligger nog nu på ca 3,7%. Norge (Norska Oljefonden?) äger ca 5% samt så har även BlackRock ca 5%.
Tesco bedöms ej klara kriteriet.
Ger bolaget och förväntas det ge utdelningar?
Ja bolaget ger utdelningar, två gånger per år. 2013 hamnade de på 14,76 pence. Samma som för 2012 och utdelningen har därmed varit stillastående från dess. Över en 7-års period har utdelningarna dock ökat med drygt 67%. På 10 år har den fördubblats. Vi tittar därmed här på en utdelningstillväxt om ca 5-7%. Dock har detta inte varit trenden de senaste 2 åren.
5-års genomsnitliga utdelning ligger på ca 13,4 pence. Att jämföra med bedömt fritt kassaflöde om ca 13,8 pence under samma period. Tesco bör klara av att ge fortsatta utdelningar, men huruvida vi kan få se någon utdelningstillväxt framöver är svårare att bedömma. Just nu brottas man med en del problem. De tar sig inte uttryck enbart i resultatet i form av eventuella nedskrivingar utan kan också slå på kassaflödet. Av historiken att döma dock så...
Tesco bedöms klara kriteriet.
Finns betydande risk för att bolagets verksamhet starkt påverkas av externa faktorer så som råvarupriser, ränteändringar, politiska beslut och börssvängningar?
Nej inte i den omfattningen som åsyftas med kriteriet.
Tesco bedöms klara kriteriet.
Är bolaget beroende av innovativ produktutveckling?
Nej.
Tesco bedöms klara kriteriet.
Visad förmåga att gå med vinst genom hög och lågkonjunktur, eller i alla fall visad förmåga att ge utdelningar under dylika perioder
Ja man går med vinst år efter år, men 2013 var inget kul år för Tesco då vinsten sjönk ned mot noll och nästan inget. 5-års medel ligger på 25,2 pence.
Vinsten 2013 landade på 0,2 pence/aktie. 3-års medel 23,3 pence/aktie. Når man tidigare lönsamhetsnivå så bör 30 pence/aktie inte vara en orimlig vinstnivå. 35 pence nådde man 2012. Utdelningar har bibehållts hela tiden. 5-års ebit ligger på ca 44,5 pence/aktie.
Tesco bedöms klara kriteriet.
Räntebärande skulder lägre än eget kapital
Eget kapital på 16,7 miljarder pund. Long Term Debt på 10,1 miljarder pund. Totalt sett är Debt/Equity på 2,0 (2013) då man har en del kortfristiga skulder i balansräkningen. Goodwill-posten utgör ca 6% av totala andelen tillgångar d.v.s. 3 miljarder pund.Debt/Equity är på gränsen för acceptabelt men fungerar som det ser ut nu.
Avkastnings- och tillväxtskrav
ROE 5-års medel ligger på ca 14%. Eget kapital är på ca 2 pund/aktie (2013). Undantar man 2013 ligger ROE mer runt ca 17% i medel.
Rörelsemarginalen ligger i snitt på ca 6% men 2013 landade den på 3,4%. Bruttomarginalen brukar snitta på ca 8% men landade 2013 på ca 6%. Det egna kapitalet har fördubblats på en 10-års period.
Direktavkastningen är just nu på ca 5% men medel för de fem åren har legat på 3,6%. Utdelningen är därför just nu historiskt hög. Omsättningen har ökat med ca 2% årligen sett till de senaste åren.
Tesco bedöms klara kriteriet.
Ledningen
Styrelseordförande sedan 2011 är Richard Broadbent. Jag tycker det ser ut som om de flesta i styrelsen tillkommit under åren efter Finanskrisen. Antalet sidor som behandlar corporate governance inkl. hur bonusprogrammen är utformade är många i årsredovisningen. Jag får inte riktigt den här varma känslan, men i likhet med andra stora bolag så som Coca Cola mf.l. så domineras den här "världen" av styrelseproffs och optionsprogram. Det är inga familjeägda entreprenörsbolag direkt utan mer eller mindre tjänstemannastyrt. Hur som helst. Jag har inget specifikt negativt i sak så...
Tesco bedöms klara kriteriet.
Information tillgängligt
Tescos huvudmarknad är i Storbritannien. Inte helt omöjligt att göra besök alltså för att skaffa sig en egen uppfattning kring rörelsen. Informationsgivningen från bolagets håll anses också vara tillräcklig. Det är heller ingen direkt "exotisk" bransch med mycket "brus" runt omkring.
Tesco bedöms klara kriteriet.
Marknadsmakt och marknadssituation
Tesco är en av världens största aktörer inom sin bransch. Störst är man på sin hemmamarknad, Storbritannien (ca 30% marknadsandel) som för övrigt är ganska fragmenterad. På sista tiden har man dock varit utsatt för marginalpress. Hårdnande konkurrens har gjort att man varit tvungen att sänka priserna för att behålla marknadsandel. Det säger också något om branschen i sig. Det är via låga priser man konkurrerar först och främst. Marginalpressen indikerar att man inte egentligen har någon "edge". Man är istället en potentiell value trap.
Tesco har gjort mindre lyckade satsningar i bl.a. USA som slagit på resultatet. Någon lönsamhet fick man aldrig till där och man gick (lite oturligt) in i den amerikanska marknaden strax innan finanskrisen. Denna del, samt Japan, har avvecklats.
Behovet av bolagets produkter- och tjänster bedöms dock finnas i många, många år till så branschen i sig är inte utdöende. Dock är det svårt att förutsäga vilka aktörer som klarar av konkurrensen bäst.
Tesco bedöms ej klara kriteriet.
Etiska aspekter
Helt ok.
Tesco bedöms klara kriteriet.
Brasklapp
Tesco uppvisar kännetecken på att vara en eventuell value trap. Dessutom är balansräkningen ett gränsfall. Inte minst om man tittar på räntetäckning. Kassaflödet täcker precis utdelningarna som det är. Känns som man redan innan marginalpressen startade "optimerat" sin balansräkning så att nu då en stark sådan skulle behövas så finns det inte riktigt där som en "kudde". Man har m.a.o. inte samma situation där som en del av sina branschkollegor så som t.ex. WMT. WMT är ett kvalitativt bättre bolag.
Man kan kanske säga att Tesco satsat lite för aggressivt att försöka växa utomlands. Detta har inte alltid betalat sig (tvärtom om ibland) samtidigt som man fått det svårare på hemmaplan (Storbritannien har iofs också haft en svacka vilket pressat alla aktörer där).
Tesco får godkänt på 10 kriterier av 12, men med en braklapp. Detta leder då till ratingen: B.
Slutsats
Med ratingen B så är min syn på Tesco neutral. Förutsättningar för att det ska bli bra finns där, men man får beakta bolagets situation också för det är inget klockrent case. Om man tror att bolaget ska vända på trenden och återfö lönsamhet liksom tillväxt är detta ett ypperligt tillfälle. Om inte, så är det en value trap.
Det finns ingenting som än tyder på att man lyckats vända skutan. För den som vill mäta utvecklingen i affärerna på ett någorlunda objektivt sätt, via F-score, så ger det heller ingen direkt ledning. Tesco får 5 F-Score vilket är varken bra eller dåligt. Risken för totalt haveri är dock heller inte stor, än. Z-score är 1,97 vilket är i grå-zonen.M.a.o. det finns inget än som tyder på en vändning. Ej heller så pekar det käpprätt nedåt heller.
Kan man se till att få bättre lönsamhet vilket kan hjälpas av en något bättre konjunktur på hemmamarknaden så kan Tesco vara väldigt intressant nu då bolaget handlas på 10-års lägsta. Risken är dock att Tesco´s resa blir ganska lång och mödosam. Sammanfattningsvis kan Tesco, som i i nuvarande sits är ett slags turn around case, utgöra en mycket fin investering eller bli en "value trap". Fundamentalt står vågskålarna och väger ganska mitt på just nu då det varken pekar uppåt eller nedåt. Hittills har jag enbart vågat mig på turn around liknande case då vågskålen varit lutad (så som jag ser det) till förmån för goda förutsättningar (t.ex. i form av låg skuldsättning, vara en s.k. magic sixes, höga F-score et.c.).
.
Noteringar kring nuvarande värdering
Tesco kurs 25/3 2014: 295 pence (Topp 3 år ca 445 pence, botten ca 295 pence)
PE 1475 vilket beror på den rekordlåga vinsten 2013 så i praktiken -
PE3 12,7
PE5 11,7
Direktavkastning 5,0%
Vad är din syn på Tesco?
lördag 22 mars 2014
Börssjuk
Jag finner det ganska oinspirerande just nu (på börsfronten). Smått apatisk nästan. Jag bläddrar visserligen igenom nyinkomna årsredovisningar och försöker kika på ett eller annat nytt bolag också, men jag finner inget aha-väckande direkt.
Det finns ok bolag med ok värdering, men inte de här "AHA - Det bolaget vill jag ha och vilken tur att värderingen inte är högre givet förutsättningarna!"
Jag gjorde en något större förändring tidigare i år då SCA såldes för att köpa fler WMT, BRK och KO aktier. Försäljningen underlättades (förutom att SCA är väldigt högt värderat) psykologiskt antagligen av att jag tidigare också tagit in Industrivärden i portföljen. Via Industrivärden får jag ju exponering i SCA och del av deras utdelningar. Det här var ju dock en försäljning av något dyrt till förmån för något ok prissatt. Inte försäljning av dyrt för att köpa något väldigt billigt.
Oavsett var jag letar finner jag inget som lockar jättemycket nu. Var är de bolagen som man kan köpa billigt till låg risk? Nu ser jag bara dyra bolag och bolag som eventuellt är billiga men då med högre riskprofil. Eller, det är en sanning med viss modifikation. Det finns som sagt några bolag med ok värdering också men de hamnar inte riktigt i samma "AHA-kategori."
Jag upplever dock som om folk hittar bolag till höger och vänster just. Tjänar pengar på än det ena än det andra udda bolaget. Då menar jag inte bloggosfären specifikt utan även utanför den.
Jag hittar inget nytt som är mer än möjligtvis ok. Frågan är vad som är bästa medicinen mot denna, mig drabbade "börssjuka". Fortsätta leta i årsredovisningar eller gå ut?
Jag går ut.
fredag 21 mars 2014
Analys av Elbit Systems
Nu när de amerikanska försvarsbolagen uppvärderats kraftigt har jag letat efter något (utöver Kongsberg) som ännu ser lite lägre värderat ut i sektorn. Jag kikar här närmare på Elbit Systems.
Elbit Systems är en israelisk leverantör av försvarsmateriell och startades urspungligen 1969 under namnet Elbit Computers av Elron Electronic Industries för att kombinera Israels motsvarighet till svenska försvarets forskningsanstalt med Elrons kunnande inom data- och elektroniska produkter. Elbit Systems noterades 1996 på NASDAQ och Elbit Systems var då en av tre delar som noterades där Elbit Systems inriktade sig mot militära produkter medan de andra två inriktade sig på medicinteknik och telekom.
Elbit Systems delar i huvudsak in sin verksamhet i fyra segment Airborne, Landsystems, C4ISR (Command, Controll, Communications, Computers, Intelligence, Surveillance and Reconnaissance) och Electro-optical. Airborne ochC4ISR är de två områden man visat mest tillväxt de senaste åren, inte minst via förvärv. Dessa både stod för ca 3/4 av försäljningen 2013. Det handlar m.a.o. flygteknik, hjälmsystem, stridssystem, obemannade flygande farkoster, övervakningssystem m.m. Elbit Systems underhåller och uppgraderar en mängd olika system och kan sägas vara mer inriktad på att verka som underleverantör eller delpart än på att själva driva stora utvecklingsprojekt. Vilket iofs inte är unikt för Elbit utan många aktörer fungerar ju på detta sättet vilket gör dem väldigt integrerade i varandra.
Geografiskt går ca 1/5 av försäljningen till Israel. Lika mycket till Europa och 1/3 till USA. Asien och Latinamerika är växande marknader. Man kan iofs säga att beroendet av USA är något än större då ca 1/4 av Israels försvarsbudget indirekt finansieras via bidrag från USA, men summa summarum har man en tämligen diversifierad geografisk bas och varken Elbit Systems eller Israel är en liten aktör på vapenexportmarknaden. Även om t.ex. mycket fokus hamnar på USA och dess användning av UAVs så är ändock Israel det land som exporterar mest UAVs i världen.
Large eller midcap på någon av de nordiska börserna alternativt på NYSE/NASDAQ.
Elbit Systems är noterat både i Tel-Aviv som på NASDAQ (Ticker: TSLT).
Elbit Systems bedöms klara kriteriet.
Ägare
45% ägs av Michael Federman vars far och farbror startade verksamheten.
Elbit Systems bedöms klara kriteriet.
Ger bolaget och förväntas det ge utdelningar?
Ja bolaget ger utdelningar om än inte några större sådana. 2013 hamnade de på 1,13 usd/aktie. Över en 7-års period har utdelningarna fördubblats dock går det inte utläsa någon tydlig trend då utdelningarna varierar från år till år beroende på det årliga resultaten. 5-års medel är 1,36 usd/aktie att jämföra med 5-års medelvinst på 3,93 usd/aktie vilket ger en utdelningsandel på 35%.
De senaste 5 åren har utdelningen sänkts i och med både 2008 och 2009 var mycket goda år vinstmässigt för bolaget.
Elbit Systems bedöms klara kriteriet.
Finns betydande risk för att bolagets verksamhet starkt påverkas av externa faktorer så som råvarupriser, ränteändringar, politiska beslut och börssvängningar?
Man är beroende av politiska beslut och det finns politiska risker med verksamheten.
Elbit Systems bedöms ej klara kriteriet.
Är bolaget beroende av innovativ produktutveckling?
Ja. Produktutveckling är en viktig del. För Elbit Systems del redovisar man att ca 10% av försäljningsintäkterna går till R&D. Detta är i understa kanten av vad som kan anses "normalt" för många vapentillverkare (ca 20% brukar vara vanligt) men antagligen sker R&D mycket i samverkan med andra aktörer samt staten Israel.
Elbit Systems bedöms ej klara kriteriet.
Visad förmåga att gå med vinst genom hög och lågkonjunktur, eller i alla fall visad förmåga att ge utdelningar under dylika perioder
Ja man går med vinst år efter år och i likhet med andra aktörer har man haft en mycket god utveckling första halvan av 2000-talet samt en något stagnerande tillväxt efter finanskrisen. Man levererar m.a.o. genom hög- som lågkonjunktur.
Vinsten 2013 landade på 4,34 usd/aktie. 3-års medel 3,47 usd/aktie. 5-års medel 3,93 usd/aktie. Det är 2011 som drar ned medel då det året inte var lika lyckat. 5-års ebit ligger på 4,82 usd/aktie.
Elbit Systems bedöms klara kriteriet.
Räntebärande skulder lägre än eget kapital
Eget kapital på 1177 milj usd. Long Term Debt på 602 milj usd. Totalt sett är Debt/Equity på 2,34 (2013) då man har en del kortfristiga skulder i balansräkningen. Goodwill-post på ca 500 milj usd hänförligt till förvärv. Jag har inte synat balansräkningen i detalj men även om de s.k. räntebärande skulderna inte överstiger det egna kapitalet så är den finansiella hävstången ändock högre än vad jag brukar vilja se.
Elbit Systems bedöms ej klara kriteriet.
Avkastnings- och tillväxtskrav
ROE 5-års medel ligger på ca 17%. Eget kapital är på ca 27 usd/aktie (2013)
Rörelsemarginalen ligger som 5-års medel på ca 7% och har de senaste åren varierat mellan ca 4% som lägst till ca 9% som högst. det egna kapitalet har fördubblats på en 7-års period, men försäljningen har varit utan egentlig tillväxt de senaste fem åren.
Direktavkastningen är på ca 2% och utdelningarna varierar från år till år som sagt. "Värde" i bolaget byggs främst internt. Man använder intjänade medel till att förvärva andra aktörer och bygger på så sätt upp "värde". I princip inga återköp görs och enbart en mindre del av vinsten delas ut.
Om Elbit Systems kan fortsätta växa och fördubbla det det egna kapitalet var sjunde år (ca 10% årlig tillväxt) så är min bedömning att man klarar av avkastningskravet. Det bör ju då också följas av t.ex. lika stor utdelningstillväxt.
Elbit Systems bedöms klara kriteriet.
Ledningen
Störste ägaren 70-åriga Michael Federmann är styrelseordförande och CEO from 2013 heter Bezhalel Machlis. Jag har ej funnit någon anledning att misstro ledningen.
Elbit Systems bedöms klara kriteriet.
Information tillgängligt
Inte optimalt då jag har inga direkta beröringspunkter med några produkter eller tjänster som Elbit Systems förser marknaden (så vitt jag vet). Så vitt jag vet så har svenska försvarsmakten inte heller någon direkt materiell som levererats från Elbit Systems.
Rent "pappersmässigt" så är det dock ok. Det finns information i tillräcklig mängd (på engelska) för att bilda sig en uppfattning om bolaget och dess situation så bolaget får ändock (som många andra bolag i liknande situation) med viss tvekan godkänt här.
Elbit Systems bedöms klara kriteriet.
Marknadsmakt och marknadssituation
Branschen kan ses som lite "exotisk". som sådan. Beställningar av vapensystem kan det ju skrivas en hel del om vilket kan, med eventuellt mediabrus surrandes, förleda en.
Jag har svårt att säga vilken "edge" man eventuellt har (förutom eventuellt politiskt stöd), men man verkar ha en spetskompetens inom flera av områdena man verkar inom, men utan att vara beroende av ett fåtal enskilda system.
Behovet av bolagets produkter överlag får anses finnas där även 10-20-100 år in i framtiden.
Det finns både för och nackdelar här i denna ganska breda ratingkategori, men till sist och syvende så får den nuvarande sammanlagda bedömningen bli att Elbit System inte klarar kriteriet. Det finns goda förutsättningar för Elbit Systems att verka med rimlig lönsamhet i framtiden, men det är inte hugget i sten.
Elbit Systems bedöms ej klara kriteriet.
Etiska aspekter
Jag har i sak inga etiska bekymmer med vapentillverkare. Dock är bolaget svart-listat av bl.a.svenska AP-fonderna då säkerhetsutrustning från Elbit används vid den, från 2002 byggda,muren på Västbanken. Internationella domstolen i Haag har fördömt de delar av muren som är byggd på palestinsk mark. Delar av den har sedermera modifierats av israelerna men långt ifrån allt.
Personligen har jag dock inga etiska bekymmer då det gäller Elbits inblandning som leverantör av säkerhetsutrustning.
Elbit Systems bedöms klara kriteriet.
Elbing Systems får godkänt på 8 kriterier av 12. Detta leder då till ratingen: C.
Slutsats
Med ratingen C så är min syn på Elbings System i huvudsak negativ. Förutsättningar för att det ska gå fortsatt bra för Elbit Systems finns dock där. En exponering mot stora delar av världen gör också att man får en ganska bred exponering till skillnad från mer "nischade" aktörer. Dock uppvisar bolaget en del kvalitativt sämre egenskaper. Jag hade föredragit en starkare balansräkning (utifrån hur jag ser på balansräkningar) samt större fokus på utdelningar istället för förvärv. Kanske är det dock så att för att överleva i konkurrens med de stora giganterna så är det konsolidering som gäller i branschen. Även det är lite motsägelsefullt då de många olika aktörerna på sätt och vis lever i symbios med varandra.
.
Noteringar kring nuvarande värdering
Elbit Systems kurs 21/3 2014: 60 usd (Topp 3 år ca 60 usd, botten ca 35 usd)
PE 13,8
PE3 17,3
Direktavkastning 1,9%
Jämförelse med branschkollegor samma datum
Lockheed Martin PE 17,5, Direktavkastning 3,2%
General Dynamics PE 16, Direktavkastning 2,3%
Raytheon PE 16,3, Direktavkastning 2,2%
Kongsberg PE 13,2, Direktavkastning 3,9%
Saab PE 26 Direktavkastning 2,5%
Vad är din syn på Elbit Systems?
Elbit Systems är en israelisk leverantör av försvarsmateriell och startades urspungligen 1969 under namnet Elbit Computers av Elron Electronic Industries för att kombinera Israels motsvarighet till svenska försvarets forskningsanstalt med Elrons kunnande inom data- och elektroniska produkter. Elbit Systems noterades 1996 på NASDAQ och Elbit Systems var då en av tre delar som noterades där Elbit Systems inriktade sig mot militära produkter medan de andra två inriktade sig på medicinteknik och telekom.
Elbit Systems delar i huvudsak in sin verksamhet i fyra segment Airborne, Landsystems, C4ISR (Command, Controll, Communications, Computers, Intelligence, Surveillance and Reconnaissance) och Electro-optical. Airborne ochC4ISR är de två områden man visat mest tillväxt de senaste åren, inte minst via förvärv. Dessa både stod för ca 3/4 av försäljningen 2013. Det handlar m.a.o. flygteknik, hjälmsystem, stridssystem, obemannade flygande farkoster, övervakningssystem m.m. Elbit Systems underhåller och uppgraderar en mängd olika system och kan sägas vara mer inriktad på att verka som underleverantör eller delpart än på att själva driva stora utvecklingsprojekt. Vilket iofs inte är unikt för Elbit utan många aktörer fungerar ju på detta sättet vilket gör dem väldigt integrerade i varandra.
Geografiskt går ca 1/5 av försäljningen till Israel. Lika mycket till Europa och 1/3 till USA. Asien och Latinamerika är växande marknader. Man kan iofs säga att beroendet av USA är något än större då ca 1/4 av Israels försvarsbudget indirekt finansieras via bidrag från USA, men summa summarum har man en tämligen diversifierad geografisk bas och varken Elbit Systems eller Israel är en liten aktör på vapenexportmarknaden. Även om t.ex. mycket fokus hamnar på USA och dess användning av UAVs så är ändock Israel det land som exporterar mest UAVs i världen.
Large eller midcap på någon av de nordiska börserna alternativt på NYSE/NASDAQ.
Elbit Systems är noterat både i Tel-Aviv som på NASDAQ (Ticker: TSLT).
Elbit Systems bedöms klara kriteriet.
Ägare
45% ägs av Michael Federman vars far och farbror startade verksamheten.
Elbit Systems bedöms klara kriteriet.
Ger bolaget och förväntas det ge utdelningar?
Ja bolaget ger utdelningar om än inte några större sådana. 2013 hamnade de på 1,13 usd/aktie. Över en 7-års period har utdelningarna fördubblats dock går det inte utläsa någon tydlig trend då utdelningarna varierar från år till år beroende på det årliga resultaten. 5-års medel är 1,36 usd/aktie att jämföra med 5-års medelvinst på 3,93 usd/aktie vilket ger en utdelningsandel på 35%.
De senaste 5 åren har utdelningen sänkts i och med både 2008 och 2009 var mycket goda år vinstmässigt för bolaget.
Elbit Systems bedöms klara kriteriet.
Finns betydande risk för att bolagets verksamhet starkt påverkas av externa faktorer så som råvarupriser, ränteändringar, politiska beslut och börssvängningar?
Man är beroende av politiska beslut och det finns politiska risker med verksamheten.
Elbit Systems bedöms ej klara kriteriet.
Är bolaget beroende av innovativ produktutveckling?
Ja. Produktutveckling är en viktig del. För Elbit Systems del redovisar man att ca 10% av försäljningsintäkterna går till R&D. Detta är i understa kanten av vad som kan anses "normalt" för många vapentillverkare (ca 20% brukar vara vanligt) men antagligen sker R&D mycket i samverkan med andra aktörer samt staten Israel.
Elbit Systems bedöms ej klara kriteriet.
Visad förmåga att gå med vinst genom hög och lågkonjunktur, eller i alla fall visad förmåga att ge utdelningar under dylika perioder
Ja man går med vinst år efter år och i likhet med andra aktörer har man haft en mycket god utveckling första halvan av 2000-talet samt en något stagnerande tillväxt efter finanskrisen. Man levererar m.a.o. genom hög- som lågkonjunktur.
Vinsten 2013 landade på 4,34 usd/aktie. 3-års medel 3,47 usd/aktie. 5-års medel 3,93 usd/aktie. Det är 2011 som drar ned medel då det året inte var lika lyckat. 5-års ebit ligger på 4,82 usd/aktie.
Elbit Systems bedöms klara kriteriet.
Räntebärande skulder lägre än eget kapital
Eget kapital på 1177 milj usd. Long Term Debt på 602 milj usd. Totalt sett är Debt/Equity på 2,34 (2013) då man har en del kortfristiga skulder i balansräkningen. Goodwill-post på ca 500 milj usd hänförligt till förvärv. Jag har inte synat balansräkningen i detalj men även om de s.k. räntebärande skulderna inte överstiger det egna kapitalet så är den finansiella hävstången ändock högre än vad jag brukar vilja se.
Avkastnings- och tillväxtskrav
ROE 5-års medel ligger på ca 17%. Eget kapital är på ca 27 usd/aktie (2013)
Rörelsemarginalen ligger som 5-års medel på ca 7% och har de senaste åren varierat mellan ca 4% som lägst till ca 9% som högst. det egna kapitalet har fördubblats på en 7-års period, men försäljningen har varit utan egentlig tillväxt de senaste fem åren.
Direktavkastningen är på ca 2% och utdelningarna varierar från år till år som sagt. "Värde" i bolaget byggs främst internt. Man använder intjänade medel till att förvärva andra aktörer och bygger på så sätt upp "värde". I princip inga återköp görs och enbart en mindre del av vinsten delas ut.
Om Elbit Systems kan fortsätta växa och fördubbla det det egna kapitalet var sjunde år (ca 10% årlig tillväxt) så är min bedömning att man klarar av avkastningskravet. Det bör ju då också följas av t.ex. lika stor utdelningstillväxt.
Ledningen
Störste ägaren 70-åriga Michael Federmann är styrelseordförande och CEO from 2013 heter Bezhalel Machlis. Jag har ej funnit någon anledning att misstro ledningen.
Elbit Systems bedöms klara kriteriet.
Information tillgängligt
Inte optimalt då jag har inga direkta beröringspunkter med några produkter eller tjänster som Elbit Systems förser marknaden (så vitt jag vet). Så vitt jag vet så har svenska försvarsmakten inte heller någon direkt materiell som levererats från Elbit Systems.
Rent "pappersmässigt" så är det dock ok. Det finns information i tillräcklig mängd (på engelska) för att bilda sig en uppfattning om bolaget och dess situation så bolaget får ändock (som många andra bolag i liknande situation) med viss tvekan godkänt här.
Elbit Systems bedöms klara kriteriet.
Marknadsmakt och marknadssituation
Branschen kan ses som lite "exotisk". som sådan. Beställningar av vapensystem kan det ju skrivas en hel del om vilket kan, med eventuellt mediabrus surrandes, förleda en.
Jag har svårt att säga vilken "edge" man eventuellt har (förutom eventuellt politiskt stöd), men man verkar ha en spetskompetens inom flera av områdena man verkar inom, men utan att vara beroende av ett fåtal enskilda system.
Behovet av bolagets produkter överlag får anses finnas där även 10-20-100 år in i framtiden.
Det finns både för och nackdelar här i denna ganska breda ratingkategori, men till sist och syvende så får den nuvarande sammanlagda bedömningen bli att Elbit System inte klarar kriteriet. Det finns goda förutsättningar för Elbit Systems att verka med rimlig lönsamhet i framtiden, men det är inte hugget i sten.
Elbit Systems bedöms ej klara kriteriet.
Etiska aspekter
Jag har i sak inga etiska bekymmer med vapentillverkare. Dock är bolaget svart-listat av bl.a.svenska AP-fonderna då säkerhetsutrustning från Elbit används vid den, från 2002 byggda,muren på Västbanken. Internationella domstolen i Haag har fördömt de delar av muren som är byggd på palestinsk mark. Delar av den har sedermera modifierats av israelerna men långt ifrån allt.
Personligen har jag dock inga etiska bekymmer då det gäller Elbits inblandning som leverantör av säkerhetsutrustning.
Elbit Systems bedöms klara kriteriet.
Elbing Systems får godkänt på 8 kriterier av 12. Detta leder då till ratingen: C.
Slutsats
Med ratingen C så är min syn på Elbings System i huvudsak negativ. Förutsättningar för att det ska gå fortsatt bra för Elbit Systems finns dock där. En exponering mot stora delar av världen gör också att man får en ganska bred exponering till skillnad från mer "nischade" aktörer. Dock uppvisar bolaget en del kvalitativt sämre egenskaper. Jag hade föredragit en starkare balansräkning (utifrån hur jag ser på balansräkningar) samt större fokus på utdelningar istället för förvärv. Kanske är det dock så att för att överleva i konkurrens med de stora giganterna så är det konsolidering som gäller i branschen. Även det är lite motsägelsefullt då de många olika aktörerna på sätt och vis lever i symbios med varandra.
.
Noteringar kring nuvarande värdering
Elbit Systems kurs 21/3 2014: 60 usd (Topp 3 år ca 60 usd, botten ca 35 usd)
PE 13,8
PE3 17,3
Direktavkastning 1,9%
Jämförelse med branschkollegor samma datum
Lockheed Martin PE 17,5, Direktavkastning 3,2%
General Dynamics PE 16, Direktavkastning 2,3%
Raytheon PE 16,3, Direktavkastning 2,2%
Kongsberg PE 13,2, Direktavkastning 3,9%
Saab PE 26 Direktavkastning 2,5%
Vad är din syn på Elbit Systems?
onsdag 12 mars 2014
Yara och Qatar
Detta blir det sista inlägget som behandlar omvärldsfaktorer som kan påverka Yaras intjäningsförmåga på kort och/eller medelång sikt. Denna gång riktas blicken mot Qatar.
Yara har andel i det, med Qatar, samägda Quafco.
Qatar kan tyckas vara en liten udda stat (med betoning på liten). Ett Emirat i Persiska viken med landgräns till Saudi Arabien.
Det är olje- och gasrikt så tillvida att någon skatt ej behöver erläggas av medborgarna. De qatarska medborgarna utgör i sin tur enbart 1/7 av befolkningen. Resten är gästarbetare som kommit från andra länder och som utgör landets egentliga arbetskraft. Arbetsförhållandena i Qatar för alla dessa gästarbetare har inte sällan kritiserats. Med den mängd pengar som flödar in varje år i emiratets statskassa har Qatar satsat på att finansiera diverse projekt och investeringar.
Ett av dem är en aggressiv expansion av det nationella flygbolaget Qatar Airways. Nyligen kritiserades Qatar Airways i svensk media för att hålla sina anställda (utländska gästarbetare) i livegen-liknande anställningsförhållanden.
Qatars investeringsfond äger också ca 13% i en av världens största banker, Barclays. 17% i Volkswagen (Scanias ägare), franska fotbollsklubben P.S.G. m.fl. (PSG köptes 2011 och Qatar lovade bl.a. direkta satsningar på spelarköp vilket också infriats. Zlatan är bara en av många stjärnspelare som nyligen köpts in för stora belopp).
Man har också använt pengarna till att bygga upp en av de största mediabolagen i arabvärlden, Al-Jazira, med både engelskspråkiga som arabspråkiga kanaler. Al-Jazira har inte varit okontroversiell, ej heller alltid populär bland grannländerna. Mediabolaget har gjort sig känt för att tillåta företrädare för organisationer som normalt inte får mediautrymme komma till tals. Liksom att vara närvarande med journalister där det händer, när det händer (Irakkrigen, Afghanistan-kriget m.m.) vilket gjort att andra kanaler så som BBC knutit avtal med bolaget.
Grannländer har kritiserat kanalen för att medverka till anstiftan av oroligheter. Inte minst har Saudi-Arabien varit kritiskt. Nu senast har Saudi-Arabien, Förenade Arab Emiraten och Bahrain kallat hem sina ambassadörer som en protest mot att Qatar, enligt dem, stödjer och uppmuntrar oroligheter i regionen. Nu är väl denna kritik inte svart-vit, utan beror på vilket perspektiv man har, men det har sagts att Qatar är en av finansiärerna till rebellerna i Syrien, muslimska brödraskapet i Egypten samt även var med och anstiftat upproret i Libyen.
Vad har då allt detta med Yara att göra?
Quafco är en av de viktigare samägda bolagen i Yara. Mellan tummen och pekfingret bidrar det med 1/10 av inkomsterna och är m.a.o. en kassako.Yaras andel i Quafco värderas till drygt 6 miljarder nok vilket per aktie blir drygt 22 nok/aktie.
Qatar är en potentiell "joker". Det är svårt att förutspå händelseutvecklingen och lika gärna som det går att tälja guld med täljkniv i och med tillgången till billig gas där så kan det bli kostsamt (likt Libyen satsningen) och eventuell kräva avskrivningar i miljardklassen om det vill sig illa.
Skillnaderna mellan de båda länderna, Qatar och Libyen, är dock några stycken.
Qatar har samarbetsavtal med t.ex. USA samt upplåter plats för en av USAs viktigaste baser i regionen. Det är dock ingen garanti för någonting då Egypten, som också haft säkerhetspolitisk samarbete med USA, fick se revolter.
Att de ska bli riktiga fientligheter mellan Qatar och t.ex. Saudi-Arabien är mindre sannolikt då de har en gemensam antagonist, Iran, mot vilket de oftast kan förena sig även om de kan ha skilda åsikter om annat.
Man ska dock aldrig säga aldrig och det enda som är säkert är att ingenting är säkert. Det gäller inte Qatar specifikt, ej heller Yara, utan alla länder och alla bolag.
Det går inte beräkna och/eller förutse allt. Världen är för oförutsägbar för det, men man kan i alla fall försöka få lite bredare perspektiv på saker och ting. Nu är det Yara och omvärldsfaktorer jag grottat ned mig i i de tre senaste inläggen, men det kan naturligtvis lika gärna göras via något annat bolag.
Den större, mer övergripande, frågan, är således hur ska man förhålla sig till investeringar i en ständigt föränderlig värld? Hålla sig ajour med allt, eller leta efter verksamheter som inte påverkas alls (eller mycket lite)?
Eller ska man helt enkelt strunta i alla spekulationer, förutsägelser och beräkningar och enbart månadsspara i en billig indexfond? Där varken en själv eller förvaltare behöver bry sig om vare sig bolag eller omvärldsfaktorer.
Vad tycker du?
Yara har andel i det, med Qatar, samägda Quafco.
Qatar kan tyckas vara en liten udda stat (med betoning på liten). Ett Emirat i Persiska viken med landgräns till Saudi Arabien.
Det är olje- och gasrikt så tillvida att någon skatt ej behöver erläggas av medborgarna. De qatarska medborgarna utgör i sin tur enbart 1/7 av befolkningen. Resten är gästarbetare som kommit från andra länder och som utgör landets egentliga arbetskraft. Arbetsförhållandena i Qatar för alla dessa gästarbetare har inte sällan kritiserats. Med den mängd pengar som flödar in varje år i emiratets statskassa har Qatar satsat på att finansiera diverse projekt och investeringar.
Ett av dem är en aggressiv expansion av det nationella flygbolaget Qatar Airways. Nyligen kritiserades Qatar Airways i svensk media för att hålla sina anställda (utländska gästarbetare) i livegen-liknande anställningsförhållanden.
Qatars investeringsfond äger också ca 13% i en av världens största banker, Barclays. 17% i Volkswagen (Scanias ägare), franska fotbollsklubben P.S.G. m.fl. (PSG köptes 2011 och Qatar lovade bl.a. direkta satsningar på spelarköp vilket också infriats. Zlatan är bara en av många stjärnspelare som nyligen köpts in för stora belopp).
Man har också använt pengarna till att bygga upp en av de största mediabolagen i arabvärlden, Al-Jazira, med både engelskspråkiga som arabspråkiga kanaler. Al-Jazira har inte varit okontroversiell, ej heller alltid populär bland grannländerna. Mediabolaget har gjort sig känt för att tillåta företrädare för organisationer som normalt inte får mediautrymme komma till tals. Liksom att vara närvarande med journalister där det händer, när det händer (Irakkrigen, Afghanistan-kriget m.m.) vilket gjort att andra kanaler så som BBC knutit avtal med bolaget.
Grannländer har kritiserat kanalen för att medverka till anstiftan av oroligheter. Inte minst har Saudi-Arabien varit kritiskt. Nu senast har Saudi-Arabien, Förenade Arab Emiraten och Bahrain kallat hem sina ambassadörer som en protest mot att Qatar, enligt dem, stödjer och uppmuntrar oroligheter i regionen. Nu är väl denna kritik inte svart-vit, utan beror på vilket perspektiv man har, men det har sagts att Qatar är en av finansiärerna till rebellerna i Syrien, muslimska brödraskapet i Egypten samt även var med och anstiftat upproret i Libyen.
Vad har då allt detta med Yara att göra?
Quafco är en av de viktigare samägda bolagen i Yara. Mellan tummen och pekfingret bidrar det med 1/10 av inkomsterna och är m.a.o. en kassako.Yaras andel i Quafco värderas till drygt 6 miljarder nok vilket per aktie blir drygt 22 nok/aktie.
Qatar är en potentiell "joker". Det är svårt att förutspå händelseutvecklingen och lika gärna som det går att tälja guld med täljkniv i och med tillgången till billig gas där så kan det bli kostsamt (likt Libyen satsningen) och eventuell kräva avskrivningar i miljardklassen om det vill sig illa.
Skillnaderna mellan de båda länderna, Qatar och Libyen, är dock några stycken.
Qatar har samarbetsavtal med t.ex. USA samt upplåter plats för en av USAs viktigaste baser i regionen. Det är dock ingen garanti för någonting då Egypten, som också haft säkerhetspolitisk samarbete med USA, fick se revolter.
Att de ska bli riktiga fientligheter mellan Qatar och t.ex. Saudi-Arabien är mindre sannolikt då de har en gemensam antagonist, Iran, mot vilket de oftast kan förena sig även om de kan ha skilda åsikter om annat.
Man ska dock aldrig säga aldrig och det enda som är säkert är att ingenting är säkert. Det gäller inte Qatar specifikt, ej heller Yara, utan alla länder och alla bolag.
Det går inte beräkna och/eller förutse allt. Världen är för oförutsägbar för det, men man kan i alla fall försöka få lite bredare perspektiv på saker och ting. Nu är det Yara och omvärldsfaktorer jag grottat ned mig i i de tre senaste inläggen, men det kan naturligtvis lika gärna göras via något annat bolag.
Den större, mer övergripande, frågan, är således hur ska man förhålla sig till investeringar i en ständigt föränderlig värld? Hålla sig ajour med allt, eller leta efter verksamheter som inte påverkas alls (eller mycket lite)?
Eller ska man helt enkelt strunta i alla spekulationer, förutsägelser och beräkningar och enbart månadsspara i en billig indexfond? Där varken en själv eller förvaltare behöver bry sig om vare sig bolag eller omvärldsfaktorer.
Vad tycker du?
tisdag 11 mars 2014
Yara och Krimkrisen
Krim verkar i princip redan ha annekterats av Ryssland i dagsläget. Den s.k."folkomröstningen" som sker under ryska truppers vakande ögon kommer väl föga förvånande ge något annat resultat än ett bifall till annektering.
Tämligen otäck utveckling i vårt närområde kan jag tycka. Proceduren liknar Tysklands annektering, "Anschluss", av Sudet-området i Tjeckien 1938. Året därefter gick Tyskland även in i Polen, men Polen hade fått säkerhetsgarantier från väst (antagligen räknade man från tyskt håll att man även denna gång skulle låta saken bero) och utbrottet av andra världskriget var ett faktum.
Usch vad dystert det blev nu på en gång...
Och vad har Yara med Krimkrisen att göra?
Den viktigaste input-varan i tillverkning av konstgödsel är naturgas.
Ryssland är beroende av olje- och naturgasexport. Över hälften av statsinkomsterna kommer från denna sektor. Drygt 3/4 av naturgasen går till Västeuropa via diverse pipelines. Tyskland är den viktigaste kunden och importören (kan vara en förklaring till att Tyskland inte är jättemån om att sätta in sanktioner mot Ryssland). Vad som händer i Ryssland vad det gäller eventuella sanktioner, störningar i leveranser, ovisshet et.c. kan påverka gaspriset.
I nuläget verkar det vara lugnt. Gaspriset inom EU ligger på i genomsnitt 11,50 usd/MMBTU. Det har inte rört sig nämnvärt p.g.a. Krimkrisen. Som tidigare beskrivits, Yara just nu, så har gaspriset stor påverkan på Yaras marginaler.
Vad som däremot har hänt är att det amerikanska gaspriset stigit kraftigt under mars (man har som bekant haft ett mycket lägre gaspris där allt sedan utbyggnaden av shale-gasen vilket gynnat producenterna där något enormt). Den har gått från ca 3,50 usd/ MMBTU till ca 8 usd/MMBTU under en peak och pendlar osäkert nu mellan allt från 5 till 8 usd/MMBTU. Nu är väl troligen inte Krimkrisen att skylla för detta utan istället den mycket kalla och utdragna vinter man haft på andra sidan Atlanten vilket nu mot slutet börjar sätta sina spår. Det visar dock hur snabbt det kan slå upp och ner beroende på makrofaktorer som ligger utom de enskilda företagens kontroll.
Gaspriset förväntas ligga kvar på en relativ hög nivå (relativ till de senaste 4 åren då shale-gas funnits tillgänglig) då inte minst exporten av gas till t.ex. Europa förväntas öka.
Om EU inför sanktioner mot Ryssland i någon form som kan innebära dyrare gaspris, eller Ryssland stryper tillförseln för att använda som politiskt påtryckningsmedel, så får det stora konsekvenser för Yaras marginaler.
Vad som talar emot ett dylikt scenario är Västeuropas beroende av rysk energi och ryskt beroende av västeuropeiska pengar. Politik och människors handlanden följer dock inte alltid någon ekonomiskt förnuftig logik.
Kontsgödsels-anläggningar i Nordamerika lär få betala dyrare för gas framöver om prognoserna stämmer. Anläggningar i Europa (där Yara har huvuddelen av sin produktion samt avsättning) kan få dyrare gas.
Kvar finns då gasen runt Persiska viken, men den är heller inte utan "jokrar". Vilket jag ska återkomma till i ett framtida inlägg.
Tämligen otäck utveckling i vårt närområde kan jag tycka. Proceduren liknar Tysklands annektering, "Anschluss", av Sudet-området i Tjeckien 1938. Året därefter gick Tyskland även in i Polen, men Polen hade fått säkerhetsgarantier från väst (antagligen räknade man från tyskt håll att man även denna gång skulle låta saken bero) och utbrottet av andra världskriget var ett faktum.
Usch vad dystert det blev nu på en gång...
Och vad har Yara med Krimkrisen att göra?
Den viktigaste input-varan i tillverkning av konstgödsel är naturgas.
Ryssland är beroende av olje- och naturgasexport. Över hälften av statsinkomsterna kommer från denna sektor. Drygt 3/4 av naturgasen går till Västeuropa via diverse pipelines. Tyskland är den viktigaste kunden och importören (kan vara en förklaring till att Tyskland inte är jättemån om att sätta in sanktioner mot Ryssland). Vad som händer i Ryssland vad det gäller eventuella sanktioner, störningar i leveranser, ovisshet et.c. kan påverka gaspriset.
I nuläget verkar det vara lugnt. Gaspriset inom EU ligger på i genomsnitt 11,50 usd/MMBTU. Det har inte rört sig nämnvärt p.g.a. Krimkrisen. Som tidigare beskrivits, Yara just nu, så har gaspriset stor påverkan på Yaras marginaler.
Vad som däremot har hänt är att det amerikanska gaspriset stigit kraftigt under mars (man har som bekant haft ett mycket lägre gaspris där allt sedan utbyggnaden av shale-gasen vilket gynnat producenterna där något enormt). Den har gått från ca 3,50 usd/ MMBTU till ca 8 usd/MMBTU under en peak och pendlar osäkert nu mellan allt från 5 till 8 usd/MMBTU. Nu är väl troligen inte Krimkrisen att skylla för detta utan istället den mycket kalla och utdragna vinter man haft på andra sidan Atlanten vilket nu mot slutet börjar sätta sina spår. Det visar dock hur snabbt det kan slå upp och ner beroende på makrofaktorer som ligger utom de enskilda företagens kontroll.
Gaspriset förväntas ligga kvar på en relativ hög nivå (relativ till de senaste 4 åren då shale-gas funnits tillgänglig) då inte minst exporten av gas till t.ex. Europa förväntas öka.
Om EU inför sanktioner mot Ryssland i någon form som kan innebära dyrare gaspris, eller Ryssland stryper tillförseln för att använda som politiskt påtryckningsmedel, så får det stora konsekvenser för Yaras marginaler.
Vad som talar emot ett dylikt scenario är Västeuropas beroende av rysk energi och ryskt beroende av västeuropeiska pengar. Politik och människors handlanden följer dock inte alltid någon ekonomiskt förnuftig logik.
Kontsgödsels-anläggningar i Nordamerika lär få betala dyrare för gas framöver om prognoserna stämmer. Anläggningar i Europa (där Yara har huvuddelen av sin produktion samt avsättning) kan få dyrare gas.
Kvar finns då gasen runt Persiska viken, men den är heller inte utan "jokrar". Vilket jag ska återkomma till i ett framtida inlägg.
Yara och Libyen
Yara dömdes nyligen till ett rekordskadestånd. En hel del hänvisades till mutbrott i och med Yaras affärer i Libyen. År 2009 bildade man nämligen ett joint venture i Libyen, Lifeco.
Tanken med satsningen där var naturligtvis att få tillgång till billig naturgas för konstgödselproduktion i Marsa El Brega, i östra Libyen, söder om Benghazi.
Libyen är inget stort jordbruksland så konstgödseln var tänkt att exporteras. Nu har den här satsningen inte varit lyckosam, tvärt om. Produktionen fick stängas ned under oroligheterna då en NATO-ledd styrka stödde rebeller mot Kaddafi-regimen (alt. Gaddafi men jag skriver med K).Verksamheten förlorade pengar och har fortsatt göra det då den enbart delvis varit i produktion. I år har den stängts ned igen.
Nuvarande regim i Tripoli har nämligen inte full kontroll över landet. Efter besegrandet av Kaddafi-regimen så behöll de olika rebellgrupperingarna kontrollen, liksom vapnen, över respektive regioner. Huvudstaden Tripoli har vi i västra delen, medan många av olje- och gasresurserna ligger i östra. Från huvudstadens håll verkar man för att få kontroll över hela landet, från regionernas sida verkar grupper för att få mer utav oljeinkomsterna att stanna hos dem, inte gå till huvudstaden, o.s.v. Libyen kan därför på många sätt sägas vara ganska delat i dag. Historiskt sett har det också funnits skiljelinjer mellan de tre huvudsakliga stor-regionerna: Tripolitania, Cyrenaica och det inre Fezzan.
Upproret mot Kaddafi startade som bekant i de östra delarna. Än i dag verkar utbrytartendenserna vara störst där. Offensiv och motoffensiv pågick i öst-västlig riktning tills en NATO-ledd styrka slutligen gick in och "sopade mattan ren" på Kaddafi-styrkor och vågskålen tippade över till rebellernas favör.
Förutom den sittande regimen så finns det som sagt en mängd grupperingar. En av de starkaste verkar vara den i öster, en federalistisk rörelse som önskar, om inte självständighet, i alla fall större autonomi. I nuläget verkar de ha besatt hamnar o.s.v. och har kontroll över t.ex. oljeexporten där. Centralregimen har förklarat att försök av dem att sälja olja är olagligt.
En annan gruppering är Al-Zintan revolutionärerna, en paraplyorganisation för grupperingar som har sin huvudbas i bergen i väster. Misrata-brigaderna som håller till öster om Tripoli. De sägs vara både många samt välbeväpnade då de fått tillgång till ganska tung utrustning via erövring av stridsvagnar m.m.. Ansar al-Sharia är en paraplyorganisation för mer islamistiskt inriktade grupper och anklagas bl.a. av USA som ansvariga för dödandet av amerikanska ambassadören. Fler grupperingar och undergrupperingar finns.
Sammantaget ger Libyen en ganska splittrad bild och min bedömning är att Yaras satsning där lär inte bara kosta i form av böter samt löpande förluster utan också i nedskrivningar. Libyen är långt ifrån stabilt.
Så varför denna pessimism? Jag anser det viktigt att hela tiden leta efter svagheter och risker. Hellre lägga sin tid på det än att leta efter tecken på varför ett bolag är/går bra. Det är först när man identifierar risker man kan försöka bedöma storleken och eventuella skadorna av dem.
Så hur illa är det? Låt oss förutsätta att man lämnar "skeppet" för år efter år har verksamheten nu enbart gått med förlust. Lifeco är värderat till ca 1 miljard nok. Översatt till per aktie motsvarar det ca 3,67 nok/aktie. Ca 2/3 är värdet av anläggningarna och 1/3 är bankmedel i Libyen. Jag finner det troligt att man kommer få skriva av hela den summan inom en nära framtid. Än så länge ser i alla fall jag inga tendenser till stabilitet i Libyen, tvärt om.
Nu är inte 4 nok per aktie inte några större summor i sammanhanget, men "mentalt" kan det vara bra att vara förberedd på både väntade och oväntade negativa nyheter.
Det finns också viktigare "jokrar" i leken vad det gäller omvärldsutveckling och Yara, men det får jag återkomma till i framtida inlägg.
Tanken med satsningen där var naturligtvis att få tillgång till billig naturgas för konstgödselproduktion i Marsa El Brega, i östra Libyen, söder om Benghazi.
Libyen är inget stort jordbruksland så konstgödseln var tänkt att exporteras. Nu har den här satsningen inte varit lyckosam, tvärt om. Produktionen fick stängas ned under oroligheterna då en NATO-ledd styrka stödde rebeller mot Kaddafi-regimen (alt. Gaddafi men jag skriver med K).Verksamheten förlorade pengar och har fortsatt göra det då den enbart delvis varit i produktion. I år har den stängts ned igen.
Nuvarande regim i Tripoli har nämligen inte full kontroll över landet. Efter besegrandet av Kaddafi-regimen så behöll de olika rebellgrupperingarna kontrollen, liksom vapnen, över respektive regioner. Huvudstaden Tripoli har vi i västra delen, medan många av olje- och gasresurserna ligger i östra. Från huvudstadens håll verkar man för att få kontroll över hela landet, från regionernas sida verkar grupper för att få mer utav oljeinkomsterna att stanna hos dem, inte gå till huvudstaden, o.s.v. Libyen kan därför på många sätt sägas vara ganska delat i dag. Historiskt sett har det också funnits skiljelinjer mellan de tre huvudsakliga stor-regionerna: Tripolitania, Cyrenaica och det inre Fezzan.
Upproret mot Kaddafi startade som bekant i de östra delarna. Än i dag verkar utbrytartendenserna vara störst där. Offensiv och motoffensiv pågick i öst-västlig riktning tills en NATO-ledd styrka slutligen gick in och "sopade mattan ren" på Kaddafi-styrkor och vågskålen tippade över till rebellernas favör.
Förutom den sittande regimen så finns det som sagt en mängd grupperingar. En av de starkaste verkar vara den i öster, en federalistisk rörelse som önskar, om inte självständighet, i alla fall större autonomi. I nuläget verkar de ha besatt hamnar o.s.v. och har kontroll över t.ex. oljeexporten där. Centralregimen har förklarat att försök av dem att sälja olja är olagligt.
En annan gruppering är Al-Zintan revolutionärerna, en paraplyorganisation för grupperingar som har sin huvudbas i bergen i väster. Misrata-brigaderna som håller till öster om Tripoli. De sägs vara både många samt välbeväpnade då de fått tillgång till ganska tung utrustning via erövring av stridsvagnar m.m.. Ansar al-Sharia är en paraplyorganisation för mer islamistiskt inriktade grupper och anklagas bl.a. av USA som ansvariga för dödandet av amerikanska ambassadören. Fler grupperingar och undergrupperingar finns.
Sammantaget ger Libyen en ganska splittrad bild och min bedömning är att Yaras satsning där lär inte bara kosta i form av böter samt löpande förluster utan också i nedskrivningar. Libyen är långt ifrån stabilt.
Så varför denna pessimism? Jag anser det viktigt att hela tiden leta efter svagheter och risker. Hellre lägga sin tid på det än att leta efter tecken på varför ett bolag är/går bra. Det är först när man identifierar risker man kan försöka bedöma storleken och eventuella skadorna av dem.
Så hur illa är det? Låt oss förutsätta att man lämnar "skeppet" för år efter år har verksamheten nu enbart gått med förlust. Lifeco är värderat till ca 1 miljard nok. Översatt till per aktie motsvarar det ca 3,67 nok/aktie. Ca 2/3 är värdet av anläggningarna och 1/3 är bankmedel i Libyen. Jag finner det troligt att man kommer få skriva av hela den summan inom en nära framtid. Än så länge ser i alla fall jag inga tendenser till stabilitet i Libyen, tvärt om.
Nu är inte 4 nok per aktie inte några större summor i sammanhanget, men "mentalt" kan det vara bra att vara förberedd på både väntade och oväntade negativa nyheter.
Det finns också viktigare "jokrar" i leken vad det gäller omvärldsutveckling och Yara, men det får jag återkomma till i framtida inlägg.
lördag 8 mars 2014
Ryssland, börsen, korruption och konflikter
En titt på ETFn RSX som följer Moskvabörsen visar att nuvarande värdering motsvarar ca PE TTM 6. Detta i en tid då många bolag som börser handlas på rekordhöga nivåer.
Detta är ingenting nytt utan ryska bolag och ryska börsen har överlag varit billigare än dess likar länge nu. Tar man en titt på Corruption Perception Index så visar sig kanske en anledning till det. Ryssland (tillsammans med Vitryssland och Ukraina) anses som ett av de mest korrupta länderna i Europa. Korruption fördyrar och försvårar samt för med sig en väldigt stor osäkerhet.
Billigt har på senare tid, i och med Rysslands ockupation av Krim-halvön, förvandlats till billigare. Eller som en amerikansk förvaltare uttryckt sig.
"But as often is the case, things tend to be cheap for a reason, and a lot of investors are realizing why Russia was looking as inexpensive as it was. A lot of times, valuation doesn’t discount the political risk until it surfaces."
Nu gäller ovanstående värdering för bolag som är noterade på Moskva-börsen. Putin har ju dock hotat med att ta över västerländska bolags tillgångar om sanktioner införs mot Ryssland. Sålunda löper ju bolag som ej är noterade där, men med verksamhet där, också en ökad risk. Är det då dumt att äga bolag som har en relativ stor andel av sin verksamhet i länder som listas högt på korruptionslistan?
Eller är dylika farhågor enbart korkade? Är det bättre att utnyttja de "låga priserna" och köpa just dylika bolag?
Kanske är det i slutänden inte en fråga om riskbedömning, utan en etisk fråga.
Eller ska man tänka som Rotschild? Han lär ju ha sagt "Buy when there is blood in the street, even if the blood is your own.". På den tiden var det brinnande krig i Europa i och med Napoleon-krigen.
Krig och konflikter har ju återkommande varit ett tema i Europa. I stort sett varje generation har utkämpat "sitt krig". Egentligen har de inte lärt sig något av föregående generationer utan upprepat tidigare misstag. Samma historia, bara en annan tid och ett något annorlunda slagfält.
Det finns på så sätt likheter mellan mellanstatliga konflikter och börsen. Kanske på grund av att de båda är ett utfall av mänskliga psyken. De båda går upp och ned i intensitet, återkommer med jämna mellanrum samt så lärs ingenting av historien utan allt upprepas om och om igen...
Detta är ingenting nytt utan ryska bolag och ryska börsen har överlag varit billigare än dess likar länge nu. Tar man en titt på Corruption Perception Index så visar sig kanske en anledning till det. Ryssland (tillsammans med Vitryssland och Ukraina) anses som ett av de mest korrupta länderna i Europa. Korruption fördyrar och försvårar samt för med sig en väldigt stor osäkerhet.
Billigt har på senare tid, i och med Rysslands ockupation av Krim-halvön, förvandlats till billigare. Eller som en amerikansk förvaltare uttryckt sig.
"But as often is the case, things tend to be cheap for a reason, and a lot of investors are realizing why Russia was looking as inexpensive as it was. A lot of times, valuation doesn’t discount the political risk until it surfaces."
Nu gäller ovanstående värdering för bolag som är noterade på Moskva-börsen. Putin har ju dock hotat med att ta över västerländska bolags tillgångar om sanktioner införs mot Ryssland. Sålunda löper ju bolag som ej är noterade där, men med verksamhet där, också en ökad risk. Är det då dumt att äga bolag som har en relativ stor andel av sin verksamhet i länder som listas högt på korruptionslistan?
Eller är dylika farhågor enbart korkade? Är det bättre att utnyttja de "låga priserna" och köpa just dylika bolag?
Kanske är det i slutänden inte en fråga om riskbedömning, utan en etisk fråga.
Eller ska man tänka som Rotschild? Han lär ju ha sagt "Buy when there is blood in the street, even if the blood is your own.". På den tiden var det brinnande krig i Europa i och med Napoleon-krigen.
Krig och konflikter har ju återkommande varit ett tema i Europa. I stort sett varje generation har utkämpat "sitt krig". Egentligen har de inte lärt sig något av föregående generationer utan upprepat tidigare misstag. Samma historia, bara en annan tid och ett något annorlunda slagfält.
Det finns på så sätt likheter mellan mellanstatliga konflikter och börsen. Kanske på grund av att de båda är ett utfall av mänskliga psyken. De båda går upp och ned i intensitet, återkommer med jämna mellanrum samt så lärs ingenting av historien utan allt upprepas om och om igen...
fredag 7 mars 2014
Månadens MIILF
Månadens MIILF - Mature Investors I´d Like to Follow.
Denna MIILF-bevakning uppdateras fortlöpande och fokus ligger på vad de förvärvat och till vilka priser de ansåg det vara köpvärt.
Jag har valt ut några nordiska samt några amerikanska. I nuläget utgörs de av; Didner & Gerge (Aktie, Småbolags- och Globalfonderna), ODIN (Sverige- och Finlandsfonderna), Skagen (Global, Vekst- och Kon-Tikifonderna), Simon Blecher (Carnegie Sverige fond), Warren Buffett, Donald Yacktman och Mohnish Pabrai.
Enbart de av ovanstående som annonserat nya köp (ej spin-off´s et.c.) sedan senaste MIILF uppdateringen inkluderas nedan. Allt för "exotiska" noteringar inkluderas ej.
Didner & Gerge
Q4 2013
Volvo ca 85 kr
Swedish Match ca 210 kr
Securitas ca 70 kr
TopDanmark ca 145 dkk
Ebay ca 53 usd
Simon Blecher
Mars
ABB ca 163 kr
Atlas Copco ca 165 kr
Securitas ca 70 kr
Skagen
Januari
Raiffeisen Bank ca 34 usd (Om via OTC)
AIG ca 50 usd
Nippon Yusen ca 6,20 usd (Om ADR via OTC)
Moscow Stock Exchange - ca 56 rub
Teva 44,60 usd
Kinnevik ca 250 kr
Sberbank ca 12 usd (Om via OTC)
IM Skaugen ca 10 nok
Warren Buffett
Q4
Goldman Sachs ca 165 usd
Graham Holdings ca 640 usd
USG Corp ca 27 usd
Mohnish Pabrai
Q4
Horsehead Holding ca 14 usd
Kommentar
Ebay har hittat in till Didner & Gerges portfölj. Förra MIILF genomgången visade att Yacktman köpt Ebay-aktier. Tydligen finns det något där som attraherar dem. Kanske ide att titta närmare på vad det kan vara.
Blecher gillar Atlas Copco, ABB och Securitas. Inget udda där direkt.
Skagen förvaltarna räds inte dagens börsklimat heller. Det som jag kan tycka sticker ut är att de verkar ha förtroende för värderingen av investmentbolaget Kinnevik. Ser de månntro dolda värden som vi andra inte ser? På pappret ser Kinnevik dyrt ut kan jag tycka.
Köpet av Moscow Stock Exchange är också udda eftersom jag tolkar det som ett mer "top-down" köp än "bottom-up". Köp gjordes innan Ryssland invaderade Krim så än så länge har det inte varit en lycklig satsning. Motivet till köp var "We expect trading volumes to increase on the back of liquidity flows from London and other international markets to Moscow and further listings of Russian companies."
Appropå London och Ryssland. Centrala London sägs ha en hel del ryska oligarker som köpt upp lyxvåningar för hiskeligt mycket pengar. Skagen verkar i alla fall tänka att dessa pengar ska flöda tillbaka till Moskva-börsen förr eller senare. Den som lever får se. Storbritannien verkar förresten vara mindre angelägna till ekonomiska sanktioner mot Ryssland, inkl frysa tillgångar för inflytelserika ryssar. Tydligen är dessa pengar viktiga för "The City" i London.
London och New York brukar ju tävla om vilket som är världens finansiella centrum.
Buffetts Berkshire Hathaway rapporterade nyligen. En rapport som "Mr Market" reagerat positivt på. Inget direkt ovanligt har dock hänt vad det gäller aktieköpen under Q4.
Pabrai lättade på plånboken lite för att fylla på i sitt innehav Horsehead Holding. Pabrai brukar göra ganska koncentrerade "bets" och än så länge verkar det ha lönat sig bra för Pabrai då Horsehead på denna sidan halvåret börjat uppvärderats.
Denna MIILF-bevakning uppdateras fortlöpande och fokus ligger på vad de förvärvat och till vilka priser de ansåg det vara köpvärt.
Jag har valt ut några nordiska samt några amerikanska. I nuläget utgörs de av; Didner & Gerge (Aktie, Småbolags- och Globalfonderna), ODIN (Sverige- och Finlandsfonderna), Skagen (Global, Vekst- och Kon-Tikifonderna), Simon Blecher (Carnegie Sverige fond), Warren Buffett, Donald Yacktman och Mohnish Pabrai.
Enbart de av ovanstående som annonserat nya köp (ej spin-off´s et.c.) sedan senaste MIILF uppdateringen inkluderas nedan. Allt för "exotiska" noteringar inkluderas ej.
Didner & Gerge
Q4 2013
Volvo ca 85 kr
Swedish Match ca 210 kr
Securitas ca 70 kr
TopDanmark ca 145 dkk
Ebay ca 53 usd
Simon Blecher
Mars
ABB ca 163 kr
Atlas Copco ca 165 kr
Securitas ca 70 kr
Skagen
Januari
Raiffeisen Bank ca 34 usd (Om via OTC)
AIG ca 50 usd
Nippon Yusen ca 6,20 usd (Om ADR via OTC)
Moscow Stock Exchange - ca 56 rub
Teva 44,60 usd
Kinnevik ca 250 kr
Sberbank ca 12 usd (Om via OTC)
IM Skaugen ca 10 nok
Warren Buffett
Q4
Goldman Sachs ca 165 usd
Graham Holdings ca 640 usd
USG Corp ca 27 usd
Mohnish Pabrai
Q4
Horsehead Holding ca 14 usd
Kommentar
Ebay har hittat in till Didner & Gerges portfölj. Förra MIILF genomgången visade att Yacktman köpt Ebay-aktier. Tydligen finns det något där som attraherar dem. Kanske ide att titta närmare på vad det kan vara.
Blecher gillar Atlas Copco, ABB och Securitas. Inget udda där direkt.
Skagen förvaltarna räds inte dagens börsklimat heller. Det som jag kan tycka sticker ut är att de verkar ha förtroende för värderingen av investmentbolaget Kinnevik. Ser de månntro dolda värden som vi andra inte ser? På pappret ser Kinnevik dyrt ut kan jag tycka.
Köpet av Moscow Stock Exchange är också udda eftersom jag tolkar det som ett mer "top-down" köp än "bottom-up". Köp gjordes innan Ryssland invaderade Krim så än så länge har det inte varit en lycklig satsning. Motivet till köp var "We expect trading volumes to increase on the back of liquidity flows from London and other international markets to Moscow and further listings of Russian companies."
Appropå London och Ryssland. Centrala London sägs ha en hel del ryska oligarker som köpt upp lyxvåningar för hiskeligt mycket pengar. Skagen verkar i alla fall tänka att dessa pengar ska flöda tillbaka till Moskva-börsen förr eller senare. Den som lever får se. Storbritannien verkar förresten vara mindre angelägna till ekonomiska sanktioner mot Ryssland, inkl frysa tillgångar för inflytelserika ryssar. Tydligen är dessa pengar viktiga för "The City" i London.
London och New York brukar ju tävla om vilket som är världens finansiella centrum.
Buffetts Berkshire Hathaway rapporterade nyligen. En rapport som "Mr Market" reagerat positivt på. Inget direkt ovanligt har dock hänt vad det gäller aktieköpen under Q4.
Pabrai lättade på plånboken lite för att fylla på i sitt innehav Horsehead Holding. Pabrai brukar göra ganska koncentrerade "bets" och än så länge verkar det ha lönat sig bra för Pabrai då Horsehead på denna sidan halvåret börjat uppvärderats.
måndag 3 mars 2014
Krimkrisen
Helgens händelseutveckling i östra Europa är visserligen inte direkt relaterat till aktier och investeringar men sätter ändå sina avtryck så det känns ändock aktuellt att göra en notis.
På väldig, väldigt kort tid godkände ryska Duman att president Putin fick klartecken för att ingripa militärt i Ukraina. Så vitt jag förstått hade Ryssland redan innan mobiliserat trupper samt sänt soldater för att ta över viktiga nyckelpositioner så som flygplatser på Krim, en halvö och region i Ukraina. I nuläget verkar det betyda att denna region nu är kontrollerad av Ryssland, undantaget några få små omringade ukrainska posteringar.
Det som har rört upp grytan ordentligt (och som jag ändå får flika in att jag har väldigt svårt för att se är rätt på något sätt) är att Ryssland gått in med militär trupp. Det är en sak om folket i ett land/region verkar för att påverka makthavare och den rådande maktstrukturen. En helt annan när en annan stat lägger sig i genom att sända in trupper och besätta områden.
En liknande situation hade vi i Georgien 2008. För att nu göra en koppling till investeringar så gick Moskva-börsen ned med 6% vid utbrottet av rysk-georgiska kriget (som då handlade om regionen Abschasien). Även börserna världen över reagera negativt, men inte med lika mycket.
Idag, efter helgens händelseutveckling, föll Moskva-börsen med 12%. Börser världen över har även denna gång reagerat negativt, men inte alls med lika mycket. De flest ser nedgångar på 1-2% d.v.s. inte något spektakulärt egentligen.
Det går dock hitta specifika bolag som "straffats" hårdare.
Tar vi t.ex. Black Earth Farming, som sitter med landområde främst där i södra Ryssland, så har kursen idag sjunkit med ca 13%. Även andra aktier med stor Ryssland- och/eller Ukraina-exponering har sjunkit kraftigt. Aktier så som Shelton Petroleum (-13%), G5 Entertainment (-11%), Vostok Nafta (-9%) och Oriflame (-7%). Finska däcktillverkaren Nokian Tyres (som finns på min bevakningslista) har också en stor Rysslandsexponering och sjönk med 7%. Mitt egna innehav Fortum (med en delvis exponering mot Ryssland) sjönk med 3%.
Tittar man på något specifikt ryskt och bland en del populärt bolag p.g.a. låg värdering, gasbolaget Gazprom, så är nu Gazprom ned 10% på amerikanska OTC-listan. Gazprom är för övrigt antagligen det bolag som bär bland den högsta politiska risk man kan få i en aktie. Dess prissättning på gas verkar styras mer av politiska vindar än affärsmässiga överväganden.
Angående gas så tycker jag mig skönja att i hur hårda (eller mindre hårda) ordalag man i Västeuropa fördömer Rysslands agerande står i relation till hur pass beroende man är av leveranser av rysk gas. Frankrike t.ex.verkar vilja använda lite starkare ordlydelser, Tyskland lite mer kompromissfyllda. Tyskland fick 2011 nästan hälften av sin gas från Ryssland. I och med stängning av kärnkraft i Tyskland efter Fukushima misstänker jag att gasimporten blivit än viktigare för Tyskland nu.
Vad kan man nu dra för slutsatser när det gäller investeringar i sådana här situationer. Svårt att säga.
Troligen så är det även fortsättningsvis värt att beakta politiska risker när man köper aktier i bolag som verkar på vissa utländska marknader. Troligen kommer makrofaktorer fortsätta påverka prissättningen på aktier mer än fundamenta i bolagen. Troligen är det business as usual snart igen. Troligen.
Dock. Det senaste just nu i händelseutvecklingen verkar vara att Ukrainas f.d. president, Yanukovych som flydde till Ryssland och nu är efterlyst i Ukraina för att vara ansvarig för dödandet av demonstranter i Kiev, i ett brev som lästs upp av Rysslands FN-delegat begärt att Ryssland ska gå in i Ukraina för att återställa "fred och ordning".
Förhoppningsvis blir det inget fullskaligt krig. Förhoppningsvis går inga fler människoliv till spillo i den här konflikten. Förhoppningsvis.
På väldig, väldigt kort tid godkände ryska Duman att president Putin fick klartecken för att ingripa militärt i Ukraina. Så vitt jag förstått hade Ryssland redan innan mobiliserat trupper samt sänt soldater för att ta över viktiga nyckelpositioner så som flygplatser på Krim, en halvö och region i Ukraina. I nuläget verkar det betyda att denna region nu är kontrollerad av Ryssland, undantaget några få små omringade ukrainska posteringar.
Det som har rört upp grytan ordentligt (och som jag ändå får flika in att jag har väldigt svårt för att se är rätt på något sätt) är att Ryssland gått in med militär trupp. Det är en sak om folket i ett land/region verkar för att påverka makthavare och den rådande maktstrukturen. En helt annan när en annan stat lägger sig i genom att sända in trupper och besätta områden.
En liknande situation hade vi i Georgien 2008. För att nu göra en koppling till investeringar så gick Moskva-börsen ned med 6% vid utbrottet av rysk-georgiska kriget (som då handlade om regionen Abschasien). Även börserna världen över reagera negativt, men inte med lika mycket.
Idag, efter helgens händelseutveckling, föll Moskva-börsen med 12%. Börser världen över har även denna gång reagerat negativt, men inte alls med lika mycket. De flest ser nedgångar på 1-2% d.v.s. inte något spektakulärt egentligen.
Det går dock hitta specifika bolag som "straffats" hårdare.
Tar vi t.ex. Black Earth Farming, som sitter med landområde främst där i södra Ryssland, så har kursen idag sjunkit med ca 13%. Även andra aktier med stor Ryssland- och/eller Ukraina-exponering har sjunkit kraftigt. Aktier så som Shelton Petroleum (-13%), G5 Entertainment (-11%), Vostok Nafta (-9%) och Oriflame (-7%). Finska däcktillverkaren Nokian Tyres (som finns på min bevakningslista) har också en stor Rysslandsexponering och sjönk med 7%. Mitt egna innehav Fortum (med en delvis exponering mot Ryssland) sjönk med 3%.
Tittar man på något specifikt ryskt och bland en del populärt bolag p.g.a. låg värdering, gasbolaget Gazprom, så är nu Gazprom ned 10% på amerikanska OTC-listan. Gazprom är för övrigt antagligen det bolag som bär bland den högsta politiska risk man kan få i en aktie. Dess prissättning på gas verkar styras mer av politiska vindar än affärsmässiga överväganden.
Angående gas så tycker jag mig skönja att i hur hårda (eller mindre hårda) ordalag man i Västeuropa fördömer Rysslands agerande står i relation till hur pass beroende man är av leveranser av rysk gas. Frankrike t.ex.verkar vilja använda lite starkare ordlydelser, Tyskland lite mer kompromissfyllda. Tyskland fick 2011 nästan hälften av sin gas från Ryssland. I och med stängning av kärnkraft i Tyskland efter Fukushima misstänker jag att gasimporten blivit än viktigare för Tyskland nu.
Vad kan man nu dra för slutsatser när det gäller investeringar i sådana här situationer. Svårt att säga.
Troligen så är det även fortsättningsvis värt att beakta politiska risker när man köper aktier i bolag som verkar på vissa utländska marknader. Troligen kommer makrofaktorer fortsätta påverka prissättningen på aktier mer än fundamenta i bolagen. Troligen är det business as usual snart igen. Troligen.
Dock. Det senaste just nu i händelseutvecklingen verkar vara att Ukrainas f.d. president, Yanukovych som flydde till Ryssland och nu är efterlyst i Ukraina för att vara ansvarig för dödandet av demonstranter i Kiev, i ett brev som lästs upp av Rysslands FN-delegat begärt att Ryssland ska gå in i Ukraina för att återställa "fred och ordning".
Förhoppningsvis blir det inget fullskaligt krig. Förhoppningsvis går inga fler människoliv till spillo i den här konflikten. Förhoppningsvis.